Du får som sagt gärna ha ett samtal med mig så kan vi komma lite närmare kärnan.

Vi hörs snart igen.

Margareta på astrologin har kommit fram med lite förklaringar som verkar stämma.

Det är det att jag är rättså beläst och utvecklad och medveten etc och de här grejerna händer ändå fast jag tänker att nu borde jag liksom dra till mig "bättre" förhållanden.

Istället verkar det snarare som att utmaningarna blir större ju närmare mig själv jag blir, och då märker jag att mina känslomässiga sår inte verkar ha läkt….

Jag har jobbat i åratal med duktiga healers, självcoachning(tänkte själv på att bli  det en period).

Ju äldre och närmare mig själv jag blir, desto känsligare blir jag för människor omkring mig. I mitt jobb med hästarna utvecklar jag min förmåga att känna in hela tiden.

jag lyckas också dåligt med att träffa folk att umgås med där jag känner mig avslappnad och mig själv. Om det händer så är det mycket korta perioder och sen brukar det vara så att de flyttar eller nåt.

lapri

Vet du lapri, jag känner igen mig i dina tankegångar; ju äldre jag blir, och förhoppningsvis klokare, desto svårare har jag att skaffa vänner. Kan ju bero på att jag ställer högre krav förstås.. men djuren blir min tillflyktsort också, dom finns alltid där. Jag upplever det som att jag måste "göra mig till " för att passa in i omgivningen, och det blir ju en jobbig situation där jag förnekar den jag är, så därför föredrar jag att vara för mig själv. Dom vänner jag har trivts med har också flyttat, så precis som för dig har det varit vänskap för kortare perioder bara. Är det oss det är fel på, eller är det fel slags människor vi närmar oss..?

Jag brukar se det som en välsingnelse att se sig själv med och umgås med människor som är ett stöd och en förebild för en.

Om man ser på det i det stora hela, så är det ibland så att människor kommer in i ens liv som änglar (räddande). De hjlper och stöttar  och tar över en svår situation.

En del människor som är de goda vännerna som flyttar, känns för mig som gamla systrar och där vi i vår relation bekräftar våra djupare band.

Man behöver ju inte umgås jämt med riktiga vänner för man känner varandra och man kan vara på skilda håll för att fotsätta utvecklas på sin väg.

Jag känner i bra stunder att jag trivs väldigt bra med mig själv och hästarna och att det är nog, men när man befinner sig i en svår situation panikerar jag ibland, och känner då av otryggheten, eftersom jag glömmer bort att JAG faktiskt alltid är kvar os mig. Sen brukar saker ordna sig, men som sagt får man panik så får man…

Kan också som du känna att att jag måste beskydda mig i sällskap med andra människor, göra mig till. I motsats till med hästarna där jag bara är. (Jag tror att jag vill att relationer med människor ska vara lika rena och lugna som med hästar?)

Sen tror jag att när man har den här självständigheten och förmågan att klara sig utan folk omkring sig, så arbetar man med saker på ett själsligt plan , som kräver mycket ren uppmärksamhet.

Så jag tror att de människor vi möter ska visa oss på saker vi kan gå in och justera för att vi blir, geom den andre, varse om den (saken).

Vi behöver nog inte tänka på att "passa in" för vi behöver det inte. Bara hitta tron och tilliten till att vi får vad vi behöver.

lapri

Hej Lapri!

Spontant känns det som om du fortfarande bryr dig om vad andra människor tycker… och du lyssnar på dem även om det verkar som om du egentligen inte vill det.

Så länge du ser andra människor som störande av ordningen så har du fokus på något utanför dig själv - och det gör att du inte själv kan välja glädje, du är beroende av de andra… att de agerar på ett sätt som ger dig glädje.

Om du istället ignorerar de andra och deras beteende så tar du saken i egna händer och kan välja glädje - eftersom den inte är beroende av vad de andra gör, tycker eller tänker!

Det är som om en kund till ett medium el healer skulle börja tala om i vilken ordning man ska säja/göra saker.

Varför bry sig om vad kunden tycker och säger till mig? Jag kanske väljer att bli sårad och osäker - men vet jag vad jag håller på med så skulle jag bara låta det passera! Med andra ord - jag väljer hur jag vill ta emot det som sker :-)

Kan du se mitt resonemang i det här?

Kram Rickard

Tack för ditt svar vintersaga!

Jag blir mycket påverkad av hur människor är omkring mig. Jag behöver optimala förhållande för att funka optimalt.

Det här förklarade i mitt horoskop, för jag förstod att det var nåt mer och iinte bristen i mitt arbete med mig själv som spökade. Frågan är nu hur jag hanterar dessa förutsättningar.

Precis som du säger så har jag en klar kanal i mitt arbete när jag arbetar. Så en kund i taget gör inget om de påpekar nåt. De flesta är faktiskt väldigt nöjd och har bara bra saker att säja. Det är när min chef som jag ska jobba åt en längre tid inte samtycker. Då blir jag nervös till slut för jag försöker göra nåt som jag tror appelerar på dem, som det kan förstå och se är bra.

Jobbet med hästarna är klockrent "uppifrån" kan man säja, och det är jag fullständigt säker på . Men ändå påverkas jag när folk inte förstår vad jag gör.

lapri

Flera saker kan bidraga till att du blir påverkad av människor runt omkring dig. I grunden för att du är en människa (ett flockdjur/ en flockvarelse) och utöver det kanske specifikt enskilda faktorer, det du nämner och annat.

Det faktumet att vi påverkas av andra är väl knappast något som är varken bara positivt eller bara negativt. Det är väl mer frågan om att finna en ballans där.

Vad är det som folk inte förstår vad gäller ditt arbete med hästarna?

Berätta här i lugn och ro….så kanske vi förstår, en bit var.