Jag har varit lite bättre på det för några år sedan en vad jag är nu.
Jag gör tappra försök men…
Läsa om Kay Pollacks böcker skulle kunna vara en bra ide

Jobbar på det och har blivit bättre! Vill läsa den boken, OCKSÅ.

#0 "Kan du välja glädje nu?" skulle också kunna bytas ut mot; "Kan du välja att se vad som är sant nu?"..
Det bringar automatiskt en djupare glädje eller åtminstone frid att kunna se det sanna (kan upplevas med olika intensitet). Oavsett situation, kan vara en skitjobbig sådan på ytan.
Kan man t ex när den älskade hunden blir akut sjuk och man tror hon är på väg att dö, ändå se sanningen, ändå välja glädje och frid?

Jag frågar inåt i de situationer som jag upplever som tråkiga eller besvärliga, eller som svåra (så fort jag kommer ihåg det alltså);
"Hur upplever det jag är detta?"
Man kan bli riktigt häpen och också totalt chockad över vad man upptäcker…

#3 Jag har så svårt med detta! Jag blir nästan som förlamad av vissa känslor av det som händer! Och när jag är som förlamad, kan jag endast tänka på detta hemska som händer. När det händer saker i mitt liv, som gör att jag helst vill dra något gammalt över mig och inte vara med längre, då KAN jag inte se vad som är sant!

Jag har utvecklats så mycket nu, att jag VET att jag kan ändra mina tankar (och därmed känslor), men i vissa lägen låser det sig.

Egentligen vet jag vad/hur jag gör "fel", men kan inte ändra på det!

Eller, jag kanske inte ska ändra på det….det behöver kanske vara så just då… det kommer till mig när jag är redo…?

#4 Ja, det är inte lätt. Sanningen är enkel och uppenbar, men vi är så oerhört vana vid att fastna i våra mänskliga känsloupplevelser (eller tankar), så det kan vara svårt att komma ihåg det sanna i svåra stunder.

Jag fick en lärdom i det i lördags och igår. Som jag beskrev så blev vår hund akut sjuk; hon drabbades av kramper som hon aldrig haft tidigare. Hon har blåsljud på hjärtat och jag trodde det var hjärtat som sviktade på henne.

Jag drogs genast med in i känslan av förtvivlan, blev jätteledsen och kunde inte se klart först, trodde hon skulle dö och ville förstås inte förlora henne och ville inte heller att hon skulle ha ont.
Men sedan fann jag en viss acceptans i stunden; det är så här det är nu. Det finns bara detta nu.
Det bästa för vår hund är att jag är närvarande med henne, så hon kan vara lugn för hon litar så på oss.

Någonstans kunde jag ana ett lugn, en frid, en vetskap om att trots det jobbiga så var det okej. För det hon är kan aldrig dö. Och hon är bara här en viss tid, i den form hon har. Det går inte att förneka det.

Och det är vad jag menar med att man kan bli chockad över vad man upptäcker när man öppnar upp; hur kan jag känna att det är okej att hon ligger där med kramper och kanske är på väg att dö och antagligen har ont dessutom!?
Så tänker man ju som människa och det är bara normalt. Och ändå, samtidigt är det någonstans okej. Man lever verkligen i en paradox.

"Eller, jag kanske inte ska ändra på det….det behöver kanske vara så just då…"
Jag upplever att när jag fastnar, så är det vad som händer och det gäller att låta det vara så. Inte försöka kämpa emot det också.
Är jag ledsen och upprörd, så är det så. Varför förneka eller kämpa emot det när det redan är?

Och när man kan acceptera/tillåta upplevelsen man har, vilken det än är, så brukar det komma en öppning så man kan se sanningen och känna friden/stillheten i och runt situationen.. Man kan då vara fullständigt i nuet, närvarande med det som sker. Man är ett med det som sker.

Sen är det ju så att vi lever som människor och har mänskliga upplevelser, det kan vi inte och ska vi inte försöka komma bort ifrån.
Att vakna upp, som jag pratar om, handlar om att se detta och acceptera det med kärlek… Inte om att bli en supermänniska som aldrig fäller en tår eller känner sorg.

En sak till som jag kom att tänka på. Ju mer öppna vi blir, ju mer ont gör det när vi är fast i det falska, i illusionen.
Jag känner det tydligt när jag fastnar i ett gammalt tanke/känslomönster, hur falskt det känns och hur ont det gör att vara falsk.

Det är som du säger; jag vet egentligen att det är fel, d v s falskt. Det är just därför vi upplever det som så jobbigt, för vi vet ju att det är falskt och har man upplevt sanningen så kan man inte vända sig bort från den, inte länge i alla fall.
För när man gör det så smärtar det. Så på så sätt är det bra, att vi känner detta för då vet vi att vi hamnat lite snett; att vi just nu inte riktigt ser det som är sant. Det är allt vi behöver göra, vara medvetna om detta.

#5 Just det! Nu kom det igen: Smärtan är inte i vägen, den ÄR vägen!
Tack, Tunrida!

"Plötsligt uppstår en fantastisk stillhet inom dig, en outgrundlig känsla av frid. Och med denna frid följer en underbar glädje. Och med glädjen följer kärlek." ~Eckhart Tolle

Hur väljer man glädje? Jag mediterar  för sinnesron.

Annars gillar jag The Work av Byron Katie - Vänd på det!

En annan sak som funkar för mig är att le. Behövs inte mycket. Bara leendet når ögonen.

Då det är riktigt jobbigt går jag in i känslan. Blir känslan. Stannar kvar hur nära paniken än är. Hur stor smärtan än är. På det sättet blir det jobbiga upplöst.

/Pirjo

#6 Japp.

#7 Tack Pirjo för allt du skriver härinne, jag känner sån visdom genom dina ord…

Det du nämner om att le, det får mig att tänka på något jag läste i en bok, är inte säker på vilken just nu. I alla fall, i boken så var det en kvinna som kallade sig buddhist och som hade en daglig övning för sig:

Flera gånger om dagen så lät hon mungiporna dras upp litegrann i ett "nästan-leende", hon kände leendet inombords. Hon höll kvar nästan-leendet i fem-sex andetag eller nåt sånt.

Denna övning skapade kontakt med den inre friden i henne. Det är nog så att man lär kroppen glädje. Kroppen är ju minne och kanske den bär på ledsamma minnen och behöver "lära om". Tyckte detta var en bra övning.

#6,7

När man ler så utsöndras det en substans i hjärnan som ger välbefinnande (även om det är ett "fejkat" leende).

Har aldrig provat på skratt-terapi, har någon?

#8 Tack Åsa  Kram

#9 Nej, inte skratt-terapi men visst mår man så bra när man skrattar, riktigt ordentligt från magen!

Rent faktamässigt är det intressant hur det funkar, biologiskt sett och allt det där.
Men jag tycker det är ännu mer fascinerande med vad som gör allt detta möjligt; vad som skapar hjärnan med sin substans som utsöndras när vi ler..gå djupare…
Livet är ett så fantastiskt mysterium, vilken oerhörd intelligens!!

#10 Kram.

Idag fick jag verkligen kämpa med det här - att välja glädje istället för sorg och olycka!

Det var kort sagt en jävla dag! Jag var trött och hade sovit ganska lite (och dåligt). När jag kom till jobbet var det mycket som skulle göras - och inte nog med det, det var saker som jag hade gjort fel på också! Sen var det möten och pressade arbetsuppgifter - och uppepå det så var jag på väg att bli förkyld, med huvudvärk och känningar i bihålorna!

Var också tvungen att ställa in cirkeln, eftersom jag inte var frisk nog att hantera den själv (sambon var också sjuk nämligen).

Jag orkade helt enkelt inte med allt som jag brukar - och hade inte kraft och inspiration för något roligt heller! Kort sagt - en dag jag kunde ha grävt ner mig i sängen och sovit bort och vaknat upp en annan och bättre dag!

Men… så hände det som förändrade allt - jag hade bejakat allt detta och t.o.m. vräkt ur mig det (såsom jag gör här) för familjen när jag kom hem. Jag valde glädje istället för elände!

Jag kan säga att det slog om totalt - från att ha varit nere på botten till att ha kommit upp på toppen igen!  Eller som Soffe sa till mig här - TO TO TO TOPPEN! Det blev en skjuts upp till toppen med en racerfart :-)

Jag gjorde som Kay Pollak skrev - valde glädje! Jag valde att inte bli irriterad och förbannad och kasta skit på allt utanför mig - utan jag valde att stanna upp och titta in på mig själv… och se att det inte stärkte mig på något sätt att välja klagan! Det enda rätta var att välja glädje - glädje över att jag fanns och har en uppgift i livet!

Att välja glädje är STORT - STÖRRE än att välja problem…

Kram Rickard

#12 Jättebra Rickard!  Kul o se att andra lyckas så bra och tar nytta av det som läses i böckerna, inte bara teoretiskt utan praktiskt oxå! Borde jag oxå göra :-)

Kram

#13 - Ha ha, ibland är det underbart att visa att det går att se på livet annorlunda! Vi har förmågan att välja - välja glädje t.ex.

Kram

#12 Tack för dom orden Rickard! Du är verkligen en stor inspirationskälla och nu visade du lite mänsklighet också. Första gången jag ser dig ta till kraftord (svordom) hahahahahaha

Jag har också haft en jävla dag men kunde lösa detta och nu när jag läser ditt inlägg förstår jag att jag valde glädje jag med

Måste berätta att jag ikväll efter besök på simhallen stannade till ute i regnet och tacksamt tog emot gratis kaffe och bulle som jag avnjöt i spöregnet tillsammans med vänliga människor som bjöd på detta.

stod länge i regnet och pratade om gud och alltet och religion mm

Mådde som en prins efter det och inte ens en p-bot på 700 kronor fick mig ur balans efter detta hihihi

Inte heller nu i skrivande stund tar jag åt mig av böterna, jag valde ju själv att parkera där fast jag gör nog inte om det!

Kram på dig

#14 Ja det finns mkt att välja på här i livet :-)

#15 Håller med :-) Du lyckades du mee!

Kram på er båda!

#15 - Tack själv Björn!

Det känns som om vi har lyckats - lyckats välja glädje båda två, trots svårigheter och världsliga bakslag :-)

Det är stort att inte ta åt sig av en p-bot - det är större att lära sig av erfarenheten

Det känns som om vi skulle kunna ha en liten träff här uppe i Bergslagen - och den kunde handla om konsten att välja glädje

Föreslår att vi funderar ut något att komma med inom en snar framtid…

Kram tebaks

#17 En träff jag skulle välkomna

Ett utmärkt tema, och julen närmar sig ju med stormsteg. Glädjens högtid så att säga

#18 - Ja visst är julen en glädjens högtid för somliga (för oss i varje fall) och jag funderade när jag nyss beskådade stjärnorna om vi inte skulle försöka ta den i mellandagarna… Då är jag långledig och kan ordna med en del bestyr, så att min älskade sambo slipper bekymra sig om något praktiskt som ska vävas in med allt annat som ska göras på de korta helgerna :-)

Låt oss fundera på de praktiska detaljerna ett tag…

Det var som sjutton vad man syns dåligt ibland  Hoppas ni får en trevlig träff..

#12 o 15 Härligt att höra att ni lyckades att välja glädje, trots motgångar. Det borde vara självklart, men av gammal vana går vi in i gnäll och självömkan. Det gör ju allt mycket värre. Problem OCH dåligt mående. Här visar ni att det går att vara glad trots svårigheter. Hur viktigt är en förkylning eller en parkeringsbot egentligen? Om en vecka finns det inte i minnet längre.

#21 Tack, och visst är det så att man ofta gnäller och mår dåligt istället för att stanna upp en stund och göra ett annat val. Välja glädjen istället ja

Glädje på autopilot vore nåt kanske

#20 - Ska du inte komma till vackra Bergslagen en skön vinterdag?  Det finns ju inte mycket som är vackrare…

#21 - Hi hi, man måste leva som man lär har jag hört någon gång… Så bäst att slå på stora trumman när det funkar!  Håller med - hur viktigt är det där i jämförelse med lyckan över att kunna välja glädje :-)

#22 - Ha ha ha, det vore väl bra skönt om det var en autopilot! Men något säger mig att jag då kanske inte skulle uppskatta glädjen lika mycket som jag gör nu… eller också skulle jag inte behöva fundera på hur jag skulle vilja ha det - jag skulle bara ha det kanon!

#23 Jo jag kommer gärna om jag får :-) Jag har ju aldrig varit i de trakterna.. Men vi ska inte dansa runt julgranen va?

#24 - Ha ha ha, vi har fullt med granar ute i området runt torpet… men det skulle se lustigt ut om vi alla gjorde det mitt ute i skogen på landet

Klart att du får komma - det är ju öppet för alla som kan och vill… åtminstone tills vi vet hur vi ska arrangera detta och om det finns begränsningar då… men det får komma om ett tag när vi funderat på träffen :-)

#25 Hehe :-) Vi kan ju ta varsin gran i skogen o dansa runt den :-) Lustigt? Nää det menar du inte :-)

Spännande o se vad detta kan bli :-)