" Idel solsken gör öken" ~arabiskt ordspråk

Tänkte på dig ikna igår kväll. Att du försöker och kämpar och blir frustrerad av att inte komma vidare fort nog. Att växa som människa eller att utvecklas andligt.

Du kanske övar för mycket. Prova på att ta en paus

För mig är mitt vanliga liv en utmärkt spegel. Fungerar jag bra med det vanliga (medmänniskor, jobb mm) är det bra balans. Om inte - ja, då övar jag mindre. Mediterar mindre, slutar läsa. Går ut och gör saker.

Den gyllene medelvägen ni vet

/Pirjo

#0 Det var bra sagt av din homeopat, bra liknelse. Livet är ju inte statiskt utan i högsta grad levande och i ständig rörelse, även det som vi uppfattar som fast och stabilt i är ständig förändring. Allt är levande, vibrerande energi.
Livet som vi upplever det är energierna yin och yang. Yin är den tillbakadragande rörelsen/energin och yang är den utåtriktade. Du kan inte ha det ena utan det andra.

Jag ser det inte som att livet går "upp och ned", utan mer som att det är en dans: man dansar framåt och bakåt genom livet. Hur skulle dansen se ut om vi bara gjorde samma steg hela tiden, framåt och framåt? Då skulle vi så småningom dansa rakt in i en vägg. Eller stöta in i någon.

Vi kan inte andas ut hela tiden, vi måste andas in också eller hur. 
Allt är i ständig relation, motsatser som komplementerar varandra. Inandning-utandning, vila-rörelse. Balans som Pirjo pratar om.

Känn inåt så vet du vilka danssteg du behöver ta just nu. Framåt eller bakåt.