Det första stycket känns så rätt, till och med :befriande effekt på andra.

Sen känns det lite svårare .

Det är när du totalt släpper taget (endast leva i harmoni utan att känna krav och förväntnigar?)

Att min personliga historia är oviktig? (alltså egot som formats av tidigare rädslor mm?)

Att ge upp att vara antingen okunnig eller upplyst ?

Tack Tunrida från nyfikna jag  

#1 Hej nyfikna du!

_"Det är när du totalt släpper taget (endast leva i harmoni utan att känna krav och förväntnigar?)"
_Först; det är naturligtvis inget fel med krav och förväntningar, men de för alltid med sig besvikelse och t o m lidande när andra människor, livet, inte lever upp till dessa.
För har du tänkt på att livet aldrig riktigt blir som vi har tänkt oss? Och andra människor gör alltid som de gör, oavsett vad jag kanske tycker om det.

Och krav och förväntningar på verkligheten har inget med verkligheten att göra, utan är något vi skapar i våra tankar om hur vi vill att verkligheten ska/borde vara.
Att släppa taget om dessa krav och förväntningar är att se att livet alltid är som det är i varje ögonblick, oavsett mina krav eller förväntningar.

Krav och förväntningar på verkligheten är en illusion, likt en hägring i öknen som man hoppas/vill ska vara sann. Men sen kommer man fram till hägringen och upptäcker hur det verkligen är. Den var bara en illusion.

Andra människor är också som de är i varje ögonblick. Jag kan inte komma med krav och förväntningar på att andra och livet ska vara och bli precis som "jag" vill. Som om "lilla jag", personen Åsa, vore centrum i universum. Inte särskilt ödmjukt va?

Förväntningar och krav tar oss dessutom effektivt bort från nuet, som är detsamma som verkligheten.
Förväntningar och krav är en produkt av våra minnen och präglingar (det som hänt) och projiceras in i en imaginär framtid.
I nuet finns inte plats för eller behov av krav eller förväntningar, eftersom nuet alltid är precis så som det ska. Annars hade det varit på ett annat sätt. Så varför strida mot verkligheten?

Givetvis kan man ha vissa preferenser; jag kanske väljer chokladglass framför vanilj för att jag gillar smaken bättre. Men skulle det bara finnas vaniljglass så är det ingen fara, antingen väljer jag en sån då eller ingen glass alls. Eller något annat. Ingen fara för det är inte så himla viktigt och jag tar det inte personligt förstås.

Ser du skillnaden mot om jag hade haft krav eller förväntningar på att det borde ha funnits chokladsmak? Då hade jag kanske tagit det personligt; blivit besviken för att jag hade förväntat mig choklad och hade surat ett tag. Bara ett litet exempel förstås.

#1 _"Att min personliga historia är oviktig? (alltså egot som formats av tidigare rädslor mm?)"
_Vad är din personliga historia? Jo, historien/berättelsen om "dig och ditt liv". Allt du berättar om dig själv och ditt liv. Om någon skulle be dig berätta om dig själv, vad skulle du säga då?

Kanske: Jag heter …, jag är x år gammal, jag jobbar med …, jag bor i …, jag har en man/hustru och x antal barn eller inga barn alls.
Jag växte upp i …, har tre syskon, mina föräldrar är döda (eller lever). Jag har dessa intressen och denna livsåskådning/tro, jag är frisk/sjuk, har följande problem:…" T ex.

Ungefär så är det väl vi brukar berätta vår berättelse. Jag säger inte att dessa saker inte har hänt; att du t ex inte alls heter som du gör, eller växte upp där du gjorde, har tre syskon, arbetar med det du gör och har de intressen du har, o s v…
Men. Är det där vad du verkligen är?

Att vakna upp från sin personliga historia/berättelse innebär att man ser att den inte visar på sanningen om vad/vem jag är, det finns ingen inneboende kärna, ingen soliditet i den.

Berättelsen är tom, som ett luftslott. Den "finns" nämligen bara när du berättar den, antingen för andra eller i dina tankar för dig själv.
Som en berättelse man kan läsa i en bok, när du slutar läsa berättelsen och stänger boken, var är berättelsen? Du måste öppna boken och läsa orden igen, för att berättelsen ska komma till liv.

När du är fullständigt närvarande i nuet så finns ingen berättelse, du bara är.

Den "finns" paradoxalt nog fortfarande kvar förstås, berättelsen, på så sätt att om någon t ex frågar mig vad jag heter och hur gammal jag är, så svarar jag Åsa, snart 36 år. Om någon undrar om jag har några husdjur så svarar jag en hund, två katter. O s v.

Men jag vet att det där är en mask, en slags teaterroll som det Sanna lever genom och uttrycker genom och upplever genom. Inte den/det jag verkligen är. Så jag tar inte berättelserna på blodigt allvar längre. Jag ser igenom berättelserna.

Så nu när jag skriver detta, är det till det sanna i dig som jag vänder mig, för det sanna i dig vet detta redan. Inte egot, egot kan aldrig acceptera det jag skriver här.

För när vi är övertygade om att vi är våra berättelser, att berättelsen är det "jag" är och försvarar dem in i det sista, så lever vi i ego-medvetandet.
Genom berättelsen får egot en känsla av identitet, "jag vet vem jag är". Egot vill veta och förstå, måste veta, likt ett barn som frågar om allt och vill ha svar på allt.
Därför kan vi t ex försvara våra åsikter (också en del av berättelsen) så det t o m blir bråk, för egot anser att åsikterna är en del av "mig".
Genom att försvara åsikten, försvarar egot "sig själv".

Hänger du med?

#1 "Att ge upp att vara antingen okunnig eller upplyst?"

Med det menas att ge upp idén eller föreställningen, om att man är antingen okunnig eller upplyst. Man kan välja andra ord för det om man vill; omedveten eller medveten, inte uppvaknad eller uppvaknad.
(Ordet okunnig syftar förresten inte på intellektuell kunskap, detta har inte det minsta med sådan kunskap eller med s k IQ att göra.)

Det är nämligen lätt att skapa sig en föreställning, en bild, av att man är antingen det ena eller andra:
"Jag är inte upplyst än", "jag har inte vaknat upp än", o s v.
Och så vill man vakna upp, bli upplyst. Så man strävar efter det och skapar en bild av hur det vore, hur man "ska" vara, hur man "blir" när man är upplyst, uppvaknad. Bara ännu en idé, en föreställning som är falsk.

En idé/föreställning om att vara okunnig eller upplyst ingår i berättelsen om "mig". Har inte heller med verkligheten att göra. Så det behöver också släppas taget om, för dessa idéer och föreställningar är egots domän. Det är alltid egot som har dessa.

Så nu när jag skriver detta, är det till det sanna i dig som jag vänder mig, för det sanna i dig vet detta redan. Inte egot, egot kan aldrig acceptera det jag skriver här.  

För detta ska du ha ett stort tack för Åsa. Du sår frön.

# 1 Det första stycket känns så rätt

Varför inte börja med det då :-)

"Så länge som du tycker att någon håller dig tillbaka, har du inte tagit fullt ansvar för din egen frigörelse. Frigörelse innebär att du inte begär att andra och livet ska göra dig lycklig."

Fullt ansvar. Vad betyder det för dig? För mig betyder det att allt är mitt eget fel :-) eller förtjänst om man så vill.

"När du upptäcker dig själv vara inget annat än Frihet, slutar du sätta upp villkor och krav som behöver vara tillfredsställda och mötta för att du ska vara lycklig."

Det han säger är att när du upptäcker dig själv försvinner krav och förväntningar automatiskt. Du behöver inte göra nåt.

Hur upptäcker man sig själv? Jag mötte mig själv. Så som jag var. Vilket inte var så som jag hade önskat att jag var. Inte så som jag trodde att jag var. Eller så som jag hade övertygat mig själv att jag var.

Kram, Pirjo

Tunrida och Pirjo KRAM 

Vill nu läsa detta några gånger till och fundera/känna.

Jag är på gång, men ibland krånglar jag till det lite.

Det är många ord som jag inte förstår vad de står för, här bollas med så många (fack) uttryck (alltså allt som har med personlig utv. etc. att göra).

Jag har aldrig läst några böcker i ämnet så innebörden i orden är "nya".

Det går ibland mode i hur man använder ord, och jag är lite ute för jag har bott utomlands i nästan 20 år av mitt liv.

Ska nu beställa Flodhästen i vardagsrummet från Sverige, finns det någon bok som ni kloka kvinnor rekomenderar?

#5 Tack Pirjo, kram!

#7 Kram tillbaka!
_"Det är många ord som jag inte förstår vad de står för, här bollas med så många (fack) uttryck (alltså allt som har med personlig utv. etc. att göra)."
_Egentligen är det så att uppvaknande inte har med personlig utveckling att göra…
Jag skriver för de som vill höra och de verkar finnas härinne, det är därför jag skriver om andligt uppvaknande på en sajt för personlig utveckling.

Personlig utveckling handlar ju om att utvecklas som person (inget fel i det förstås) medan uppvaknande/befrielse innebär att kunna se att man egentligen inte är den där personen som tror h*n behöver utvecklas för att "hitta hem". Vi är redan hemma. Vi är redan allt vi behöver. Vi är redan hela.

Dessutom vill jag säga till dig att inte titta för mycket på själva orden. Orden är alltid menade att tala till det djupare inom dig, inte till ditt intellekt.
Se orden som vägvisare eller skyltar som pekar mot något. Om du t ex ska till Malmö och ser en skylt längs vägen där det står "Malmö", så tror du ju inte att skylten är Malmö? Den bara pekar i riktning mot Malmö.

Samma med alla ord som du upplever som "fackuttryck" i samtal kring uppvaknande. Orden är som skyltar/vägvisare som pekar mot det som vi aldrig kan förstå med vårt intellekt/sinne/tankar!

Orden måste få mogna inombords likt frön, som Pirjo nämnde ovan, och tala till hjärtat. För hjärtat vet det Sanna, inte intellektet/sinnet/tankarna.
Och på vilket sätt kan man se det Sanna? Genom att stanna upp, vara stilla, tyst, så man kommer bortom orden och tankarna om det Sanna…

Jag har själv inte läst just den boken du nämner, så jag kan inte uttala mig om den.
Men en fantastisk bok för att se det Sanna, är Eckhart Tolle's "The Power of Now".
Men du ska ju läsa det du känner dig dragen till förstås.

Hej jagkan :-)

Tolles bok är verkligen bra. Heter Lev livet fullt ut på svenska. En annan bra bok är: Kärlekens Insikt av Don Miguel Ruiz.

När jag började min "andliga väg" tänkte jag också som du: Jag förstår inte. Vad menar h*n. Jag fattar ingenting. Men jag förstod att det fanns människor som hade "hittat" nåt annat, att livet kunde vara "annorlunda". Och jag visste att det fanns en längtan inne i mig. Det fanns en inre tomhet i mig. Någonting fattades,

Jag är så glad att du är på väg! För det finns så oändligt mycket mer än vad vi tror. En helt ny värld öppnar sig.

Det är att komma hem. Det är att bli hel. Det är att bada i kärlek.

Det vanliga livet fortsätter som vanligt. Men allt är annorlunda. Hur f*n är det möjligt? Det är just det. Det omöjliga blir möjligt :-)

Lycka till på din färd! En sak till: fråga fråga fråga. Frågar du får du svar :-)

Kram, Pirjo

#8,9

Tack för boktipsen!

Det som det jag påbörjat ger mej harmoni, efter bara tre veckor här på PU, Gittes kurs och Youtube

Har nog bara börjat nosa på detta, men har inte kännt mej tom och apatisk som jag gjorde förut.

Kram på er "vägskyltar"

#3 Jag är inte min personliga historia Det har tagit tid för mig att fatta det men nu verkar det ramla på plats. I fredags hände ett par saker som jag tidigare hade spårat ur på. Båda mina döttrar ställde till det. Tidigare kopplade jag sådana här händelser till min personliga historia. Jag råkar alltid ut för en massa skit! Jag är otursförföljd! Aldrig får jag ha det lugnt! Men den här gången tog jag inte det personligt. Vilken befrielse. Jag kunde hantera det på ett helt annat sätt och jag hade dina ord från vårt möte med mig. Vad som än händer är det ett livets manifestation. Så enkelt att säga okey till verkligheten. Jag ingrep på ett lugnt sätt där jag kunde göra det och lät det vara där jag inte kunde påverka situationen.

#11 Så underbart att höra detta vännen! Kram till dig!

#12 Dina ord har hjälpt mig oerhört mycket. För mig har kombinationen Tunrida och Gitte ändrat på hela mitt sätt att se på livet. Tack för allt.

Kram

#13 Underbart när vi kan höra/se vår inre visdom, inte sant? Oavsett vem som hjälper oss att göra det. Kram!

#13 Yes, you go girl.

#15 Ja det gör jag. Nu är jag farlig och ruskigt lugn samtidigt. Se upp världen nu kommer jag

Se upp i backen, 10 hål i nacken  

#16 Fan A-L, har du spikskor på dig dygnet runt!!??

Går ju undan som bara den för dig