Shamu, modigt av dig att skriva detta vill jag börja med att säga! Du skriver uppriktigt hur du ser på dig själv och ditt liv. Du vet själv innerst inne varför du reagerar som du gör inför händelser och personer i ditt liv, det är bara att titta på vad du skriver om din barndom och uppväxt.

Och det är viktigt att kunna se och bli medveten om sina mönster och varför man beter sig som man gör, d v s varför man lever ut sina inlärda mönster. För de är inlärda, något man tagit till sig omedvetet.

Men. Sedan kommer man till en punkt då man behöver frigöra sig från lidandet det innebär att vara fast i dessa mönster och tankar om sig själv och livet!

Man lever annars i ett slags ekorrhjul där livet gång på gång manifesterar det man tror om sig själv (och livet).
Gång på gång får man "svart på vitt" att livet är precis så som man tänker om det: orättvist, man drar till sig människor som uttnyttjar en, man är aldrig tillräcklig, o s v. Du får hela tiden "bevis" på att det är så livet och du "är". Eller hur?

För du säger så här:
"har försökt befria mej i åratal men inte lyckas ."

Varför tror du att du inte lyckats befria dig?
Som jag ser det så beror det på att du är identifierad med det förflutna. Det är därför du inte kan bli fri. Du håller fast vid tankarna om det förflutna.
Du tror att det som hänt är DU, att det beskriver det du är. Det är klart det blir svårt att släppa taget då. För det blir ju som att släppa taget om sig själv. Känner du igen det här inom dig?

Kanske det är så att du upplever att utan ditt förflutna att hålla fast i, utan dina tankar om dig själv och hur livet är svårt, så vet du inte vem du vore?

Fast för en liten stund bara. Föreställ dig att du inte hade alla dessa jobbiga tankar om din barndom/uppväxt, om hur du "är" eller "borde" vara/göra…
Vem/vad vore du utan dessa tankar om ditt liv och dig själv?

För du kan nämligen inte bli fri från ditt bagage så länge du tror på att det är den du är.

Om du verkligen vill bli fri så finns det bara NU du kan bli det. Och det blir du genom att se klart vem du verkligen är.

Vad är det som läser dessa ord, som tittar ut från dina ögon? Som ser, hör, känner, upplever allt?

Det är det som alltid finns bakom/under alla våra jobbiga tankar om livet/oss själva.
Stillheten, Närvaron…

#0 Starkt av dig att berätta och jag anser du har fått ett bra svar redan. Det du skriver känns som att du tar skuld på dig om du ej tar hand om honom trots du inte vill. En känsla av att du blir förvirrad. Något strider emellan din önskan och det som är just nu. Du är absolut inte fel ute.

Läs tråden här och se om du känner igen dig i något av det.

http://www.personligutveckling.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=1f59568c-0ab0-44f4-8c8e-416b041d0a39&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=2

Kram på dig.

#0 Vara till lags, ställa upp för och ta hand om andra är något jag har/är bra på. Det jag däremot varit väldigt dålig på är att ta hand om mig själv. Konsekvensen av det blev att jag inte orkade med varken andra eller mig själv. 

Försöker nu förstå att den viktigaste människan att vara till lags och ta hand om är mig själv. Om jag mår bra kan jag sen vara en bra medmänniska. Men det är svårt att bryta invanda mönster.

Jag tycker du ska ta hand om dig själv Shamu, se till att du själv mår bra. Du är varken kall eller hemsk.

Att säga nej, till mannen du skriver om, på en gång är snällare än att vara tillsammans med honom mot din vilja.
Du är ju inte snäll mot dej själv då.Du är dessutom kall och hemsk mot dej själv. Det är väl lika illa som att vara det mot vem som helst annars?

Tunridas svar till dej var klokt, tog till mej en hel del själv. Hoppas du får hjälp av mitt liksom Tunridas och Gittes.

Du är en modig kvinna.

tack för era fina och kloka svar och visst har ni rätt .

jag åtsidåsätter mig själv för andra det har jag alltid gjort .

även det hänger med sen jag var barn..

man ska göra bra ifrån sig för att bli godtagen  som att få betyg ungefär ,

lite krast tänkt ,men som barn ville man ju försöka göra så gott det gick..ändå vad jag aldrig bra nog..

 jag vet att jag borde skaka av mej detta,men jösses vad svårt det är .

än i dag är jag den som får ta han om mor efter fars död..jag fick reda upp allt den dag han dog..

mor frånvarnade i sin sjukdom har än i dag inte förstått att far är död sen 6 år ..tvärtom blir jag ofta utskälld för att jag inte lyckades behålla huset åt henne..

ja med de förutsättningarna och mycket lidande av en mängd smärtsamma sjukdommar som jag ådragit mej , ska jag ändå försöka få ett någolunda värdigt liv .

det är en del människor som tycker det är roligt att jag har en sjuk mor som driver psykisk terror mort mej ..

inte så trevligt ,men jag brukar försöka tänka de där han som dåligt inte jag. det är inte den alkoliserade mannen utan en före detta .

ok jag ska kämpa på och verkligenn försöka göra mej av med min kappsäck ..och försöka börja ett nytt lite lättare liv,

jag tackar för att ni orkat läsa min lite ledsna rader..det är bara ett skap på ytan..men ändå..tack för era kloka och fina svar.  med vänliga hälsningar shamu

Om ryggsäcken är för tung och den innehåller inget av värde, så släpp den då? Andra måste ju kunna ta hand om sig själva, för mig är det enda sättet att utvecklas…

Att acceptera att någon är död är svårt att göra, men det är lite som att släppa en ryggsäck det med, ju mer man tänker på det och inte accepterar det ju jobbigare blir det..

Och bryt seriöst kontakten med din mamma om hon är så otroligt jobbig, det finns vis mån i vad som är värt att stå ut med. Jag kommer garanterat att göra det med halva min familj sen iallafall…

Hej shamu

Det finns två nyckelord: Förlåtele och Tacksamhet

När du har förlåtit är du fri från din historia. Det svåraste är att förlåta sig själv. Att det inte blev som det skulle. Att dina drömmar förblev bara drömmar… Det är mycket smärtsamt att inse att man hade fel, att man misslyckades.

Men… ärligt… kunde du gjord annorlunda? Med den kunskapen du hade då? Tänk på det. Är inte det så att du gjorde så gott du kunde? Att du gjorde ditt bästa? Att du helt enkelt inte kunde bättre just då? Vet du… Det räcker! Det finns inget bättre än det bästa!

Vill du förstå Varför kan jag varmt rekommendera Don Miguel Ruiz bok Kärlekens insikt.

Att vara tacksam för det du är/har gör dig fri från framtiden. Lyckan finns inte när… om… "Den vackra dagen" kommer aldrig. Hur skulle den kunna det? Hur mycket pengar du än fick, hur fin man du än hade, hur bra jobb, hur snälla barn, hur stort hus, hur snygga kläder… skulle det ändå vara du. Du skulle inte ha förändrats. Du skulle vara lika olycklig. Det enda sättet att förändra är att förändra sig själv.

Se dig omkring med tacksamma ögon. Hittar du det vackra i det lilla har du hittat lyckan. Mia Törnbloms bok Självkänsla nu är super bra.

Har du provat meditation? Affirmationer?

Att leva i Nuet… Om du släpper din historia och din framtid var finns då kvar? Ingenting. Tomhet. Nuet. Hur låter det? Inte så kul :-)? Men… det är "där" mirakel sker. Det går inte att förstå, bara uppleva.

Jag önskar dig massor med mod och vilja. Lycka till på din resa. Ditt goda liv väntar på dig.

Kram, Pirjo

ja om jag visste hur så visst sjutton skulle  bryta kontakten och  låta min dementa mor ruttna bort på ett sevicboende….men då skulle jag skämmas och mitt samvete skulle definitivt inte må bra av att vara så självisk.

hon är enormt svår och ingen vill ta över detta, hon är manodepresiv lever helt i sin egen värld.

hon är snart 80 .. 

det är så lätt att säga bryt och börja om..hur ???men dessto svårare att göra . att folk dör omkring mej det är inget konstigt ,det sker hela tiden och har gjort sen läge .min far vad sjuk länge innan han dog jag vad glad när han slapp lida när han fick gå över till ljuset.även om vår kontakt inte vad den bästa så välsingnde jag honom och förlät att han tvingat mej ta ett sånt ansvar för min mor och min lilla syster jag blev ju mamma som 9 åring åt de två..inte så lyckat men jag blev vuxen snabbt. 

den frågan har jag ställt mej läge, hur blir jag av med dessa spöken ,alkolisten är som ett plåster . ser vad jag bor när jag kommer går osv . han är snäll men klängig och efterhängsen en riktig energi tjuv..men samtidigt hänger han blommor på dörren står och gråter för att jag inte vill ha honom..tyvärr jag kan inte älska på befallning det har jag sagt åtskilliga gånger ..omk 50 ggr minst det går inte in. hans hjäna är rätt tom på celler .han hänger kvar som en magnet jag vill inte ha en alkolist har fått nog av den sorten..hur snälla de än är ..han har  aldrig slagit mej eller varit stygg..bara enormt efter hängsen../den andre är psykopat  av bordelinmodellen, det tog mej lång tid att se han hade två personligheter i en..mycket kuslig man..där flydde jag med hunden från hus och ägodelar ..han är signalist fra kan alltid finna mej vad jag än bor han har vänner inom polisen som inte tar  emot anmällan av mej mot honom.han om nån kan få fram ett hemligt nummer lätt som en plätt.det är värre än så men sånt här kommer aldrig fram de skyddas hela tiden.

och varför ska jag tvingas flytta för att de inte låter mej vara. Jag har flyttat hela mitt liv jag varken orkar eller har råd.

det svåra är att veta hur man bryter ett sånt förfarnde .att bryta så de fattar jag har prövat alla metoder från skriva skrika ta det lungt metodiskt ..?

jag har haft ett liv kantat av psykisk ,misshandel ,våldtäckter, barn som lämmna mej , död i mångfalld.

jag har förlåtit och försöker verkligen gå vidare men ryggsäcken är tung.och inte lätt att tömma . jag mediterar och säder ljus och kärlek till de människor som skadat mej ,för det ger mej lite ro.jag jag försöker se det ur ett andligt perspektiv.jag sköter om mej så gott det går äter sunt röker och dricker inte försöker alltid vad vänlig och hjälpsam . i 20 år har jag mediterat och gått otaliga helingkuser och utveckling inom andlighet ,men trots det är den fördömda ryggsäken kvar ,jag ska lära något av detta .att bli ödmjuk .och det är jag inför de liv jag trots allt fick även om jag inte vad önskvärd..läser just nu en bok som är otroligt bra .(att må dåligt är en bra början ),av bengt sten. jag försöker finna en vettig väg ut ur detta..men hur det är frågan.mvh  shamu

tack ojrip.

boken don michel läser jag märklig nog oxså paralellt med den andr a och den är bra  mycket bra .ja att leva i nuet är viktigt och det försöker .jag måste föresten igår vad i går i dag är i dag .

jag har oxså läst sylvia brownes böcker de om något sa mej mycket …

andra sidan

mellan två världar

personlig kraft av sanya roman

även där alla hennes böcker otroligt bra

 carolin myss

andens anatomi.

samtal med gud - neale donald walshs.

alla böckerna .

ja och mia tornblom, bra .har även cd med henne .

+ hypnos cd med jörgen sundvall  stäkt ditt själförtroende .

och många böcker till jag läst som är otroligt bra det har hjälpt mej + affimationer..

hjälpt men inte helt ,jag har en bra bit kvar  varmt tack shamu

#6 Bra råd du ger.

#7 Det är viktigt att komma ihåg att du inte gör något som är fel, även i nuläget gör du det enda du kan utifrån var du befinner dig. Det finns inga rätt och fel.
Angående förlåtelse är den sann den dag du inser att det inte finns något att förlåta. Varken i dig eller andra. Då kommer automatisk förlåtelse.

Men om du verkligen vill bli fri, så är det är bara Nu som friheten finns tillgänglig och ständigt närvarande. Så Nuet är nyckeln.

Men det måste komma från ditt sanna inre som vill vakna. Hur många goda råd du än får så kan du inte bli fri förrän du verkligen är redo. Vi kommer alla till friheten genom lidandet.

När vi inte längre behöver eller tröttnar på lidandet och dramat som kommer av att tro på våra berättelser, så slutar vi tro på dem. Vi tar dem inte på allvar längre. För vi kan berättelserna, vi vet vad de leder till och det blir rätt trist och förutsägbart till slut.

Och så ser vi plötsligt friheten precis där vi befinner oss, oavsett yttre omständigheter eller livssituation, för frihet har inget alls att göra med hur livet ser ut på ytan.

Kram!

Hej vännen!!

Visst kan det kännas svårt och frustrerande när man inte ser en väg ut från sin situation..

Att bara sluta hjälpa och bry sig tror jag nog inte är ett steg man kan ta från ena dagen till en annan..däremot kanske du kan ge lika mycket omtanke och stöd till dig själv som du ger andra??För att kunna hjälpa andra måste du ju ha energi själv?!

Jag brukar dra en pararell till säkerhetsfunktionerna på ett flygplan..Du vet när flyplansvärdinnorna står och viftar!!"Vid tryckfall,se till att först sätta syrgasen på dig själv,innan du hjälper andra"

Att försöka att få andra att må bra när man själv mår dåligt är inte bra..Det slutar i utbrändhet,man tappar all energi..

Kanske kan du lite i taget ge energi till dig själv?Att göra saker du mår bra av..läsa en bra bok..om du har pengar,någon form av behandling?

Bestämd dig för att ge dig själv MINST två hela dagar i veckan då du bara tänker på dig själv..

För att få bort dessa män så måste du just focusera på dig själv..på så sätt växer din självkänsla…och på något konstigt sätt så är dessa män bara intresserade av kvinnor som de kan suga av..Om du slutar ta in dem i ditt energisystem,ja då försvinner de,tappar intresset..Det låter enkelt,men kan ta tid..men alla resor börjar med ett steg..

Angående din mamma..inte för att jag på något sätt vill göra dig ledsen,men kanske har hon inte många år kvar?!Kanske kan du helt enkelt börja om i en ny stad när hon är borta??

Jag skickar dig en kram…

#10 Om hon inte släpper det innan mamman dör kommer det inte att försvinna. Det är garanterat.

Sen så ser jag inte varför så många skriver olika saker, men det är fortfarande samma lösning, det är så lätt egentligen..

Det är ju bara att släppa det. Det är inte svårare än så faktiskt, hur mycekt man än pratar och pratar.

#11 _"Sen så ser jag inte varför så många skriver olika saker, men det är fortfarande samma lösning, det är så lätt egentligen.. Det är ju bara att släppa det. Det är inte svårare än så faktiskt, hur mycekt man än pratar och pratar."
_Om det vore så lätt att släppa taget om saker och ting i livet, så skulle vi väl aldrig lida någon av oss någonsin?
Har du lyckats släppa taget om allt jobbigt som hänt i ditt liv, Ijin?

Det kan nämligen ge lite fel signaler till någon som har det jobbigt, att säga att det är enkelt att släppa taget, att det är bara att göra det.
Sånt kan leda till skuldkänslor när man upplever att man inte kan göra det fast man försöker. Det förstärker lidandet ytterligare och blir en ond cirkel som gör det svårare att släppa taget.

De flesta har säkert någon gång i livet fått höra något i stil med; "så där ska du inte känna, tänka. Sluta upp med det och släpp taget om det nu."

Att inte tillåta sin upplevelse av något att få vara som den är, är att förneka verkligheten som är.
Det som är det är och man måste kunna se det först och acceptera det fullständigt. Sen kan "släppa taget" komma, naturligt, för man ser vad som är sant och inte.

Att släppa taget måste alltså komma som ett icke-görande när man är redo för det. Det är inget man kan göra viljemässigt eftersom det finns en konflikt inombords.
När man verkligen är redo för att släppa taget så kommer det naturligt och automatiskt genom att man ser igenom illusionen.

Ja Tunrina det var bra beskrivning, jag håller med dig och att förtränga saker som tjin beskrev, att  trycka ner känslan funkar inte om man verkligen ska frigöra sig från skräpet, vet jag av egen erfarenhet.

Man bör nog skilja på att fly från något-genom distraktion-shoppa-dricka-städa-röka, eller att verkligen släppa något som man bara kan göra under vissa förutsättningar.

Som Tunrina förklarade att för att lösa ett problem måste man först erkänna det.

#12 I stort sätt ja..:p vissa saker måste jag behålla:p

#14 Okej.

jo det är helt i sin ordning för att släppa måste man faktiskt erkänna problemet och det har jag gjort , men sen till steget att helt släppa är inte helt enkelt ,jag är god bit på väg och täker att just nu här i dag ska jag ta vara på den här dagen av mitt liv och göra något fint för mig själv.

och det gör jag faktiskt , jag har ett stort intresse att fotografera , att ta med kamran ut och ta ett foto eller hundra just i dag det ger en sån glädje att se hur underbar moder jord är så vacker i hösens vackra färgprakt. nu släpper snart de sista löven….och med dem hoppas jag befia mej från mycket av den själsliga börda jag buret på.

jag har en cd som heter förlåtelse, jag spelar den ofta för att förlåta och känna just tacksamhet.eva maries inlägg sätter ord på det jag känner det jag försöker göra, jag är så atckasam för alla era fina svar,det är ju så här jag tänker så här jag vill gå till väga för att bli fri från allt svårt,ang mor så vet jag att det kan bli en befrielse när hon går över,hon kan ju inte hjälpa att hon själv inte är medveten om vilken börda hon laggt på mej ,jag tänker förlåta det oxså.jag har lärt mej ta ansvar att bli en stark människa av alla de uppoffringar jag gjort för att sköta hemmet och skola samtidigt.osv.jag är inte bitter ,men lite ledsen för att jag fått så mycket fysiska sjukdomar.bl annat atros i knät som gör att jag inte kan cykla dansa ha hund , allt det jag älskar att göra.men man får vara glad ändå..jag lever ju kan andas höra se lukta känna det är ju en gåva och den ska jag vara rädd om . att skriva ned 5 saker varje dag man är tacksam över är en väldigt bra ide,det sätter ord på vad man faktiskt har just här och nu..att leva i nuet inte så lätt alla dagar men med träning så går det..vänlig hälsningar shamu