Den där texten satte jag upp på vår andliga förening vi var med i för några år sedan - som en påminnelse till oss "hjälpare" att tänka på hur vi hjälper andra… Den får en verkligen att tänka sig för en och två gånger innan man "hjälper" någon annan!

Ibland kan det vara hjälp att säga nej till någon som ber om hjälp (i varje fall ber om hjälp på ett visst sätt)!

Kram Rickard

Hej ikna

Var inte rädd för att hjälpa till. Tänk inte för mycket. Det är motivet som är avgörande. Gör du det av kärlek kan det inte bli fel.

Det gör mig så gott i hjärtat att läsa om insikter du fått.

Tro på dig själv!

Kram, Pirjo

#2 Det är självklart att jag kommer att fortsätta att hjälpa till, när någon VILL ha hjälp. Insikten jag har fått, gäller de gånger som jag gjort det för att vara till lags och tyvärr görs det inte alltid av kärlek då!

Det jag menar är att jag hjälper gärna till, när någon BER om det, eller om jag frågar OM de vill ha hjälp. Då gör jag det av kärlek!

När man hjälper till för att vara till lags, förväntar man sig något tillbaks och då är det inte kärlek.

#0 "Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom."

Särskilt denna rad fastnade jag för. Detta upplever jag också att man får vara mycket vaksam på i sig själv.
För det bekanta egot är så bra på att ta sig in bakvägen och plötsligt har man fastnat i det…
Fullständig ärlighet, fullständig nakenhet behövs så man håller sig medveten.

Fast vi är alla människor och trampar lite fel ibland och måste säga förlåt. Det ska vi inte skämmas över, för det tillhör att vara människa och är inte något personligt.
Vi är inte perfekta och ska inte sträva efter att bli det heller, som människor alltså. Det är viktigt att kunna le överseende åt sina skavanker.

Tack ikna, den här behövde jag läsa just nu. Jag har, precis som du gjorde förut, hjälpt utav fåfånga och högmod. Men jag fick en påminnelse och tack vare din text såg jag vad jag behövde se, så återigen TACK.

Kram Camilla

#3 _"När man hjälper till för att vara till lags, förväntar man sig något tillbaks och då är det inte kärlek."
_Håller med och känner igen det.

Att hjälpa någon som jag ser lider kan göras på olika sätt i min uppfattning; dels utifrån ett plats som är självisk eftersom man inte står ut med att se den andra må dåligt.
Det är jag själv som inte klarar av situationen, inte klarar av den andras smärta för det påminner mig om min egen som jag vill fly ifrån.
Då kan man vilja hjälpa den andra för att man själv ska må bättre. Fast detta är förstås inte alltid medvetet, så man tror man hjälper utifrån medkänsla och kärlek.

Men, sen finns det den kärlek som är fullständigt ärlig och öppen. Därifrån kan jag se att den andra mår dåligt över en situation och acceptera/tillåta att det är så det är nu.
Jag tillåter det att vara och önskar inte att den andra ska "bli glad igen", genom att kanske peppa och säga något i stil med:

"Du ska inte vara ledsen, det blir säkert bra! Torka tårarna och så hittar vi på något kul istället! Glöm det där nu!"
Då är jag inne på det första alternativet och är egentligen inte alls till någon hjälp, bara på det sätt att jag hjälper personen att fly sin smärta och missa sin frihet på köpet…

Istället ser jag illusionen som personen befinner sig fast i och önskar för denne att vakna upp ur den och se vad som är sant.
Och kanske säger jag något eller inte. Eller bara är jag där, närvarande, som medmänniska.
Det finns inget jag måste "fixa", jag levde så tidigare och tog därmed ansvar för alla andras liv.

Orden som kanske kommer är inte för att "trösta" eller för att befästa illusionen personen befinner sig i, för att ge mer bränsle till själva berättelsen. För då stjälper jag, snarare än jag hjälper.
Orden är istället klara och ärligt vänliga och kanske vaknar personen upp, eller inte.
Om inte så vet jag att personen kanske behöver lidandet lite till först. Det kan jag inte styra över och det har jag inte heller med att göra faktiskt.

För genom vårt lidande vaknar vi, vi måste möta det först, möta våra rädslor. Därför kan jag ärligt känna glädje och hopp med någon som är öppen och mitt inne i sin smärta, för jag vet att de är så nära, så nära sin frihet just då…

#6 Tack Tunrida! Jag behövde läsa detta just här och nu!

Kram

#0 Fint inlägg och det är härligt att se alla dina insiter som kommer på vägen.

#1 Ibland kan det vara hjälp att säga nej till någon som ber om hjälp (i varje fall ber om hjälp på ett visst sätt)!

Håller med om detta och det är också ett ansvar som hjälparen har att kunna känna av om de är redo eller inte.

Som Björn skrev i tråden möta dig själv kurs, hur bra kursen än är så kvittar det om inte personen som vill har vilja och motivation. Inget fungerar då.

#6 För genom vårt lidande vaknar vi, vi måste möta det först, möta våra rädslor. Därför kan jag ärligt känna glädje och hopp med någon som är öppen och mitt inne i sin smärta, för jag vet att de är så nära, så nära sin frihet just då…

Sanna ord och när vi kapitulerar så släpper vi taget om vår självkontroll. Öppet hjärta.

Ikna du släppte taget och det är SÅ härligt att läsa dina ord.

TACK för detta inlägg för du påminde mig också om när jag låter mitt högmod ta över vilket också händer.

#6 "Det är jag själv som inte klarar av situationen, inte klarar av den andras smärta för det påminner mig om min egen som jag vill fly ifrån. Då kan man vilja hjälpa den andra för att man själv ska må bättre. Fast detta är förstås inte alltid medvetet, så man tror man hjälper utifrån medkänsla och kärlek."

Precis så har jag gjort i alla år, omedvetet! Vad jag är glad för den insikten!

#8 Att släppa taget är det bästa jag har gjort! Tänka att det var så svårt att komma dit!? Tack för din hjälp, Gitte!

#7 Vad bra, kram till dig!

#8 _"..när vi kapitulerar så släpper vi taget om vår självkontroll. Öppet hjärta."
_Javisst och det är så underbart att våga vara i den totala öppenheten, i den totala kärleken till vad som är i stunden.
Det har en ljuv och äkta "smak" som av söta, solmogna jordgubbar.

#9 _"Precis så har jag gjort i alla år, omedvetet! Vad jag är glad för den insikten!"
_Visst är det härligt när man kan se detta!