Det finns bara NU att leva. Vi kan lura oss själva till att tro att vi inte lever i nuet, genom att vara fast i våra tankar om det som hänt eller om framtiden.

Vad det innebär är egentligen bara att vi inte kan se det uppenbara; att det bara finns NU.

Så du lever i nuet hela tiden, redan. Du kan bara inte se det klart, för du fokuserar på en idé om hur det vore att leva i nuet. En idé eller föreställning om något, t ex om nuet, är bara en tanke, inte NU i sig.

#1  

Det hade verkligen vart kul o få träffa dig Tunrida…!

#2 Haha, jaså! Undrar varför, för det är inget speciellt med mig.

Men det hade varit väldigt roligt att få träffa dig också, BigMama!

Jag förstår vad du menar men ….. glömmer man inte vad man ska göra då,,,tex betala räkningar och så??

#4 Haha, nej varför då? Att leva i nuet innebär inte att man blir glömsk eller inte är uppmärksam på världen, på räkningar som ska betalas eller att man har ett möte nästa dag, o s v.

Man kan planera för saker man vill göra, men när man planerat så släpper man det. Det man planerat att göra om en vecka, t ex en resa, är inte viktigare än det som är nu. Vad det än är. För det är nu livet är, inte om en vecka.

Och när man ska göra det man planerade för, då är det också nu. Det är samma Nu, bara olika saker/upplevelser som händer i Nuet; betala räkningar, planera, resa..

Så man gör det som ska göras, när det ska göras. Man tänker inte på det innan och kanske oroar sig. Inte heller efteråt så håller man fast vid tanken om det man gjorde. För det var bara en händelse som nu är över.

Att leva närvarande i nuet är att vara mer levande och närvarande i livet, inte tvärtom.

"Så man gör det som ska göras, när det ska göras. Man tänker inte på det innan och kanske oroar sig. Inte heller efteråt så håller man fast vid tanken om det man gjorde. För det var bara en händelse som nu är över."

Aha! Nu börjar jag fatta detta med att leva i nuet.
Har förstått ungefär men nu trilla poletten ner!
Finnemang!

#6 Det är en härlig insikt. Grattis!

Tack Tunrida för den förståliga förklaringen :)

#6 Kul, grattis!
#8 Varsågod.

#5 Mycket bra beskrivning om att leva i nuet!

#10 Tack!

Så du lever i nuet hela tiden, redan. Du kan bara inte se det klart, för du fokuserar på en idé om hur det vore att leva i nuet.

Jag hade en rädsla om att bli "en lycklig idiot". Att jag skulle sluta bry mig. Att om jag inte ville förändra skulle jag stanna.

Jag förstår vad du menar men ….. glömmer man inte vad man ska göra då,,,tex betala räkningar och så??

Man gör precis samma saker som förr. Den enda skillnaden är att man gör det med glädje istället för bör eller måste.

#12 _"Jag hade en rädsla om att bli "en lycklig idiot". Att jag skulle sluta bry mig. Att om jag inte ville förändra skulle jag stanna."
_Precis, känner igen den rädslan också. För egot är ju allt dualitet, det är antingen eller; antingen kämpar man på för förändring, eller så sitter man med armarna i kors och låter allt förfalla.

Man kan leva i nuet och acceptera och älska verkligheten som är, men det innebär också samtidigt att man inte är emot förändring.
Eftersom man vet att inget i den förgängliga världen varar, att allt är i ständig rörelse, ständig födelse och död.
Så det handlar ju inte om stagnation, utan om att följa med i livets flöde och älska och acceptera detta flöde, för man är det. Man har inte ett liv, man är livet. Från separation i tiden till enhet i nuet.

Att inte leva närvarande i Nuet är som att simma motströms i en flod för att man vill ha det på sitt sätt. Man kommer kanske lite framåt, sen åker man bakåt igen.
Livet blir en ständig kamp mot denna flod, där man dras in i alla upp- och nedgångar. Blir rätt jobbigt, i min erfarenhet. Kräver mycket av ens energi.
Men skulle man släppa taget så märker man att floden alltid tar en i rätt riktning ändå, man behöver bara lita på den, alltså på Livet.
_
"Man gör precis samma saker som förr. Den enda skillnaden är att man gör det med glädje istället för bör eller måste."
_Yes, tack för de orden. Inget _måste_ förändras i det yttre innan man kan leva närvarande i nuet, det är inte så mycket vad man gör, utan hur som avgör.

Allt är heligt och samtidigt är saker och ting inte så himla viktiga längre.