Hmm, tål att funderas på…

En tanke som smyger in och säger: Jaha och den som inte fått nån kärlek då? Den kan väl inte veta hur man ger heller?

Läst texten flera gånger nu. Är det så här det menas:

Allt det som finns i mitt förflutna som inte är kärlek är det det som ska överlämnas till den Helige Ande? Ungefär som att slänga skräp i soptunna och spara resten.

Ny fråga infann sig under tiden jag skrev föregåend stycke.
Vem ska ta om hand om mitt "skräp" om jag inte har nån "Honom"/"Helig Ande" att överlämna det till?

Jag försöker förstå och överföra (hittar inte rätt ord) det jag läst till mig och mitt. Tanken är riktig inser jag, att det som varit har varit.
Att livet nu blir bättre om jag bara har kvar kärleken och att det är bara nu jag kan leva. Har bara så svårt att få ihop det med mig.

Det handlar inte om "att slänga skräp", utan mer som att överlämna/släppa. Ofta "älter" vi gamla oförrätter, som inte längre har någonting med oss att göra. Ju längre vi bär det med oss, desto mer gör vi oss illa.

Vad egot inte vill att vi ska se, är att vår smärta inte kommer från den kärlek vi inte fick i det förflutna, utan från den kärlek vi inte själva ger i nuet.

Vad egot inte vill att vi ska se, är att vår smärta inte kommer från den kärlek vi inte fick i det förflutna, utan från den kärlek vi inte själva ger i nuet.

Mycket starka och kloka ord och hela svaret på vårt lidande

#0 "Det förgångna är bara en tanke vi har. Det finns bokstavligt talat bara i våra tankar."

Så sant. Det enda som faktiskt är verkligt, är just nu.
Det som har hänt är bara ett minne (en tanke) och det som vi kallar framtid, är bara en projektion av våra tankar om det förflutna.

Allt händer nu, för det finns bara nu.

Sanningens ord. Tack ikna.