Detta funderade jag på imorse när jag var vaken.. Vad innebär det att vara fri, vad är det man vill bli fri från..

Precis. Kom du fram till något?

Nej.. Jag har haft dessa tankar innan, men blir inte klokare :-/

Det här klippet stämmde väldig bra på mina tankegångar idag. Jag körde bil, tankarna snurrade och jag sa till mig själv flera gånger. Släpp egot! Släpp egot! Lite funkade det i alla fall.

#4 Är det egot som vill bli fri? Du får gärna utveckla det :-)

#5 Nej egot ska bort, där bakom finns vårt autentiska jag. Det som bara är.

#6 Okej.. Jag är inte så insatt i det än :-/ Finns det någon bra bok om detta? Känner mig okunnig om egot och vårt autentiska jag :-/ Känns som att jag måste, iaf behöver lära mig om det för att kunna vidareutvecklas, lära känna skillnaden..

#7 Det är en svår nöt att knäcka för oss alla. Tunrida har lagt in flera länkar som visar vägen. Eckart Tolles bok "A new earth" . Så finns det en länk här med samma namn där man kan se 8 st en timme långa program med Oprah och Eckart.

#3 #4

#5, #6
Jag skulle säga som så att det är egot som vill bli fri från sig själv.

Egot ser nämligen egot som ett problem, som något som är "fel" och "ska bort" för att vi ska bli fria. Att det finns något vi måste fixa, rätta till. Det är verkligen inte så, det enda är att vi ska se saker och ting som de verkligen är. Acceptera och tillåta det som är.

För vi är i sanning redan fria, det är identifikationen med egot (med vår självbild, våra tankar, känslor, med upplevelsen av att vara en separat, fristående person), som gör att vi inte kan se detta. Men vi är alltså redan fria, det gäller bara att se det. Och det gör vi här och nu.

Man behöver inte ändra på något i sig själv, för inget är ett misstag. Egot ser bara misstag och fel som måste rättas till.
Så när du ser något "fel" med dig (eller någon annan för den delen), så är det egot som är i farten och som ser detta. Det är att vara omedveten, motsatsen till medveten och närvarande.
Jag säger det igen, för det är så viktigt att verkligen känna det här i sitt hjärta (utan att försöka begripa det mentalt):

Det finns inget du behöver ändra på eller ta bort, för det är inget som är fel med dig! Du behöver bara se allt klart, det är allt.
Du behöver bara se på dig själv i all din mänsklighet med kärlek och förståelse och acceptans.

Och vad är det som kan se allt detta med kärleksfulla ögon? Det är ditt sanna jag, det i dig som inte dömer eller ser fel och misstag, det som är villkorslös kärlek.

Titta gärna på klippet igen och igen och lyssna inte med huvudet utan med kroppen, s a s. Var öppen och fullständigt närvarande och försök att inte tolka orden mentalt för att försöka förstå dem. Det finns inget att lära sig, bara börja se det som det verkligen är. Låt orden tala till ditt sanna Jag, inte till ditt intellekt.

Tack Tunrida! Jag känner väl igen det du skriver :-) Det får ta sin tid att pränta in det.. Jag ska nog skriva ner det du skrivit, kan va bra :-)

vi är inte våra trosatser

vi är inte våra tankar o känslor

vi är inte våra delpersonligheter

:-)

#9 Egot vill bli av med egot Det förklara ju en del. Jag är medveten om att jag försöker för mycket. Vilket snubblar på sig själv. Nu tittade jag på klippet en gång till, som du sa. Jag får titta flera gånger. Jag är inte riktigt mottaglig, fast jag vet att det är så lätt, så gör jag det svårt.

#11  så sant så sant….men vi HAR dom…men vi ÄR dom inte…

Egot…Jaget på latin…vi har bara ett Jag men Jaget vill inte, kan inte, törs inte tro på det utan lägger in en liten brasklapp…populärt kallat just Egot…med andra ord DU säger till dig SJÄLV allt det där du inte tycker om….och om det är DU som gör det så kan DU också ta bort det…Fake it to you make it…är bra ord i sammanhanget….säg till dig själv hur fint allt är ända tílls du tror på det…det kan ta tid men det funkar.

Det är helt enkelt så att vårat ego vill ha rätt, så det skapar händelser för att bevisa för oss att det vi tror är sant.

Här följer en text som är fin att läsa

Så, ja, vi vill vara lyckliga, men vi tror inte på att det är möjligt! Vi har alla blivit programmerade på olika sätt att tro att lycka är undflyende och att vi inte förtjänar det.
Våra gamla systemfiler tillåter inte perfektion.
Du känner kanske igen det: ´Nåja, ingenting är perfekt.' Vem säger det? Ett gammalt program som ligger i våra systemfiler.

Det positiva är att när vi väl letat fram de här gamla filerna inom oss, så kan vi ändra dem. Vi har fri vilja och kan välja vad vi tror på - med tålamod och envishet kan vi omprogrammera dessa gamla lycko-förstörande tankar till lycko-befrämjande tankar J

Börja med att varje dag tala om för dig själv 'Jag är en gudomlig varelse och jag förtjänar lycka!'
Det är sant. Tvivel är missförstånd. Vi har missförstått vilka vi är och vårt syfte.
Vi är inte - jag upprepar - inte syndare, inte heller är vi här för att lida och bli martyrer.
Vi är gudomliga och här för att uppleva och fullt fria att välja att uppleva livet som glädjefullt och kärleksfullt.

Vi kan vara kärleksfulla varelser som lever i harmoni med de gudomliga lagarna (av vilka det inte finns en enda som säger att vi inte kan vara lyckliga).

Och kan vi hantera lycka? Ja, 1000 gånger ja! Vi kan bli lyckliga när vi släpper alla barriärer, rädslor, tvivel, självfördömanden, kritik och tron på straff. Vi måste omprogrammera oss själva - då kommer vi att upptäcka att lyckan har alltid funnits där - vi var bara intonade på en annan frekvens.

Du förtjänar lycka! Du förtjänar villkorslös kärlek! Du förtjänar rikedom! Du förtjänar god hälsa! Berätta detta för dig själv tills du tror på det.
När de gamla, ovälkomna tankarna dyker upp, radera dem och välj, igen, lycka, frid, kärlek, överflöd och obegränsad glädje. Detta är din födslorätt. Och nu är det tid att kräva den.

Lyckan är din. Öppna bara upp dig för den.

Fritt översatt från en artikel i India Times 21/12-2003, skriven av Deepak Chopra

#10 Ja, vi vet ju alla detta innerst inne. Vi har bara glömt det någonstans på vägen..

#12 Det är helt okej, omelett. Ibland måste man höra något flera gånger innan det vaknar i en.
Sen en dag kan någon säga ett ord som plötsligt gör att man gör en total vändning så man vaknar och ser sanningen. Man är redo för just det ordet, just då av någon anledning.

Så när vi minst anar det, så "händer" det. Det "händer" inte för att vi försöker få det att hända. Det "händer" i något vi inte kan förstå, nämligen nåd (grace).
Så slappna av. Du gör inget fel, kom ihåg det, även om du försöker för mycket, som du säger. Inte heller det är något fel i sig. Du kommer försöka och snubbla tills du inte gör det längre och det är helt okej.

Detta är ju inget du kan styra eller kontrollera. Närvaron i dig (Medvetenheten) växer ju mer plats du ger det. Det är allt; tillåt närvaron att få växa och känn tillit till att allt är som det ska.

#11 Precis.

#12 Affirmationer är vackra och har sin plats och sitt värde förstås. Men vem är det som behöver dessa affirmationer? Om jag behöver säga till "mig själv" att jag är alla dessa saker och att "jag" förtjänar lycka, vem är det jag säger det till egentligen?

Det är lätt att skapa sig en ny självbild, nya saker att tro på som gör att man mår bra och kan fortsätta leva i drömmen, som "någon".
Det är inget fel i det naturligtvis, men det är inte riktigt detsamma som att vakna upp från ego-sinnet till att se att det inte ens finns en "någon" där…

#13 En väldigt vacker och givande text. Tack

#14 Gittes kurs har just gett mig insikten om att det är tilliten jag har förlorat. Det förklarar ju en hel del.

#15 Det stämmer nog som du säger här. Egot vill alltid ha något. Men jag känner att positiva affirmationer är en väg till att få tillbaka tilliten. Det som jag tappat under resans gång. Förutsättningen för att egot ska ge vika och mitt sanna jag ska komma fram.

Oj, jag skrev fel innan, det skulle stå #13, inte #12, så det var inte direkt riktat till dig omelett, det om affirmationer. Sorry.

Men hur som helst, du gör förstås det du känner att du är dragen till. Återigen; det finns ju inga rätt eller fel.
Vi når alla sanningen på våra egna sätt och i vår egen tid. Men är man dragen till att känna det sanna så kommer man förr eller senare ändå till den punkten då man måste vara fullständigt ärlig och fråga sig; vill jag må bra eller vill jag vakna upp och se vad som verkligen är sant?
Vilket är det viktigaste? Sanningen eller illusionen? Det sanna kommer ju alltid vara det sanna, oavsett vilket jag väljer.

Är den absoluta, ultimata sanningen det viktigaste, ens innersta drivkraft, så kommer man vakna upp till den så småningom. Annars fortsätter man leva i drömmen och det är okej förstås det med.

#17 Det gjorde inget. Jag uppfattade det som det som du hade tänkt det.

Jo jag vill vakna upp och inse vad som verkligen är sant. Processen är i full gång och jag ser mer och mer. Det som hindrar mig är rädsla som i förlängningen är en förlorad tillit. Nu går jag emot mina rädslor och det i sin tur ger tillbaka tilliten. Affirmationerna ger mig mod att gå emot rädslorna som i sin tur ger tillbaka tilliten. Eller ordningen kanske är betydelselös, allt hör ihop och allt är förmodligen samma sak.

Drömmen är ingen behaglig dröm, så jag vill vakna. Just nu så är jag nog halvvaken. Jag befinner mig någon stans mellan dröm och vakenhet.

#15, #17 - Skrev du "fel" Tunrida…?

Nu ska jag lyssna på vad Burt har att förmedla :-)

Buskram, Rickard

Mmm… det där var en mycket intressant satsang Tunrida! Det som väcktes i mig när jag lyssnade på den var ett minne från en text i en bok som säger samma sak tycker jag… Tao Te Ching!

The Tao that can be told is not the eternal Tao. The name that can be named is not the eternal Name.

The unnamable is the eternally real. Naming is the origin of all particular things.

Free from desire you realise the mystery. Caught in desire, you see only manifestation.

Yet mystery and manifestations arise from the same source. The source is called darkness.

Darkness within darkness. The gateway to all understanding.

Nr. 1 i boken "Tao Te Ching" av Lao Tzu, översatt av Stephen Mitchell.

Det vi alla vill bli fria ifrån och som dessutom skulle göra slut på alla krig och all svält, det är rädslan. Rädsla är grunden till allt ont i världen i stort som smått. Vi människor är rädda för så mycket och det finns ingen anledning att vara rädd för rädsla är endast negativt. Befria dig själv från rädslan!!! Släpp den bara!

Vi är rädda för att dö, vi är rädda för att leva, rädda för att inte vara omtyckta, rädda för va andra skall tycka, rädda för våra egna känslor, rädda för ensamheten, för framtiden etc. etc.

#21 Jag släpper rädsla efter rädsla för tillfället. Men vissa rädslor jag hade förstod jag inte att jag hade överhuvud taget. Jag har tolkat det som något annat diffust och ogripbart. Inte som rädsla.

Det är lättare sagt än gjort. Ofta tror jag att jag skulle vara gjord av rädsla. Tros att jag VET att jag skulle må så himla bra av att släppa taget om allt som skrämmer mig, så är nog skräcken om att släppa taget värst! Det är så svårt att göra….men så lätt att säga!

Fast jag kämpar på som aldrig förr!! Och jag har övervunnit rädslor som jag aldrig ens trodde jag skulle blotta för allmänheten, flera stycken på bara en månad och för varje gång man möter och erkänner en rädsla så växer man!

#18 .."allt hör ihop och allt är förmodligen samma sak."
Där har du "kärnan" i enheten, oneness, helheten, Det enda Livet, Det eviga Nu. Att allt är Ett, Samma Källa.

#19 Hahaha, ja kan man tänka sig! Buskram tillbax.

#20 O ja, Tao Te Ching är underbar visdom också och visst talar den om samma sak! Tao är ännu ett namn för detta onämnbara som vi aldrig kommer att kunna förstå eller förklara, men som vi alla ÄR. Tack för texten förresten, så vacker!

#21 Tack för de orden Satori. Ja, rädslan är så stor i så många och hindrar oss från att se det som är sant och äkta här och nu.

Samtidigt kan rädslan vara en underbar vägvisare, om man vågar möta den och se att den endast är en missbedömning av Livet och en själv.

När man möter rädslan så är det samma sak som att acceptera/tillåta den att vara, vilket gör att man automatiskt släpper den och kan se klart. Ett icke-görande.

#23 _"..för varje gång man möter och erkänner en rädsla så växer man!"
_Ja, visst är det så. Tänk all den energi som varit låst i rädslan, när den släpps fri så visst "växer" man! Man får mer utrymme och blir mer och mer gränslös för varje sak man kan se klart på (dvs släppa).

#23 Du och jag är visst i samma fas. Jag släpper mina rädslor en enfeter en nu. Så befriande. Men skumt också vilka märkliga saker jag är rädd för, medan det finns saker som andra är rädda för som inte bekymmrar mig det minsta.

#27 Ja precis, jag är ofta orädd för saker som andra är livrädda för och tvärtom.

#28 Jag med. Jag vågar vara ute ensam på natten, möta gäng med fulla människor, ta mig till främmande platser, sätta mig i situationer där jag inte känner någon, eller kan något, jag dödar spindlar med handen, åker det mesta på liseberg, skulle vilja hoppa fallskärm. Lite galenpanna över mig.

Men jag är rädd för kor, närhet, be om hjälp och uttrycka mina behov. Jag börjar ju verkligen fundera på hur jag är funtad.

Är inte rädsla alltid rädsla, oavsett vad det är man upplever rädsla inför?

Jag har lite av "jag vet inte vem jag är" problem just nu. Eftersom jag ska söka job osv i livet men har inget mål driver jag runt och letar.. Men tror jag vet vad jag vill göra nu. Kommer bli intressant att se vad som händer=)

"Jag har lite av "jag vet inte vem jag är" problem just nu."

Grattis!

#32 Eller det är nog mer "Jag vet inte vart världen vill ha mig;)"

#32 Det var ju också ett sätt att se på saken att grattulera. Du har nog rätt. Det är en ny möjlighet och inget problem när jag inte vet vem jag är.

#33 Haha, okej. Ja, det är inte alltid lätt att veta det på förhand minsann. Och visst är det spännande och intressant att se vad som händer.

#34 Ja, att jag säger grattis är menat från hjärtat, för det är en befrielse att inte veta vem man är och vara okej med det. Då är man öppen och fri och är ett med Livets flöde.
Precis som du säger; inget problem att inte veta.