Det är knepigt detta och jag känner igen mig i det du berättar. Man söker bekräftelse på att man duger som man är. För mig handlar det om självkänsla - att inse sitt eget värde.

Jag tror inte att detta du löser på ett dygn. Jag tror inte heller att det är något du behöver lösa på ett dygn. Du har tid på dig och du har tagit det första steget - du har sett det du vill ändra.

Tillåt dig att lösa detta i din egen takt.

tack jo jag har sett det för länge sen oxå men tävlingen är imorrn…..*ler*

definition på självkänsla kan ju vara att ingen är bättre än någon annan….

min pappa har ett sätt som säger att han är bättre än mig men jag har ju bevisligen nått en bättre/högre nivå än honom…..

jag blir ledsen av att han inte bekräftar det……

*fan oxå*

har starka minnen av hatkänslor mot honom men ibland kärlek

----skumt

Om det hade varit jag så skulle ja struntat i att bevisa för honom att jag duger! Jag hade istället valt att ha en trevlig dag på golfbanan - och bara iakttagit honom och de andra spelarna hela tiden, för att vara fokuserad på spelet istället för resultatet!

Att du känner igen hat och kärlek mot honom beror på att du inte har gillat läget i det förflutna, utan hela tiden sökt efter bekräftelse från något utanför dig själv! Om du istället njuter av det som händer i nuet (på golfbanan) så ändrar du fokus till att uppleva hur nuet är…

Förstår du hur jag menar då?

Lycka till med både golfen och i relationen med din far!

Rickard

Millaris; jag tycker att jag är fantastisk och jag har ett stort självvärde….

men det är en tävling mellan honom och mig tyvärr *snyft*

rickard ….min pappa är VÄLDIGT resutltat-inriktad

allt han frågar om är RESULTAT så det är inte så jäkla lätt

:-(

Din Pappa verkar få en god känsla med att prestera. Prestationens självkänsla dvs det yttre. Det är en vana från uppväxten som du antagligen också gjort till ditt. Att bli älskad för det du gör istället för den du är. Stor skillnad.

Det enda du kan göra nu är att skilja på dig o han. Han är som han är.

Din förändring börjar när du blir medveten om att han har höga krav på sig själv och för över detta på dig med att du känner av detta.

Ditt förflutna precis som Rickard skriver och att se ditt värde som Millaris skriver.

Bekräfta dig själv. Du är mer än du tror.

Hur gick det idag??

#5 - Låt din pappa vara resultatinriktad då! Det är ju inte meningen att du ska göra om honom - meningen är väl att du ska må bra i din relation med honom… och då behöver ju inte du vara resultatinriktad!

Har du svårt att bara spela golf så är det ju egentligen du som är resultatinriktad (och din pappa, men det är just nu ointressant). Försöker du vara något som du inte är eller egentligen vill vara så är det det som är problemet - inte din far.

Återigen - om det är svårt att bara spela golf, utan att bry sig om att din far är inriktad på resultat, så kanske du inte ens skulle spela golf med honom… I allt vi gör borde vi ha roligt :-)

Jag säger som Kay Pollak - Att välja glädje, det är ett val som jag gör för min skull… som du gör för din skull… som din far gör för sin skull…

Hur gick det på golfbanan då och vad "vann" du (var det spelet, en insikt eller vad…)?

Kram Rickard

GitteL jag har inga problem med att se mitt värde

jag vet att jag är bäst eller duger i allafall ;-)

men det skulle kännas bättre om han kunde se det/bekräfta det

jag bekräftar ju honom och andra tex

men det är skillnad på folk och folk förstås

men jag har inte rätt att tycka nåt I guess

ps det spelar väl ingen roll hur det gick resultatet var ju ointressant

#8 Hur gick det? När jag frågar det så menar jag inte golfresultatet. Kunde du ha en rolig dag? Lät du bli att prestera? Hur kändes det?

oj det blir allt mer snärjigt…..

well tror en del på delpersonligheter

en del av mig är givetvis resultatinriktad en annan del är full av kärlek och vill krama mina motståndare….så att bara helt avstå resultatet vet jag inte om jag vara kapabel till :-(

visst jag är nog ganska resultatinriktad precis som min far (och även morfar som iofs bekräftade mig…..han sa att jag var bäst….men han var hård när jag misslyckades….:-(

pappa tycker nog jag är en värdelös odugling tyvärr…och det gör att jag ibland känner avsky gentemot honom

han bedömer mig efter resultat…han har tom sagt det och det tycker jag är fel.

Vi är alla jämbördiga i grunden ju.

spelet vann vi inte insikt vann jag nån sån då….kanske att jag själv är resultatinriktad men ingen nyhet…

att välja glädje jo jag försöker välja glädje men alla är så gravallvarliga inkl jag själv

som sagt snärjigt

#10 - Se inte så ledsen ut för att du är resultatinriktad :-)

I en företagsvärld är du guld värd - där är det resultatet som alltid står i fokus!

Däremot är det inte roligt att bli bedömd efter vilket resultat du gjort, snarare än efter vem du är!

Vi har alla "full hand" av någonting brukar min sambo säga - det betyder att vi är bra på vissa saker och mindre bra på andra. Då är det klart att vi satsar på de saker vi är bra på :-) Rätt eller fel?

Vad får dig att skratta då? Du kanske umgås med "fel" sorts människor - såna som bara ser resultat i allt och som inte kan ha roligt om de inte vinner över andra! Kanske bättre att umgås med människor som får dig själv att skratta och njuta av livet (oavsett vilka resultat ni presterar)

Kram Rickard

omelett :min dag igår kändes väl inte jättekul men någorlunda…

vintersaga: vad som får mig att skratta….ja det var en bra fråga….

jo jag umgås med en del deprimerande människor I guess

jag tex har ju andliga intressen tex astrologi,healing,deeksha med mera

men umgås mycket med en kompis som RATAR det….

jo pappa är pappa och jag är jag klart jag skiljer på det

detta handlar ju om MIG men det är själviskt att prata om sig själv kanske förlåt att jag finns som jag brukar säga

skulle det vara bra att säga till pappa att han inte ska ha så högra krav på mig….? att jag mår dåligt av det…

mamma då jo hon finns ju i bakgrunden med lika höga krav på sig själv som god mor …..

höga krav är strunt

Gitte när jag bekräftar mig själv gentemot pappa så sätter det igång en process  i honom dvs han är mindervärdig och då ska han bräcka mig

sen vill jag bräcka honom

visst jag har nått en högre nivå av svårighetsgrad så jag är in facto bättre

det jag inte fattar med SJÄLVKÄNSLA är att man inte får tycka att man är bättre när man faktiskt är det….

jag får inte ihop det

#14 Förstår att det blir svårt men när du säger de orden, jag är bättre än Pappa så skapar du ett avstånd mellan er. Detta kan vi känna av när vi är med en person, omedvetet och medvetet.

Du tänker att du är bättre men KÄNNER du verkligen det så??

Alla är lika på vars ett sätt och ALLA vill bli sedda och duga precis som dom är. Därför blir det konflikter överallt och pajkastning. Varför?

För att vi blir ledsna men visar det med ilska och ilska är att ej ta ansvar för våra egna tankar o känslor.

Självkänsla är värdet om oss själva, den vi är. Vår egen känsla om sig.

Självförtroende är förtroendet i det vi gör.

gitte det är ju det jag menar

jag är inte bättre än pappa eller någon annan-vi är alla lika värda

men på golf är jag ju bättre enligt honom

du är säkert bättre än nån väninna på matlagning tex

det är ju så vi lever i världen vi bedömmer….

och enligt kortet alltså fakta

när jag visar det med ledsenhet så anses jag vara en looser eller tönt

så det vill jag ju inte heller

så now what?

har en kompis som alltid säger du är bättre än mig på all sport….

mitt ego gillar ju det men det känns mer rättvist oxå eftersom jag har papper på det så att säga

well på elitnivå i sport måste du ju gå in med inställningen att du är bättre än din motståndare

det är där som det här med självkänsla blir flummigt

du måste ju våga tro på att Du är bäst om du ska vinna

Carolina kluft säger att det viktigaste är att ha kul men menar hon det även när hon får stryk,,,? tveksamt

Men, självkänslan måste väl ändå bestå i att tycka att man är BRA?

Det är när du sätter det i relation till någon annan det blir "fel". På kompisnivå (eller för den delen inom familjen) behöver man väl ändå inte tävla konstant och jämföra sig mot varandra. Då helt plötsligt vill du ha cred för att du är BÄTTRE än någon. Ett erkännande att du är BÄST av er två. När du egentligen kan vara helt nöjd och tillfreds med att du vet att du är bra på det du gör.

Med lite ödmjukhet i spelet och mellan varandra kanske man kan hjälpa varandra att nå högre höjder. Tillsammans kan man nå mycket högre än ensam, När det gäller golf finns det ju många delar av sporten att vara bra på. Låt säga att din pappa har längre utslag än dig, men dina är rakare. Där kan ni granska varandra och dela med er av era tankar kring varför och hur. Varför inte göra sporten till något som förenar er och ger er nöje, istället för att det nu är något där ni jämför siffror på ett papper (vilket bara säger hur många slag det tog att få bollen i hålet, din pappa kanske är en utmärkt golfare i stort, men en gräslig putter) och surar för att en är bättre än den andre och att ni inte är storsinta nog att frivilligt ge en klapp på axeln när det gått bra för den andre.

Jag har spelat en hel del biljard, och klart vi selade matcher mot varandra och jämförde resultat. Men roligare var ju när vi tränade och diskuterade kring stötarna. När man inte är så fokuserad på att vinna ser man den andres kvaliteter bättre, och kan även ödmjukt fråga om hur h*n gör för att åstadkomma det.

Jag tror Carolina Klüft menar det även när hon förlorar. Visserligen tror jag inte att hon roas av att förlora, men under själva tävlingen är det viktigaste att ha kul. Gör man saker för att det är kul torr jag att det går mycket bättre än om det känns som ett tvång.

Nu känner jag ju inte er, så jag kanske gravt misstolkat dina inlägg här och ber i så fall om förlåtelse om jag sårar med mina antaganden.

Mavios: det är precis så jag skulle vilja ha det med pappa

och jag försöker bete mig så mot honom men får bara tillbaka att jag inte är tillräckligt bra och måste bli bättre….

det är ju därför jag skrev här…. :-(

prata med honom idag efter tävlingen och tog upp det….

jag sa jag är INTE bättre än dig

han svara det är för att du inte spelat så många rundor i år bara 4-5 stycken

min tolkning inte tillräckligt med rundor alltså….

Troligen är det precis som han menade också.
Den enda du kan ändra på i det här är hur du bemöter honom. Slutar du gå in i samma hjulspår som alltid tidigare och svarar annorlunda på samma "provokationer" kommer ert förhållande ändras. Troligen ändrar han sig inte särskilt mycket, men han tvingas faktiskt möta dig annorlunda när ditt förhållningssätt till honom ändrats.

Vad kan du göra frågar du dig då.

Jag uppfattar en ton av besvikelse/bitterhet när din pappa svarar dig att du spelat för lite när du säger att du inte är bättre än honom.
Han har troligtvis alltid varit på det här sättet? Din besvikelse grundar sig i att du önskar att han vore annorlunda. Det tar ibland tid att komma till insikt att man har de föräldrar man fötts med och det överensstämmer inte alltid med de föräldrar man önskat. När man kommit fram till att de är som de är, och man får vara nöjd med det man har. I det läget startar en process att bemöta dessa "nya" personer på ett sätt som passar både dem och oss. I vissa fall kanske man slutar umgås, men det är ju trist om man egentligen tycker de är ganska bra.
När man slutar att önska att personer vore annorlunda mot vad de är börjar man hitta en balans i samvaron. Kanske kan ni inte få den relation du önskar dig, hans beteende kanske är för djupt rotat. Kanske orkar inte du ta tag och se dina egna "standardreaktionr". Du vet när pappa (eller annan person) säger si så reagerar jag så och så har det alltid varit och kommer för en del människor förbli så för de är omedvetna om mönsterfällan de hamnat i.
Din respons till din pappas "du har spelat för få rundor" skulle kunna vara något i stil med att du bekräftar att du inte spelat så mycket i år och att det skulle vara kul om ni kunde hinna ett par rundor till. Fast bara om du själv känner att det är KUL att spela golf med din pappa. Gör du det bara för att få ett erkännande är jag rädd att du är dömd att misslyckas.

Att nöta in nya bättre vägar i ett förhållande (släkt eller inte) går inte på en kafferast. Jag har slitit i flera år och först nu börjar det ge lite resultat. Många frustrerade tårar och känsla av orättvis behandling har det blivit. Först när jag lärde mig att inte förvänta mig mer än vad min person faktiskt kan ge mig har det börjat kännas bra. Min besvikelse försvann ju helt med de sännkta kraven. Min person kände ju att jag var ltäter om hjärtat också och våra möten blev mindre fyllda av de här otrevliga känsloran oss emellan. Det är lite orättvist mot en annan person att förvänat sig reaktioner och ett bemötande som de faktiskt inte är kapabla till (än?) att ge.

Föräldrar är inte mer än människor de heller och har sina egna tillkortakommanden att kämpa med.

Det blev ett långt inlägg och jag känner egentligen att jag skulle kunna skriva mer, men jag har två pojkar som ska skjutsas till skolan nu. Så jag inväntar din respons, så kan vi prata mer sedan om du tycker något av det jag har sagt verkar vettigt. :)

#17 Har man självförtroende tror man att man ska vinna, har man självkänsla vet man att man ska vinna;)

Vinna gör man ändå inte ordentligt försen man inte behöver visa att man duger för någon - man är sig själv helt enkelt. Så, massor med självkänsla, rota fram i dig precis vad du går för=)

intressant:
Jag tror man kommer till en punkt där man ser att alla försök till att ändra på någon annan, eller all önskan att personen skulle/borde agera annorlunda än h*n faktiskt gör, är något som gång på gång misslyckas.
För har det någonsin lyckats i din erfarenhet? Har du lyckats ändra på någon annan, fått någon annan att vara precis så som du vill i alla lägen? Nej, inte jag heller.

Alla de tankarna med önskan/hoppet/tyckandet att andra borde vara annorlunda, borde ge mig det jag vill ha, borde si och så, ger bara lidande och man skapar sitt eget fängelse där de tankarna är ens fångväktare.
Att inse det gör man i sin egen tid.

När man kan börja se och förstå att de allra flesta reagerar utifrån det de blivit präglade till sedan barndomen, att vi alltså agerar ut mönster vi tagit till oss omedvetet, så kan man också se att de allra flesta reagerar därmed utifrån sin omedvetenhet. Inte av medveten elakhet eller annat.
Detta är ingen ursäkt för andra eller en själv att bete sig hur som helst, utan är helt enkelt en djupare förståelse av hur vi människor fungerar. Den förståelsen är i sig själv befriande.

Du kan bara uppleva dig själv och dina egna tankar och känslor, aldrig någon annan människas. Så du måste därför se vem du själv är istället för att rikta fokus mot andra, som t ex din pappa. Din pappa är som han är utifrån sin uppväxt och erfarenheter och sin världssyn. Men vem är du? Vet du det?
För allt du behöver finns redan inom dig, din pappa eller någon annan kan aldrig ge dig det.

Människan är inte perfekt och ska inte vara det heller, så all sådan önskan eller strävan är ännu en missuppfattning, något mer som man kan misslyckas med.

Vilket bra inlägg Tunrida!
Det är ungefär det jag försökt att kringelikroka ur mig i mina inlägg. Fast ditt var ju mycket mer lättförsåeligt ( i alla fall för mig).

#23
Tack Mavios! Jag missade att säga att jag tyckte ditt tidigare inlägg var mycket klarsynt och bra!

nej jag vill inte ändra på honom eller dig eller nån annan de får vara som de är….det är deras problem….;-)

jag har bara min rätt att ha en åsikt om deras beteende hoppas jag.

perfektion; Wayne Dyer författare till Älska Dig själv skrev att vi visst är perfekta som vi är….

ja tunrida det där låter ju jäkligt bra…..men förstår du verkligen hur människor fungerar….ställer mig tveksam…förstår du tex varför vissa mödrar lämnar eller dödar sina barn….?

ja Tunrida ditt inlägg var "bättre" än Mavios…..*s* tävlingen fortsätter….

Blir lite konfunderad och känner att något känns lite galet här.

"Tävlingen fortsätter?" En tävling förutsätter väl att det finns deltagare?  Varken Tunrida eller jag har några tävlingsambitioner mellan oss,vad jag vet. 

Jag kanske ska tillägga att jag självklart inte kan prata för Tunrida, så jag TROR inte h*n vill tävla heller.

Med andra ord, tänker jag inte jobba på att försöka bli bättre än Tunrida, som jag tycker gör riktigt bra och klarsynta inlägg - eller sträva efter att h*n (förlåt Tunrida, jag misstänker att du är en hon, men jag har ju inte kollat din presentation) ska ge mig bekräftelse på att jag är bra nog.
Jag duger fint som jag är, även om mina inlägg tenderar vara röriga och inte så klara. Jag har andra kvaliteter, men återigen, jag vill inte jämföras med någon annan - det finns alltid någon som är bättre, eller kommer bli bättre. Samma sak åt andra hållet, det finns alltid någon som är sämre eller kommer bli sämre än mig.
Så en ranking är högst föränderlig och inte särskilt intressant.

Jag har inte bett dig jämföra mitt inlägg med någon annans eller bedöma det. Du har gjort dig sälv till en domare i en tävling som inte finns. Bra, om det ger dig något, annars känns det rätt onödigt.

Jag förstår inte ditt problem intressant. Du ville bara gnälla på din pappas beteende i ett inlägg? VAD kan det vara bra för?

Vad har mödrar som lämnar/mördar barn med Tunridas inlägg till dig att göra?

Lycka till i fortsättningen, jag tror inte att jag ska göra fler inlägg adresserade till dig.

#25
Om du säger att du inte vill ändra på någon, så respekterar jag givetvis de orden.

Vad gäller perfektion så beror det nog på hur man ser det.. Jag har läst flera av Wayne Dyers böcker, länge sen nu, så jag minns inte allt förstås.
Men min egen upplevda förståelse, som inte är baserad på Dyers ord, är att det finns två sätt att se på perfektion:

1. Ur ett mänskligt perspektiv har vi fel och brister, vi klantar oss ibland och får säga förlåt. Gör knäppa saker och även destruktiva. Ur det perspektivet är vi alltså inte perfekta någon av oss.

2. Ur det djupare perspektivet att vi är så mycket mer än fysiska, biologiska varelser med tankar och känslor, så finner vi vår perfektion. Det vi är på djupet är alltså "perfekt", dvs det som observerar och upplever den mänskliga icke-perfektionen. Den är fullständigt accepterad och älskad som den är.
Så det finns inget man behöver ändra på hos sig själv, inget som är "fel", man behöver bara se djupare och älska allt det man är.

Det är alltid svårt att riktigt komma till kärnan av vad man menar när man använder ord, som t ex perfekt, för vi tolkar ju alla genast utifrån vår egen upplevelse av ordet…

Nej, intressant, jag kan inte säga att jag förstår varför vissa t ex mördar, jag vet ju inte vad som pågår i varje människas enskilda liv och vad som leder upp till en sådan hemsk händelse. Självklart inte.
Men förståelsen jag pratar om är att det finns en större helhet som allt ingår i, där vi människor ingår.
Vi vet inte alltid varför saker sker som de gör, men eftersom allt hänger samman i en helhet, så finns det ingen händelse som är separat från någon annan. Det var mer det jag menade tidigare.

Haha, tävling? Yes, vad kul! Låt oss tävla i inlägg, vem är domaren?
Nej, skämt å sido, ingen tävling från min sida heller. Ser ingen anledning till att tävla. Men det var ett kul skämt från din sida!

#26
Yes, jag är en "hon", som inte heller är här för att tävla eller jämföra mina inlägg med andras. Helt rätt.

Man kan nog inte förändra någon annan, bara mig själv.

#26 & 27

ja det var ett skämt faktiskt….ler

#27 bra skrivet om perfektion…..på djupet är vi perfekta som människa är vi icke-perfekta typ

#28 man kan förändra andra men det är svårt ler

john of God som healar folk förändrar andra men det hela börjar med en vilja att vilja förändra sig själv…för att det ska gå.

jag är inte bättre än nån annan på nånting och ingen är bättre än mig på nånting…….

vi är alla lika bra….

utifrån ett icke prestations-aktigt perspektiv….ler

#31 Det där är inte sanning, och inte bra sagt på något sätt… Alla är inte lika bra på allt, långt i från… Precis samma sak som att alla inte har samma värde.

#32 Ijin, hur menar du när du säger att alla inte har samma värde?

Utifrån mitt perspektiv kan jag tycka att du har rätt i det påståendet. På en värdeskala sätter jag mig och mina närmaste högst. Men de jag inte har någon personlig relation till står på samma värde. Men det är ju helt min värdering utifrån min vy av världen. Säkert har jag inte betraktat mig helt korrekt heller. När det kommer till kritan tycker jag nog att trevliga människor har större existensberättigande än otrevliga…

Men utifrån ett "gudsperspektiv", om vi tänker oss en högre makt och tänker bort mänskliga värderingar på något vis - är vi inte då alla lika mycket värda? Jag ser inte hur jag rimligen skulle kunna vara mer värd (eller för den delen mindre värd) än någon annan annat än i mina och mina närmstas ögon.

#33 Utifrån ett guds perspektiv har inte alla samma värde heller. Vissa förstör världen och vissa hjälper den, andra kan massor och andra skiter blankt i det. Nej, alla har inte samma värde. Samma sak som att jag är bra mycket snabbare än många på att förstå saker, vilket gör mig bättre på det än andra.

Människors liv är lika mycket värda, men vad någon fyller ut livet med är det skillnad på. te.x. statsministern har högre värde än andra för att han behövs för att stablilisera landet. Väldigt enkelt, att säga att alla har lika värde och att alla är lika bra är väldigt naivt.

Att greppa om realiteten i världen är viktigt, och det gör man inte om man säger att alla har lika värde.

#34 Tack för ditt tydliggörande.

När jag tänker lika värde, så är det främst "livsvärdet" jag tänker på. Och det är där jag menar att utifrån en högre makt har alla lika rätt att leva (även om en del människor har tvivelaktigt existensberättigande i mina egna ögon).

Men när vi tänker samhälle, kan det inte vara ur ett "gudsperspektiv". Ledande befattningar och andra positioner är människors påfund.
Sedan har ju, precis som du säger, samhället ett större behov av vissa männsikor än andra.
Men individerna på positionerna är inte mer värda för det - de är fullt utbytbara.

Egentligen har jag svårt för att man ska värdera varandra, vi återkommer genast till det här med tävling och olika skalor.

Själv har jag aldrig hävdat att alla är lika bra, när det gäller olika förmågor - däremot tror jag att alla egentligen är bra på något (även om allt inte är samhällsnyttigt).

#35 Precis… alla har rätt att leva, men det är ens handlingar som avgör hur värdefull man blir… I grunden har alla rätt att leva, men när man sen väljer dom olika besluten i livet så får man olika värde… tyvärr..

Ijin du är inte snabbare än nån annan att förstå saker

när du tror det så blir det bara jobbigt för dig jag lovar ;-)

du har självkänsla först när du betraktar alla som jämbördiga

#37 Jag har faktiskt bra självkänsla, och jag lär mig fortare än andra. Det är fakta och har med min IQ att göra. Självkänsla har jag gott om, och jag behandlar alla jag möter väl, men det betyder inte att jag tycker att alla är jämbördiga…

Tyvärr har mitt liv tvingat mig rätt långt framåt i utveckling, vilket har resulterat i en del filosofiska delar.

Att tro att alla har lika värde och är jämbördiga är blödligt, håller inte och låter New Ageigt… Faktiskt.

ok läs då ovan vad Gitte skriver….

#14 Förstår att det blir svårt men när du säger de orden, jag är bättre än  så skapar du ett avstånd mellan er. Detta kan vi känna av när vi är med en person, omedvetet och medvetet.

Du tänker att du är bättre men KÄNNER du verkligen det så??

Alla är lika på vars ett sätt och ALLA vill bli sedda och duga precis som dom är. Därför blir det konflikter överallt och pajkastning. Varför?

För att vi blir ledsna men visar det med ilska och ilska är att ej ta ansvar för våra egna tankar o känslor.

Självkänsla är värdet om oss själva, den vi är. Vår egen känsla om sig.

Självförtroende är förtroendet i det vi gör.

så du kanske har bra självförtroende med ditt IQ grundat på vissa teoretiska resultat….säger dock inget om din självkänsla…ler

#39 Äck.. Du är nog den 143:e som försöker sätta mig på plats, och du är lika välkommen att försöka som alla andra, jag behöver ju faktiskt någonting att göra.

Nej, jag känner inte så, och jag beteer mig inte så heller. Men faktat är att jag är det, väldigt lätt…

Och prata inte med mig om ilska, för det vet jag precis vad det är. Den ilska jag har upplevt och hanterat är någonting som jag pratat om här förut, och orkar faktiskt inte skriva det igen.
Och det börjar bli lite irreterande att du försöker behandla en som en unge…

Jag har ytterst dåligt självförtroende, jag använder mig inte speciellt mycket av det, utan tar min styrka från ställen som är byggda av stadigare saker än självförtroende, så som självkänsla. Självförtroende kan andra förstöra, men inte självkänsla.

Jag har också en annan lösning på det där "Jag ska visa att jag är bäst" problemet. Jag bryr mig helt enkelt inte, varför ska jag bry mig om vad andra tycker och tänker egentligen? Jag är ju jag, sen vad andra är eller vad dom tycker skiter man väl i?

Men Ijin att vara bättre på något ökar inte den personens värde, det är en samhällsmässig syn (att det du presterar är ditt värde). För i så fall kan man säga att Hitler var oerhört duktig och rationell på att utrota, men vår samhällssyn sänker hans värde TROTS att han var en av de bästa.

Jag är alldeles övertygad om att du har hög intelligens, det syns här om inte annat, men hög intelligens och att du är bättre på saker förändrar inte min syn på dig. Det finns människor som är bäst på en massa saker, men det gör dem inte mer värdefulla för det. Det är det som finns i hjärtat som är värdefullt och det är helt oberoende av handlingar, sedan visar sig ofta det som finns i hjärtat i människors handlingar men det är ju en annan sak.  

Dessutom innebär den synen problem anser jag, för om du skulle mista din förmåga att vara bättre på det du är bättre på så skulle det innebära att du vore en värdelös person och ingen är värdelös i det avseendet. Vi kan vara värdelösa på att prestera men det har inget med egenvärdet och huruvida vi är värda att älskas eller ej. Så tänker jag…

#41 Så vad ska man mäta i? Hjärtat må räknas ibland, men det kan varken rädda liv eller ställa saker till rätta. Och i hitlers syn gjorde han det han tyckte var rätt, vilket vi tycker är fel… Och han var faktiskt bra på att döda folk, det måste man ju iallafall ge han…

Hur som helst, det som finns i hjärtat är viktigt, mycket viktigt. Dom två är faktiskt beroende av varandra, ditt hjärta och din prestation. Även om man klarar sig med ena av dom.
Bara för att någon är bättre än en själv betyder inte det att man blir värdelös, det är ju larvigt… Det betyder att man själv har något att sträva mot. Jag har ju kvar mina kvalitér sen förut, även om någon blir bättre än mig.
Och att jag är bättre på saker ska inte heller påverka din syn på mig, det är helt enkelt bara en egenskap. Det är bara det att jag inte har lust att bli lagt under samma värde som väldigt dåliga människor. Vilket betyder att man har olika värde…

vi är inte det vi gör/vi är inte det vi presterar

det är en samhällsaktig syn som är felaktig…

vi är inte våra tankar o känslor vi är inte våra trosatser

detta kallas inom psykosyntesen för avidentifiering

#43 Om man tar bort allt det är ingen något alls. Och då är alla lika värdelösa, eller värdefulla. Men någon som inte har något har inget värde allstså är man värdelös då.