Hej goa, fina, roliga BigMama! Därför att du inte inser vilken go, fin och rolig människa DU ÄR!! Jag tycker sååååmycket om din närvaro här!! Kraaaaaamar från mig!

#1 Rörd till tårar…  Torkar dem snabbt och kilar ut till gäster och middag… Tacksamma kramar så länge, det var precis den energikick jag behövde för att orka vidare just nu!

Vilka underbara smileys du har…älskar dom! Åh va jag blev glad att detta betydde så mycket för dig just nu. Ja va lite det egentligen behövs för bli till så stor hjälp för någon annan. Men det var för att du också kunde ta emot mina ord, annars hade det fallit platt till marken ju…

jaaa… det är svårt det… den dagen när vi har blivit tillräckligt genomskinliga… så går allt bara genom….

annars kan man jobba med beskydd, om man vet emd sig att man kommer möta sådant,  funkar utmärkt om man vidhåller beskyddet….

#3 Det var verkligen ett rop på hjälp, för jag kände när detta spontana besök dök upp, att mitt soliga humör fördunklades helt av ett stort grått moln - kontrasten mellan dessa humörsvängningar blev så stor! Fick panik helt enkelt. Är sååå tacksam att du fanns ute där Gahella JUST DÅ. Och dessutom tröck på rätt punkt, så att säga. Räddade min dag!

#4 Bra med beskydd, men ändå något man bara gömmer sig bakom. Problemet kvarstår….

Kan du inte undvara bekantskapen med den personen, är det någon du är tvungen att träffa?

Åh tack fina BigMama..jag blir lika glad som du när jag fick vara till en sån hjälp! Varm kram och minns mina ord…

#6 *suckar* det är ngn jag är tvungen att träffa. En JÄTTEFIN person. Men som får mig att känna mig så liten, och beige, och liten, och beige.. Jag vet inte vad som framkallar vad när det blir så här, men just nu, mår jag bäst om jag undviker personen. Måste få bli stark i lugn och ro. Förmodligen beror allting egentligen på mig själv, mina tankar och analyser. Tankens kraft, vet ni!

Av vad jag kan se är det väl inget fel på dej alls, är nog benägen att hålla med Gahella att du verkar vara en väldigt fin person. Använd tankens kraft till att blåsa upp dej själv så du växer vid varje andetag. Cristine

Jag känner igen din beskrivning så väl, från mitt tidigare förhållande. Jag blev helt förminskad och det var oxå så att mina absolut sämsta sidor väcktes. Med distans till vad som hände har jag helt andra möjligheter att värja mig, när nya elakheter kommer. Nu förstår jag att det handlar om honom, inte om mig. När han inte mår bra så vill han lämna den kännslan hos mig och jag vill inte ha den, så jag tar inte emot, utan tänker: Ja ha han mår visst inte bra.

Det handlar inte om dig. Det handlar om den personen. Låt det stanna där.

Ja precis sträck på dig, förankra dig i Qi-punkten, sitter strax nedanför naveln(där tar alla kampsportare stöd ifrån) se "dem" i ögonen och tänk som min dotter sa när hon var c.a 4 år: Jag är underbar! Då kan ingen i hela världen ta kraft från dig, för det är faktiskt vad som händer, du tillåter henne att ta din energi så att hon kan känna sig mer kraftfull än du. Inse ditt eget värde, för det finns ju bara en av dig…

Somliga (många) änglar har ett dåligt beskydd omkring sig. Det är viktigt att bygga upp ett sådant. Inkarnerade änglar-devor har en förmåga att ta på sig allt och också vara så sensitiva att de är mkt öppna.

Kan det vara så enkelt att man "bara" behöver jobba på att beskydda sig?? Och inte se det som att man gömmer sig bakom det … kan det behövas för att alls kunna få vara i fred och utvecklas under ett visst beskydd som änglarna gärna ställer upp med, om det är det som fattas….

Mörkret sipprar in genom tunna krakelerade skal…

livet i sig gör skalen tunna och krakelerade, just nu i denna förvandlingens tid…..

#0 Du skrev ditt eget svar i #8, såg du det själv. ;-) Medvetenhet kallar jag det för.

Denna känsla är en gåva BM och den skall du ta vara på och se det som en lärdom och som en andlig övning. Då menar jag att lära känna din kropp vad smärtan säger och sedan gå tillbaka och bli medveten om dina tankar. Vad tänkte du? Är denna tanke sann? Egot "jobbar" så att vi skall må dåligt och när du blir medveten om just detta kan du göra dessa övningar om och om igen i alla våra relationer. Det blir sedan en förståelse, acceptans och det får ingen makt över dig längre.

Om du tänker att den personen gör att jag känner mig förminskad, gör att jag känner mig liten så blir ju känslan väldigt svår och du skapar ett avstånd mellan er. En separation i din tanke. Om du tänker att denna personen skall jag lära mig av, hon har kommit i mitt liv för att jag skall upptäcka mina skuggor för att få en inre frid och harmoni. Då skapar du en närhet mellan er som den andre alltid känner av. Energierna och vibbarna som du signalerar omedvetet.

Acceptans av dig själv är nyckeln.

Gahella skriver från hjärtat och det ligger mycket i vad hon förmedlar. Glöm inte att du har val, så välj vad du skall tänka för en tanke föder känslan och känslorna är alltid rätt. En osann tanke gör alltid ont, alltså känslan i kroppen som är Egot (rädslan). En sann tanke känns varm i hela kroppen. Kärleken som vi alla har inom oss och som är vårt sanna jag.

Är du med?

ojdå vad trevligt det lät för alla oss andra…

#14 Lägg inte över dina tankar/känslor på mig. De får du ta ansvar för själv eftersom det är dina reaktioner.

#15

Det svaret var inte svårt att lista ut   

#11 Vilken underbar unge du har, Gahella!

J A G   Ä R  U N D E R B A R!

#12 Så klart jag ska be om beskydd, så jag kan jobba med självacceptans under tiden!

#13 Har läst ditt inlägg flera ggr. Jag har blivit mer medveten om mina tankar, tänkte likadant igår: Det här är inte mitt "sanna jag" som talar. Men egot har en stark makt över min smärtkropp, det gör ont. Det räckte inte med att tänka att "nu är egot igång igen", svårt att iaktta när känslorna gör ont.

Vilka skuggor är det som speglas från mig då? Det där förstod jag inte riktigt. Men å andra sidan har jag funderat, vänt och vridit i mitt huvud varför jag inte tillåter mig själv att vara lycklig! Det är precis som att jag måste komma på något att må dåligt över hela tiden? Låter helknäppt, men ibland känns det så.

Samtidigt försöker jag vara TACKSAM så mycket jag bara orkar när känslan är sann. Jag hoppas det föder mer sanna känslor.

#17 PRECIS!!!

Det ena utesluter inte det andra, NÅGONSIN!

#17 Blir glad av ditt inlägg, det känns som du har blivit medveten om dina tankar. Ser det i dina inlägg och att du tar ansvar för dom är kanon BM.

Att iaktta egot är en bra början och det är ju en process precis som jag också gör. Det är som att börja cykla, lite till och sedan går det av bara farten. Det blir riktigt härligt för alla möten blir en andlig övning och medveten närvaro när du upptäcker detta.

Om skuggorna kan du läsa här: http://personligutveckling.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=406a15f3-a992-4457-96c6-580cad96f79b

Jag ser det samma som att iaktta egot och smärtkroppen. Dvs acceptera att du känner och det är då det släpper taget om känslan.

Du är redan sann.

Det finns inga fel med någon människa!
Allt ligger i våra val som görs av vårt intellekt!
Så länge vi tror att vårt intellekt och vårt liv är detsamma så saknar vi förmågan att göra "fria" val.
Vi litar till vårt intellekts förmåga att värdera andra människor.
Och i det ögonblicket som vi gör det så leds vi in på en väg vårt intellekt känner igen och kan hantera.
Och det i sin tur leder vår tillvaro in i en repris av vad vi tidigare upplevt.

Nu säger jag inte att det här är rätt eller fel, men den dagen vi lyckas frigöra oss från intellektets grepp om oss så inser vi plötsligt hur många situationer vi upplevt som är identiska,

Fördelen med ditt inlägg här nu är att du har kommit till en punkt i livet/tillvaron där du ser att det krävs en förändring.

Släpp inte den känslan ur dig själv, för ju starkare du låter den bli, desto större kommer förändringen att bli för dig, och en dag kommer du att göra dina val utan relationer till ditt förflutna.

#20 Härlig beskrivning.

Du har verkligen fått heltäckande svar här BM, det finns verkligen en stor vilja här att hjälpa varandra tycker jag.

Det är så mycket s**t som vi måste rensa från våra huvuden, alla lögner och påhitt som sitter där. Vi är ju mycket det vi tänker och känner om oss själva,därför är det så oerhört viktigt att förändra dessa tankeformer. I min värld är vi stora kärleksfulla Gudsljus som tagit plats i en liten fysisk kropp, så egentligen ÄR vi ljus och kärlek. Men på denna planet med 3dim.- tänkande har fått oss att tro annat, då vi tänker i dualiteter och känner oss separerade från källan. Att vi hela tiden värderar oss själva och andra, gör också att fördömmandet ligger nära, och det sår bara mer "förödelse" inom och utom oss själva. Så acceptera och älska sig själv här och nu är att ta fram barnet inom oss som just tänker/känner att; Jag ÄR UNDERBAR!

#20 Det låter så lätt som du beskriver det, det är ju bara att ge intellektet mindre plats! Men fasiken va intellektet får härja fritt för mig!  Usch och blä!

#22 Helt fantastiska svar har jag fått av er alla. Tackar så himla mycket! Detta har blivit min "må-bra-tråd", minsann. Ska läsa era svar som ett mantra dagligen och avsluta med

JAG ÄR UNDERBAR!!!!

#23

Det är inte meningen att "förenkla" den här förändringen.
Men jag vill göra det enkelt..
För att börja modifiera svaren med "mitt" intellekt så kan det bli hur komplicerat som helst.

Känner du en osäkerhet i vad intellektet gör med dig så kan jag rekommendera dig att börja iakta det som händer i ditt huvud.
För det är Intellektets arbetsområde. ( Dina tankar och rösten inom dig )

För mig är intellektet ett verkyg..
Detsamma som en skruvmejsel som jag måste använda för att dra en skruv,
Gräsklipparen för att klippa gräset.. o.s.v

Intellektet använder jag medvetet när jag befinner mig på jobbet, jag kan använda det för att lösa praktiska situationer i min tillvaro.

När det kommer till relationer med människor så låter jag aldrig tankarna vara med och bestämma.. jag lyssnar helt enkelt inte på "rösten"
Då strävar jag alltid efter att känna efter svaret i stället.

Visst händer det att mina tankar i bland försöker "lura" mig att tro saker, men eftersom jag lärt mig acceptera att det inte finns någon som helst sanning för mig i mina tankar så ger jag dom heller inte min uppmärksamhet.

Jag vet inte hur jag skulle kunna beskriva det tydligare..
Nu säger jag inte att jag sitter på alla svar.. Men det är mina svar, och jag delar dom väldigt gärna om dom kan hjälpa något.

Nu missade jag en viktig del i det jag skrev.

När du börjar iakta dina tankar..
Så kan du också börja iakta vad som händer med dina känslor.

Börja leka med tankarna..
Låt dom fylla dig.. Känn efter i magen vad dom gör med dig, känslomässigt.
Sen växlar du medvetet mellan tankar som ger dig glädje, och tankar som du vet tidigare skapat oro inom dig.

Jag har själv praktiserat den här övningen inom mig själv och upplever att det vart ett starkt bevis inför mig själv om att tankarna saknar relevans i vårt verkliga liv.

Jag rekommenderar den vart till alla som vill känna hur tankarna styr våra känslor.
Sen är inte det här svaret på medvetenhet.. Men det är i min uppfattning med mycket relevant del på vägen..

#24 Känner du en osäkerhet i vad intellektet gör med dig så kan jag rekommendera dig att börja iakta det som händer i ditt huvud. För det är Intellektets arbetsområde. ( Dina tankar och rösten inom dig )  Ja, jag känner stor osäkerhet i vad som är intellektet och vad som är sant. Tankar som skapar oro inom mig är egot/intellektet? Tankar som skänker glädje är det taget från "källan"/hjärtat? Är glädje mitt "naturliga" tillstånd?

Visst händer det att mina tankar i bland försöker "lura" mig att tro saker

No shit! Det är ju så jag lever! Det suger energi… Hinner jag tänka en osund tanke som föder en oroskänsla, så har jag väldigt svårt att få bort oroskänslan - trots att jag iakttar tanken och vet att det inte är sant. (jag undrar om det är det Tolle menar med smärtkropp.. Ju större ego, desto större smärtkropp?) Om jag känner oro är det ju svårt att rikta bort uppmärksamheten….

      BM

Som jag skrev tidigare!

Bara det faktum att du har gjort dig själv medveten om det..
Du har insett ditt eget behov av förändring..
Det är halva resan.

För att återigen ge min erfarenhet på iaktagandet. Något som säkert skiljer mellan alla människor som gör det. så har det fungerat oerhört bra för mig.

När en tanke försöker ta grepp om mig ( för att skapa en oros känsla )
så kan jag bara stanna upp och rikta fokus mot mig själv.
Min andning, min mage, mina fingrar, precis vad som helst.
Då väkljer jag förvisso inte att iakta tanken utan jag släpper den helt och hållet.
Jag ger den inte minsta energi eller uppmärksamhet.

Efteråt kan jag ibland vilja gå tillbaka och se om jag kan få tillbaka den, men då finns inget kvar av den..

JAg säger inte att det här är lösningen, men det har fungerat för mig..

Lycka till!!

Lyssna på vad Sture säger!

#28

Jag urndrar vem Sture är

Nu har det hänt igen. Tanken har övertaget. Jag provar att rikta fokus inåt. Min andning. Fingrarna… Ett barn som vill gå ut.. HJÄLP MIG MED SKORNA MAMMA! Andningen var det ja… Andas "högt uppe" - tar ett DJUPT andetag i stället… Känner oron högt upp i magtrakten. Barnen ropar. Vill ha uppmärksamhet. Jag suckar.

#27 Halva resan är gjord. Resten kräver helt klart träning.

#30
Helt okej. När det händer så acceptera det, tillåt det som är. Försök inte "bli av med det" eller döm det som något "dåligt". Då fastnar du ännu mer i egot, för det är alltid egot som inte vill vara i det som är. 

Att fokusera på andning och så är bra, men bara om du först accepterar och tillåter det som är att vara där. Annars blir andningen bara ett sätt för egot att komma bort från en situation, en flykt från det som är.

Motstånd föder nytt motstånd. Acceptans föder acceptans och leder till frihet. :-)

Jaha, så acceptans är svaret. Usch, då blir det svårt. Acceptera att jag mår dåligt över olika situationer då..? Utveckla gärna acceptans!

#32
Acceptans handlar om att se det som är, just där och då. Om vi säger att du mår dåligt i en situation så är det ju så upplevelsen är.
Du ser att det är det som händer; du upplever känslan av att må dåligt. Att se det som det är och inte som man skulle vilja att det var istället, är acceptans. För du kan inte strida mot verkligheten, eller hur? Den är där, vare sig du vill det eller inte. :-)

Sen handlar inte acceptans om att vi ska sätta oss ner och "ge upp". Acceptans, alltså att se det som är och låta det vara så utan att döma det, betyder inte att vi inte kan göra något för att sen förändra situationen.

Eckhart Tolle brukar dra parallellen till om man fastnar i lera.
Du befinner dig plötsligt i en situation där du står fast i lera upp till knäna. Acceptansen ligger i att se att du fastnat i leran för det är det som är, sen kan du ta dig därifrån.

Att däremot inte acceptera att du står fast i leran, genom att säga; nej, jag vill inte vara här, detta skulle inte ha hänt, gör bara att du står kvar i leran och mår dåligt över det. Du vägrar se verkligheten och lider alltså, kommer inte vidare.

Då du agerar utifrån acceptans av situationen att du är fast i leran, så gör du det utifrån en stark och positiv kraft som du inte har tillgång till om du förnekar situationen och dömer den som dålig eller som att den inte skulle ha hänt. Ser du skillnaden??

Du ÄR den kraften. :-)

Tack för ditt tålamod med mig Tunrida!   Jag tror jag förstår det härmed acceptans. Jag ska jobba med det.

Gitte rekommenderade mig Tolles böcker tidigt i våras, och jag har varvat dem med skolarbete, men nu är jag snart klar med studierna och då ska jag dyka ner i dem ordentligt!

#34

Kram till dig, BigMama! Tålamod behövs inte, det låter som du tycker att du skulle vara till besvär? Det är du inte, kan jag säga i såna fall! :-)

Ja, läs Tolle i lugn och ro. Det är ju inget man sträckläser eller plöjer igenom. Det finns inget att lära sig, bara vara öppen för orden och låta dem sjunka in så du kan se bortom dem. Då ser du att allt han säger vet du redan. :-)

bra tråd lyfter den lite

att välkomna smärtan att bjuda in den kan funka på "egot"

då blir egot förvirrat menade han..

vem var det nu som talade om detta jo det var den där Tathagata just ja.

Att bjuda in och välkomna oron,smärtan,lidandet

då accepterar du det liksom….

#36 Tack Intressant för påminnelsen! Det finns mycket matnyttigt här, och jag behövde läsa det igen.

Detta att balansera vad man skall göra eller hur man reagerar på andras sätt att vara är riktigt jobbigt stundtals. Ibland måste man ju säga ifrån bestämt utan att skrika bråka eller använda höga röster. Ibland tror jag att man bara skall låta det vara inte ge energi eller mothugg som kan förvärra situationen. Om man inte blir arg, ledsen eler känner sig illa tillmods är man nog känslokall som människa.

Detta med relationer är ju så  SVÅRT. Jag tror också att fungerar man inte är det bättre att avsluta den relationen såmycket som det går. inte alltid lätt om det är en arbetskamrat eller släkting.

#6 och # 12

Jag gillar Kay Pollacks bok: Att välja glädje. Den tar sig så handgripligt an just detta mer att "välja" vilken känsla man går in i, i olika situationer. Boken är även mycket lättläst!