Jag har utvecklats från ett mobbingoffer som alla kunde trampa på till en som inte tar skit från andra och säger ifrån då det får vara nog.

Det första jag gjorde var att försöka använda ett så säkert kroppspråk som jag bara kunde, och övade på att säga "NEJ" hemma då jag var ensam inne på mitt rum. Sen började kroppsspråket och förmågan att säga nej utvecklas mer och mer för att tillslut bli en del av mej. Detta gjorde att folk inte längre såg mej som en "dörrmatta" som man kunde trampa på hur mkt man ville och efter ett tag så vart jag mer säker på mej själv och det tror jag är delvis för att folk hade ändrat sin syn på mej.

Har läst många böcker i ämnet och mediterar  och gör fortfarande!

Hrm. Utveckling är ett så stort och viktigt ord. Jag måste ha ett utvecklande arbete för att jag ska kunna tycka det är roligt. Inom mitt arbete har jag utvecklats jättemycket. Men då går jag in i en roll och då är det lättare. Samtidigt jobbar jag för att utveckla andra, och det stärker mig. När jag är på mitt arbete känns det som att vi kan fixa vad som helst! Att allting är möjligt. Och det mesta lyckas vi med också. Men det är jag på jobbet. Inte privat.

Jag utveclade mig från mobboffer och utsatt för en psykopat till att sluta va ett offer. Jag anser personligen att man välger inte att bli ett offer, men man välger själv att fortsätta va det, och den vinsten skulle ingen få över mig. Jag reste mig upp och trotsade alla problem jag hadde, stirrade dom i vitögat och sade "det kan fixast, det tar bara tid".

Jag är stärk nu, jag vann över min fortid och dom människor som gjort mig illa, men min väg är inte över. Jag kommer lägga nya brostenar tills den dagen jag åker vidare till nästa platå i universet.

Jag håller på att arbetsträna för tillfället, där utvecklas jag som människa :)

Större medvetande och mer kunskap om hur människor och framför allt om hur du själv fungerar som människa.

En process som pågår hela livet. Ett led i utvecklingen är ju att jag hittat den här sidan! Mediterar, läser, skriver dikter.

Fan heller att den ska pågå hela livet, jag ska köra över mig själv och veta allt om mig, sen ska jag vet allt om allt:P

På mitt första jobb erbjöd facket en kurs i personlig utveckling på TBV, det är ur-länge sen (1986) och på det sättet hittade jag till böcker och kurser som gav mig en metod att ta itu med livet på. Sätta mål och affirmera självkänsla, mental träning blev en inkörsport.

Jag bestämde mig för att vara min egen bästa vän och att behandla mig själv väl.

Jag har också varit utsatt för mobbing i min barndom men kommit igenom detta och har förlåtit de som mobbade mig och gått vidare. Jag bestämde mig för att bli lycklig!

Personlig utveckling handlar om att förstå sig själv och att våga!

Det var i varje fall min filosofi när jag började med detta fascinerande område.

Redan när jag konfirmerade mig tog jag mina första kliv från blyghet till att njuta av scenen - jag "råkade" få huvudrollen i ett kyrkospel, som handlade om personen som vågade gå emot mängden (något jag inte alls tordes göra på den tiden).

Sen började jag med astrologi 1983 och då lärde jag känna mig själv. Som musikalisk person blev det oundvikligt att brorsan och jag uppträdde på musikaliska tillställningar föräldrarna släpade med oss på… återigen förstärkte scenvanan.

2001 började jag utbilda mig till medium och då krävs det personlig utveckling, för att hantera den ökade känsligheten som kommer som ett brev på posten!

Sen handlar det faktiskt bara om att våga - våga göra det som man inte törs egentligen!

Personlig utveckling tar aldrig slut - och det är min övertygelse om att vi är här för att utvecklas!

Hur gjorde du för att utvecklas och hur gör du nu?

Utveckling är konstant, så enligt mig så kan man inte börja eller sluta med det. Men kan bara ha olika tillvägagångssätt.

Jag utvecklas genom att följa hela tiden vara vaksam på min intuition och följa den.

Jag försöker att växa och sluta vara det där lilla barnet som sitter i ett hörn och är rädd för hela världen. Försöker förstå andra människor bättre och acceptera verkligheten och göra det bästa av den istället för att fly in i min egen lilla såpbubbla av låtsastrygghet.

Försöker även att hitta någon slags mening med livet och hindra mig själv från att fega ur allting och ta livet av mig eftersom jag inte orkar finnas till och alltid vara Hon Den Konstiga. Jag ska försöka leva för att hjälpa andra människor och göra deras liv i alla fall lite mer värt att leva.

Jag har inte lyckats med nåt av det här än, men jag kämpar på ;)

Jag var ett mobboffer i hela grundskolan till gymnasiet…Där slutade det… Jag var en tyst och blyg flicka då.

Efter gymnasiet fick jag jobb i en affär…där kunde man ju inte vara blyg o tyst i vissa fall…så jag tog mej i kragen och reste mej som person. Det var ganska lätt märkte jag då det inte fanns någon där som tryckte ner mej…som i skolan.
Jag reste mej mer och mer efter hand. Jobbade 10 år i butik och satt i kassan bland annat. Detta lärde mej att jag behöver inte vara tyst och rädd längre. De såg mej för den jag var. Jag började prata mer med folk…var inte längre rädd för att göra bort mej.

Senare så fick jag för mej att läsa till uska…för att hjälpa andra. Behövde känna mej behövd ett tag. Kom på att detta var inte vad jag ville.

Efter som åren gick fick jag mer och mer självkänsla…jag låssades ha bra självförtroende….jag sträckte på mej och sket i vad andra tyckte. Detta resulterade i att jag senare FICK bra självförtroende utan att behöva låssas det.
Numera kan ingen sätta sej på mej….jag säger ifrån när det behövs….jag är som jag är…och är det nån som har problem med det i verkliga livet så är det deras bekymmer….så tänker jag.

Min utveckling har gått framåt…och jag hoppas att ni som inte nått dit än kommer dit. Försök att LÅSSAS att ni har bra självförtroende….låt ingen trycka ner dej…

Kramar från Mia