Håller med dig ikna ! Att göra saker först för andra ger glädje.Ibland känner jag att människor vill att det skall hända saker hela tiden. Allt kan ju bli roligt beroende vilken inställning man har till te.x. städning, tvätt mm, som många upplever tråkiga måsten. Och då kan alla detta övergå i glädje.

Allt blir vad vi tänker det skall bli!

Allt är inte roligt men kan bli glädje!

Att skratta av GLÄDJE är förlösande för kropp och själ

Att ha roligt kommer från något utanför oss själva,att känna glädje kommer inifrån oss själva.

Så ser jag på din fråga ikna.

#0 - Jag håller också med dig ikna!

Detta att man alltid ska vara så j***a glad och positiv och egotrippad får mig ibland att tycka att man blir stressad av att inte alltid kunna känna så. Och inte kan någon slå i mig att det finns en enda människa som alltid går runt med ett stort smajl och bra älskar sig själv och allt som händer i dennes liv.

I så fall är det väl en person som inte är frisk på alla sätt och vis, tänker jag då!

Man måste väl ändå kunna hantera och även bejaka de "tuffa" och ibland negativa sidorna av livet och tillvaron utan att störtflabba och tro att universum bara snurrar runt en själv?

I många år (eller århundraden för den delen) så har ju Jantelagen gällt här i vår del av världen. Och det är väl ingen bra modell precis, utan en väldigt inskränkt och missunsam inställning till människors förmåga. Så jag försvarar inte det, tro inte så!

Men nu har pendeln svängt över (för en del iaf.) åt andra hållet och man centrerar sig själv och ska upphöja egot på alla sätt och vis. Råkar man på något som uppfattas negativt eller improduktivt för den egna utvecklingen, då klappar man den stackars "ovetande" personen eller företeelsen på huvudet och säger några deltagande ord för att komma från platsen och problemet utan att bli "smittad". Sedan går man med "hej å hå" vidare i sin segerresa i tillvaron. Kanske med hjälp av amerikanskt peppningstänkande av "The Secret" - typ……

Världen håller på att rasa ihop omkring oss, men det skiter vi i. Bara vi får "utveckla oss" och bli allt det vi vill bli. Rika, kåta och glada…typ!

AMEN

#1 Just så tycker jag också: Att ha roligt kommer från något utanför oss själva,att känna glädje kommer inifrån oss själva.

#2 Jag känner faktiskt så ibland att jag är udda som inte ser till att ha roligt jämt.

Jag känner däremot ofta glädje. Det behöver inte vara några stora saker, utan små vardagliga saker.

#3 - Ja, glädje känner jag också ofta! Men som du säger, det behöver absolut inte vara några stora saker. Tvärtom det är oftast något som de flesta kanske ser som obetydligt eller inte värt att bry sig om.

Men det måste väl finnas människor av alla sorter förstås! Som gläds åt olika saker, och som prioriterar olika saker i livet.

Det är helt i sin ordning!

"VI ÄR ALLA EN" men samtidigt olika delar av "EN"

"JAG ÄR" ……typ!

Det finns en mycket bra bok (tycker jag) som heter "Att välja glädje", skriven av Kay Pollak. Den inspirerar mig varje gång jag läser den (och jag har läst den några gånger nu…)!

Att ha roligt är inte alltid möjligt - det är svårt att säga att jag har roligt när folk kommer och skäller på mig för något jag har gjort (eller inte har gjort). Men det är nödvändigt att ha roligt då och då för att jag inte ska bli deprimerad och tycka att livet, samhället, jobbet etc. är trist!

Faktum är att jag under större delen av min vakna tid är en allvarlig människa, men om ni frågar någon på mitt jobb så säger de flesta att jag för det mesta är glad

Jag tycker inte det är egoistiskt menat att vi ska ha roligt och vara glada - det är en hjälp för alla att man är glad när man kan vara det! Om jag är tjurig när jag kommer till jobbet och bara möter sura typer där så blir jag ju inte automatiskt glad! Om jag däremot möts av en glad och positiv människa (som är det i sig själv) så blir jag ju själv på bättre humör!

Det har ingen betydelse vad det är som gör att man känner glädje eller har roligt - så länge det är äkta vara och inte skadar någon annan (alltså skadeglädje). Ibland har det hänt att jag kan skratta åt en sak som har gått fel för att min härliga sambo har skrattat åt det - det hjälper till att lätta på trycket, men kräver att personen vet när det är läge att skratta åt det och inte…

Just nu väljer jag glädje - att glädjas åt att än en gång få framföra hur bra Kay Pollak är på att skriva lättförståeliga böcker… på svenska!

Kram Rickard

Idag känner jag glädje efter en mycket trevlig dag med många goa själar hos Trisha och Happy i Tumbo!

Känner också en enorm glädje över vad jag fick med mig efter denna dag som kommer att vara till stor hjälp i en icke rolig tillvaro.

Ja, alla mynt har två sidor, och det är väl motsatserna som lär oss se och uppskatta skillnaderna i livet.

Jag känner samma som #1 och att bara släppa loss utan att fundera och göra saker spontant är att ta fram barnet inom oss och DET är en nödvändighet för att jag skall kunna få energi och känna glädje i vardagen och som jag sedan signalerar ut till min omgivning.

Är lite rebell, kanske missat mycket när jag var yngre hihi

Fantasin hjälper nog till.

Att välja glädje säger kanska rätt mycket.

Jo, jag vet ju att det man sänder ut kommer tillbaka och allt det där….och jag har läst otaliga "peppningsböcker" m.m.

Men varje gång jag kommer upp med näsan över vattenytan så händer det alltid något som trycker tillbaka mig till botten igen…..så antagligen gör jag väl något fel, men frågan är vad?

Kanske har jag ett för stort "karma-lass" att dra på, som jag måste betala i detta liv? Ja, ibland undrar jag verkligen….

Jag är inte särskilt spontan av mig, det är kanske det som är "felet"?

Hur som helst så känner jag glädje för det mesta och det är för mig huvudsaken!

Och visst har jag roligt ibland, men jag ser inte det som livsviktigt.

Däremot behöver jag skratta ibland, när det inte har funnits så mycket att skratta åt och då kan jag t ex se en komedi som jag kan skratta åt!

#9 Men varje gång jag kommer upp med näsan över vattenytan så händer det alltid något som trycker tillbaka mig till botten igen…..så antagligen gör jag väl något fel, men frågan är vad?

Vem är det som tillåter att trycka tillbaka dig till botten igen?

Tror inte på karmalass jag trodde så men har insett att karma är handling (agerar). Vi agerar och utifrån det signalerar vi till alla samt att vi är omedvetet styrda av någon annan. Många hakar upp sig på tidigare liv och allt annat men vem är det som bestämmer i vårt liv just NU? Ursäkter finns det många men då tar vi inte fram vårt sanna jag.

Coaching samtal Jerry?  Givetvis krävs det att vara totalt sann, ha vilja och motivation för detta. Men ta chansen, jag kommer ej ha mycket tid efter 7 sept.

Vad väljer du?

#10 Men du har ju verkligen börjat fundera och lyssna inåt nu. Huvudsaken är att du känner glädje i det du gör och att du lyssnar på den viktigaste människan i ditt liv.

#11 - Tack för erbjudandet Gitte! Det är jättesnällt, men jag pallar nog inte det i dagsläget tyvärr….får nog ta den långa vägen med mig själv….

#13 Det är lugnt. Kram på dig vännen.