Oj vad jag känner igen mig i din man! Jag har också svårt att kasta/sälja mina gammla saker, förutom att jag är extremt nostalgisk så kan det ju kanske eventuellt komma till användning nån gång i framtiden

Om man behåller det gamla så finns det en rädsla för det nya

Om man har det man alltid har haft kommer man att få det man alltid ha fått

Att slänga saker är som att dö en smula….men det är det att sova också….

Gör en ceremoni för ändamålet….rita eller skriv ner det som du tycker ska slängas på ett papper och bränn upp pappret elelr lägg det i frysen (låsa fast önskan)…samtidigt som du säger att din man ska vakna till och inse att det är dax och slänga "skiten"…det går väl bra att ta en tröja i taget om det gör för ont.

Lady Oona

Jag känner igen mig i din berättelse, BigMama. Jag tycker också om att rensa, slänga och sortera. Det är så befriande! Men min sambo är en ekorre. Han sparar också på massa grejer med sladd som inte längre fungerar, för små kläder med hål i, gamla kraschade datorer, grejer som kan vara bra att ha men som han inte längre vet vad det är för något… *Suck*

Tyvärr har jag inget råd.

#0
Jag har en mamma som är väldigt förtjust i saker. Minnen är väldigt viktiga för henne och om något går sönder som är från hennes barndom, går en del av henne sönder. Så tolkar jag det. Min mamma bygger upp mycket av sin identitet och trygghet kring sina saker. Hon inser inte att hon inte är dessa saker eller de minnen som de symboliserar, och att minnena inte sitter i tingen. Att minnen är något som hänt, men som inte är nu.

Och din man är uppenbarligen väldigt fäst vid sina saker, som symboliserar den han är, i hans ögon. Att slänga saker från förr, från när han var liten, innebär kanske för honom att slänga en del av sig själv?
Han kanske är rädd för att inte längre veta vem han är, utan dessa ting? Kanske känns det obehagligt och skrämmande att slänga sakerna, även om det är för dig saker som inte har någon användning eller ens värde?

Har du pratat med honom och frågat om dessa olika saker, vad de betyder för honom? Varför han inte vill slänga dem? Det ligger något mer bakom det att han bara gillar att samla och ser att sakerna kanske kan komma till användning. Han kanske inte vet själv att detta går djupare än så, men du kan kanske hjälpa honom med det? Ni kanske kan göra detta tillsammans?

När ni pratar, öppet och ärligt och du lyssnar på honom vad han än vill säga, så kanske ni sen kan komma fram till åtminstone en eller två saker han kan tänka sig att ge bort eller slänga? En slags början, en slags "deal".
Så han inte känner att du vill att han ska slänga allt på en gång. Kan ju vara jobbigt om han är känslomässigt bunden till sakerna, tänker jag…

Lyssna på hans sida av saken.

Ha ha ha - vilka roliga sambos och mammor ni har :-)

Själv har jag minnet av min mor som också älskade att samla grejer - det tog en vecka att tömma radhuset hon bodde i när hon gick bort… så det var en del!

Den boken har vi och jag har faktiskt läst den och tyckte den var riktigt bra. Fokuset låg på Feng shui - men även om man inte är intresserad av detta så kan man ta till sig mycket av boken. Kan också rekommendera den!

På vårt jobb håller vi på med något som heter 5s - det är fem japanska ord som alla börjar med s. Använder man detta system så tar man bort mycket av de bromsklossar som finns inom ett arbetsområde - och man får bättre ordning! Precis som den här boken skriver om :-)

Kram Rickard

#2 "Om man behåller det gamla så finns det en rädsla för det nya"

Varför det? Jag är själv väldigt förändringsbenägen, kreativ och framtidsinriktad. Varför skall jag inte samtidigt kunna glädjas åt minnen, varför ska jag inte få vårda min historia?

"Om man har det man alltid har haft kommer man att få det man alltid ha fått"

Varför det? Sådant knapphetstänkande är begränsande. Ett intresse för bevarande står inte alls i konflikt med en öppenhet för nytt.

"Att slänga saker är som att dö en smula….men det är det att sova också…."

Jag dör inte när jag sover. Däremot har jag träffat historielösa människor. De är dötråkiga…

----

Jga hoppas jag inte provocerade för mycket…   ;-)   Kände att diskussionen behövde friska ögon.

Jag har släktforskning som stort intresse. Kunskap om historia är en mycket god ledsagare in i framtiden. Den som inte kan den lär vara dömd att upprepa dess misstag.

Så oändligt glad jag är för att mina släktingar i generationer tillbaka inte följt råden ovan. Så att jag kan glädjas åt:

• bilder på farfars farmors föräldrar
• recepten som farfars moster skrev ner som 16-åring 1881
• den slitna vävda duken som samma kvinna vävde i fotogenljusets sken samma år
• senapsskålen som jag rullar julsenapen i - liksom pappa och farfar gjort
• breven där farfars mor berättar om då hon blev kär i farfars far
• sockertången som farmors far smidde i Trolleholm för drygt 100 år sedan
• och mycket, mycket mer…

Men kasta ni bort er historia och tro ni blir lyckliga av att köpa nytt på IKEA!

;-)

Jag går på den linjen att göra mig av med saker, utan att för den skull köpa nytt. Materia är energi. I all materia liger det bunden energi, som kan frigöras. Ju mer saker man har, destu mer förvaringsmöbler, ju större bostad, ju mer har man att vårda, ju mer behöver man jobba, så har man varken tid eller ork till annat. Hade jag ägt värdefulla saker, så skulle jag sälja dom och skaffa upplevelser för pengarna.

Jag har levt ett liv som kretsade kring ägande. Fullt med saker, men tomt på mening.

Men jag tror att man måste komma till den punkten själv, att man inser. Jag är ju ägd av mina ägodelar.

#6 Haha, Anders du kanske vill ha våra gamla saker?

Jga hoppas jag inte provocerade för mycket…   ;-)   Kände att diskussionen behövde friska ögon.

Är det att ha friska ögon? Eller kanske är det du som begränsar dig i att öppna upp ännu mer.

Bara lite mer provocerande eller en tanke.

#8 Jag kände en människa vars föräldrar som levt enligt devisen "bort med det gamla in med det nya". Totalt historielöst, inga band till det förflutna, inga minnen. Faktiskt riktigt tragiskt…

Jag menar inte att man ska behålla allt. Jag ser bara så många människor som "hoppar på trenden" och läser hur lycklig man blir av att slänga allt. Det leder till många tragedier.

Det är egentligen en följd av samma tanke som som besjälade de som rev våra gamla stadsdelar för att bygga betongklumpar. De levde också efter:

• Om man behåller det gamla så finns det en rädsla för det nya
• Om man har det man alltid har haft kommer man att få det man alltid ha fått
• Att slänga saker är som att dö en smula….men det är det att sova också….

Det är som  jag ser det falsk levnadsvisdom…

Jag tror att de människor som lever i våra bevarade gamla stadsdelar är lyckligare än de som lever i betongklumpar. Jag tror att de människor som vet att deras farfar med glädje lät den gamla klockan gå vidare till nästa generation är lyckligare än de som tittar på sin batteridrivna IKEA-klocka. Jag tror att de människor är lyckligare som ännu kan se snickarens omsorg i den tvåhundra år gamla stolen, än de som sätter rumpan på en spånskiva…

Och, nej - jag känner mig inte särskilt begränsad. Däremot tänker jag gärna efter före…

#4 Och din man är uppenbarligen väldigt fäst vid sina saker, som symboliserar den han är, i hans ögon. Att slänga saker från förr, från när han var liten, innebär kanske för honom att slänga en del av sig själv? Han kanske är rädd för att inte längre veta vem han är, utan dessa ting? Kanske känns det obehagligt och skrämmande att slänga sakerna, även om det är för dig saker som inte har någon användning eller ens värde?

Eeeeh, jag tror det handlar om tjurighet, något som gått i arv…  Han tycker nog om att retas lite med mig, med glimten i ögat.. Jag kan ju bygga ett monument eller minnesrum? Glasa in och göra ett museum kanske? Med sköna sittfåtöljer att sitta och minnas i.

#7  Ju mer saker man har, destu mer förvaringsmöbler, ju större bostad, ju mer har man att vårda, ju mer behöver man jobba, så har man varken tid eller ork till annat.

Där lägger Omelett in orsaken till mitt behov av att slänga. När jag har flyttat förstärkarna och kassarna med kläder från barndomsår för femtielfte gången för att få plats med barnens säsongskläder, skor, saftmajan och annat som används vid olika tillfällen under året för att gubben vill bevara minnen av något han aldrig ens går upp och tittar på eller minns till? Jag tillbringar mer tid med hans kära ägodelar än vad han gör.

#5 På vårt jobb håller vi på med något som heter 5s - det är fem japanska ord som alla börjar med s. Använder man detta system så tar man bort mycket av de bromsklossar som finns inom ett arbetsområde - och man får bättre ordning! Precis som den här boken skriver om :-)

Häftigt att det fungerar! Och vad ovanligt att feng-shui praktiseras på arbetsplatser! Eller..?

#6 Varför skall jag inte samtidigt kunna glädjas åt minnen, varför ska jag inte få vårda min historia?

Sedan finns det ju gränser på vad som slängs! Jag tycker absolut man ska bevara sin historia, och det gör vi. Men måste man spara på allt? Vi har möbler, klockor och kläder sedan gammalt tillbaka, men de ANVÄNDS. Foton skulle jag aldrig slänga! Jag tycker det är rätt häftigt att känna historiens vingslag i nuet…. ..

Kul att det blev en så pass lång tråd av mitt behov att skriva av mig!

Det jag reagerar emot är det "oreflekterande" kastandet - inspirerat av den där artikeln i senaste glansiga veckotidningen…

För några år sedan flyttade mina föräldrar till ett mindre hus. Det var mycket rensning, kastande, skänkande.

Plötsligt frågar någon om jag är intresserad av en gammal bok. Den är riktigt gammal, trasig och ska precis kastas då jag får en chans att titta. Det är min farfars farmors kokbok. Med hennes namnteckning inuti. Hon har säkert fått den då hon gifte sig 1862. Mna kan riktigt se hur hon, lite prövande, sirligt, skriver sitt nya efternamn för första gången…

Den har nog inte använts som kokbok på hundra år, utan bara stått och samlat damm - på en hylla, eller i en kartong på vinden. Flera generationer har tittat på den, funderat på att kasta den, men ändå lagt tillbaka den. Idag har jag stor glädje av den…

Hur mycket av det som nu kastas - i hundratusentals veckotidninginspirerade rensningsaktioner - skulle kunna bidra till glädje och förståelse om några generationer. Det som är din mammas tråkiga kokbok idag är dina barnbarns farmors mors väl tummade kokbok. Ett sätt för dem att komma i kontakt med sitt förflutna.

Det är ett intressant ämne BigMama. Det finns flera aspekter på ägandet. Jag pratade med en vän om min syn på ägandet. Hur jag hade tröttnat. Han läser väldigt mycket och hade alla sina böcker i en bokhylla. Tills han frågade sig själv varför han hade kvar dom. Svaret han kom fram till var att han ville visa vem han var för andra. För sig själv behövde han inte det, så han gjorde sig av med alla böckerna. Så det kan man fråga sig, vem och vad vill jag visa?

En annan berättelse om ägandet är en man som gick i pension. Hans fru skulle arbeta några år till. Han gladde sig åt att vara ledig, men varje dag hade han en massa sysslor. Saker som skulle vårdas och lagas. Han insåg att han var ägd av sina ägodelar. Så han sålde allt han ägde, frun gick i pension tidigare, dom köpte en husbil och lever numer nere i europa. Visst är det härligt! Det andas verkligen liv och frihet.

Bara för att man gör sig av med saker, betyder inte det att man måste köpa nya. Man behåller förståss det man använder, men hur mycket använder man egentligen? När jag behöver köpa något, så går jag på second hand. Det ligger en viktig miljöaspekt i detta också.

Det kanske är viktigare att inte köpa så mycket nytt än att kasta…?

Jag tror det viktiga är att gå till sig själv och känna efter vad som är rätt. Att en blir lycklig av att göra sig av med alla ägodelar och leva livet i husbil betyder inte att någon annan blir det. För mig känns ett sådant liv fasansfullt…

Den som äger mer än 100 saker Lever inte Livet….utan endast förvaltar det…

#14 Sorry, jag tror sådana "teser" förstör mycket mer än de gör nytta. De utger sig för att vara sanningar, men eftersom de är helt orimliga blir de bara bördor.

Hej Anders jag förstår ditt tankesätt men jag håller ej med dig eftersom jag upplever en enorm glädje med att ta in det spirituella i mitt liv.

Jag tror detta skiljer vårt tänk i detta fall och alla har ju rätt på vars ett sätt huvudsaken är att man känner sig nöjd med livet och utstrålar livsgläde.

En fråga har jag ang detta:

• Om man behåller det gamla så finns det en rädsla för det nya
• Om man har det man alltid har haft kommer man att få det man alltid ha fått
• Att slänga saker är som att dö en smula….men det är det att sova också….

Det är som  jag ser det falsk levnadsvisdom…

Vem avgör om det är falskt och vad baserar du detta på isåfall??

#16 Om du har ett problem att kombinera bevarande med det spirituella så är det ditt problem - inte ett universellt.

Falskheten i det citerade ser jag många bevis på.

• Att påstå att alla som behåller något gamla är rädda för det nya är att helt orättfärdigt påstå något om miljontals människor. För mig är det självklart att vara ödmjuk nog att inse att även om jag, eller någon annan, skulle vara rädd för nytt, så kan jag inte döma andra efter mig själv.
• Att bevara något innebär inte med någon som helst automatik att man inte är öppen för något nytt. Jga är själv mycket intrrsserad av historia och bevarande och tycker ändå att jag lever ett rikt liv med ständigt nya inslag.
• Var sanningen ligger i att slänga eller sova innebär någon slags död begriper jag inte överhuvudtaget.

Men det yttersta beviset för att teserna inte är sanna och allmängiltiga är nog att det saknas allt stöd för dem…

Varje familj/person kan inte vara ett mini- (eller för den delen ett jätte-) museum över svunna tider. Att förvalta delar av äldre bortgågna släktingars klenoder, deras levnadshistorier foton och så vidare känns som ett ok för mig. Är man själv intresserad - visst, inga problem bara sakerna tas om hand också. Silver och andra metaller ska putsas, papper förvaras dammfritt och helst arkivbeständigt, liksom foton osv.

Att få en sådan samling överlämnad till sig med någon annans önskan att förvalta det för att lämna över till nästa generation känns nästan skräckfyllt för mig. Vilken börda!

Jag omger mig inte av enbart nya saker, men de gamla saker vi har är här för att vi tycker om dem och använder dem och känner en glädje i att de finns. Möbler tillverkade av bortgångna släktingar till mig, servis från makens farföräldrars bröllop osv. Foton har vi också på många, men det ska som sagt vara en GLÄDJE i att ha sakerna omkring sig och de ska vårdas!

Gläds #0:ans make åt sina apparater och sköter om dem/använder dem på något sätt är det väl okej att han får förvara dem någonstans. Kläderna känns ju mer tveksamt för min del om de bara ligger - då är de ju inte till glädje på något sätt för någon. De tar bara upp plats…

Ett mål för mig är att bara ha saker omkring mig som jag antingen älskar eller behöver. Målet är långt ifrån nått än, men en dag ska röjningen vara slut. Min man verkar vara inne på samma linje. Härom månaden åkte en hel hög med skruvar, muttrar och annat han sparat för att det kunde vara "bra att ha". Det ska vägas mot tiden det tar att få fram just rätt mutter/skruv/whatever och tiden den tar att hålla dem i ordning osv mot att köpa en ny när man behöver den.

Bara mina tankar runt det här!

#18 Och kloka tankar.

Viktigt tycker jag bl.a är att inse att en människas sanning inte är en annans. Det som en människa upplever som en börda är en stor glädje för andra. Det som är en stor frihet för en människa är meningslöshet för en annan. Osv…

Det är därför jag vänder mig mot sådana teser som i #2. De kan kännas sanna för en människa, men vara en direkt förolämpning för en annan.

Och det enda som är sant är att de inte är universellt sanna…

#6 - Jaa, vad ska jag säga…? "Kunskap om historia är en mycket god ledsagare in i framtiden. Den som inte kan den lär vara dömd att upprepa dess misstag." Jag var urdålig i historia i skolan och jag har inte lärt mig särskilt mycket nytt om den sen heller. Men jag begår inte samma misstag som mina förfäder (som kunde sin historia) - med "våld" kommer man inte långt och det hade de inte lärt sig trots historiekunskaper. Det kan jag utan :-)

"Men kasta ni bort er historia och tro ni blir lyckliga av att köpa nytt på IKEA!" Min ikeasoffa är fortfarande ett av de bästa köp jag gjort i möbelväg - där kan jag sitta och meditera hur skönt som helst utan att få ont i nacken, för att soffan är så hög att nacken kan slappna av. Annat var det med mormor och morfars exklusiva chippendalesoffa - den gick knappt att sitta i, utan den var säkert mer för att visa upp något vackert och exklusivt! Såldes på auktion till någon som verkligen gjorde ett fynd för bara 800 kronor

#15 - "#14 Sorry, jag tror sådana "teser" förstör mycket mer än de gör nytta. De utger sig för att vara sanningar, men eftersom de är helt orimliga blir de bara bördor." Inget orimligt i detta - inte efter att ha läst böcker om den äkta aboriginerna, som knappt hade några saker när de var ute och vandrade. De tillverkade saker på vägen - t.ex. musikinstrument till en "musikkonsert" för en kväll, eller plockade upp stenar för att "hela sig". Deras saker var naturens saker - och de kunde verkligen konsten att leva nära naturen :-)

Jag ser att det finns flera olika sidor av detta med sparande - en del sparar av geniunt intresse (som Anders t.ex.) och andra sparar för att de har svårt att dela med sig av det till andra. En tredje sort behåller för att det kan vara bra att ha - och en fjärde sort för att bevara sitt personliga förflutna. Det finns säkert fler sorters människor som sparar.

Men det finns också en sorts människor som ser faran i att fästa sig vid tingen - som gärna vill göra sig fria från banden till saker. I det långa loppet så ser de faran att tingen börjar äga dem istället och då har de verkligen förlorat sitt värde! När pengarna betyder mer än kärleken till sin nästa. När man försöker rädda sina prylar istället för att rädda sig själv och andra vid en katastrof av något slag. När man gråter för att man tappat den gamla tekoppen man fick i dopgåva - en helt oersättlig sak!

Oavsett vad man är för människotyp så har vi alla rätt på vårt eget sätt - så länge vi accepterar varandras olikheter och inte börjar döma varandra för att vi är och tänker olika.

Kanske vi ska börja rensa i vårt inre allra först - bland våra trosuppfattningar och låsta tankemönster där vi inte vill vara flexibla… oavsett om vi kastar farmors mormors mors gamla psalmbok (med egna anteckningar i) eller låter farfars mosters mors gamla kokbok (som knappt går att tyda) gå till Pingstkyrkans loppis… där någon entusiast gläds över en sån speciell kokbok från 1800 kallt

#12 - Jag tycker också om att fynda på second hand - och precis som du säger så är det en viktig miljöaspekt i detta! Det behöver inte gå i arv inom familjen, det kan lika gärna gå i arv i någon annan del av världen

Kram Rickard

#20 Tycker om dig!

Jag fick IKEA-katalogen i postlådan idag…

#20 Du tycker det är rimligt att säga att den som väljer att leva livet på annat sätt än aboriginerna väljer att inte leva…?

Då verkar vi ha helt olika syn!

Vad #14 skrev var "Den som äger mer än 100 saker Lever inte Livet". Jag vet så många människor som lever fullödiga liv med mer än 100 ägda saker. Jag har däremot aldrig sagt att man inte kan leva ett gott liv utan ägodelar.

Det jag har svårt för är dömandet. Varför ska man peka ut livsval och säga att de är fel - så länge det handlar om livsval som inte skadar någon annan?

Sedan skriver du själv:

"Oavsett vad man är för människotyp så har vi alla rätt på vårt eget sätt - så länge vi accepterar varandras olikheter och inte börjar döma varandra för att vi är och tänker olika."

…och då är vi plötsligt helt överens!

:-)

#22 Jag är väldigt glad att det finns människor som tycker om att bevara det gamla. Att gå på museum är trevligt, lika så att se andras gamla saker. Visst ska historian bevaras. Tack vare er samlare så slipper jag. Tillsammans blir vi kompetta.

#22 - "#20 Du tycker det är rimligt att säga att den som väljer att leva livet på annat sätt än aboriginerna väljer att inte leva…?

Då verkar vi ha helt olika syn!"

Nix, det sa jag inte! Jag visade bara att det fanns alternativ som faktiskt fungerar, eftersom du skrev så här: "men eftersom de är helt orimliga blir de bara bördor…". De är inte orimliga för vissa - det går att leva så! Men jag skulle inte säga att jag inte lever som har fler än 100 saker - för jag lever verkligen (inte bara existerar)!

Sen är jag glad att du tycker vi plötsligt är helt överens - trots att jag inte alls passar in i mallen för "icke-historielösa människor". Som omelett säger - det finns en plats för alla, såna som sparar och vi som försöker dra ner på det materiella :-)

Kram Rickard

#24 Jag skrev i #15 att tesen "Den som äger mer än 100 saker Lever inte Livet….utan endast förvaltar det" är orimlig.

Sedan skrev du i #20 att "Inget orimligt i detta" och drar upp aboriginer som exempel.

Varken Lady-Oona eller jag har sagt något om möjligheten att bli lycklig utan ägodelar. Det är det säkert, men om det finns lyckliga människor utan ägodelar hör faktiskt inte hit. Tesen säger att man lever inte livet om man äger mer än 100 saker.

För mig är det osant och orimligt. Den som försöker ge sken av att sådana teser är sanna, att man bör leva efter dem, riskerar att ge människor bördor helt i onödan.

Och återigen - i slutet skriver du sådant som jag ställer upp på. "Det finns en plats för alla." Det är därför man inte bör döma människor som gör andra val. Att tro att man kan döma andra människor som olyckliga, eller "enbart förvaltande" är fel - tycker jag.

#25 Ja men för att återgå till vad TS skrivit så finns det de som slänger så mycket som möjligt och de som sparar så mycket som möjligt.

Jag väljer det som ger mig mest energi o det är att kasta "skiten" dvs gamla kläder m.m.

kastar in en liten tanke i denna diskussion

jag är en "kan vara bra att ha "-typ
sparar både det ena å andra, kartonger tex
blev tvungen att slänga både bra att ha saker och sådant jag hade användning för när min källare blev fylld med avloppsvatten
JOBBIGT!

#20 _"Kanske vi ska börja rensa i vårt inre allra först "
_har jobbat mycket med mig själv, mina tankar och känslor
gjort mej av med en del skräp och annat onödigt i mitt inre

försöker nu praktisera detta bland mina saker å ting
går trögt
lyckas inte få det utrensade bort från huset
energin till detta fattas
behöver kanske rensa mer i mitt inre först

gamla saker å böcker som på något vis har spår av människan som gjort eller ägt ger mig glädje och är svåra att motstå

hm. . . blev visst mer än en liten tanke . . .

#25 - Ha ha, det är bara en del missförstånd från det vi båda skriver - det känns att vi båda förstår vad vi menar! Jag menade inte att de som inte lever som aboriginer inte lever - jag förklarade bara att det var möjligt att leva så, helt utan sakerna vi så ofta fäster oss vid!

Jag säger som Gitte i #26 - det som ger mig positiv energi är det jag behåller, det var därför jag t.ex. avstod från Chippendalesoffan till förmån för min nyare ikeasoffa - komforten!

#27 Inte lätt men det finns många artiklar här om tankar o känslor.

Det blev en lång tråd detta. Jag känner inte att det finns så mycket annat för mig att tillägga förutom att citera Jack Kornfield:

"…See for yourself what brings contentment, clarity and peace. That is the path for you to follow."

och jag behöver hjälp med att rensa i röran

har för mycket grejer tex två tv apparater ifall att den ena går sönder….

massor av kläder

två fåtöljer

osv

Ojsan och hejsan…här var jag inte inne på ett tag….

Roligt att "mina" små teser…ställde till så vackert rabalder….aj aj..inte reta upp folk Lady Oona….

jamen hallå jag har inte sagt eller skrivit att det var Universella sanningar eller att det var en fastställd livsfilosofi utan endast CITERAT vad jag läst och hört….

Min personliga åsikt är….behåll vad du vill, släng vad du vill, sälj annat, skänk bort ditt eller datt ….du själv är den som ger ditt liv mening och är en massa prylar meningen med ditt liv…jamen behåll dom då….att bevara kan vara intressant för vissa andra tycker att det bara onödgit jobb…vilken tur att vi alla är olika…

Häpp och kram

#32 Brukar du ofta citera utan att mena något med det?

Jag menar alltid något med det jag säger….sedan hur andra tar det och gör med det…är inte mitt problem…så att säga, jag gör det inte till mitt drama eller till min story…var och en får lova att vara inne i sina angelägenhet…det är tjusningen med LIVET med eller utan prylar.

#34 Själv vill jag ta ansvar för vad jag skriver. Att använda citat som en ursäkt för att inte ta ansvar är inte min grej.

#35 Detta är en sajt för att växa och inte en kamp till att få rätt.

Om du ej vill se på dig själv och hur du reagerar och agerar så är det upp till dig och ta ansvar för det. Håller med Oona om att det är inte hur vi har det utan HUR vi tar det eller rättare sagt hanterar vad olika peroner skriver, säger och agerar.

När denna sajt startades fanns det en del som var just inne på att enbart diskutera och skapa fram en diskussion som inte ledde till det tråden handlade om och ej benägen till att se sig själv.

Ingen kan ta ansvar för vad som rör sig inne i ens annans huvud dvs tankar och känslor. Det är trots allt du som reagerat på olika citat.

#36 Då har du inga Skrivregler på sajten? Vem som helst kan skriva vad som helst. Det är alltid läsarens ansvar…?

Om jag satt citattecken kring #35-kommentaren kunde jag ju gjort som Lady-Oona: "jamen hallå jag har inte sagt eller skrivit att det var Universella sanningar eller att det var en fastställd livsfilosofi utan endast CITERAT vad jag läst och hört…."

Och varför ska jag ta ansvar för att du läser mina kommentarer och börjar skriva om att ha rätt och inte rätt? Se till dig själv och hur du reagerar - blanda inte in mig…

Hihi, hittar faktiskt inga skrivregler…  ;-)

Ja det är alltid läsarens ansvar. Vill ej ha Skrivregler utan de åker ut från sajten istället om de skapar negativ stämning. hihi

#39 Och det tycker du jag gör?

Jga har skrivit en hel del i den här strängen. Försökt ge min syn, argumenterat och gett exempel.

Lady Oona gör två kommentarer med tydliga påstående, inga citattecken och ingen förklaring.

Jag ifrågasätter teserna och du tycker jag skapar negativ stämning? Samtidigt säger du att det alltid är läsarens ansvar.

Jag håller inte med - om jag skapar negativ stämning så är jag medansvarig. Enligt ditt sätt att se har jag bara ansvar som läsare - och jag upplever ingen negativ stämning. Hur hittar du de läsare som upplever negativ stämning? Skickar du ut dem då - det är ju deras ansvar?

För mig är det inte möjligt att utvecklas som person om jag inte får höra hur andra ser på tillvaron, och på mig. Självklart har jag ansvar för vad jag gör - för vad jag skriver och vad jag säger. Om jag gör någon illa ber jag gärna om ursäkt. Jag pekar inte finger och säger "ditt ansvar"…

#40 Härligt Anders du är riktigt på hugget.

Ojoj en sån tråd… Kan ju inte låta bli att lägga in mina egna tankar i debatten ;)

Jag förstår o håller med alla i denna debatten. Det är ju på olika plan. Jag har bott ihop med en kille som också sparade på allt. Verkligen allt. Till absurdum, precis som BigMama beskriver. Det höll på att göra mig tokig för det fanns ju inte plats att leva där.
Till slut tröttnade jag ur fullkomligt och krävde att vi rensade ut, föreslog att han skaffade en kontainer eller nåt att förvara alla saker i, bara inte hemma. Han gick med på detta och medans vi gick igenom alla sakerna insåg han sakta men säkert att det var en hel del där som faktiskt var skräp, att han aldrig skulle ha nån nytta av sin första dator (trasig) eller sina tonårskläder. Vi hittade dessutom en resväska full med hans ex-flickväns kläder… Så det blev några vändor till tippen och Myrorna.

Jag släktforskar och inser värdet av gamla saker, dessutom är jag mycket förtjust i gamla möbler och farmors virkade dukar.

Det är skillnad på att samla gammalt skräp som helt saknar värde både nu o i framtiden och att bevara 'det gamla'.
Jag håller med Lady Oona om att vi behöver göra oss av med gammalt för att få plats med nytt, att vi ofta klamrar oss fast alldeles för hårt vid saker.
Jag håller med Anders om att det gamla är viktigt att bevara och saker kan ofta berätta en historia.
Men framförallt håller jag med alla de som bor eller har bott ihop med någon som fyller garderober, vinden och källaren med sin gamla skit att det är oerhört frustrerande.

Hoppar in och ger min syn på det hela. Här finns som jag ser det en bra möjlighet till att öva. Öva vad? Jo, på att utveckla den tolerans och medkänsla som vi alla har inom oss, som är naturlig i oss.
Det som får oss att faktiskt öppna våra hjärtan även inför de som vi inte "håller med". Det är de som är våra bästa lärare, inte de som håller med oss och tycker som vi.

Det är så lätt att diskussioner blir till "rätt och fel". Även om man säger att "alla har rätt till sin åsikt" så menar man det egentligen inte. För gjorde man det, skulle det då ändå finnas en diskussion att tala om?

Att tolerera och acceptera andra som de är, innebär att se att det inte finns några "rätt" eller "fel" att göra saker på. Inte när man ser djupare, bortom vårt vanemässiga sätt att dela upp världen i svart och vitt, bra och dåligt, rätt och fel.

Lady Oona har inte gjort något fel, inte heller Anders, eller Gitte eller någon annan.
När jag dömer genom att tycka att andra människor inte borde göra som de gjorde, att de borde ha gjort annorlunda (så där gör man bara inte!) o s v, så innebär det att jag tycker de har fel och jag har rätt, annars skulle jag ju inte döma. Jag separerar mig från den andra i dömandet. Då ställer jag mig frågan:

Varför skulle personen inte gjort som den gjorde? Hur vet jag att de inte "borde" göra så? Vem är jag att säga vad den personen borde gjort istället, hur han/hon ska agera?

Jag kan tycka vad jag vill, men när det kommer till kritan gör alla som de gör i alla fall. Varför ska jag engagera mig i det då och fästa mig själv så vid mina åsikter? De är ju ändå bara åsikter och inte den jag verkligen är.

Varför inte istället se ett tillfälle till att öva i acceptans, tolerans och öppenhet? Medkänsla, ett lugnt sinne och ett varmt hjärta.

#43 Underbart Du har så rätt. Det är ju när vi stöter på motstånd som vi lär oss något om oss själva. Sen skulle ju en värld av människor som är och tycker som jag, vara fruktansvärt tråkig och inte skänka någon som helst spänning och stimulans.

#43 "Jag kan tycka vad jag vill, men när det kommer till kritan gör alla som de gör i alla fall. Varför ska jag engagera mig…"

Jag tror inte det vore en bra värld om inte människor engagerade sig, sade ifrån när de ser något som är fel, markerar gränser osv.

Jag vill definitivt att människor säger ifrån när jag gör något som andra reagerar på - helst oavsett om det är positivt eller negativt. Det är i spelet mellan människor vi utvecklas. Jag tror mycket på meditation och eftertanke, men jag tror inte att man kan lära känna sig själv utan hjälp av andra.

Länk

#44

#45
Jag tror du missuppfattar mig något och ditt citat var lite taget ur sitt sammanhang i mina ögon..
Jag menar inte att man inte kan/ska engagera sig, om jag ser något som är uppenbart destruktivt så är det klart jag agerar. Det kommer ju ur vår genuina, inneboende medkänsla.

Men vad jag pratar om är inte så svart eller vitt. Det är i varje situation som jag får göra bedömningen om eller hur jag agerar, om jag öht kan agera. För ibland så kanske det är bättre att inte agera alls.
Jag vet heller inget om vad andra människor har för bakgrund, för bagage, varför de gör som de gör, så detta med dömandet blir svårt. Kasta sten i glashus och allt det där…

Därmed inte sagt att inte människor kan göra hemska saker och de gör de ju som vi vet.
Men de skapar sin egen karma genom sina handlingar och karma innebär handling och konsekvens. Konsekvenser kommer alltid, förr eller senare, på det ena eller andra sättet. Men jag är inte någon domare.

Engagemanget jag talade om handlade om att många blir så engagerade i sina åsikter om andra och identifierar sig med sina åsikter, istället för att kunna se djupare.

Och där kommer meditationen in. Genom att vara närvarande i det som sker så kan jag agera istället för att reagera, stor skillnad. Då kommer ett helt annat engagemang också att födas.

Och andra är våra speglar, jag håller med dig. Relationer är enormt viktiga. Så jag när jag ser något i någon annan som jag reagerar på, något jag fördömer, räds för eller avskyr, så tittar jag på mig själv:
Vad är det i mig som gör att jag upplever dessa känslor just nu?

#46 Om du bara tittar på dig själv när du ser något hos någon annan tycker jag du gör denne en otjänst. Du förnekar denne ökad självinsikt.

#46 Genom att vara närvarande i det som sker så kan jag agera istället för att reagera, stor skillnad. Då kommer ett helt annat engagemang också att födas.

Hände mig idag och kul att känna igen sig i det där.

Jag lyckades agera medans andra sprang omkring och ringde och surrade.

Ur det hela föddes dock både kreativitet och aktivitet! :)

#47 - Där håller jag inte alls med dig Anders! Skulle jag gå omkring och säga allt jag ser hos andra människor (både gott och mindre gott) skulle jag inte ha tid med något annat!

Det är faktiskt jag som reagerar på den andra människans beteende eller ord - det är alltså jag som behöver se närmare på mig själv för att kunna möta den andra personen i kärlek istället för med rädsla (och alla dess uttryck)!

Säg att jag reagerar negativt på att en arbetskamrat säger att jag är sen med en arbetsuppgift (inte alls ovanligt) - skulle jag då upplysa honom om att han inte borde vara så negativ mot mig, att det är chefens jobb att säga det…?! I det fallet är det väldigt lämpligt för mig att se på min egen reaktion och försöka förstå varför jag är rädd för den arbetskamraten, eftersom "problemet" är mitt, inte min arbetskamrat!

#49 Det börjar bli många kommentarer så jag kan ha missat… men var har jag skrivit att man ska säga allt man ser hos andra människor? Har jag verkligen skrivit det får jag genast be om ursäkt, för det vore ju helt befängt.

Sen undrar jag om du läst artikeln jag länkar till i #45? Kan du se att du kan få hjälp av andra att upptäcka saker om dig själv som du inte kan se själv?

Vi har hamnat en bit ifrån att "rensa i röran" nu, väl?
Det är en intressant diskussion, men ganska långt från "0:s funderingar.

Eftersom jag är ny här, undrar jag bara hur ni brukar göra. På andra forum brukar man starta en ny tråd med diskussioner som uppkommer ur en annan frågeställning för att göra trådar mer lättlästa och hålla fokus på frågeställningen/grundtanken i inlägg #0.

Hittade ingenstans att ställa frågan, så jag ställer den här där den i alla fall är aktuell. ;)

#51 Jag vet inte riktigt hur det går till här på PU när övriga trådar spårar ur från sina ämnen. I det här fallet gör det inte MIG något. Det är intressant och lärorikt och ganska underhållande.. Vad tycker du Gitte som Sajtvärd? Bra att du uppmärksammar detta Mavios!

Ja, jag har fått lite matnyttigt att bita i vad det gäller att rensa i röran. Jag förstår min man genom Anders (!), och har fått massor av exempel och tips från de andra medlemmarna. Må hända att tråden tagit sig några svängar hit och dit, men jag får skylla mig själv som lägger in den i PU! Så klart att det ska analyseras och diskuteras här…!

#51#52 Jag ger er rätt och jag har försökt att räta upp tråden men det har ej tagits emot så jag får väl vara ännu tydligare nu och säga. Vi pratar enbart om det TS har skrivit annars kommer jag låsa tråden.

Tack Mavios och BM för att ni är så uppmärksamma.

Vill bara tala om att jag inte kommer att fälja upp mina kommentarer ovan eftersom jag lämnar forumet.

#52
"Ja, jag har fått lite matnyttigt att bita i vad det gäller att rensa i röran. Jag förstår min man genom Anders (!), och har fått massor av exempel och tips från de andra medlemmarna."

Låter ju bra! Hoppas det löser sig på bästa sätt.

#53
Vill bara säga att jag först nu fattar vad "TS" betyder! Är man sen eller vad?!
Kopplade inte, så jag har totalt missat när du har försökt räta upp tråden… Ber om ursäkt å det ödmjukaste för min egen inblandning i trådurspårningen.

Tack till Mavios och BM, som var uppmärksamma.