Detta händer mig ofta! Speciellt när jag pratar om det vi pratar om här. Det är ganska frustrerande. Antingen så förklarar jag dåligt, eller så är inte de som lyssnar mottagliga. Då väljer jag att lägga locket på, eller att överhuvudtaget inte prata från början.

Därför var det så trevligt när jag tillbringade en helg tillsammans med "likasinnade", jösses vilka energier och vilka diskussioner!

Av samma anledning trivs jag också bra här!

Varför måste andra förstå? Varför finns behovet av att få det att "gå in"?

Det finns en liten varningsflagga i detta som jag försöker vara uppmärksam på hos mig själv.
Nämligen; är det viktigt för mig att få den andra att förstå min syn på saken? Varför då i såna fall? Vad är det som gör att jag känner att jag måste förklara detta för den andra?

Det finns egentligen aldrig någon annan som kan förstå precis hur jag menar och ser på livet. Även om vi pratar om samma sak, t ex nuet eller stillheten. Eller om vi diskuterar en tavla eller en fotbollsmatch.
Varför då? Jo, helt enkelt för att vi alla har våra egna upplevelser, även om det är upplevelsen av samma sak.

Så vad brukar jag göra då? Jag brukar försöka vara fullständigt ärlig mot mig själv. Ställa frågor i mitt inre som:

* Behöver jag verkligen säga detta? Varför då i såna fall?
* Måste den andra verkligen förstå vad jag menar? Och om han/hon inte gör det, finns det någon anledning för mig att bli frustrerad över det?
* Kan jag tillåta denna situation (inkluderat den andra personen) att vara precis det den är, här och nu?
* Kan jag släppa mina förutfattade meningar om hur tillvaron, och andra, ska se ut och vara och bara vara i detta som är?

För jag vill bara säga det att vi inte alltid är medvetna (inte jag heller alla gånger, kan jag lova), om hur vi faktiskt i våra huvuden separerar oss från andra. Jag och du, vi och dem. Jag förstår, men inte du. Vad kan jag göra för att du ska förstå? Ännu ett sätt att skapa separation…
Vem är det som tror sig förstå något och som vill förmedla detta till någon annan? Vem är det som ser skillnad och inte enhet?
Vad är sant? Separation eller Enhet?

För när man ser enheten så finns inget behov av att den andra ska förstå.

Det är ju helt klart en fördel och positivt att få prata med människor som är på samma nivå, att man förstår det man pratar om :) Ibland händer det att det kan bli missförstånd eller att man inte förstår.. Jag kan känna att om jag pratar med en som inte förstår vad jag menar, så förklarar jag allt i små detaljer för att jag ska bli förstådd, men ändå blir jag inte det.. Vet inte varför det blir så :/

#2 Ja, varför behöver andra förstå? Förmodligen behöver de inte det. De har inte samma behov som jag själv har. Frustrationen uppstår när jag inom mig vet hur det fungerar, säg t ex det här med sinnet och själen. Eller nuet. Och sen när jag ska försöka förklara det för t ex min stressade svägerska.. Och så  blir det inget bra när jag förklarar! Helt obegripligt! Även förmig.. Det är inte bara då förresten. Även när jag ska återberätta en rolig historia! Det blir fel!

Där i ligger frustrationen!

Sedan handlar det mycket om att tala på "samma språk" när jag vill att någon ska förstå.

#0 intressant fråga Rickard. Jag har också tänkte mycket på det här.

Jag har haft förmånen att på mitt tidigare arbete lära upp de nya som kommit. Det är en uppgift jag uppskattat mycket. Jag försöker då sätta mig in i hur den här människan tänker, dvs sätta mig i dennes stol . Jag behöver även "lyssna" med min intuition, för den jag lär upp kommer visa mig på flera sätt om denne inte förstår vad jag menar. Om personen inte förstår vad jag menar behöver jag fundera ut ett annat sätt att förklara på.

Detta sätt att "jobba" på har jag haft mycket användning för även på andra plan i livet och även då på mina intuitionscirklar. När jag märker att mina deltagare inte förstår behöver jag lägga bort prestige och inse att det är jag som får ändra mitt sätt att förklara.

Sedan finns det så klart andra situationer när jag socialt hamnar i diskussioner om det jag tror på. Där använder jag nog ett annat sätt - om jag märker att personen är intresserad berättar jag gärna vad jag tror på. Om jag istället märker att denna person inte är öppen för mitt tankesätt välkomnar jag en dialog förutsatt att personen ifråga kan diskutera på ett respektfullt sätt.

Jag har också ibland i sociala sammanhang hamnat i situationer där jag förstår att personen inte är intresserad av att veta vad jag tror utan h*n vill endast få mig att ändra min tro. Jag försöker då alltid så respektfullt som möjligt förklara att vi tror olika och vi får respektera det.

Det är dock sällan jag hamnar i sådana situationer som den sista. Detta eftersom jag lärt mig att "läsa" av läget.

Bra tråd Rickard och många bra frågor Tunrida.

Varför måste andra förstå? Varför finns behovet av att få det att "gå in"?

Hela mitt underbara liv har jag velat förklara och försvara och gå in i onödig a konflikter där egot bara får näring men hur mår man efteråt? Skit rent ut sagt.

Dessa frågor behöver jag ställa mig själv när min kropp reagerar och den säger ifrån hela tiden. Att lyssna inåt när den spänner sig är ett kanon verktyg i vardagens kommunikation om vi är på rätt spår eller ej.

Rädsla eller kärlek.

#5 Härligt att läsa hur du kan skilja på de som vill övertyga dig i något och de som vill lyssna på vad du har att säga. Klokt.

#6 tack.

Ett mycket enkelt tips som jag lärt mig genom livet är att ställa frågor till de som inte "förstår" det jag menar. Då får dom förklara vad dom tror/vet om ämnet.  Genom det så får man igång en konversion där man också kan få till sig nya insikter.

Kram

Anne Mari

Jag har också funderat mycket på det.

Jag tror att vissa kanske helt enkelt inte förstår vad man menar,där behövs tålamod.Att man kanske upprepar det man sagt.

Att det kan ta tid och behövs tid att förstå vad någon menar,man behöver få fundera och grunna innan poletten sas ramlar ner.

Sen finns det ju dom som aldrig förstår vad man menar,där man tillåmed andvänt bebis språk för att man har haft en sån önskan att bli förstådd,men de har ändå inte hjälp och kommer heller aldrig att hjälpa.

Som tidigare inlägg skriver behöver alla förstå vad man menar kloka och sanna ord.

Nä man blir bara lessen och frustrerad om man har som önskan och ett mål att alla skall förstå hur man tänker och menar.

#4
BigMama, jag känner igen mig i det du berättar. Att prata med andra om sådant som nuet eller själen eller sinnet är nästan dömt att misslyckas. Kanske särskilt om det är med någon som är stressad…
För hur förklarar man något som egentligen går bortom ord? Något som inte kan greppas, göras till ett koncept som jag eller andra kan förstå?

Ibland när jag pratar med min sambo om en insikt som kommit under dagen (en insikt som var helt fantastisk), så märker jag i stunden att jag fattar inte ens själv vad jag snackar om, än mindre han då.
Men jag har börjat vara okej med det också. Helt enkelt för att det inte har någon betydelse om han fattar, eller jag heller för den delen.

Likadant med att berätta en rolig historia. Det kan jag aldrig lyckas med, verkar det som! Jag trasslar alltid till det eller glömmer poängen, eller minns bara poängen.

Häromdagen skulle jag berätta en rolig historia som jag hört nån dag tidigare (därför mindes jag den) och när jag var klar var både sambon och jag förvånade över att jag lyckades förmedla den!
Jag höjde armarna i skyn och utropade "yes, jag klarade det!" (Med ett visst mått av självironi förstås).

Varför bli frustrerad? Skratta åt det istället. Allt frustration handlar om är ett försök till att ha kontroll.

#6
"Dessa frågor behöver jag ställa mig själv när min kropp reagerar och den säger ifrån hela tiden. Att lyssna inåt när den spänner sig är ett kanon verktyg i vardagens kommunikation om vi är på rätt spår eller ej."

Ja precis, kroppen är vår ständiga barometer. När man är medveten om hur det känns i kroppen så vet man direkt när man behöver ta ett steg tillbaka för att se klart igen.
Det är rätt intressant faktiskt att ha koll på kroppen, för tänk vad mycket den berättar hela tiden som man inte hade en aning om tidigare!

#2 - Varför måste andra förstå? Varför finns behovet av att få det att "gå in"?

Bra frågor Tunrida! Det är för att jag så gärna vill hjälpa andra… Har haft så svårt i min ungdom att få andra att förstå hur jag mår och vad jag tänker på, som dessutom skapade konflikter ibland för att de misstolkade det. Därför är jag övertydlig idag när jag ska försöka förklara något.

#5 - Ja tänk hur frustrerande det är att inte som lärare kunna förmedla det som jag vill att eleverna ska förstå i ämnet - då kan vi inte ha prestige, utan bara ödmjukhet! I såna lägen tycker jag det är mer viktigt än vid andra tillfällen att få andra att förstå! Det är ju min uppgift som lärare . Det handlar inte om att övertyga då (makt) - utan om att lägga grunden för insikter…

#8 - Tack Anne Mari :-)

Du har så rätt i att det väcker en kommunikation istället för att låsa sig i en konflikt! Det är ju en dialog jag är ute efter…

#9 - Jag vet ju själv att jag inte har förstått det här med att leva i nuet - men efter mycket funderande och studerande av alla medlemmarna här har en förståelse smugit sig in och nu vet jag hur de menar med att leva i nuet :-) Där handlade det om att ha tålamod och hitta förståelsen bortom orden…

#2 - Vem är det som tror sig förstå något och som vill förmedla detta till någon annan? Vem är det som ser skillnad och inte enhet? Vad är sant? Separation eller Enhet?

Det här förstår jag inte vad det betyder på ett djupare plan - jag ser bara frågorna, men anar att det finns något mer att förstå… men just nu gör det inget… om ett år kanske jag fattar det…

Tack för alla svaren - intressant och utvecklande!

 Kram Rickard

Den här texten hittade jag inne på Healing.iFokus - och jag tycker den passar bra in på denna tråd!

"Att släppa taget

Det kan ibland vara svårt att släppa taget, men det är samtidigt ett måste för allas skull. Att ge andra utrymme att utvecklas på sitt sätt är också viktigt. Din väg behöver inte vara den rätta vägen för andra och då kan det vara rätt att släppa för ett tag. Det känns i hjärtat, men samtidigt så känns det skönt. För om någon annan önskar att gå sin egen väg och om det är viktigt för den personens egna utveckling,,, så glädjs också med det"

#10  Allt frustration handlar om är ett försök till att ha kontroll. 

Det är märkligt hur orden kontroll och släppa taget hela tiden dyker upp i mitt liv… Vi krigar nog kraftigt jag och mitt ego just nu.. Peace..

Ja, jag ska skratta åt eländet!

#13 Mycket träffande i denna tråd! Och sant.

Skitbra tråd!

#12
"Det är för att jag så gärna vill hjälpa andra… Har haft så svårt i min ungdom att få andra att förstå hur jag mår och vad jag tänker på, som dessutom skapade konflikter ibland för att de misstolkade det. Därför är jag övertydlig idag när jag ska försöka förklara något."

Okej, jag kan förstå att du vill det. Är det en slags kompensation tror du?

"#2 Vem är det som tror sig förstå något och som vill förmedla detta till någon annan? Vem är det som ser skillnad och inte enhet? Vad är sant? Separation eller Enhet?" "Det här förstår jag inte vad det betyder på ett djupare plan - jag ser bara frågorna, men anar att det finns något mer att förstå… men just nu gör det inget… om ett år kanske jag fattar det…"

Haha, ja det kanske du gör! Och eftersom du inte bad mig att beskriva ytterligare vad jag menade, så gör jag inte det. Men som du säger, en djupare mening finns bakom/bortom orden.

#13
Bra text! Och släppa taget handlar ju inte bara om andra människor utan om det mesta faktiskt. Genom att lära oss att släppa taget så upplever vi frihet.

#14

"Det är märkligt hur orden kontroll och släppa taget hela tiden dyker upp i mitt liv… Vi krigar nog kraftigt jag och mitt ego just nu.. Peace.."

Det är samma här, faktiskt. Ständigt övar jag i att se var och när jag försöker kontrollera, viktig lärdom! Att se det är att släppa det, det bara sker automatiskt har jag märkt.

Måste bara få säga att det är väldigt lätt att tro att det finns en del av oss, som heter egot, som vi kämpar med.
Egot är bara en gammal inlärd vana vi har, en omedveten sådan.
Det är en rörelse medvetandet gör när det möter något det gillar eller inte gillar, rörelse mot något som vi vill hålla fast i, rörelse från något vi inte vill ha eller uppleva. Däri finns kontrollen och frustrationen.

Det finns inte ens något "mitt ego" och "ditt ego", som om det vore delar av oss, utan det är något universellt. Att kalla egot för ditt, gör att det blir till en del av dig. Men egot är inte du.

Det finns inte två delar av dig som är i krig med varandra, även om det kan upplevas så ibland, jag vet. För det finns väl bara en av underbara dig?

#15 - Okej, jag kan förstå att du vill det. Är det en slags kompensation tror du?

Det är både en kompensation för att jag inte blev förstådd och sedd på samma sätt som andra - samt att jag idag kompenserar detta med att vara tydlig så att det inte uppstår igen… Båda är egentligen en del av en gammal rädsla samt en ansvarskänsla att kunna förmedla till dem som har bett om det.

Ha ha - du har så rätt Tunrida! Jag hade kunnat be dig förklara mera, men jag känner att det är som det här med nuet… en dag är jag redo för att ta det till mig på rätt sätt - och då förstår jag säkert vad det handlar om :-)

#16 Egot är bara en gammal inlärd vana vi har, en omedveten sådan.

Och har en sådan makt över mitt liv!

#17
Allt har sin tid heter det ju och det ligger nog något i det…

#18
Vanans makt är stor är ju ett annat uttryck som väl passar in på detta.
Men det positiva är ju att man kan lära sig nya vanor och byta ut dem mot de gamla som bara skapar lidande. Allt handlar om att vara medveten och därigenom kunna se vad som är det sanna och vad som är illusionen.
Det finns en bra klipp med gamla "Burtan" som jag tror jag ska lägga in, där han pratar om detta med att ego-kontrollen och hur man kommer bortom den…