Jag skriker då jag blir arg, gör jag inte det så känns det som om jag ska koka sönder innifrån

#0 Ligger mycket i vad du säger om gap o skrik. Det är ofta något hos personen som är hotat dvs en rädsla och att ej ta ansvar för sina egna tankar och känslor. Då för vi ofta över den egna frustreringen på de närmaste och tror att de är dom dvs du då som är problemet. Det är det absolut inte utan du har triggat något som har med hennes egna minne och förflutna att göra.

Detta sker omedvetet och troligen för att hon själv kanske vuxit upp med just skrik och gap.

Försök att ej göra det till ditt dvs att du ej får skuld och skam känslor även om det är svårt.

Alla föräldrar gör sitt bästa, de älskar sina barn men ibland verkar det inte så. Har upplevt samma som du.

Kram på dig.

  hej!! #0..#2.. Hur gör ni när ni blir arga? när ni inte når fram..Jag för min del har försökt att säga saker i lugn o rogivande ton, o vad händer! Inget, det är ingen här i familjen som hör mig..Vill jag att någon skall höra vad jag säger så får jag höja rösten " alltså det är när det är tråkiga sakerpå gång"Som jag inte kan säga i lugn ton.Te.x. om det skall städas, det är ingen som hör om jag inte höjer tonen.Eller hundarna dom tror att jag skojar om jag pratar lugt..

 Möte med okända mäniskor, så tror jag det har att göra med att vi blir större när vi gapar..Men det är min åsikt..

#3 Bra fråga.

Det är skillnad på att stå och gapa och skrika än att höja rösten om någon ej hör oss. Sedan om vi föräldrar har en förmåga att tjata menar ej dig nu utan generellt så stänger alla sina öron. Mycket handlar om HUR vi säger det om vi menar det vi säger utan att känna rädsla. Andra känner av våra energier och de signaler vi sänder ut (kroppspråket) och är vi lugna, bestämda och konsekventa dvs vi tror det skall hända det vi säger så sker under.

Jag kan också bli arg men om jag känner inom mig irritation eller en klump i magen så ställer jag mig frågan. Vad är det som gör mig arg, irriterad, ledsen eller andra känslor som kommer fram?

Vad är det jag skall lära mig av detta?

Visst blir vi större när vi gapar men det är vad vi tror, det är tvärtom. Vi blir små ;-)

När jag blir arg så försöker jag gå därifrån tills jag lugnat mig men ibland så börjar jag gapa o skrika..

När mamma skrek på mig så kände man sig så liten o att man bara va i vägen.. De var typ som att man gorde fel vad man än gjorde o hjälpte man till så hjälpte man inte till tillräkligt..

Jag börjar gråta när jag blir arg. Min mor är likadan. Det är inte så roligt… Men jag blir inte arg så ofta längre. Jag var mer ilsken när jag var yngre. Nu har jag väl inte så mkt att bli förbannad på… Det stjäl så otroligt mkt energi att vara förbannad.

Jag skriker inte när jag är arg, jag blir mer tyst och kall. Min mamma är likadan, våra bråk när jag var yngre bestod av att vi gick och pratade riktigt kallt med varandra, höjde inte rösten utan sänkte den mer.

Men jag blir inte arg ofta, vilket är skönt tycker jag.

#0

Jag vet inte varför just din mamma skriker, vad exakt som ligger bakom och vad hon har varit med om, så det kan jag inte uttala mig om.

Men allmänt sett så blir vi arga (och kanske skriker) när vi upplever det som att vi förlorar kontrollen över en situation, över något som händer.

Vi blir arga och skriker i ett försök att få kontroll över det som sker. Men vi förstår inte just då att det vi gör är inget som hjälper det hela, vi gör det bara värre. Vi kan inte få någon kontroll genom att skrika.

Men vi är just då vilsna och vet inte hur vi ska bära oss åt. Ilskan har oss i sitt grepp. Vi är inte oss själva.

Vill också säga detta: att bli arg är fullkomligt mänskligt. Det är inget fel i sig.

Det är väldigt viktigt att tillåta alla känslor att få finnas och att kunna uttrycka dem på ett sunt sätt, utan att man skadar någon förstås (inklusive sig själv).

Alla blir arga då och då. Vissa visar det utåt, andra döljer det inom sig.

Du ska inte ta på dig din mammas ilska. Låt den vara hennes och ta hand om dina egna känslor istället.

Jag skriker oftast när jag blir arg. Försöker att inte skrika, men oftast så går det inte. Känns som om blodet börjar koka och skriker man inte ut all ilska så kommer man att explodera.