Ja, visst är det tråkigt att förlora någon kär anhörig - det spelar ingen roll att de har levt ett långt och innehållsrikt liv. Men det är också en tröst att "veta" att de går över till en värld där man lär slippa kroppens alla begränsningar och där kärlek råder :-)

Jag brukar skapa en speciell blombukett när jag går på begravningar, som jag har med mig fram till kistan när man ska ta farväl. Sen har det hänt att jag också sjungit på begravningar… Att göra något speciellt känns väldigt bra - vad det än är!

För mig som medium är det en naturlig sak att vi lämnar "skalet" kroppen och går in i en själslig dimension! Eftersom jag har hållit på med mediumskap i 7 år så har jag också fått mängder av "bevis" på att själen lever vidare - så för mig är det ingen tvekan :-)

Men det var åratal innan jag började med detta som jag första gången verkligen fick en aha-upplevelse av en "annan värld".

Min pappa hade gått bort för något år sedan tror jag och det var sommar, när jag kommer till graven och för första gången går barfota. Jag går över gräsmattan och blir stucken av någonting (bi, geting…? Något var det) - och det börjar svida. När jag kommer fram till graven så pratar jag en stund och så säger jag: "Om du är här nu pappa så är jag övertygad om att du kan ta bort svedan under foten!". I samma ögonblick försvinner smärtan totalt!!!

Det var ett andligt ögonblick och förstärkte känslan av att det fanns en annan dimension. Sen har jag naturligtvis haft mängder av ännu mer signifikanta upplevelser sen jag började med mediumskapet själv - men då var jag "inne" i det hela…

Så själen, eller anden, lever vidare - det är min tro!

Kram Rickard

Vad intressant Rickard, hade varit kul om du kunde skriva lite tips hur vi kan lita mer på vår intuition eller annat smått o gott. Jag har hört om dina sånger och jag är imponerad att du kan sjunga trots sorg. Hade stor tjutit

Jag tror också det finns mer men som energier och jag tror på parallela liv. Såg en underbar film som heter de Fountain som handlar just om detta.

Kan ta en vän som berättade att en anhörig som låg på sjukhuset och skulle ta farväl plötsligt sa till alla sina kära -ser ni ljuset där??

De såg inget ljus och efter ett par minuter avled hon. Jag hajade till att han berättade detta för mig och han är en äkta skeptiker.

Därför så finns det en annan sorts känsla att jag vet att de ej lämnar oss och att de finns överallt och ser till att vi skall lära oss mer ;-)

Liv efter döden för mig var nog trams till för tre år sen snart. Blir tre år den 20 oktober närmare bestämt. Då gick min mamma över till andra sidan. Det började på dagen 9 månader tidigare (ett havandeskap i tid) då min yngre bror gick över efter att ha drabbats av akut leukemi. Vad som fick mig att fundera och till slut bli övertygad om att det inte var tillfälligheter var att både min bror och mamma gick samma veckodag och datum. Torsdag 20 januari för min bror och Torsdag 20 oktober min mamma. Båda två gick över samma klockslag 22.01 på kvällen.

Jag fick också möjlighet att få prata med mamma veckan innan hon gick och då talade hon om för mig att hon pratat med min bror ganska mycket. Då när hon berättade det tänkte jag att det var en släng av sjukdomen men prata på du tänkte jag. Efter att hon gått över förstod jag att hon visst hade pratat med min bror och allt var arrangerat med tidpunkt och allt.

Min tro idag är att själen har evigt liv och det känns inte konstigt heller på nåt vis.

Ja det där med att sjunga på ens egna föräldrars begravningar övergår mångas uppfattning om vad som är möjligt. Men jag har vänt på något som har varit ganska negativt för mig i yngre dar till att bli något väldigt positivt när jag blev äldre - självkontroll :-)

Det är just såna där små upplevelser som både du och jag berättar om som kan ge fingervisningar om att det finns något mer än det vi påtagligt upplever.

Men när det kommer till intuition och andliga upplevelser så tycker jag inte det är så stor skillnad på det vi diskuterar här på PU och det jag upplever som är "övernaturligt". Total närvaro gör att vi vässar våra sinnen och har mycket större chans att uppleva dessa märkliga händelser.

När jag står på scenen och har en s.k. seans eller i en privatsittning är det omöjligt att jobba om jag inte är i fullständig närvaro - dvs. att vara i nuet. Jag har inget manus - allt jag har är en tillit till att jag ska få kontakt med de på "andra sidan" som vi säger.

Så mina två tips är att meditera och att vara här och nu så ofta man kan!

Som du säger så kan man få en känsla av att ens anhöriga finns intill en då och då!

Kram Rickard

#3 - Det där kallar jag övertydligt bevis!

Jag önskar att jag själv skulle få såna där bevis då och då, men en del får uppleva annat istället…

Men jag har haft en annan "slump" som rör en liknande händelse. På bokrean 1997 köpte jag en bok som handlade om en kvinna som haft en nära döden upplevelse (författaren själv). När jag ett par månader senare lade mig i ett bad tog jag fram boken och började läsa.

Det var en intresseväckande bok för mig och jag minns att jag tänkte "Hoppas inte att jag läser boken för att jag snart ska uppleva detsamma själv"… Precis en vecka senare dog min far och jag kände faktiskt en sån frid i mitt sinne tack vare boken. Jag hade i boken fått uppleva hur vackert det var "i andevärlden" och fast jag saknade pappa så visste jag på något sätt att han hade det bra :-)

Böcker brukar vara sånt som fått mig att välja en viss väg på min andliga bana - så var det också med reiki healingen som jag började med för 11 år sedan…'

Kram Rickard

#5 Skönt att höra om "lugnet" som känns och att man inte blir rädd. Kul att se hur det började med reiki för jag har precis intresserat mig för en sorts healing, också det tack vare en bok :-D

Jag kommer igen om 11 år och berättar mer ;)

#3 Wow, detta är så häftigt med datum och tid och att du trodde först det var trams. Så har jag också trott en stor del av mitt liv. Att alla är KOKO som håller på med sådant. När jag börjar prata med folk om just detta och de äldre tror de att jag är en messias och att jag är lite koko. Förstår dem ;-).

Visst är det tragsikt när det händer men hade vi inte vetat detta så hade det nog känts ännu tyngre när våra kära går över.

#4 Just det, självkontroll var det ja. Ännu en lärdom.

Jag pratar om dessa små upplevelser trots de ej tror på det för vem vet vi sår ju små frön. Det känns rätt iaf.

Jo det är sant vi pratar väldigt mycket om medveten närvaro i nuet och det har ju med vår intuition att göra.

Det är roligt att höra alla era upplevelser och hur detta med synkronicitet uppstår när man minst anar det.

11 år!

Hi hi - då är vi nästan pensionärer du och jag :-)

Låt mig gissa - är det kanske fråga om antingen ama deus healing eller schamansk healing du har börjat nosa på…?

Det är alltid sorgligt när någon närstående dör.  När jag var 11 år dog min kusin i en motorcykelolycka. Det var första gången någon riktigt nära gick bort, och jag minns att jag hade många funderingar kring döden då.

Men det kan faktiskt vara något fint också, hur konstigt det än må låta. För drygt ett år sedan dog min morfar, han skulle precis fylla 85 år. Då hade den gamle gubben tjatat i flera år att 'jag lever inte länge till'.. Så man kan säga att han var väl förberedd!  Vi hälsade på honom mycket mot slutet, och fast han måste ha haft jätteont, så berättade han anekdoter om sitt långa liv, alltid med glimten i ögat och en stor dos humor. Kunde han, skulle han leva om sitt liv en gång till, trots att han medverkat i vinterkriget och sett och upplevt mycket som jag själv knappt kan föreställa mig. St'e Per hade han ju redan knackat på hos, under kriget… Men då fick han inte komma in! Så någon dödsångest visade han oss inte, han gjorde det väldigt lätt för oss anhöriga.

Jag jobbade dagen han gick bort, men han hade sina barn runt sig,och mormor hann precis in innan han tog sitt sista andetag. (Han måste ha väntat in henne) Sedan har jag träffat morfar efter hans bortgång också, hos ett medium. Fortfarande med humorn i behåll, förstås.

Jag tror på reinkarnation.

Kram.

#8 Nej, det är reconnective healing. Läste boken och blev så intresserad att jag bokade några healingbesök…oh jissesligen  va det blev åka av. Fick några stunder jag aldrig glömmer och kan nog säga att jag är såld på detta. Ska fördjupa mig mer i den healingen.

Oj då - den har jag hört en annan vän vara helt fångad av :-)

Det är han Eric Pearl som skrivit om den vad - och som ibland kommer hit till Sverige för att hålla kurser i det…? Eller har jag blandat ihop det med någon annan…?

Helt rätt. Han kommer till Stockholm i mars och håller seminarium. Lockad att delta är jag helt klart.

Tittade in lite på din hemsida igen och det drar lite mot astrologihållet med. Intressant och jag kan inget om det men rent intuitivt dras mitt intresse mot astrologin. Kanske måste ta en tur till Köping ;)

#12 - Oj oj oj, du är precis som jag - skall upptäcka allt möjligt och provar på saker till höger och vänster :-)

Du är så välkommen till Köping om du vill veta mer om astrologin och i synnerhet ditt personliga horoskop - brukar vara en aha-upplevelse för en del människor…

Var han inte här i mars i år också…? Hur som helst är det en fascinerande bok han har skrivit har jag förstått. Har inte läst den men min sambo har den och har läst en del.

När i mars skulle han ha sitt seminarium och skulle han ha kurs också?

#9 DÄR påminnde du mig om saker och det är ju en känslig ålder vid 11-13. Det är så märkligt för man förstår samtidigt men ändå inte. Förvirrande när andra dör och försvinner från ens liv.

Härlig berätelse BM med din morfar och hans humor.

Det här med att han måste ha väntat in henne hände denna anhörig som dog igårkväll. Sonen skulle egentligen komma in på onsd men åkte ändå in igår och kom dit vid 18 tiden vid 19 dog han.

Tänk om sonen hade väntat. Skall fråga honom en dag varför han åkte in igår. Kul att höra om han kände detta intuitivt.

#13 Visst, snacka om fokus hahahaha Jag vill nog känna mig för innan jag bestämmer vilken väg jag ska ta. Fast provar inte allt utan jag bara vet vad som blir nästa grej, det bara kommer.

Köping ligger inte långt från Uppsala, ska kolla schemat lite.

20-22 mars är seminariet 2009 men ingen kurs vad jag vet däremot kan det bli ett seminarie till helgen efter men det planeras visst just nu. September kommer spikat program ut fick jag veta i en mailkontakt.

Jag tycker boken är fascinerande och har läst den ett antal gånger nu och hittar nytt hela tiden. Känner däremot inga energier i händerna men pannan skrynklar ihop sig på mig, faktiskt sant det känns så.

Riktigt ordentligt också :)

#15 - Det gör du rätt i - känner dig för. Ibland slösar vi bort en massa tid på att följa hjärnans lockelse istället för själens (om vi nu ska prata om trådens ursprung). Nä, jag tror inte vi skulle hinna prova allt - det måste handla om det som kommer i vår väg…

Köping ligger kanske 13 mil bort om du åker över Västerås (9 mil dit har jag för mig efter lumpartiden i Uppsala - och 4 mil till Köping).

Ska kolla in datumet - beror lite grand på vad vi planerar för något här i Köping då… men det skulle vara intressant att gå på seminariet!

Precis som med en massa annan litteratur så upptäcker man nya saker - det gör jag med Eckhart Tolles bok som jag just nu läser igen :-)

Fokusera inte på känsla i händerna - prova och se om du får resultat av din healing istället, det är mer värt än de sensationer vi får när vi ger healing :-) Själv känner jag knappt någonting längre när jag ger healing (i händerna alltså). Det är nog ett övergående fenomen…

Just trust in your abilities

Kloka ord, tar till mig.

Vad gäller utövande av healing väntar jag med det, tror jag har mer behov av det själv för tillfället. Allt har sin tid sen börjar ju Gittes kurs snart så det blir en del att göra i höst :)

Det är då det är dags att börja använda sig av healing… när man själv är i behov av det! Den första patienten som man ska börja med är sig själv :-)

Men jag håller med - det är mycket mer spännande att gå Gittes kurs. Eftersom hon är en människa som engagerar sig och är så där bestämd (se tråden om 8/8-08) kommer hon inte låta er vila mellan varven…

Skämt åsido - du kan hålla på med healing fast du inte har gått kurs i det. Det finns inom oss om vi bara har en längtan efter det. Det handlar som vanligt om att praktisera det regelbundet… Testa får du se :-)

Jo, det blir både spännande och en utmaning med kursen. Ibland är det bra med nån som jagar en med blåslampa också :)

Hmm, tråden blev inte riktigt vad den var ämnad till, skickar pm nu när det börjat fungera.

Först en varm kram till dig, Gitte! Visst är det alltid svårt när någon närstående går bort. Känner med dig…

Det är intressant med att tala om vad som sker eller inte efter döden. Men vad är döden? Finns det egentligen någon död?

På ett plan kan man ju säga att det gör det förstås.

Allting som vi upplever är sinnets skapelse (mind). Allt är energier som vi sedan processar genom våra kroppsliga sinnen. Så skapar vi vår verklighet. Sedan har vi ju för vana att genast tolka verkligheten, ännu en dimension av sinnet/mind.

Och här kommer tro och föreställningar in som en viktig beståndsdel i hur vi upplever livet efter "döden". För det vi tror starkt på, våra föreställningar, skapar vår upplevelse av tillvaron.

Det gör det i livet, så varför skulle det inte göra det efter döden? Inget förändras egentligen från det jag föds i denna kropp tills kroppen dör. Bara som det verkar, på ytan. Men inte i djupet.

Medvetandet som bevittnar allt är alltid detsamma, det förändras aldrig (det är det ofödda och därför också det odödliga).

Liv utan kropp (s k död) är bara ännu en upplevelse bland alla upplevelser, som bevittnas. Allt är ett.

Så ser jag det. :-)

Jag kan bara snabbt berätta om när min mammas syster dog. Hon var i tjugoårsåldern när hon dog efter ett nästan livslångt liv av sjukdom där kroppen tills sist inte orkade mer.

Precis innan hon dog så slog hon upp sina ögon och utbrast ett glädjefyllt:

Åh, om du visste mamma, vad vackert det är!

Vad såg hon? Vad vet jag? Vågar inte ens spekulera.

Men hon kunde släppa taget i alla fall om sin tillfälliga kropp och gå vidare i sin upplevelse av Varat. Det är vackert, det är kärlek.

Så när det kommer till kritan så handlar det om att våga släppa taget. I livet som i döden.

Jag är tränande medium och har liksom Rickard fått otaliga bevis för att det finns liv efter detta. Även innan jag började med det "andliga" var det självklart för mig att själen fortsätter att finnas även efter att detta liv är slut.

Att förlora nära och kära är tungt, även om man förstår att detta tillhör livet. Att tillåta sig sörja på det sätter som känns rätt för var och en hjälper att man växer som människa i all sorg.

Till dig GitteL som tröst.

Att dö vad är det? Ett skepp seglar ut och jag står och ser hur hon försvinner vid horisonten.Några vid min sida säger: "Nu är hon borta" Borta? Borta ur min åsyn, det är allt;Hon är lika stor som när jag såg henne. det är jag som sett henne bli mindre och helt försvinna ur min åsyn. Hon har inte förändrats och i samma ögonblick som någon vid min sida säger: " Nu är hon borta", finns det andra som ser henne komma och glada röster ropar " Nu kommer hon!" Och detta är att dö.

                                                         Ljus och kärlek

#22 Fint, Vera-trollet.

#22 - Den "dikten" är härlig - glad att du lade in den här :-)

#20 - Som vanligt har du fångat essensen av det här med att leva och dö i kroppen Tunrida. Jag tror också att vi skapar det liv som blir genom det vi tror på. En del säger att det är energier bara - inga kroppar och fysiska sinnen - på andra sidan. Andra säger att vi kommer till en avspegling av vår fysiska tillvaro här på jorden… Båda kanske är riktiga - det beror på vad vi väljer att se det som…

Glad att du berättade om din mosters sista stund i livet - sånt där skänker glädje över att det finns något annat som väntar oss den dagen vi går över. Vad det är… får vi veta när vi kommer dit :-)

Kram Rickard

#18 HA HA, du är för härlig Rickard. Det tog jag som en komplimang ;-)

#19 Ha ha, jagar en med blåslampan. Ja du vet ju inte vad du gett dig inpå.  

#20 Goa Tunrida, tack för din kram och kloka ord som alltid. Så sant för vad vet vi egentligen? Tack för du delade med dig av din historia om din moster.

Vi kan tro och det är sant att sinnet skapar vår verklighet.

#21 Intressanat att vara ett ränande medium. Ja jag tror också på att det finns så mycket mer.

#22 Tack, jätte fina ord.

Kram

jag vet inte riktigt om jag vill fortsätta leva efter jag dör.. Men någon kan ju få min själ iallafall;)

#25 - Jamen självklart Gitte

Ja, när någon lämnar en och går över så känns det ju aldrig som " rätt tid", även fast man är förberedd på det. Du har mina fullaste empatier Gitte = ) * Kramar om*

Jag instämmer jag med helt och fullt i vad de andra skriver här. Jag har ju själv fått så oerhört många bevis jag med på att livet går vidare efter döden, så jag kan bara inte förneka det. Jag har ju själv lämnat budskap till andra människor från nära och kära  som jag inte visste ett jota om. Så visst går livet vidare, fast i en annan dimension bara, Det tror då jag med helt och full på. Säger jag annat, ja då ljuger jag…

// Kram från Carina

#28 Tack nera. Jo det har du det har jag hört om och fler och fler öppnar upp när vi vågar öppna oss själva och prata om det.

Så ser jag det iaf.

Kram på dig med.