"Intuition" kan komma från fler plan….

Ska man nå den intution som du menar på här, ditt högre jag o själen… finns det bara en väg att gå som jag ser det, det är att bygga intuitionskanalen/antahkaranakanalen. Dvs den kanal som går från dig/personligheten till din själ. Alla har den kanalen, men den är oftast skitig, tunn och skör…

Min ser i så fall ut som en avloppsledning…..

Rätt känsla när det känns lätt och rätt - var det så Gitte? Det är ett ögonblicksverk när den känslan kommer. För att sedan bli överkörd av tvivel, rädslor och diverse analyser….

Det är bara lära sig fånga den;) Som att fånga fisk med händerna..

#4 Ha, ha, fånga fisk med händerna, det var en bra liknelse! Är du bra på det då?

Haha…ni är för roliga! Nä BM den ser INTE ut så, det är endast ditt tvivel som förmörkar sikten. Tro och lita på dig själv du. Ta de små stegen först, för vi måste träna oss i detta tyvärr, innan det flyter och tuffar på. Ja det som är lätt/känns rätt Är rätt för dig!! Kramar!

#0 Ett dilemma när vi har fastnat i vårt tvivel. Den onda cirkeln behöver brytas för du tror på det du tänker men är det en sanning??

Jag skulle vilja att du tar en titt på det du själv har skrivit. Se på frågorna och tänk dig att det är en annan som skrivit det och att du svarar. Personen som skriver verkar vara väldigt medveten och insiktsfull.

Äkta visdom är från axlar till fötter och det är när vi kopplar bort vårt intellekt och identifikation av vår tänkare. Kroppen säger oss allt och den ger oss alltid signaler om vi lyssnar inåt.

Hur känns kärlek, tillit och glädje?

Hur känns rädsla, tvivel och skuld?

Tja, det har du rätt i Gitte!  Men jag vill att det ska funka i praktiken också, dvs när man har sina dippar…

#8 Vad behöver du göra för att det skall funka och i vilka situationer funkar det??

Kan du känna skillnaden på de 2 känslorna och beskriv dem gärna.?

Jag mediterar, låter mitt innersta komma fram och känner mig avslappnad och ser tillvaron i ett annat ljus efteråt. En skogspromenad kan också vara tillräcklig för att själen skall hinna ikapp. Konsten är att tillåta sig att ta den tid som krävs för att komma i det tillståndet. Det där med att släppa mönster och måsten är nåt som man först bör ta itu med, tror jag. Slänga dom ut över ett brant stup - symboliskt. Just nu går jag en kurs där jag fått lära mig att lyssna på min intuition och det är fantastiskt vad rätt den känner!

Hur känns kärlek, tillit och glädje?                                       Befriande!!!

Hur känns rädsla, tvivel och skuld?

Ångest. Klumpen i maggropen…

#8 Det beror på hur länge tankarna har fått malt på. Är det för lång tid som jag oroat mig för något hjälper bara bekräftelse från andra. Är det kortare tid så tar jag gärna musiken till hjälp, en stund i trädgården gör susen och en promenad i skogen. Musiken kan hjälpa även i den djupaste dal, men då måste det vara glad 80-tals-pop … Som tar fram mycket glada minnen!

#10 Övar och övar på meditation, (det traditionella)men jag tror jag är den typen som bara kan aktiv meditation, promenader… Typ.

Men för att återgå till frågan… Hur utvecklad intution har ni övriga? Och hur har ni kommit dit?

Jag vill nog förenkla Intellekt/intuition i relation till varandra.

Intuitionen är för mig vår sanna reaktion på allt som händer i vår tillvaro, det är vår verkliga sanning, vår verkliga känsla.
När vår intuition regaerar på en händelse så tillåter vi ofta intellektet att "gå in" och värdera och skapa en reaktion utifrån den känslan. Därmed agerar vi ofta utifrån intellektets "slutsats".

Jag har slutat värdera intuitiva känslor,
Jag agerar utifrån min intuition, ( Mitt verkliga "jags" reaktion, )
Därmed tillåter jag mig också att bryta intellektets påverkan i mina val av upplevelser, och mina forna värderingars skapande av den oigenomträngliga slöja som skapas mellan mitt vekliga jag och omvärlden.

#13 Hur slutade du att värdera dina intuitiva känslor då? Genom att iaktta dina tankar som du skrev i en annan tråd, eller? Tog du modet till dig och bestämde dig för att testa dina intuitiva känslor? Bara för att se hur väl det föll ut?

Såsom du skriver, så upplever jag det också. Men som sagt mina reaktioner hinner bara finnas till i ett ögonblick. Man får ju först en reaktion. Som t ex när jag fick ett jobberbjudande. Blev jätteglad och smickrad - hoppade jämnfota! Men sedan satte tvivlet igång… Är jag glad för att jag är smickrad eller är jag glad för att jag verkligen vill ha jobbet? Och så krydda på med lite av omvärldens regler, som a-kassa, "sunt förnuft" och så står man där och vill ha råd av alla - Hur ska jag göra???? Vad tycker du??? (Tog jobbet)

Hur slutade jag…
Jag värderar nog mina intiutiva känslor fortfarande, speciellt tillfällen som tidigare skapade "explosiva reaktioner".

Jag kan fortfarande då och då se intellektuellt reaktiva mönster börja ta fäste inom mig.

Den stora skillnaden är att jag i dag upplever att jag ser det mer tydlig när det inträffar, Jag ger det inte min energi, min uppmärksamhet.
Tidigare brukade jag formulera mig till mig själv att låta det passera, låt det inte få stanna inom mig.

På det "jobb erbjudandet" som du nämner..
Så försök gå tillbaka och se vad du kände just när d ufick erbjudande..

Den intellektuella reaktionen kan ju vara uppsluppen även den.
För den såg en "frälsning" en lösning på många problem..
Den såg "pengar", eller andra personliga lösningar framför sig.

"Tvivel delen" skulle jag också vilja rikta till intellektuell..
Främst genom att den lyfter fram "egots" förmåga till katastroftänkande. problemskapande kontra prooblemlösning.

När jag företar mig något. oavsett vad..
Om det är något nytt..
Fråga dig själv vad du känner inom dig..
Känner du glädje, kreativitet, frid, kärlek..
Genuint inom dig.. då är det ditt verkliga jag som svarar..
Då är det din verkliga intuition..
Finns det ett tilläg på "problem lösning" i ditt svar"
då vill jag påstå att det är ett intellektuellt svar..

Du är mer uppmärksam nu skriver du, det försöker jag verkligen vara, så det är en början. Jag skulle så gärna vilja lita på det jag KÄNNER. En början är att jag är HÄR och analyserar med andra, i stället för att grubbla själv. JAG TYCKER DET ÄR TOPPEN HÄR! Och det är vad jag KÄNNER.

Jag blev som sagt glad när jag fick samtalet…*funderar* Jag kände mig värdefull, kompetent. Intellektet? Men det var som sagt bara ett ögonblick. Jobbet ger mig inte MER pengar. Får mer från a-kassan (helt sjukt). Jag tänkte också i de banor att det fanns en mening i att jag skulle ta det jobbet, just eftersom det liksom blev serverat för mig…. Om inte för att få tillsvidare anställning där, så för att det jobbet i sin tur ska leda mig till rätt väg eller tillbaka… Är det ett misstag så visar det sig, och då VET jag det.

Prestationsångest. Klarar jag av det? Det är ju trots allt en ny bransch. Nu är det mycket intellekt!

Bugar ödmjukast för all hjälp och de insikter ni ger mig!

Men risker behöver tas, för den största risken man kan ta i livet är att inte ta några risker alls.

En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting, har ingenting och är ingenting.

H*n kanske undviker lidande och sorg men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska och leva.

H*n är en slav, fastkedjad i sin känsla av trygghet

Bara en människa som tar risker är FRI.

Leo Buscaglia (Tack Gitte!)

Precis… man måste tillåta sig å göra "misstag"…att välja "fel"

vem bestämmer vad som är fel?

Är det automatiskt fel om man mår dåligt av ett beslut man tagit… tänk om det just var väldigt viktigt att få med sig den erfarenheten?

man kan väl inte per automatik säga att min intuition sa fel om jag blev inspirerad att göra ett visst val…

Man kan ju bli rätt handlingsförlamad om man ska vänta på intuitionen…

Mina funderingar…

#17 Du han själv före!!!

Telepati?

*fniss*

Håller med dig där Mariann. Finns det verkligen något som är "rätt" beslut och något som är "fel"? Jag anser inte att det gör det. Vi kan aldrig på förhand veta vad som sker ens i nästa sekund.
Vi kan alltså aldrig veta med säkerhet vad en handling leder till. Vi kan bara leva i flödet, nu.

Egentligen är Livet en enda upplevelse. En upplevelse bortom ord som bra/dålig, utvecklande/icke utvecklande, rolig/tråkig, osv. Upplevelsen är helt enkelt.

"Man kan ju bli rätt handlingsförlamad om man ska vänta på intuitionen…"
Haha, ja precis. Vill jag delta med glädje och nyfikenhet i upplevelsen, eller sitta och oroa mig över om jag fattar "rätt" beslut, om beslutet kommer från intellektet eller intuitionen?

Att se att vi inte med säkerhet kan veta vad ett beslut eller en handling leder till och att vi inte heller behöver veta det på förhand, är befriande i min upplevelse av det.

Fullständig frihet

 att följa med i livet vart än det bär iväg….

Hoppa bungyjump utan livlina!

#5 jag duger på det;) Det är ju bara träna så går det… precis som med allt annat!

#0  Varför kan jag inte känna och lyssna på mitt hjärta/magkänsla? Vad tror du själv det handlar om BM?

Du vet!!!

#11 Hur känns kärlek, tillit och glädje?                                    Befriande!!!

Hur känns rädsla, tvivel och skuld?

Ångest. Klumpen i maggropen…

Kanon, vilket av dom väljer du?

#17

Så hur ger NI ert sjätte sinne en chans att komma fram från hjärnans brus och oljud? Har alltid känt sedan jag var liten, det var min överlevnad. Sensibel. Det är den första ingivelsen och känslan man får i allt när intellektet ej är inkopplat.

Efter skilsmässan blev det kaos och tvivel. Mitt inre tjatter tog över och anledningen var mitt fokus utanför mig själv på vad andra gjorde och inte gjorde, jag var känslomässigt engagerad i en person där jag skyllde allt på honom för jag trodde att han skulle göra mig lycklig och fylla mitt  tomrum. Då fick jag en enorm insikt att allt jag sa om personen var mina egna projektioner dvs jag vågade ej möta mina egna rädslor och ta personligt ansvar för det var skönare att lägga ansvaret på andra. Ingen kunde ju ha ansvar vad som sker i mitt huvud.

 När gav du dig själv egen tid i tystnad? Det gjorde jag i 1,5 år efter detta och var bara med mig och ingen annan. Tog hand om mig själv och upptäckte The work som kom i rätt tid dvs när jag var redo. Lyssnade på mindfulness skiva och riktigt började trivas med mig själv. Allt annat gav sig och ändrades i alla mina relationer och i det yttre dvs jobb. Det inre speglar det yttre.

Och hur mycket använder du dig av din intution? Alltid.

 Har du alltid gjort det? Nej, inte under min livskris. Helt förvirrad och tvivel som gjorde att jag ej lyssnade inåt.

Acceptans och tillit till mig själv är ord som ger mig tillgång till min intuition/magkänsla/hjärta. Jag skiljer ej dom åt för det blir bara invecklat.

Så hur ger NI ert sjätte sinne en chans att komma fram från hjärnans brus och oljud?

- Den helt enkelt kommer fram när den behövs.. då huvudet och logiken inte fungerar;) 

När gav du dig själv egen tid i tystnad?

- Det gör jag varje dag, tänka kan jag göra i timmar. Helt tyst och skönt.

Och hur mycket använder du dig av din intution?

-Väldigt mycket, den har ju så sällan fel!

Har du alltid gjort det?

- Ja, fast inte alltid medvetet… När jag var mindre var det omedvetet, men då hade jag inte lika mycket kontroll på kroppen heller.

#27 och #28: Tack!   

#26

#0  Varför kan jag inte känna och lyssna på mitt hjärta/magkänsla? Vad tror du själv det handlar om BM? Du vet!!!

Gör jag..?  Rädslor och tvivel???

Kanon, vilket av dom väljer du? Tydligen rädslor, tvivel och skuld, för klumpen i magen är fortfarande kvar…..

#29 Gör jag..? Rädslor och tvivel??? Acceptans av hela ditt väsen. Du är unik, finns bara 1 som du. Eller hur.

Kanon, vilket av dom väljer du? Tydligen rädslor, tvivel och skuld, för klumpen i magen är fortfarande kvar…..

Varför väljer du rädsla??

BigMama.

Jag har också haft perioder med dålig själkänsla. Tyckt att inget jag gör duger, därför tvivlar man på reaktionerna man får.

Att människor som kommer och ger beröm eller som till Dig, erbjuder jobb.. "Inte är Väl Jag Värd DET??!!!!"
Såna tankar kommer när man inte tycker man är något att satsa på!
SÅ!! SLUTA! =)
Du är värd Allt bra som bara Du uppskattar!
Börja tyck att Du duger som Du är. Eller än bättre: Du är bäst! Klart Du ska ha det bäst!

Första tanken/reaktionen är från den sanna Du.
Intuitionen

Tittar lite på gamla trådar och hittade min gamla. Det var en jobbig tid detta. Att behöva göra ett val. Nu är strax sommarjobbet avslutat och jag kanske hänger kvar i butiken tills jag får fast någon annanstans. Jag vet fortfarande inte om det är rätt yrke, men jag har lärt mig massor och jag är glad över att jag accepterade erbjudandet.

Och så dålig är jag inte!

En liten prövning är det, att vara arbetslös. Inte veta, men att försöka å inte oroa sig, koppla av och lita till att det ordnar sig. Go with the flow, var det ja.

Pöss på er mysproppar för alla svar i tråden!

jag slutar tänka när jag målar…allt förvinner för en stund. kan sitta i tre timmar för att sedan snegla på klockan och inse att tiden bara har flugit iväg,,dock allt känns givetvis bra och känslan av lättnad väller över. så antagligen har hjärnan vilat en stund..för allt blir verkligen tyst.

Jag är intellektuell men jag baserar min kunskap på magkänslan för vad som är rätt. Så jag använder min intuition lika mycket som mina kunskaper. Det ena är inte viktigare än det andra.