Jo - jag tror jag vet vad du menar. Att släppa taget, att låta själen och kroppen styra det man gör istället för tanken. När jag drejar är det så. Om jag funderar för mycket på vad jag gör och hur jag gör det - eller blir distraherad av att någon pratar med mej, då har det en tendens att inte vilja sej alls. Men om jag liksom fokuserar på att jag vet hur man gör - utan att tänka det med ord - fokuserar i känsla istället. Då går det ibland som en dans och jag kan bli helt förundrad över vad jag lyckats skapa :) Det är en lycko-känsla.

Jadå Oh ja! När jag också sysslar med andevärlden så försvinner både tid och rum. Då bara ÄR jag i nuet. Eller också när jag är ute och går, eller skriver om något som jag verkligen brinner för.

#1 - Det är precis det jag menar - det kallas också för "flow" när vi skapar, ett tillstånd när tid och rum försvinner och händerna (även för mig som musiker) rör sig nästan av sig självt…

#2 - Ja, det skulle inte gå att fundera över varför personen på sista raden sitter och gäspar för och samtidigt göra en bra demo!

Vad hette den nu igen - den där underbara boken om Flow som kom ut för några år sedan? Jag minns att jag sträckläste den och tyckte så mycket om den! Tänk om man kunde få befinna sej i flow lite oftare. Det finns säkert något knep för att framkalla det.

#4 - Tiotusenkronorsfrågan… jag gissar den heter… flow. :-)

Jo, knepet är att befinna sig i nuet hela tiden - för när vi befinner oss i det aktuella ögonblicket och inte tänker på det förflutna eller framtiden så är vi också i flow… allt bara flyter utan minsta problem :-)

Jag skulle jättegärna vilja befinna mig i flowet! Skrapa ihop dessa ögonblick.. Som är alldels för få. Ja, jag kanske skulle ta och göra en sådan där affirmationstavla som Faith hade? Med ögonblick där jag lättare hamnare i flowet? Få se…. Trädgårdsarbete. Solsken och vacker natur (man tappar andan). En bra låt!! Då ler hela min kropp, är nog mest närvarande då..! Hehe, iFokus….  

Funderar.. Om man INTE är i flowet, och det mesta känns motigt och tungt, borde man då göra en förändring av ngt slag och se om det blir bättre..?

Jag lovar er, kan jag infinna mig i nuet, så kan vem som helst gör det. = ) Hade nån sagt detta till mig för några år sedan, så skulle jag vägrat tro att man kunde göra så… Men här är jag idag, levandes i nuet. Har fått tränat på det, men det gick till sist.

Men visst trillar jag dit ibland, det ska jag villigt erkäna, att man blir lite distraherad emellanåt, men huvudsaken är att man kan hitta tillbaka till "flowet" igen.

// Carina

Jag ger mej hän när jag rider…hästen alltså…hahahah….Då finns det bara han o jag. Tyvärr blir det allför sällan. Men man behöver detta…..det finns inga tankar i huvet…det är utrensat….det är bara naturen..hästen o jag i dessa ögonblick.

Det finns olika typer av att ge sej hän åt nåt….tycker jag iallafall.

När jag är på jobbet och håller på med nåt ….då kan jag ge mej hän…fast på ett annat vis än på hästryggen. Allt annat runt omkring flyter bara omkring…som i ett töcken….

När jag lagar mat tänker jag bara på matlagningen. När jag städar far hjärnan däremot överallt.

Ah, mindfullness- :-) Underbart att utöva. Jag gör det så fort jag kommer ihåg att göra det.
Det som är häftigt är att man kan göra detta när som helst, med vad som helst. Finns inga kriterier man måste uppfylla. Alla kan göra det.

Till en början kanske det är lättare med saker man gillar, men sen kan man ju försöka sig på sånt man vanligtvis inte tycker om att göra. Som att städa t ex. :-)

Jag övar mycket på att vara närvarande och när jag märker att jag dras med i tankarna, så fokuserar jag medvetet på andningen och är här. Andningen är ju alltid nu. Du kan inte andas i går eller imorgon, bara här och nu.

Och sinnet kan tränas. Det är bara gammal ingrodd vana för sinnet att dras med i tankarna som tar en bort från nuet.
Man får ha överseende och tålamod dock.

I Tibet säger man att andningen är hästen och sinnet är ryttaren. Dit hästen går följer ryttaren.

Det är därför det är så bra att använda sig av andningen för att vara närvarande och för att öva sitt sinne i att fokusera på det som är viktigt; här och nu. Inte tankarna, även om de alltid låtsas vara viktigare än nuet. Frågan är väl om jag väljer att tro på att de är det eller ej. :-)

#10 Hej Tunrida, nice to see you again!

#11 Åh men hej BigMama själv och tack! :-) Kram!