Kommer tårarna bara av sig själv? Alltså helt okontrollerat? Har du tänkt på nåt innan som framkallar dom känslorna, eller..? Eller låter du dina personliga tankar/känslor komma fram medan du står och pratar med folk..?

Du kanske vill känna att någon bryr sig? Är de nåt som väcker omtanke så är det när någon är ledsen, och man frågar genast hur det är fatt. Om du upplever att det är obehagligt, så  försök att "stänga av" dina inre tankar medan du rör dig ute bland folk. Det kan du visualisera genom att se en blomma stänga sina kronblad, och du tänker dig att du är blomman. ;)

*Kram och torkar tårarna*

Vad fint sagt Inga-Lena! Jag har inget att tillägga där, förutom varm kram till dig *Ljuset*!

För ibland så undrar jag om det är andras tårar som trillar ner för mina kinder. Att jag känner av deras energier. Har märkt att jag även har varit mycket uppe i mina tankar nu, att jag har jobbat mycket med mig själv.

Ja det kan vara en kombination. Men om du känner deras smärta är det för att du har densamma inom dig, som du säkert vet. Det kan då bli för mycket. Så att stänga av bland folk som den blomman du är som Inga-Lena föreslog. är en bra idé. Jag är också sådär lättrörd ibland, när saker kommer upp inom mig. och det är bara att gråta ut. Jag tänker på vad min kloka meditatinonsmentor sa till mig för 30 år sedan om gråten: Salig och välsignad är den, då isbergen smälter…Varm kram.

Många kramar till dig Ljuset och alla känslor är en nåd som vi behöver ta hand om för de vill oss väl.

Både gråt och skratt är förlösande. Det lättar faktiskt! När jag tittar på en sorglig film så kan jag börja gråta och det tar inte slut! Då tömmer jag liksom all skit… Jättefånigt - men behövligt!