Jag läste just "Att välja glädje" av Kaj Pollak. Där förklarar han väldigt bra att aggressioner och angrepp egentligen är ett uttryck för rädsla. Att den som angiper ber om hjälp. När man istället ser en rädd och hjälpsökande person framför sig, så blir det genast enklare att bemöta. Jag får sänka garden och bli mindre hotfull. Jag får öppna mig för vilka behov och rädslor den här människan uttrycker. Jag får hantera min egna rädsla. Är det så du menar?

Öhm.. Aikido är att vända den anfallandes kraft emot honom själv, vilket beroende på vem som gör det kan bli väldigt destruktivt:p Men förstår tankarna.. Själv kör jag på ren uthållighet mentalt;)

Vet inte om det kanske har så jätte mkt med huvudinlägget att göra (isf ber jag om ursäkt) men, för ca 3 år sedan var jag ensam på väg hem sent på natten mitt i mörka vintern. Efter vägen så mötte jag en gubbe/karl/man som sa: "Hur törs en liten tjej som du gå ensam här ute mitt i natten?", mitt svar blev: " Ja, gissa det du." och sedan hände inget mer än att han såg väldigt förvirrad ut och jag fortsatte hem.
Ett par dagar senare får jag reda på att på exakt samma plats och av samma gubbe så blev en tjej våldtagen ca 10 minuter efter jag passerat!

Jag har mina aningar om att jag lyckades komma undan just för att jag reagerade på ett sätt som han inte hade väntat sig.

Håller med #1 att inte möta aggression med aggression åtminstone inte verbal aggression som jag själv har en del erfarenheter om. Orkar man med att vara tyst och bara lyssna i 2 max 3 minuter vilket, i tid är ungefär vad en människa orkar vräka ur sig så har man i princip avväpnat den andre och kan efter det hitta lite mer sansade lösningar på vad som utlöst det hela.

En metod som jag tycker om och har alltid fungerat för mig.

Faktiskt kan verbal aggresion fungera. Men bara på vissa person typer;) Så beroende på hur bra man kan alanysera någon så blir utvalet av sätt att hantera en situation lättare att välja;)

Du kan ha rätt fast jag har aldrig provat med någon framgång. Däremot är det en mäktig känsla när man först tyst tar emot en riktig salva utskällning och inte med en min visar nåt och fortsätter vara tyst den där lilla extrastunden när allt lagt sig. Jag själv tycker det är ganska intressant för helt plötsligt vänder det till ens fördel. Tilläggas bör att blir den lilla extrastunden för lång kan den andra personen bli närmast förnedrad och det är också det lite att analysera känna av och inte låta det gå så långt. Om det händer är liksom inget vunnet heller anser jag.

#1 - På ett sätt kan man säga så i detta sammanhang. Det är ju det slutgiltiga förhållningssättet - att se den andre som svag, annars skulle den ju inte uttrycka sin aggression :-)

#2 - Exakt så tänker jag också! Vänd kraften tillbaka till den andre - som en spegel, så att personen själv får känna på sin egen energi och se sig själv :-)

#3 - Där kan man snacka om avväpnande svar i praktiken! Jag hörde en (sann) historia om en vacker tjej som stod och väntade på bussen en kväll, när ett gäng unga killar kom släntrande mot henne. Hon kände i atmosfären att de skulle göra något med henne - och då började hon peta sig i näsan och stoppa in… i munnen… och då gick de bara förbi…

#4 - Ha ha, det var en bra metod på avväpning - som Kay Pollak säger i ett av sina sommarprogram på radion: stanna upp, tag tre djupa andetag och börja prata! Så länge personen som attackerar får mothugg finns energin kvar i luften och han/hon kan fortsätta använda sig av den. Men gör man som du, lite grand som tennis, väntar på sin tur så får man själv tid att försöka förstå vad problemet är :-)

#5 - Verbal aggression kan visst fungera. Det har jag praktiserat framgångsrikt för ungefär 10 år sedan - och jag "vann" den gången, dvs. jag var starkast och hade mest att säga till om i ordväxlingen som blev… Men kan vi undvika att använda våld mot våld så är det bra mycket bättre.

Min egen tanke om mental aikido är att försöka vända motståndarens energi till att avväpna hennom - eller att svara på ett sätt som motståndaren inte väntar sig, så att denna t.ex. börjar skratta eller tappa fattningen lite grand!

Tack för alla svar - har ni fler hanteringssätt om hur man avväpnar en persons mentala/verbala aggression tar jag tacksamt emot dessa, då jag håller på att försöka hitta sådana taktiker som jag kan använda mig av… i stället för att gå in i en strid met "motståndaren"!

Kram Rickard

Väldigt intressant tankegång Vintersaga! Jag skall försöka bidra med nåt, och sedan kan vi kanske sätta ihop en egen "mental kampsport" tillsammans, som går ut på att avväpna motståndaren verbalt genom att använda hans/hennes egen polemik - som det heter på fint språk. Vad säger man på ren svenska..?  Kul idé! :)

#8 - Härligt Inga-Lena!

En hel "kampsport" för mentala bataljer!

Coolt :-)

Ett sätt jag brukar använda ibland, är att jag gör mig lite dum, d v s jag missuppfattar medvetet det någon säger och omvandlar det istället till "svart humor". Då kan jag spinna vidare på den tråden och skämta bort aggressiviteten. Det brukar lätta på stämningen, och vi hittar ofta nya infallsvinklar för att lösa vårt gemensamma problem. Det beror självklart på vad det är som diskuteras, vissa saker kan man inte skämta bort.

Sedan försöker jag i alla fall, att inte bara se mig själv i konfliktsituationer, utan se mer till sakfrågan, d v s vad som är problemet. Det behöver inte vara mig det handlar om, utan omständigheter runt omkring som har utlöst en konflikt. Alla kan ha en dålig dag, och då måste jag försöka att ta hänsyn till det och glömma bort mitt eget ego. Försöka i alla fall.. ;)

#6 Har du tänkt på vilken makt en person får, som inte säger någonting..? ;) Skall jag vara ärlig så blir jag smått galen på personer som inte säger flaska. Ha ha!  Säger man ingenting, så visar man heller ingenting om vem man är, vilket får den andra personen att känna en viss osäkerhet. Man vet ju inte hur man skall bemöta en sån person… ingenting tycks bita på dem..? Vid konfliktsituationer så tycker jag ändå att man skall diskutera öppet med varandra, för hur skall man annars kunna lösa en konflikt om det bara blir på den enes villkor - alltså den som pladdrar hela tiden? Man kan också se det så, att det blir på den andres villkor, alltså den som sitter tyst - för där har du den som egentligen ritar upp färdvägen för hur man löser situationen.. genom tystnad. Som jag ser det då.. ;)

#10 Inte bara du som blir galen :) jag har gjort många galna genom åren hahaha Skämt åsido, visst måste man diskutera lösningar men jag väntar alltid tills dammet lagt sig. Tills dess är jag bara närvarande och säger inte ett dugg. När det sen lugnat sig kan man lättare hitta lösningar. Finns ju olika nivåer av konflikter också och det jag beskriver är hur jag möter ibland väldigt aggresiva personer.

#11 - Härlig inställning! Att vänta tills dammet lagt sig och sedan arbetra konstruktivt med det verkliga problemet ser jag som just mental aikido - låt dem avreagera sig och sedan kan man bättre lyssna, när man inte är i känslomässig affekt lika mycket!

Jag brukar köra på humor, funkar oftast. Ibland vänder jag frågan tillbaka, där den kom ifrån, och det är väl typ det ni talat om. Ibland är jag helt tyst, då talar tystnaden och i regel hör den det handlar om svaret. Jag gick ofta in i konflikter förut då jag ville stå upp för min sanning, men har lärt mig att bli mycket mer smidig och flexibel med tiden. Mycket skönare…puh!

Ja jag håller med, det är ett rationellt tillvägagångssätt - att försöka hålla snattran - men hur gör en sån som jag, som tycker om att "prata ut"..? ;) Biter mig i tungan..? Eller skall jag börja räkna baklänges.. Ha ha!

Men om den första punkten blir att försöka "rida ut stormen", hur gör ni då som kan hålla tyst så länge..? Några råd skulle sitta fint, för jag har definitivt svårt för att vara tyst, även om jag många gånger försöker.. men jag har nog en alltför väloljad trut för att jag alltid skall lyckas.

Klart du ska få "prata ut" men ha lite tålamod eller tänk bara "hold on" istället för att gå i klinsch.

Du behöver inte hålla tyst så länge, några minuter räcker 2-3 skulle jag tro även om det känns som evigheter hahaha

Jaa, räkna baklänges kanske eller så kan du tänka på hur noga du oljar alla rörliga delar i truten ;)  så du är förberedd när det blir din tur. En droppe här och en droppe där.

Jag är säker på att du hittar ett sätt som är bra för dig när det gäller att hålla snattran om det är metoden du tänker använda :)

Jag brukar tänka ungefär som så att om jag inte får det resultat jag önskar här i livet vad det månne vara så gör jag nånting annorlunda nästa gång. Annars får jag samma resultat igen.

Låter enkelt men inte alltid lätt.