Etikettgästers-svar
Läst 3266 ggr
GitteL
2008-07-07, 22:04

Svaren från Josefine Axefall!

Hej och tack för alla varma ord!

Ett stort tack till dig Gitte för att du ville publicera artikeln så att jag fick chansen att inspirera ytterligare några personer!

Jag hoppas att ni tar till er av min historia och att ni förstår att den egentligen inte handlar om mig och mitt liv utan om er och er förmåga att nå era drömmar och mål.

Jag ska nu försöka ge svar på era frågor efter bästa förmåga. 

_Faith:s fråga.
_**Skulle vilja fråga dig massor men tänker lite på det du skrev att efter du fått beskedet av läkarna att du aldrig skulle kunna gå igen, tills du bestämde dig för att du SKULLE gå igen, kände du aldrig något tvivel eller föll ner i någon depression däremellan?(Förstår ju självklart att detta inte var en lätt sak)

S:**
Redan när jag vaknade upp i skogen och insåg att jag var förlamad så bestämde jag mig för att detta var temporärt, detta skulle gå över. När jag sedan fick veta av läkarna hur omfattande skadorna var och att jag inte skulle få tillbaka känsel och rörelseförmåga så hade jag redan bestämt mig och det var redan självklart för mig att jag skulle klara av att ta mig tillbaka.

För mig har det varit ganska lätt, både att besluta mig och att kämpa. Självklart har jag fått jobba i motvind för det mesta men jag är otroligt envis så när jag har bestämt mig för något så brukar det oftast bli så i slutänden.

Jag har aldrig tvivlat på min känsla av att jag skulle lyckas och har heller inte varit deprimerad över min situation. Livet har sina prövningar för oss alla och vad blir bättre av att deppa ihop?

Jag anser att man måste acceptera det som händer omkring en och ta tag i de situationer som man utsätts för.

Ingen annan kan bestämma hur ditt liv ska se ut. Du styr dina val och ditt liv!
Jag tror att allt handlar om att bestämma sig för vad man vill, kan och ska göra i sitt liv.

**

Tunridas fråga:
Min fråga till dig Josefin, har att göra med din fysiska situation i samband med att driva företag och skaffa barn (du skrev utöka familjen, så jag antog att det handlade om barn?).
Hur har du det med din kropp idag, upplever du smärta och värk och/eller trötthet, o s v?
Hur går det i såna fall ihop med att driva företag/hålla föreläsningar samt skaffa barn? Hur klarar du av allt?

S:
Du har rätt, det handlar om att skaffa barn!
Jag har nyligen fått en medicinpump inopererad så jag har kunnat dra ner på tabletter vilket gjort mig mycket piggare.

Jag är dock fortfarande styrd till stor del av sömnsvårigheter, trötthet, smärtor och nervsmärtor därför är jag fortfarande sjukskriven på 100 %. Mitt företag driver jag på sidan om och arbetar upp till 5 timmar/vecka. Det är maxgränsen för vad jag får arbeta när jag är sjukskriven och jag orkar oftast inte arbeta så mycket som 5 timmar/vecka.

Hur det skall bli om/när vi skaffar barn och hur jag ska orka det kan jag inte svara på förrän jag är i den situationen. För att inte skada barnet fick jag veta att jag måste sluta med alla mina mediciner vilket jag bävade för. Medicinerna jag åt var kramplösande, inflammationshämmande samt dämpade smärtor & nervsmärtor. Idag är jag helt tablettfri och till en början gick det utan problem, men nu när det gått ett par månader börjar smärtorna och nervsmärtorna komma tillbaka.
Framtiden får utvisa hur det fungerar att vara utan medicinerna under en graviditet och amningsperiod och hur graviditeten och barn kommer att påverka mitt liv.

Hur klarar jag av allt?
Först och främst så har jag lärt mig att säga nej! Att säga ifrån när jag eller min kropp inte kan, vill eller orkar. Vi har ju alla våra begränsningar fysiska, mentala eller moraliska.
Men man klarar det man vill och bestämmer sig för att klara av, tror jag.
När jag slutade en av alla mina utbildningar fick vi varsitt ordspråk av vår lärare som han tyckte passade in på oss, mitt var:

**Du har rätt, det handlar om att skaffa barn!Jag har nyligen fått en medicinpump inopererad så jag har kunnat dra ner på tabletter vilket gjort mig mycket piggare.Jag är dock fortfarande styrd till stor del av sömnsvårigheter, trötthet, smärtor och nervsmärtor därför är jag fortfarande sjukskriven på 100 %. Mitt företag driver jag på sidan om och arbetar upp till 5 timmar/vecka. Det är maxgränsen för vad jag får arbeta när jag är sjukskriven och jag orkar oftast inte arbeta så mycket som 5 timmar/vecka.Hur det skall bli om/när vi skaffar barn och hur jag ska orka det kan jag inte svara på förrän jag är i den situationen. För att inte skada barnet fick jag veta att jag måste sluta med alla mina mediciner vilket jag bävade för. Medicinerna jag åt var kramplösande, inflammationshämmande samt dämpade smärtor & nervsmärtor. Idag är jag helt tablettfri och till en början gick det utan problem, men nu när det gått ett par månader börjar smärtorna och nervsmärtorna komma tillbaka. Framtiden får utvisa hur det fungerar att vara utan medicinerna under en graviditet och amningsperiod och hur graviditeten och barn kommer att påverka mitt liv.Hur klarar jag av allt? Först och främst så har jag lärt mig att säga nej! Att säga ifrån när jag eller min kropp inte kan, vill eller orkar. Vi har ju alla våra begränsningar fysiska, mentala eller moraliska.Men man klarar det man vill och bestämmer sig för att klara av, tror jag.När jag slutade en av alla mina utbildningar fick vi varsitt ordspråk av vår lärare som han tyckte passade in på oss, mitt var:

- Ingenting är besvärligt om man gör det gärna!

Och det speglar nog min livsinställning väldigt väl.

**Vintersagas fråga:
Min fråga till dig Josefine är - vilka har varit dina inspirationskällor? Skillnaden mellan att sätta sig ner och känna sig misslyckad och att ta tag i sitt liv handlar många gånger om att finna inspiration från andra - ibland någon ur familjen eller släkten, ibland genom en utomstående som du (för mig).

S:**
Kul att jag inspirerar dig, det är mitt mål med livet!
Att inspirera och motivera andra till att förverkliga sina drömmar, är det jag brinner för.

Mina inspirationskällor i form av personer finns främst inom familj och vänkretsen.

Min man är den som finns vid min sida dagligen, han är den som stöttar mig i vardagen och som peppar mig till att kämpa vidare. Han ställer upp till 110 % och tror på mig och mina möjligheter!
Han är min största inspirationskälla!
Det är synd att jag inte träffade honom tidigare i mitt liv!

Mina vänner som fortsatt se personen i mig istället för min skada ger också sin del i att få mig att kämpa vidare.

Pappa var den som ställde frågan om jag kunde vicka på tårna.
Jag svarade alltid lika glatt:
- Ja det kan jag!!
Sedan vickade jag på tårna för att bevisa detta.
Det var bara en liten detalj som fattades, tårna rörde sig inte.
Men det var den frågan som fick mig att vicka på tårna varje gång jag låg i min sjukhussäng.
Jag hade nämligen känslan av att tårna rörde på sig och så länge den känslan fanns så fortsatte jag att vicka på mina tår. Efter sex veckor gav det utdelning!
Höger stortå rörde på sig och inte långt senare kom vänster stortå också igång.
Det inspirerade mig till att fortsätta träna mina förlamade ben och sakta men säkert kom rörelseförmågan tillbaka.

Jag blir oftast inspirerad och motiverad av sådana händelser.

Besväret med att ta på sig ett par byxor sittandes i en rullstol är en annan händelse som sporrat mig till att fortsätta kämpa.

Sätt dig på en stol och lyft upp dina fötter. Du får inte ta stöd med fötterna.
Sedan försöker du ta av eller på dig ett par byxor.
Nu känner du hur svårt det är när man skall göra det som förlamad.

När jag skulle testa detta första gången efter olyckan så svor jag på att jag åtminstone skulle komma så långt att jag kunde stå upp och ta på mig ett par byxor!
Det tog mig nämligen 20 minuter att få av mig dem och sedan skulle de jäv- #*… på igen.
Det fick mig att kämpa för att klara av det och dit har jag nått!

Motivationen till att nå mina mål hittar jag i frågan - Varför?
- Varför vill jag klara av en viss sak?
Svaret på det ger mig inspiration och motivation till att faktiskt genomföra det också!

Naturligtvis finns det fler personer i min omgivning (som inte är namngivna här och nu) som stöttar, inspirerar och motiverar.
Alla ni som blir inspirerade av mig och min historia ger tillbaka inspiration till mig. Det är ni som får mig att fortsätta med detta. Tack för att ni finns!!

Om ni eller andra har fler frågor eller känner du att du inte riktigt fått svar så är du varmt välkommen att kontakta mig på info@studiyos.se
Titta gärna in på min hemsida! www.studiyos.se

Varma Hälsningar

Josefine Axefall

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

GitteL
2008-07-07, 22:07
#1

Jag tackar Josefine för all tid hon lade ner på att svara med detta engagemang.

Du är en sann förebild och jag är övertygad att du har väckt många tankar här inne.

Tack för att du är du.

Kram, Gitte

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Tunrida
2008-07-08, 16:57
#2

Jag vill också tacka Josefine för svaret på min fråga och för de andra svaren, för oss alla att ta del av!

Håller med Gitte, du är en förebild och du inspirerar. :-)

Kram, Åsa.

[Vintersaga]
2008-07-08, 23:04
#3

Jag vill också tacka Josefin för svaren på frågorna. Jag tycker det lyser igenom att den som ger mest inspiration är du själv! De andra är självklart viktiga för att göra livet lättare för dig :-)

Jag gillade också det där inlägget om att ta av sig och på sig byxorna - lite likt huvudpersonen i "Tisdagarna med Morrie" som kunde gå in i detalj på hur det var att vara i den sitsen han var… sånt som inte är så självklart för folk som inte har samma problem!

Tack för din inspirerande berättelse och för dina lika inspirerande svar!

Kram, Rickard

Upp till toppen