En lite delning från mig..
Hej mina underbara vänner….Jag sitter här och bara gråter. Var hos en mycket skicklig healer häromdan. Han tog fram känslor i mig som jag inte visste jag hade. Han gick in på vissa punkter på kroppen, och varje punkt gjorde så fysiskt ont av all inkapslad gråt och ilska jag burit på så länge.
Jag har alltid varit den vårdande typen, den som tänker på alla andra utom mig själv. Det har varit mina föräldrar, likväl missbrukande män och därtill ensamstående 3barns-mor. Förstå, fixa, ordna, vara ett steg före, ta hand om "allt", vara klok, stark och alltid klok för flera. Jag har mycket jag kan vara stolt och glad för mycket jag gjorde, med både kämparglöd och glädje, och det är min belöning idag. Men fan va jag har tagit skit från andra!! Jag gav ALLT jag hade, då jag är sån. Men det blev så självklart för andra att jag alltid fanns där, ville och orkade och FÖRSTÅD. Nu när jag tittar tillbaka, är jag så ledsen för min egen skull: VARFÖR såg jag inte vad jag själv så innerligt väl behövde i kärlek, stöd och omsorg!!
Många punkter han tryckte på gjorde så ont, men den punkte som hade med män att göra…Fan va jag skrek: Era jävla jävlar…era jävla jävlars jävlar!!!! FAN va ont det gör…….
Åh Gaella va bra att alla kännslor kom ut. Även om det kanske för stunden känns som något negativt att gråta. En sådan behandling har jag oxå funderat på. Vi har väldigt lika historia du och jag. I mitt fall har jag kommit på att jag blivit fostrad till detta. Eller brist få fostran rättare sagt. Jag har blivit skickad ut i livet, utan redskap att sätta gränser, eller att se till mina egna behov. Nu får jag lära mig detta som vuxen och det är en sorg i sig när man förstår det.
Tack omelett! Ja det gör ont, men det lättar bit för bit tack vare gråten. Ja vi har lika historier du och jag och nej vi förståd inte, visste inte bättre. Tror man sig inte vara värd kärlek och omtanke, så är det som det är. Men vi kan vara tacksamma att vi bröt upp i tid, och inte går och harvar med den skiten fortfarande. Jag rekomenderar verkligen Marcus Gårdbäck, andlig kirurg kallar han sig. Den här resan hade inte jag vågat utan hans hjälp. Han fick mig att släppa SÅ MYCKE smärta och ilska, jag fullständigt vrålade rätt ut, var SÅ JÄVLA ARG! Nu är jag mer lessen, och lär nog vara en stund till, då minnesbildkänslor kommer upp vareftersom.
#0 du har gjort nåt så underbart för minst en mann. Kanske fler, jag vet inte. Du har gett din gränslösa kärlek. Och vad har dom gjort? Svinat till alt och sårat dig. Smärtan och skammen är inte din att bära. Så bär den inte längre. Släng den bort, släng den undan och lyfte fram vad du har: En renhet dom inte kan ens låtsas att ha! Hoppas varje tår och varje hulk gör dig lättare och gladare, för det är nåt du värkligen förtjäner! ut med allt, bli lycklig och fri!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.

"VARFÖR såg jag inte vad jag själv så innerligt väl behövde i kärlek, stöd och omsorg!!"
Att ha ett behov??
Av kärlek??
NU säger jag inte emot dig, eller på något sätt försöker beröva dig något, men formuleringen väckte mina frågeställningar och funderingar.
Jag vet egentligen inte hur jag skall ställa frågorna, för dom är inte utvecklade,
Men att ha ett behov av något?
Från var?
Vem skall ge kärleken?
Menar du att du inte givit dig själv någon kärlek under alla dessa år?
Eller har du täckt över din egen kärlek??
Medveten om det här något förvirrade inlägget, men jag kände mig aningen förbryllad över orden.
Tack Rita, ja det har jag gjort! Gett gränslös kärlek och tilltro till flera av dessa sårade män. Gav dem det hopp och stöd jag själv kanske skulle behöva, om jag själv befann mig där. Jag gav i 100, och tänkte: En dag kanske de skulle vakna upp och gå den vägen själva, tillsammans med mig….Insåg inte att först kommer drogen, sedan kommer drogen, sedan kommer alla andra behov de hade. Jag liksom fanns inte….fast jag skrek och bad, grät och hotade, men de hörde inte mig, såg inte mig…kände inte mig…Ja jag ska gråta ur all denna smärta, så jag en dag blir helt lycklig och FRI…!
awereness, med all respekt, jag gör ett sorgearbete just nu. Ville bara dela med mig till andra som delat sin sorg här inför mig och andra. Jag kan säkert svara så småningom på dina frågor, men just nu är de för intellektuella för mig.

#5 al respekt för det..
Ta vara på dig ordentligt!
Tack awareness, har blivit bättre med det sista åren, nu ska jag bli bra på det!
Sköt om dig ordentlig nu. Det är du värd. Du och alla andra är värd att du sköter om dig. Vid att du gör detta, så är du närmare att bli den bästa mamma, vän, fru. Vid att du sköter om dig själv vill du fullt ut kunne va där för andra. Så jag hoppas sorgarbetet låter dig komma stärkat ut, och att du kommer hitta den lycka du säkerligen har hjälpt så många andra att hitta. Men nu är det din tur hoppas jag. Jag har tänkt på dig under kvällen. Jag kommer nog tänka på dig även i hälgen.
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Åh, Gahella min vän. Vem kunde ana att det fanns så mycket smärta inlåst i DIG? Så fina och varma ord, alltid till hands när någon behöver det, inklusive jag själv..Jag ser dig som ett guldkorn, har alltid gjort det sedan jag stött på dig på forumet. Vad ska det bli av dig när du arbetat igenom sorgen, då du är ett guldkorn redan nu? SOm jag läste någonstans (grottar i mycket nu) det är när vi är nere i våra djupa dalar som vi lär och utvecklar oss… Bra att du lever ut känslan, släpp den sen och gå vidare.
Tack min vän BM, för så fina ord! Du är själv en glimmande pärla här på forumet, och vi vet i vilken smärta en sådan blir till! Ja jag visste inte själv det, befann mig plöstligt vilt skrikande. En röst inom mig säger lite förvånat, såja tyst nu, den andre sa uuuuuuut med det bara! Och det var så skönt att tillåta denna rena ilska få fritt utlopp, och att få stöd i det!!!
Tack alla för så mycket kärleksfullt stöd och förståelse jag fått från er. Det här betyder mer än ni kanske anar, då jag själv alltid tar på mig rollen i det ovannämnda. Att jag nu vågade gå ut så här i min djupa smärta till människor jag aldrig sett, men känner i hjärtat, var stort för mig. Jag har inga problem med att berätta om mina egna sår och erfarenheter. Men det här kändes lite modigt av mig, och det är tack vare såna underbara medmänniskor som ni, som gjorde detta möjligt för mig! Har läst era svar flera gånger och kommer att göra det ett par gånger till, minst! Många varma kramar till er från mig<img src="http://smileys.smileycentral.com/cat/11/11_11_5.gif" alt="!Hearts" />
#0 Hej fina Gahella, din värme sprider alltid sig på forumet och det märks överallt du är. Din spontanitet och kärlek för andra. I detta inlägg visar du ett stort MOD att det är ok att visa sin sårbarhet och att det är ok att vara ledsen. Det är kärleken till dig själv.
NU är det din tur. När jag läser ditt inlägg så tänker jag direkt på medberoendeskapets dilemma.
Gråta är underbart och läkande och som Compassion skrev "smärtan är inte i vägen, det är vägen."
Det är bara genom våra egna insikter vi vaknar.
Många kramar
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se
Tack Gitte…jag trodde jag hade gråtit färdigt, men det är tydligen bitar kvar….Tack Gitte! Om ni visste vad det här betyder….Vilka medmänniskor ni är!
#0
Finns egentligen inget jag ska eller behöver säga just nu, annat än att det är bra att detta sker och starkt av dig att du vågar möta det.
Samt detta: Det finns inget som är eller någonsin har varit fel, du har inte gjort något fel. Vi gör alltid det enda vi kan göra i varje given situation, så det finns ingen anledning till klander, skuld eller skam.
Allt är okej, även om det kanske inte verkar så på ytan…
Och så vill jag sända dig de varmaste kramar!!
Det är sannerligen tufft när "nya skal på löken ska skalas av"…
Kramar till dig Gahella! 
Aj… Jag är ju rätt lik dig, på många sätt=) Förstår din smärta:/ Man kommer inte långt utan den…
Varmt tack Tunrida, Marianne och Ijin för era fina och förstående ord till mig! Just nu är jag SÅ trött, känns som jag gjort 5-kampen, och kanske jag gjort det….är helt slut nu. Kramar till er alla!

#16 Att gå igenom de faser där man växer, det kan nog jämföras med en lite större 5-kamp på de inre planen. Ta vara på dig, tänk snälla tankar om dig själv och ta det i småbitar.
"The way to eat an elephant is one bite at the time."
I sinom tid faller detta på sin plats. Tills dess, kram på dig! Maud
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Vila vännen, bra jobbat av dig. Man lär sig ju inget när livet bara flyter på….. Kram så länge
Hur går det för dig Gaella?
Tack det känns bra nu, omelett, men är såååå trötter! Men ni ger mig energi och glädje med all er omtanke! Så jag har snart återhämtat mig! Varm kram så länge!
Ja Lionadh…den e lite å smälta! Kram på dig också!
Nej eller hur BM….vi måste ju gå ner i dalen för att sedan bestiga berget! Kram min fina vän<img src="http://smileys.smileycentral.com/cat/11/11_9_2.gif" alt="!Heart Sunset" />
Skönt att höra, då är du på väg uppåt
Ju hårdare man faller, destu högre studsar man.

Åhh vad jobbigt och smärtsamt Gahella..! Men samtidigt så nyttigt och förlösande i slutändan. Tänk vad massor vi går och bär på inom oss, och som blockerar och bromsar upp vår utveckling, för att kunna gå vidare..
Förstår att du är helt sluut nu!! Jag säger som dom andra, ta hand om dig, och vila i det som är nu.
En sån healer skulle jag behöva gå till tror jag, var "hittade" du honom?
Varma kramar / Faith
