Se utrymmet mellan det som är du och tanken. Du är det som är medvetet om tanken. Tanken är endast energi i rörelse, den är inte du…
Det finns en stor frihet i att kunna se att allt är Medvetande och Tanke.

Medvetandet är det du är, det ofödda och odödliga som hela tiden upplever. Tanken är det manifesterade, det du upplever, är medveten om. Tanken föds ur Medvetandet och återgår tillbaka in i det.

Tanken om brist på tålamod, att allt ska gå fort, rädslan för ovetskapen o s v, är bara en tanke. Du kan se den för vad den är och därmed sluta ta den för sanningen.

Ifrågasätt tanken också. När den poppar upp; titta på den som den tanke den bara är och ifrågasätt den, möt den utan skygglappar, utan att klänga fast vid den:
Är den verkligen, verkligen sann? Är det verkligen så som tanken säger?

Du kan också fråga:
_
Vem (eller vad) är det som upplever denna tanke just nu?_

Tack för ditt svar.

Jag har så lätt att omgöra tanke till känsla och då blir det på något vis min sanning. Sitter som en smäck i magen. Försöker hela tiden vara medveten och här och nu, vilket gör "det där framme" mindre farligt. Men ibland fastnar jag i tanken och den är så svår att göra sig av med. Tror det handlar mycket om gamla mönster, som jag håller på att bryta. I svaga ögonblick kommer de upp till ytan och manifestrar sig i mig som en obehagskänsla.

Är just nu i lite hormonell obalans dessutom, vilket inte gör saken bättre ;). Har fallit "dit" vid tidigare såna tillfällen. Precis som jag är vidöppen på något vis, och negativ, vilket jag annars inte är alls.

Söndagskram

Ja, det där kan vi nog alla skriva under på, att tanken blir till en känsla. Det händer ofta så fort så vi hinner inte ens med. Men de hör ju samman, för en tanke trodd på blir genast till en känsla i kroppen.

Så frågan är väl då vad du gör i de svaga stunderna, då tanken blivit en känsla i kroppen? Brukar du kunna göra något särskilt för att möta känslan?

Söndagskram tillbaka. :-)

Jag brukar känna efter vart den sitter och vad den verkligen står för. Gå in i känslan och "kolla" på den, om det finns någon relevans överhuvudtaget. Se på känslan objektivt. Ofta kommer jag fram till att den står för något helt annat än tanken som lekte i mitt huvud. Det som också brukar hjälpa mig är att meditera eller ersätta med att handla. Förr när jag inte reflekterade kunde jag bli sittandes en hel dag och inte få något gjort. Det jag gör idag är att handla, att göra något jag inte alls tänkt från börja, tex ta min son på en biltur eller liknande. Det ger livet ett nytt perspektiv och ny energi och framför allt positiva tankar i nuet…..

Jag gjorde det i eftermiddags och det känns mycket bättre nu. Att bryta det gamla mönstret och gå in i en ny känsla. Nästan som att distrahera sig själv på ett vis.

Tack för dina tankar, de ger mig styrka

Låter som du har hittat ett sätt som fungerar för dig, vad bra! :-)

Jag kan inte ge dig någon styrka, om du hittar styrka i mina ord så är det för att det redan finns hos dig. Jag är bara någon som påminner. :-)

Men tack ändå. Kram! :-)