Personlig utveckling iFokus

Personlig utveckling

Etikett: självkänsla
Läst 918 ggr
Trollhassel
0

Har jag förändrats?

Jag är ny här på i fokus och vet inte om någon har skrivit något liknande förr.

Jag har ett problem, eller igentligen vet jag inte om jag fortfarande har det kvar. Jag har under min uppväxt mått riktigt dåligt i perioder, kännt mig värdelös och levt med tankarna att jag måste vara bäst på någonting för att kunna engagera mig i detta. Jag har satt ribban på tok för högt. Gång på gång har det blivit magplask. Jag har inte velat ge mig. Jag har inte lyckats med något. Detta har tillslut resulterat i att jag inte vågar påbörja någonting. dels för att jag är rädd att jag ska misslyckas och dels för att vissa i min omgivning suckar och säger "detdär kommer inte hålla i längden, du vet hur det alltid har gått förr" Jag blir naturligtvis uppgiven! Nu har jag gått i terapi i ett och ett halvt år. Jag känner mig som en stabil och stadig person. Trotts detta tvivlar mina bekanta på mina framsteg. Tänk om jag skulle falla dit igen? Jag har lite smått och gott på gång som jag tror på. Jag är bara lite nervös över hur det ska gå. Skulle behöva lite pepptalk.

mvh Myra

Med Vänliga hälsningar

Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler

AnneN
0
#1

Bry dig inte om vad de andra tycker, det är vad du själv tycker, tänker, tror och gör som har betydelse. Visa dem att du minsan kan, och om du skulle falla så kan du ställa dig upp igen! =)

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

omelett
0
#2

Så får man lov att göra fel och misslyckas. Det är då man lär sig som mest. På't igen baraFlört

Trollhassel
0
#3

#1 2 Tack ska ni ha! Man kanske ska passa på att försöka visa dem att man visst kan lyckas :)

Med Vänliga hälsningar

Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler

Tunrida
0
#4

#3
Varför ska du behöva bevisa något för någon annan öht? :-)

Trollhassel
0
#5

#4 Det behöver jag ju naturligtvis inte göra, men det vore skönt att få lite upprättelse.

Med Vänliga hälsningar

Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler

Tunrida
0
#6

#5

Jag förstår att du ser det så. Men kanske även den tanken innebär att du lägger över din känsla av värde på vad andra säger och tycker?

Jag upplever att vi går omkring med så många olika uppfattningar om oss själva och andra, som vi inte utmanar utan tar som sanna.
Dessa uppfattningar och föreställningar gör att vi ofta lider i onödan och lägger makten utanför oss, i andras händer.

Jag känner nämligen igen mig i det du säger, har upplevt det där själv med familj och vänner.
Visst var det skönt med lite upprättelse och kunna "visa dem", men varför skulle jag behöva den sköna känslan som kom med upprättelsen, varför fanns det (upplevda) behovet hos mig?

Var det verkligen ett sant behov, eller var det något jag fått lära mig att så skulle det vara/kännas? Något beteendemönster som jag inte tittat närmare på och faktiskt ifrågasatt?

Trollhassel
0
#7

#6 Du har rätt i det. Igentligen borde man tilltåta sig att göra misstag utan att känna sig misslyckad. Igentligen borde man sluta tänka så mycket på vad alla andra tycker och tror…men det är inte lätt. Jag har dock kommit en rejäl bit på väg nu och känner mig mycket starkare. Jag är dock rädd att förstöra allt sammans igen om jag skulle falla. Svårt dethär… Borde jag chansa och intala mig själv att jag kommer lyckas denhär gången?

Med Vänliga hälsningar

Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler

Tosan
0
#8

Klart Du kommer att klara det!

Att Du tror på Dig själv är ju redan en halv seger!!

Kram

Tunrida
0
#9

#7
"Jag är dock rädd att förstöra allt sammans igen om jag skulle falla. Svårt dethär… Borde jag chansa och intala mig själv att jag kommer lyckas denhär gången?"

Vad innebär det egentligen att lyckas och att misslyckas? Att misslyckas skulle kanske vara att det inte blir så som du hade förväntat dig, eller? Men då lever du i en fantasibild av framtiden, inte här och nu.

Det finns bara nu och det är bara nu som du kan skapa, det är bara nu du kan ta nästa steg. Så fokusera på var du är nu, inte vad som kanske kommer sen.

Vi vet aldrig vad våra handlingar kommer leda till. Den ena personens lycka är kanske den andras olycka. Vi kan bara leva så närvarande som möjligt och skapa utifrån kärlek istället för rädsla.

Inom dig finns modet att leva utan rädsla. Du är modet, inte rädslan. Detta vet du innerst inne. :-)

Så fokusera inte på misslyckande eller att lyckas. Det är oväsentligt.