Pengar är e´n av orsakerna tycker jag - det är en enormt stor marknad för allt som skall kompletteras till oss, för att göra oss mera "i stil".

Har du inte de rätta kläderna, den rätta mobiltelefonen, det rätta sminket, håret etc. är du "ute"! Allt det där kan köpas för pengar och marknadsföringen av dessa produkter riktar in sig på att vi ska känna brist om vi inte har dem!

Det är i varje fall så jag uppfattar det. Inom musikbranschen, sånt som har med instrumenten att göra i första hand, handlar det ofta om att vi ska uppgradera våra instrument till nästa modell - inte att min gamla "häck" till synt (från 1989) duger till att göra bra musik med! Samma är det väl med bilar också…

Det som verkligen är frågan, är varför jag som konsument går på allt det där? Jag kan ju inte köpa mig det som verkligen är jag - för det är jag ju som jag är :-)

En vinkling på det hela…

Jaaa på nåt konstigt sätt så hamnar kanske pengar i fokus även här…Allt är tydligen uppbyggt på att du duger inte som du är utan måste alltid köpa dig till nåt bättre…tråkig verklighet..:(

#2 - Det härliga är att vi skapar vår verklighet - så jag behöver inte välja att köpa allt det där som reklamen säger att jag måste ha! Jag kan välja att vara "mossig" eller helt ute - men så länge jag känner att jag är mig själv så mår jag bra! Ibland kan det till och med vara så att trenden kommer ifatt mig :-)

Hahaha gillar det där att trenden kommer ifatt !!!

Mina vuxna söner kallar mig "övervintrad hippie"

Är faktiskt riktigt modern i år!!!*s*

det där med kroppsfixeringar är däremot mindre kul….när det går över gränserna till vad som är bra för hälsan är varken det ena eller andra bra …tror iallafall att ett hälsosamt leverna är bäst…varken för mycket eller för lite !!!

Människor söker inte längre kunskap om livet, eller visdom heller för den delen. Ingen som märkt att alla vill vara gangstrar;)? Rap och hiphop kulturen växer så det knakar… Och med den kommer stilen, och samma attityd, en väldigt ytlig sådan…

En av anledningarna, men det finns massor… jag orkar inte skriva ner alla som jag vet om… Jaja, jag är lat;)

#0
Jag ser det så här:
Det är i grund och botten så att när vi söker oss själva i form/objekt (kroppen, men även tankar, känslor, upplevelser och annat i det manifesterade) och tror att formen är det vi är, som denna fixering sker.

Kroppen hör intimt samman med självbilden i detta fallet, så det är genom den vi finner värdet och oss själva (tror vi). Bilden vi har av oss själva är alltid skör och måste hela tiden skyddas och upprätthållas genom "rätt" kläder, "rätt" kroppsform, "rätt" hårfärg, make-up, osv osv.

När vi blint tror att vi är vår självbild så lever vi genom andras ögon och andras syn på oss. Då blir ju utseendet väldigt viktigt, för man mäter sitt värde genom det och vad andra anser om det.

Ju mer vilsna människor är, ju mer ser vi av detta, kollektivt som individuellt, eftersom det hänger samman…
Så att detta kryper ner i åldrarna tycker jag inte alls är särskilt konstigt.
Det handlar om energimönster och barn är ju som bekant som små svampar i att ta åt sig av beteenden och attityder som finns runt omkring…

#0 Ja detta är ett ämne för sig, det blir bara värre och värre och fler mår dåligt. Deprimerade unga tonåringar.

Jag upplever det lite av varje precis som ni alla skriver. Barn är som små medium brukar jag säga. De fångar upp allt känslomässigt i den miljö de växer upp i, det sociala arvet ser de hur vi föräldrar gör och alla ord som förbud, rädslor och krav m.m

När vi ser tonåringarna som protesterar med att klä sig i svart och visar att jag vill ej anpassa mig är för mig ett tecken på en inre konflikt med sig själva som de visar utåt. Är de kaxiga och verbalt utåt visar de att de ej vill anpassa sig och se och hör mig. Båda på vars ett sätt. De söker sig själva.

Jag själv klädde mig i svart och var lite halv syntare med sjalar men jag var aldrig kaxig. Jag vågade ej. Allt blev inåt istället för utåt.

Sedan grupptryckets press att tillhöra och vara cool.

Men det allra viktigaste, många har ej föräldrar som är medvetet närvarande.

Det är väl media som skapar denna bild. För att vi ska konsumera mer. Väligt osann är den oxå. Verkliga människor är inte alls så vackra och välklädda. En del är det, men det stora flertalet är högs neutrala (jag älskar att betrakta människor). Bilden dom förmedlar är att du blir lycklig om du är vacker, rik och kändis. Men i själva verket är det helt tvärt om. Jag brukar ta Britney Spears som exempel. Ung, vacker, rik, talang, kändis, man, barn, ja hon har väl allt man kan önska sig. Det är nog en av de mest olyckliga människor jag vet. Whitney Huston och Mikael Jacksson är det ju samma med om än lite äldre.

Hellre ful och fattig, än rik och vacker

Sen måste jag inflika att jag måste ifrågasätta att jag tycker faktiskt inte modellerna alltid är så vackra…vem bestämmer hur man ska se ut??Vem har sagt att man måste vara mager för att vara snygg…tragiskt….Förr var det ett tecken på välstånd om man hade lite hull på kroppen men idag ska man vara sjukligt mager för att "vara snygg"…

Jag läste för många år sedan en bok om Jackie Onassiss och hon var minst av allt lycklig,den äkta kärleken fanns aldrig för henne,alla såg bara hennes pengar.Sen har vi Beckhams och ett otal andra kändisar som har pengar men lycka???#8 sen nämnde du ett antal som inte heller har det så himla bra alltid eller mår så bra rättare sagt…

Det bästa är väl att försöka vara nöjd med sig själv och ta vara på de kvaliteter som just jag faktiskt har,vi är ju faktiskt så mycket mer än bara en kropp och ett utseende…=))

Att lära sig att det är de inre kvaliteterna som ändock vinner i slutändan är en mognadsprocess.
Visst är det viktigt att vara hel och ren. Inte stinka gammal spya o svett, men det är ändå den Du är som syns först vid ett möte.

Blir förvirrat när man möter en person som är uppklädd till tänderna med det allra senaste men inte är öppen och levande!
Som en modedocka.. Vem tycker om en sådan? Vem lär känna en sådan? Vem Vill lära känna en sån? Tom och intetsägande?!

Nä tacka vet jag en levande person, i kläder den trivs i som är sig själv, lever, och bjuder på sig själv. Bejakar livet.
Finns nog inget mer upptändande!

*kram*

#10 Nä tacka vet jag en levande person, i kläder den trivs i som är sig själv, lever, och bjuder på sig själv. Bejakar livet. Finns nog inget mer upptändande!

Härliga ord, de tilltalar mig väldigt mycket. Sprudlande med positiva energier.

#9 Det ligger mycket i det. Är dom vackra egentligen? En kollega såg Charlott Perelli på nära håll. Hon blev chockad över hur mager och tärd hon var. Allt annat än vacker. Kläderna ser snygga ut på en mager modell, men vem vill se ut som en klädhängare, när dom åker av

Själv magrade jag mycket ifjol, det såg bra ut med kläder på, men utan var jag som ett skelett med för stort skinn. Tuttarna såg ut som två begagnade melittafilter. Ynklig blev jag, ingen auktoritet alls. Så jag åt upp mig igen på kanelbullar och choklad. Det gäller att hålla skinnet spänt

Dom vackraste människorna jag känner, har utstrålning, inte så mycket yta.

#!2 Åh så glad jag blir över det du skriver för jag tycker som du,det är vackrare med utstrålning än enbart yta…det liksom lyser om dem ,kallas nog karisma,utstrålning,charm osv…

#13 Utsidan får dig att stanna till, insidan får dig att stanna kvar

Och så inser man att även om man har en väldigt smal/mager kropp, så är det också okej, för det är ju så det är.
Det viktiga är inte om du är mager eller mullig, ser frisk eller sjuk ut. Det i sig har ingen betydelse alls för det du verkligen, egentligen är.

Säger en som har en "mager" kropp och äntligen kommit över komplexet. För aldrig är vi riktigt nöjda, eller hur? Antingen är man för smal eller för tjock.

Oavsett vilket är vi gudomliga. Även om vi luktar svett och går omkring i trasiga skor. :-D

#15 Självklart är det hur ok som helst ,tjock eller smal spelar väl ingen roll huvudsaken man mår bra med sig själv,det är bara det extrema modeidealet som förstör så mycket för så många…Man kan ju inte riktigt hjälpa hur man ser ut,hmm…

Nää plocka fram dina inre kvaliteter istället och satsa på det som stärker dig i stället för att gå på det som massmedia sänder ut..

#15 HAHA, detta känner jag igen. Antingen är vi för tjocka eller smala. Jag har alltid vägt lite men nu slutade jag röka och gick upp flera kilon. Fy så jobbigt, efter detta har jag funderat lite att när man var ung så var det också något fel. Aldrig nöjda. När skall vi då bli nöjda när vi hela tiden strävar efter att anpassa oss till vår omvärld.

Nä då förlorar vi det enda sanna vi har. oss själva. Jag tycker vi skall acceptera oss för den vi är just nu och välja glädje i nuet. Våra barn gör inte som vi säger utan de gör det vi gör. De följer oss alltid.

Vilken kraft och känsla.

#16 Nää plocka fram dina inre kvaliteter istället och satsa på det som stärker dig i stället för att gå på det som massmedia sänder ut..

YES, acceptans.

Ja det verkar handla om acceptans till slut. Rent generellt är äldre personer mer nöjda med sina kroppar/utreende än vad dom yngre är. Trots att det yttre förfaller.

Ja denna utseendefixering som finns idag har ju gått överstyr för länge sedan. Allt detta handlar om ekonomisk vinning, inget annat. Någon sitter och bestämmer hur idealet ska vara. Om detta sen stämmer med verkligheten spelar mindre roll.

De bilder av kända modeller är alltid redigerade numera. Det är väldigt lätt att göra detta i datorn. Man lägger in vit färg i ögonvitan, men skär bort lite av midjan, man retuscherar eventuella skavanker osv.

Vi kan ta ett annat exempel, nämligen modeindustrin. Någon designer sitter och bestämmer hur modet ska se ut två/tre säsonger framåt. Vinterns mode är alltså redan bestämt av någon designer. Vitsen är ju att förändra modet så att du måste köpa helt nytt för att "hänga med".

Varför ska vi inte kunna uppmuntra både oss själva och våra barn till att istället se till inre kvaliteter….trots allt är det ju de som håller i längden….

Detta är något jag försöker att överföra på mina barn. Du duger som du är! (Ironiskt att det kommer från mig..;) Inte helt lätt. Framförallt min egen utseendefixering. Jämför mig ständigt med andra. Och det är ju så att det alltid finns någon som är "finare", för att jag alltid hittar någon finare! Men inför mina barn klagar jag aldrig på att jag är tjock, ser bedrövlig ut osv…

Det slog mig just att det kanske är därför jag tycker om att hålla mig hemma, finns inget att jämföra sig med här..

Bra tråd! Hur kan man på ett bra och pedagogiskt sätt tala om för tjejerna att det är det inre som räknas?

#12 - Vilken skön beskrivning av din situation!

Härligt med så mycket insikt och goda värderingar hos er alla - och mitt i allt det sunda, förnuftiga och kritiska så kan ni också beskriva det så komiskt, så att det får oss att (igenkännande) skratta :-)

Jag älskar att vara medlem på den här sajten!

Kramar till er alla.

#12  OT
Fick höra i dag att hon kunde jämförasmed en 50kilos silverfisk..

Har inte själv engagerat mig i det så jag kan inte verifiera likeheterna,
Men hon är duktig att sjunga..

#21 Det finns något vackert i det avvikande. Något som får oss att skratta och inse att vi är mänskliga och att det är så det ska vara. Jag älskar verkligen att studera människor, alla sorter. Det är härligt med olikheten. 

#22 Hahaha Den var ju klockren

Det finns så många olika sorters yttre skönhet, att det blir tokigt om vi bara fokuserar på ett ideal. Gamla skrynkliga människor är jättevackra.

Kanske för att det är betydligt enklare att skapa ett vackert yttre (som dessutom syns) än att jobba på att skapa ett vackert inre?

Sen är det ju så att människan färjas av all reklam som fullkommligt dränker henne i dagens samhälle och reklamen betalas av dom som har någonting att sälja… Ingen kan sälja ett vackert inre, men ett vackert yttre går ju uppenbarligen att tjäna pengar på!

 Väl mött//I

#24
Det är sant som Du säger! Men de inre kvaliteterna visar sig alltid till slut..

Som #14 skrev:
Utsidan får dig att stanna till, insidan får dig att stanna kvar

Och modetrender har en tendens att komma igen.
Hittade gamla kläder från släkten jag samlat på mig för att jag tyckt det var synd att kasta för det var så fint tyg i dem. 
I dagens trend är de "det senaste"! *asg*

#25

Absolut!! Vi alla upptäcker det i sinom tid, när var och en är redo för den förändringen! Vi kan inte påskynda (och har ingen rätt till det heller tycker jag) andra personers resa, den måste var och en gå igenom för att komma till födelse och vidare i sin utveckling!

Mycket kloka och tänkvärda ord!

He he!! Jag råkade vara jäkligt inne för ett tiotals år sedan under en mycket kort perjod, med Jeans, bootsh å skinnpaj, men kommer säkert att bli inne igen om en tio femton år!

haha skönt med människor som har sin egna stil….Jag känner att jag varken har tid eller ork att följa modet (har ärligt inte särskilt bra koll på vad som gäller)Jag änvänder såna kläder jag gillar och som är sköna….

#14 jag tyckte det var väldigt bra skrivet"utsidan får dig etc etc…."mycket tänkvärt…

#27 När min son var i tonnåren, så ville han hela tiden ha dyra märkeskläder. Jag tyckte att man kunde köpa ok kläder till ett billigare pris, som jag själv gjorde. Då sa han: Jag har inte så gott självförtroende att jag kan gå i UFF kläder.

Det ligger något i det

Ju dyrare å mer inne kläderna är desto större pansar har man valt! En som har sin styrka å trygghet kan klä sej som det känns skönt å praktiskt å e nöjd med det! :)

#29