Jag är ordförande i Skitsnack MC..  HA HA HA HA
( även jag kan var ytlig i bland.. :) )

Mer seriöst då!!

Skitsnack i grunden handlar för mig om inget annat än ett behov för en människa att hitta energi i att stjäla från någon annan. Även om vederbörande inte är på plats.

Svårigheten när vi har hamnat i den "cirkeln" är att vårt intellekt finner en matplats.. Det finner ett område där den obehindrat kan föda sig själv.

Det är ett oerhört destruktivt beteende som utvecklas, och tyvärr leder det oftast till intellektet måste hitta nya liknande platser för energi, (föda).

Person B är i stort behov av hjälp, och är förmodligen så omedveten om sitt destruktiva beteende att hon blockerar alla möjligheter att se något positivt i sin tillvaro.

Jo du, det är så mycket skitsnack här att det bara stärker min känsla av att inte höra med bland folk >.< Jag ignorerar skitsnack i regeln¨. även om det sägs "ingen rök utan eld" och att man gissar att rykten kommer inte HELT ur tomma intet, så anser jag att jag är tillräckligt vuxen att själva lära känna folk och ta en bedömning på hur dom är och om jag vill va bekanta/kompis med dom, så jag struntar i skitsnack. Så.. faktisk.. folk pratar sällant skitsnacket till mig här. Men jag vet ju det florerar. Så blir det tyvärr när man tar inn några handfullar nordmenn, danskar och finnar till sverige, det blir et pyttelite miljö och man har inte så mycket annat att hitta på enn att skvallra..

Jag har upplevd massiv ryktes-spridning om mig själv förut, pga 2 tjeier som var riktig avundsjuka på mig… Det sved, gjorde mer ont enn nåt jag upplevd i vuxen ålder för jag va inte alls förberedt, men det ledde till en mycket när vänskap med en som tyckte "det här kan omöiligt stämma, jag måste bli bekant och ta reda på det" varpå vi blev riktig goda vänner.

I nuläget plågar det inte mig särskilt. Dom som är mina vänner lyssnar inte på skit, och dom som inte är det och lyssnar.. ja då var det nog ingen större förlust ändå. klart stör principen mig, men vad som sägs är inte mitt största bekymmer. Jag har andra problem värd att spendera tiden på framföre att bekymra mig om vad folk säger om mig. det finns alltid nån med mer fritid enn hobby att fylla tiden med, och det finns alltid nån som rackar ner på andra i svartsjuka. Det går inte att komma förbi. Så.. varför bry sig :)

Jag gillar skitsnack och praktiserar det Jag ser det nog på ett annat sätt, som att spegla sig själv i andra, fast som grupp. Människor är oerhört intressanta att studera. Genom andra lär vi om oss själva. Om jag då får möjligheten att bolla mina tankar med någon eller några andra, så tycker jag att det är givande och roligt. Sen har det absolut avigsidor som allt annat. Den man pratar om kan bli kränkt om den får veta vad som sagts. Det kan gå åt för mycket tid och energi. Själv utgår jag ifrån att folk runt om kring mig pratar om mig också. Både bra och dåligt. Det känner jag att jag kan bjuda på. Konstigt vore det annars om jag gick obemärkt förbi. Jag är trots allt en person som upptar mycket syre i rummet och jag är långt ifrån perfekt. När skitsnacket om mig når mina öron, så brukar jag ta en fudering på om detta är något i mitt beteende som jag behöver ändra på eller om detta är som jag är och det får dom ta. Det är lärorikt. Sen finns det scenariot hos mig oxå att jag reagerar som en trotsig 5-åring, det får jag jobba vidare på, men då krävs det lite mer skitsnack om mig, så jag får träna

Oj, blev något fel här…postade för snabbt, återkommer. :-)

Ja visst kändes det förstås jobbigt och sårande när jag fick höra att någon pratade skit om mig, eftersom jag tog det personligt. Atmosfären blir förstås också påverkad av allas energier.

Men saken är den att skitsnack i sig inte är ett problem, om man inte gör det till ett. Om någon snackar skit om andra i min närvaro, så upplever jag att jag har två val:

Jag kan öppet lyssna på den andra i fullständig närvaro, utan att döma och utan att delta.
Eventuella negativa energier flödar då rakt igenom mig, eftersom jag inte greppar tag i dem och håller fast. Jag tar inget personligt, alltså. Jag reagerar inte.

Eller så säger jag helt enkelt klart och tydligt att jag inte är intresserad av att delta i samtalet (men inte utifrån en reaktion som ilska eller fördömande eller så, utan fortfarande närvarande och medveten).
Det är alltid mitt val, hur eller hur.

Om inte jag engagerar mig, så får inte skitsnacket något bränsle från mig.

Detsamma om någon skulle snacka skit om mig. Varför engagera sig i det? Varför ens döma det, om nu någon gör detta? Varför ta det personligt?

Bara låt det vara. Blir det alldeles för jobbigt, så får man väl ta sig därifrån. Knepet är att inte göra detta till ett problem, utan se det enkelt och klart. Någon säger detta om någon annan. Okej, det är så det är. Ska jag ge mig in i det eller inte?

Vem är det i såna fall som ger sig in i skitsnacket, som reagerar på det hos andra? Egot. :-)

#4
Men vad fasen, nu blev det fel igen! Fingrarna slinter på tangenterna idag verkar det som. Återkommer. :-)

#4
Vad jag skulle säga var:
Bra att du är ärlig! Men som sagt, är det verkligen du som gillar skitsnack och praktiserar det? ;-)

#8 Det är förmodligen mitt ego som är i farten igen. Men samtidigt så ser jag inte detta med skitsnack speciellt allvarligt. Människor gillar att prata med varandra och om varandra.

#9
Ja, det är ju detta med att döma saker/företeelser som bra eller dåliga. De är varken eller. Alla gör det de gör, helt okej. :-)

Dom som snackar skitsnack kör jag över, aslätt.

Tack för alla kommentarer och jag tar till mig det som känns rätt.

Bara låt det vara. Blir det alldeles för jobbigt, så får man väl ta sig därifrån. Knepet är att inte göra detta till ett problem, utan se det enkelt och klart. Någon säger detta om någon annan. Okej, det är så det är. Ska jag ge mig in i det eller inte?

Istället för att älta problemet så tar A nu tag i saken och B får sluta som delägare för att få fart på företaget.

Inget tjafs och en lärdom för de båda på vars ett sätt. A kände från början att B ej var nära sig själv men ville vara snäll. B får ta konsekvenserna efter mycket snack och ingen insikt om sitt eget destruktiva beteende.

Har nyligen varit med om en tung sak på jobbet.En tjej på jobbet ljög för oss andra arbetskompisar genom att hon banalt sa att hon skulle åka utomlands med sin pojkvän,men samtidigt sa hon till en annan som inte jobbar lika tajt med oss att hon skulle åka med en kompis…när hon kom hem ifrågasatte jag henne eftersom alla funderat på vad hon egentligen menat med allt…hon går ut med olika information till olkia personer har det visat sig.Men eftersom det medans hon varit borta pratats mycket om henne och hennes beteende ville jag bara ha klarhet i hur det låg till men attans vilken härva allt blivit så kanske det är bäst att skit snacket får vara endast skitsanck..Vi tål numer inte varandra,men kanske lika bra eftersom hon ändå inte kan hålla sig till sanningen utan berättar olika saker för olika personer,men det känns rätt frustrerande just nu….Hur gör man ??

#13
Lögner, osanningar, mytomani, Alkoholism,

Det inleds med små obetydelsefulla situationer,
Det funkar utan någon större dramatik!

I grunden är det för mig detsamma, det skapar ett beroende, det skapar en tillvaro där den som om och om igen använder sig av sitt berusningsmeldel.
Till slut är tillvaron så intrasslad att det är svårt att hålla det under kontroll.
Det läcker ut!!!

Det finns egentilgen vad jag lkänner till bara ett sätt att bemöta alla former av beroende, oavsett det är alkohol, lögner, eller något annat.
Konfrontation!
Konsekvens resonemang!
Ärlighet! och kärlek!

Att konfrontera utan kärlek blir en anklagelse som leder till förnekelse!
Att konfrontera med kärlek och känslomässiga konsekvenser kan hjälpa henne att släppa taget.
Konfrontera bekräftade lögner/osanningar,
Inget annat..
Undvik att vara kränkande!

#14 Har försökt bemöta henne med just kärlek,ärlighet och sanning,men i slutändan så vändes allt jag sa till att bli nåt helt annat som det inte var ämnat för,hon ville nog misstolka mig känns det som…

Till slut orkar man inte kämpa med en relation som ändå inte leder nån vart..

#15!
Vid en sån  situation får man helt enkelt fråga sig själv vilket förhållande, vilket förhållningssätt man vill ha inför personen i fråga.

Kan man inte förändra, hjälpa eller stötta så kommer alltid ett tillfälle där man gör ett val!
Ett val av förlåtelse!!

Förlåt henne! För h*n förstår inte bättre!
Låt det sen stanna vid det för din egen skull!

För så länge du gör motstånd till det själv så kommer du att skapa ett eget lidande, och det är det förmodligen inte värt..

Tack för stödet,precis så är det….Jag har gjort mitt val försöker att inte tänka allt för mycket på det som blev..men undrar om jag nån gång ska lära mig att inte vara så godtrogen…

Har ju adrig varit riktigt rumsren jag, så jag tar personen i hampan och frågar helt sonika ut den, om vad den vill ha sagt, och isåfall, varför inte säga det till den det berör..? Alltså till mig personligen. Oftast skiljs man som "vänner", ha ha, men jag antar att när jag vänder ryggen till så kommer kommentarerna till första, bästa som ids lyssna… Strunt samma, jag har fått säga vad jag tycker om det och det är huvudsaken, plus att jag klargjort för personen att jag vet om vad som försiggår bakom ryggen på mig. ;)

haha härligt beskrivet,jag känner väl att ju mer jag går och funderar på nåt ju mer vill jag ha en förklaring på vissa saker,så jag ifrågasatte personen ifråga om hur det låg till och varför hon gett olika svar till olika personer tyvärr slutade det med tjurighet och numer ser vi inte åt varann……Ska som sagt försöka att inte vara så godtrogen i fortsättningen utan lita på min inre intution lite mer…får väl inte ta åt sig så mycket om vad som sedan kommer efteråt,klart att snacket går….