Spelat för mycket datorspel var det första som jag kom och tänka på, men jag är ju ingen dröm tydare… Obehagliga drömar du har, hoppas dom försvinner:)

#1 spelar inte speciellt mycket spel öht om man inte räknar reversi. Som tur är så upplever jag inte drömen som direkt obehaglig längre, bara första gången jag hade den men nu mer känns den mest jobbig/besvärlig för att det är samma hela tiden.

Zombie = utan viljeförmåga. Skola = något du ska lära. Minibuss = det kollektiva, inåtvända. Skogen = ditt undermedvetna. Vid sidan av vägen = vid sidan av livet. Ni blir jagade = du pressar dig själv. Den som fångas, blir förvandlad till zombie = du jagar dig själv för att inte bli en zombie. För att rädda er, stänger ni in er och bombarderar dörren med sånt som de är rädda för = du sätter upp skydd för att rädda dig från att bli en zombie.

Ibland kan vi "bygga upp murar" för att skydda oss, för att inte andra människor ska komma alltför nära. Detta kan göra att vi blir lite "zombie"aktiga.

Ok tack ikna för att du gjorde drömmen logisk =)

Jag tror nog att mitt undermedvetna talar om för mig att det verkligen är dags att riva murarna och "packa upp ryggsäcken", jag behöver lära mig hantera känslor ist för att trycka undan dem. Att jag pressar mig själv vet jag för det har jag alltid gjort så jag kanske behöver minska kraven på mig själv och inse att allt inte behöver vara perfekt.

Tack så hemskt mycket, nu fick jag en del att fundera på =)

#4
"Att jag pressar mig själv vet jag för det har jag alltid gjort så jag kanske behöver minska kraven på mig själv och inse att allt inte behöver vara perfekt."

Som jag känner igen mig i de orden. Trodde såå länge att det fanns något att leva upp till, ett sätt att vara som var bättre än något annat. Ett sökande.

Vill dela med mig av en enkel och tydlig insikt som kom häromdagen. Vet inte alls om den talar till dig, men här kommer den i alla fall. :-)

Det finns inget att leva upp till - det är det som är komedin.

Med andra ord; i den här komedin vi lever i, drömmen, leela, guds lek eller skådespel, så går vi människor omkring och försöker vara på ett visst sätt, bli bättre på att vara, hitta oss själva.
Det är en del av komedin, av skådespelet, av drömmen, inget annat.

Men det som är så fantastiskt enkelt och befriande och faktiskt komiskt, är just att det inte finns något för oss att leva upp till. Vi söker och vi försöker. Men det finns ingen mall, inget "rätt" sätt att vara eller göra på. Allt är. Varken rätt eller fel. :-)

#5 Tack, det där var verkligen ord som jag behövde höra/läsa =)

#5 Där håller jag med dig helt och fullt.

Att vilja vara bättre än vad man redan är..
Det är väl något typiskt kvinnligt?! =)

Känner en massa press på mig att kunna allt. men efter att ha läst denna tråd så har jag ju förstått att man kan bara vara som man är/orkar det man orkar.
Sen att man lär sig något nytt varje dag, det är en sak.
Men att pressa till sitt yttersta får en att bara känna sig värdelös.

#6
Varsågod, så bra att orden kunde vara till glädje för dig. :-)

#7 :-)

#8
"Att vilja vara bättre än vad man redan är..Det är väl något typiskt kvinnligt?!"

Jag skulle vilja säga att strävan efter bättre är något typiskt mänskligt, innan vi vaknat till förståelsen av vilka vi är och inte är. :-)