Håller med dig. Min inre kunskap och vetande finns mer och mer stadigt i mig nu. Jag känner efter och provar på olika saker under tidens gång. Har märkt att ibland fungerar det att tillåta allt och alla bara får vara och det går mig helt förbi. Ibland får jag gå in i min smärtkropp och göra frigörande andning, typ. Nästa gång fungerar det bättre att ta fokus i mitt qi, andas, vända på tankarna och bara registrera vad som händer och varför det händer i mig, särskilt när det gäller mina barn. För att ta ett exempel på verktyg vi provat på härinne. Hoppas du var med på min andemening här.

Så har jag också märkt att det som var sant för mig igår, inte det i dag, därför håller jag aldrig fast några "sanningar", med vetskapen om detta.

Ja, vi får ju alla hitta våra egna sätt att komma fram till det som är sant. Vi är ju alla unika mänskliga uttryck för det gudomliga. :-)

Jag märker att det inte är mycket jag vet längre. Alltså sådant som jag med största säkerhet och övertygelse kan säga är sant. Det mesta vet jag inget om. Det jag har inre vetskap om är det som är viktigt, resten inte.

Så att tro det ena och det andra, om mig själv, om andra, om situationer, om livet, om vad som sker efter "döden"; allt sånt har inte längre någon direkt relevans.

Och, det är helt okej! Faktiskt är det t o m så att det ligger en känsla av frihet i detta med att inte veta.

Jag måste inte längre ha svar på allt, veta varför saker är som de är eller hur saker och ting fungerar. Det är också frihet.

Jag tror på skönheten i livet.

När jag tar tid att se solnedgången som aldrig kommer att upprepas, måste jag tro att det är värt att vara kvar här en dag till om så bara för att kunna få se nästa.

Jag tror på de enkla njutningarna i livet.

När jag strör salt och oregano med en skvätt olivolja på en halv tomat kommer tron att inget jag ätit någonsin har varit lika gott.

Jag tror på kärleken.

När jag bestigit otroliga höjder och kastats ned i bottenlösa djup av en kvinna, kan jag inte annat än tro på att kärlekens makt är gränslös.

Tack för ditt andra inlägg Tunrida!

Jag satt och funderade på det här med hur viktigt det är att tro och kom fram till att det kunde vara det för mig i vissa sammanhang…

När du skriver Jag måste inte längre ha svar på allt, veta varför saker är som de är eller hur saker och ting fungerar. Det är också frihet. så trillade poletten ner för mig om vad du menade :-)

I min utveckling till medium är det viktigt för mig att tro att det faktiskt finns en andevärld, som jag kan kommunicera med. Jag har inte sett den, inte hört den, men fått "antydningar" om att den finns där - därför tron på den!

Men din slutkläm visade verkligen såsom jag känner för detta - jag behöver inte veta för att hålla på med det - bara ha tillit till att den finns och att det fungerar att kommunicera med den :-)

Det har skänkt mig den där stora frihetskänslan du pratar om!

#3
Tack för din syn på tro, vackert skrivet. :-)

#4
Tack Vintersaga, kul att höra att du hittar din frihetskänsla. :-)

Ja detta var ett bra inlägg. Detta är ju ett ord som vi tror på haha. Rätt komiskt.

Jag trodde men nu vet jag och hur många inkl jag själv tvivlar på sig själv både vad vi vill och inte vill. Vi tänker med huvudet och känner med hjärtat och så börjar vi tvivla för det ena säger si o det andra säger så. Jag trodde jag kände en sak och började analysera med intellektet. Då tappade jag min vetskap om mitt innersta, det jag kände. Nu vet jag att jag skall följa de innersta signalerna dvs mitt hjärta. Då blir allt flow i livet. Är det rätt så är det lätt.

Mötte en kille idag som arbetar med säkerheten och han ville veta hur de kunde lära sig se om någon ljuger och hur de kunde läsa folk.

Jag svarade sådant känner man om man har kontakt med sina känslor. Detta ville han lära sig mer om. Nu blir det en work shop med 20 män, wow så gött. ;-)

Hoppas ni förstod.

Tack Tunrida du är en gåva med dina ord som flödar ;-)

#1 Ja det har du rätt i. Vi vet mer än vi tror haha

#3 Mycket fint inlägg.

#4 Fri eller bunden?

Ja det var verkligen poetiskt och vackert skrivet, DonDiego!

Skulle velat ha skrivit något liknande själv, men nu blev det på det här sättet Vad jag egentligen menade, var åt ditt tänkande Tunrida. Jag känner mig mer hemma och trygg i mig själv, och därmed känner jag mig mer flexibel och fri att följa min inre övertygelse och känsla av som är rätt och sant för mig i stunden. Jag behöver inte heller veta allt, jag vet vad jag behöver veta i detta nu och det liksom räcker så.

Jag tror på hopp…

Jag tror på mig och min egna innre och yttre förmåga

Jag växte upp i ett ateistiskt hem, men funderade över hur religiösa människor kunde lita på gud. Det verkade praktiskt och trevligt. Fast jag försökte, så gick det bara inte att köpa konceptet kristendommen för mig. Ingen annan religion heller för den delen. När jag studerade troende människor lite närmre, så såg jag att det dom gjorde, var att dom hade den positiva tanken Gud ska hjälpa mig. Så tog dom itu med problemen, glada i hågen. Då tänkte jag: JAG ska hjälpa mig. Jag kan allt jag vill. Det funkar fortfarande. Nu har jag förstått varför.

#3, undrebart skrivet!!

Vad det gäller tro i allmänhet så tror (*L*) jag den är viktig, det är ju det man tror som ligger till grund för ens handlingar…

Att tro på någonting är ju inte heller att veta. Det är därför vi kallar den en tro. Annars skulle alla trosinriktningar heta "vetskap" kanske..?  Ofta kommer nog intuition in också, man känner in någonting som man anar finns där, och därför "tror" man. Oj, vad djupsinnig jag blir så här på nattkröken! :)

jag litar på min intuition blint… Den har aldrig någonsin haft fel.

Tänkte skriva en sak efter att ha läst Tunridas början, men sedan läser jag vidare och tänker, att alla skrivit lite av allt jag tror på…

#2 Vi är ju alla unika mänskliga uttryck för det gudomliga. DET tror jag på.

#3 Jag tror på de enkla njutningarna i livet. Don Diego: Fint skrivet! Vad heter du på biblioteket?

#6 Är det rätt så är det lätt. (Så då borde jag tacka ja till mitt sommarjobb som jag blev erbjuden på silverfat, och strunta i nya a-kassa regler) (STOR PARENTES)

#9 Jag tror på mig och min egna innre och yttre förmåga Jag VILL tro på min egen förmåga - Som jag TROR hänger ihop med #2!

Tja, mitt "sökande" är nog min vilja att helt enkelt tro på mig själv.

Jag tror på mej själv annars skulle jag inte kunna börja på ny tråd vid 67 års ålder alltså köpa nytt hus som jag ska riva invändigt och göra om… slänga gammalt  köpa nytt..Sedan är jag väldigt nyfiken och vill alltid lära mej nytt om olika teman men tron varierar konstant allt eftersom man lär sej .Sedan håller jag med#3 och hans tro på det enkla, kanske vakna och tänka jag lever ännu en dag vad härligt. Tack!

#6
Tack snälla Gitte! :-)

Tror gör jag på mig själv och vetskapen om mina kunskaper gör att jag kan dela med mig av mina kunskaper som gör min tro på mig själv starkare och vetskapen av fler har blivit något listigare eller lite mer kritiska har stärkt min vetskap om att människan har en möjlighet att förändra sin sits i sitt liv och i sin värld.

Tack allihop för era kommentarer kring detta med att tro. :-)

Faktiskt tror jag på mer saker, men det tar vi en annan gång…

Tro!

Jag tror.. inte på något..
Tro i alla former har skapat så oerhört mycket lidande i detta universum.
Tro skapar också hopp.. Hopp skapar besvikelse, förväntan.

Livet är! Livet upplevs, lägger vi till tro i någon form så förväntar vi oss en lösning på ….

Jag vet däremot en mängd saker…
Jag vet att eld är skadligt.
Jag vet att vatten är blött

Så Tro och vetskap har för mig två vitt skilda betydelser och saknar egentlig relation till varandra.

Visst är det rätt fascinerande att det människor tror på, är något som de värnar om så väldigt mycket. Många försvarar sin tro in i det längsta och jag talar inte om andlig eller religiös tro endast. Det är bara en liten del av tro.

Ta t ex tron på våra tankar och på vilka vi tror oss vara, på vår syn på världen, oss själva och andra. Tro innebär att man faktiskt inte vet, man antar, men ändå blir tro för många till sanning. Intressant.

#20 Visst är det så. Att människor försvarar sin tro väldigt hårt. Någon sa att så fort du tar ställning FÖR något, så tar du också ställning MOT något annat. Det ligger något i det och det märks i världen, så mycket motsättningar det finns emellan olika ideogier. Utan FÖR, försvinner MOT

Just nu tror jag att bakfylla är någonting man förtjänar…

#21
Ja, just detta med att det skapar separation i tanken. Försvarandet av vad man tror på eller tror sig veta (även åsikter) leder till uppdelande; jag och alla andra, mitt och ditt, vi och dem. Rätt och fel.

Det håller oss separerade, vilket är egot. Det är alltid egot som tror sig vara separerad, så upplever man det så, så vet man att det är en förvanskad bild av verkligheten som man tillfälligt tror på. :-)

Jag pratade häromdagen med två andra om ämnet politik och de politiska partierna. Där har vi ett tydligt exempel på tro och på separation. Väljer man att rösta på ett parti, väljer man bort de andra. Vi och dem-tänkande.

Numera är detta med politik och olika partier främmande för mig. Jag ser bortom både färg och politisk ledare, för det är bara fasader, inte sanningen.
Tidigare hade jag starka åsikter (som jag trodde på och alltså identifierade mig med) angående "rätt" och "fel" parti. "Rätt" och "fel" politisk ledare. Begrepp som feminism, jämställdhet, djurrättsfrågor, miljö, o s v.

Idag kan jag ju ha en åsikt om det ena och det andra, men åsikten är inte något jag tror på eller behöver försvara. Jag identifierar mig inte med olika begrepp längre.

#22

Hahaha, förmodligen har du rätt där Ijin. ;-)

#21 Visa ord. :-) 

#22 Ja du den var bra. ;-)

#23 Kraftfullt inlägg och sanningens ord.

#22 Bakfyllan.. Är konkret och ingen tro.. och den är bra för att man ska få valuta för nerlagda pengar..

Helst ska man vara bakis i minst 2dgr… För att få valuta för det man betalade dagen/arna innan..

 Om du inte blir bakis? Varför drack du då? Känns det inte kunde du ju lika väl ha druckit vatten..

#26 Man kan tro på bakfylla? Man kan ju tro på buddah, och han är fan konkret…

Måste ju supa skallen av mig någon gång, så man faktiskt vet vad man pratar om. Det lär knappast hända igen.

#26 Har jag sagt mången gång… aldrig igen…

Sen av någon helt oförklarlig och outgrundad anledning alla mina trots och löften?? Så vaknar man dagen efter kvällen före och undrar hur gick det där till? Vem satte en pistol mot mitt huvud och tvingade mig att dricka? för jag skulle väl aldrig… Kunnat, velat eller tagit aktiv del i intaget??

Men kvällenföredagenefter kändes det som en bra idé??

Jag, till skillnad från väldigt många människor, håller alltid vad jag har lovat… Dessutom gör jag aldrig samma misstag två gånger.

Så det är en väldigt liten chans att jag blir packad igen.

#29 Ja.. Du är inte så gamal än.. Jag lovade också en hel del när jag var ung har hållit det mesta men långt ifrån allt…

Men mycket…

Själv är jag en sådan som testar allt, minst engång.. För om man inte provat kan man inte uttala sig, mer än tro sig.. föredrar att veta.. Är det bra, roligt eller på annat sätt värt att testa igen?

Är det det, så Go 4it.. ångrar nog hellre att än varför..

Den dagen då det tar slut så säger jag hellre har gjort.. än varför gjorde jag inte?

#30 Min mentala ålder är nog runt 75… Jag testar inte allt, men detta låg på min "Att göra lista;)"

Annars brukar mitt sunda förnuft vara det som gäller, och eftersom jag inte ger efter för grupptryck så gör jag ju som jag vill;)

Men jag dör hellre än att bryta mina löften. Därför är jag jävligt försiktig med vad jag lovar, men jag håller det alltid.