
Vem ska säga att du gör rätt?
Hej har funderat länge på om det är fler som jag som saknar den där personen som ska stå bakom axeln och vara den som säger att ditt beslut är helt rätt?
Och om det är flera som längtar efter den rösten, hur blir man då av med den längtan? Tips?
En vän sa en gång - "Jag tröttnade på 'The back seat driver'" och skiljde sig!
Jag ser det som en bra liknelse - är jag föraren eller är det den där bak som säger åt mig hur jag ska köra och vart?
Lyssnar jag för mycket till andra - alltså överlämnar ansvaret för mitt liv i andras händer - kan jag ju inte påverka särskilt mycket. Då blir mitt liv reaktionsmässigt.
Om jag däremot alltid tar konsekvenserna av mina handlingar - vare sig jag gör "rätt" eller "fel" - har jag ingen annan än mig själv att skylla på! Det gör att jag lättare kan påverka mitt liv i den riktningen jag själv vill :-)
För att få bort den där rösten så valde jag att ta ansvar för allt som jag valde/gjorde - tufft många gånger men det har stärkt mig (mitt självförtroende såväl som min självkänsla).

Mm känner igen mig i det då jag tar ansvaret för vad jag gör men bryr mig vädigt mycket om vad andra tycker om det… eller vad de skulle kunna tycka om det..så jag får jobba hårdare på att skita i vad andra tycker om mitt liv helt enkelt..
Sticker in här…
jag ser att du är ung, oftast har man ju också en period i livet som ungdom när man lyssnar mkt på andra (kompisar). Man är ju van, oftast genom att man lyssnat på sina föräldrar under många år. Vareftersom släpper man det och man står mer o mer på egna ben, i dagens samhälle så är fortfarande "flocken" viktig, att vara lik andra och att höra till. Vi ska lämna det mer o mer, men det är inget vi gör på 2 röda! Det måste få ta sin tid. Träningen är ju det som vintersaga säger.
Ev kan du också vara en inkarnerad ängel, upplever att många av dem har svårt med just detta med självförtroende och att ta plats! Många av oss inkarnerad änglar i människokroppar har inte ett så kraftfullt ego och behöver bli ett starkare jag!
Nu VET jag inte om så är fallet med dig, men jag nämner det ändå…
Veta kan man bara göra själv….
kram på dej
Mariann

Ung och ung, jag är 21 och har bott själv sen jag var 16, men jag förstår ditt resonemang och kan absolut förstå det. Men det är väll just det att slippa behöva känna trycket att behöva anpassa sig efter ev personer,vänner,grupper och familjers åsikter, det är hur man gör det som jag behöver tips som känns det som.
#0 Välkommen hit. Det är kanon att du är så medveten om att du vill göra något åt saken. Våra hjärnspöken skall vi bli medvetna om när de dyker upp. Det är från tanke, känsla till handling.
När du följer ditt hjärta vad du vill, vilka situationer har det varit? Hur kändes det?
Vad är din känsla när du ej blir accepterad av andra i ditt eget beslut?
Fundera och gå inåt. Det är att hitta hem till den du är. Då menar jag vi vill alltid vara nära oss själva och känslan blir då värme, överflöd, tillit, kärlek och glädje.
Från smärta-makt. Att ta ratten och köra i den riktning som du själv vill. Precis som Vintersaga säger.
Om du har lust så läs denna: http://personligutveckling.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=add44384-ec02-4672-91b0-6ed595daf1e0
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se