Wow vilken fantastisk berättelse. Nu blir jag förståss väldigt nyfiken på svaret, men jag undrar oxå om det är så att det står där i din text. Svaret är så enkelt att det blir svårt att förstå.

Ja.. svaret finns där! ;)

En annan insikt jag uppnådde efter denna händelse är att allt går igen! I stort som i smått, i liv i kroppsform som i liv i icke kroppsform.. Bland encelliga organismer å bland dom högre.. mönstret är alltid detsamma! Utvecklings spiralen ser lika dan ut vid ett universums skapelse som vid skapelsen av ett barn, studera en atom med dess neutroner å protoner å du ser ett helt litet solsystem i miniatyr! Så fantastiskt enkelt och just därför så svårt.. men åxå så oerhört underbart!!

Väl mött!

#2 Jag misstänkte det nu ska jag förstå det bara.

Det här att allt går igen är oerhört intressant. Jag läste nyss en bok som hette "gudinnorna innom oss" Där beskrev dom gudinnearketyperna och relaterade till nutidskvinnorna, som mor, dotter, älskarinna och hustru. Min slutsats var: Jösses inget är nytt under solen, allt är en repris. Inget i mitt liv och mina relationer är något unikt. Allt har hänt förut och kommer att hända igen och igen.

Märkligt men den beskrivningen av mikrokosmos och makrokosmos gjorde jag häromdagen när jag pratade med en kompis om att allt är ett tomrum. Det är verkligen underbart och vackert.

Nä… på ett vis har du helt rätt! Ingenting nytt i universum, vi vandrar samma väg.. men det blir ändå skillnad! För vi tar till oss fler å fler insikter och kommer då åxå närmare vår sanna födelse för varje liv vi lever, men vägen vi vandrar på är den samma.. Mönstret går igen… Men tack vare detta så kan du åxå räkna ut vart du är på väg och varifrån du kommer!!

Jag kan bara buga mig!

#4 Nu får jag sätta mig ner och tänka efter.

#5 Jag kan tro det

#0
Tack för att du delar med dig av din upplevelse. Underbart.
Ord blir överflödiga från min sida. :-)

Nu kom orden. :-) Har en fråga nämligen.
Detta hände 2001 skrev du. Hur har livet som du ser det förändrats sen dess?
Alltså din syn på tillvaron, dina relationer till andra osv? Vore intressant att höra om, ifall du vill berätta. :-)

Måste läsa en gång till denna fantastiska berättelse! Tack för att du berättar och lycko dig att du själv fått uppleva det!

Tack för att du delar med dig av dina innersta känslor och upplevelser. Det känns som en underbar euforisk känsla och total tillit till alltet. Wow.

Välkommen hit.

#8. Ja, hela mitt liv eller snarare mitt synsätt förändrades totalt av denna upplevelse! Allt och inget har förändrats. En av dom största skillnaderna är väl just att tron (hur stark den än är) ändå aldrig kan jämföras med vetskapen! Vetskapen skapar en så oerhörd trygghet! Glädje! Jag VET att allting har en mening, jag VET åxå vart jag är på väg och hur jag hör samman med alltings vara… Jag upplever inte längre sorg, smärta, svek på samma sätt längre, Just att äntligen fått dom svar som jag sökt i hela mitt liv har gett mej ro! Jag känner en djup, lugn harmonisk lycka som genomsyrar hela mitt liv och synsätt. Därmed inte sagt att livet jämt är kul eller att jag alltid är sprallande glad.. Jag kan njuta av livets alla skeden på ett helt annat sätt idag, jättesvårt att förklara… Men du kanske fick din fråga något sånär besvarad?

Tack alla ni andra! Kommer fler delar om Jagets skapelse process å mina tankar runt detta framöver!

Ett annat utdrag från mina anteckningar kanske ger ett mer uttömmligare svar på frågan…

"Vi skapar sej själva genom insikter! Insikt läggs till insikt.. Som pärlemor som byggs på runt ett sandkorn i en mussla. Lager läggs till lager.. Tills en dag en pärla är skapad. För att komma till insikter, oavsett vilka insikter krävs kunskap. För att få kunskap krävs erfarenheter. Och för att få erfarenheten krävs upplevelsen av densamma. Genom upplevelser får vi således kunskaper som ger oss insikter. Insikter ger oss medvetande. Medvetandet gör att vi kan lära oss att se.. Att röra oss… Att andas.. känna, uppleva osv….

Processen fortlöper efterhand snabbare och snabbare.. Vi börjar blir medvetna om vår egen existens. Att vi är EN individ, avskild från alla andra individer. En individ i form av arten människan, med en själ eller ett Jag. Redan för årtusenden börjar vi separera själen eller Jaget ifrån kroppen. Man talar om de som två olika väsen! Vi börjar så sakta få perspektiv på tillvaron. Just genom att vi kan skilja vårt eget väsen från alla andra väsen! Således är också mångfalden av yttersta vikt för vår skapelse. För utan den kan vi inte få perspektiv. Utan perspektiv kan vi heller inte uppfatta dessa "mönster" Jaget måste följa mot sin födelse.

Vi måste också komma till den insikten att Jaget inte är detsamma som den kropp den skapas och lever i. Kroppen är endast ett redskap för Jagets möjlighet till de grundläggande och enklaste erfarenheterna och upplevelserna av känslor, fysiska samt psykiska av densamma inför sin födelse. Ett redskap gjort för att lära oss skillnaderna mellan de psykiska och rent kroppsliga känslorna av positiva och negativa stimulanser. Att till fullo förstå dessa stimulanser och att samla på oss så många olika sorters smärtor och njutningar som möjligt, samt av så många olika orsaker/skäl som möjligt. Tyvärr så tror jag att många människor idag glömmer bort den viktigaste orsaken till kroppen, näst efter överlevnad samt fortplantnings syfte givetvis. För många människor har kroppen blivit liktydig med dem själva och detta ser jag som ett stort problem för jagets födelse. Man skulle kunna jämföra kroppen och det "utvecklade jaget" med en bil och dess förare.

Kroppen bör visserligen skötas om så mycket som möjligt, men inte så till den milda grad att den endast skall fungera som ett lockbete för det motsatta könet samt för de rent sexuella relationerna. Att ta så väl vara på sin kropp så att man kan bli så långlivad i densamma som möjligt är heller inget vunnit med om man inte tagit till sej de lärdomar man kan göra med detta så viktiga redskap. Man måste ta till vara den oerhörda nytta man har av sin kropp och använda den som det redskap det faktiskt är! Ni vet säkerligen alla vilka rent patologiska retningar av er kropp som skänker er smärta, obehag eller njutning. Men har ni tänkt på hur mycket som handlar om just patologiska njutningar kontra psykiska? Vad är det som avgör om en viss retning i form av en smekning som avgör huruvida du uppfattar den som obehaglig, njutningsfull eller kanske rent av sexuellt? Det är nämligen återigen orsaken till smekningen som i detta exempel som oftast har den största bidragande effekten på hur du upplever den samt de associationer den väcker i ditt inre och oftast inte skälva retningen i sej! Om man som människa till fullo kan ta in dessa insikter innebär det att hon i vilken given situation ständigt själv kan avgöra hur hon skall uppleva situationen oavsett huruvida hon själv kan påverka den rent praktiskt.

Nu, efter min födelse så har jag även på något sätt inte bara förlikat mej med min värk, utan jag kan dessutom se den som något positivt! På grund av värken kan jag på ett mycket vidare plan njuta av de positiva stimulanserna i form av värme, närhet och njutning. Även så små njutningar som jag innan min skada knappt bemödade mej med att känna kan jag idag uppleva som oerhört positiva och njutningsfulla just eftersom jag kan sätta dem i relation till den ständiga värk jag dras med. Liv i kroppsform är således det allra enklaste formen av liv! Det är endast begynnelsen till evigt liv i icke kroppsform! Och ju fortare "jaget" kommer till dessa insikter dels genom egna praktiska övningar samt varvade med rent teoretiskt andliga övningar, så kan man gå vidare till den utvecklingen i icke kroppsform som är så oändligt mycket behagligare och varierande än den i kropp. Som med alla andra "läxor" ju fortare man sätter fart med att ta itu med dem desto fortare kan man gå vidare.

Ett Jag kan inte skapas och födas till full insikt inom loppet av ett enda liv i kropp. Jaget måste inför sin födelse vara komplett ifråga om känslor och upplevelser. För att Jaget skall bli komplett krävs det att den varit allt i alla konstalationer. Jaget skall ha upplevt att vara Jägaren och bytet, den som ätit och ätits, offer och förövare. Den som sårat och den som sårats, vinnaren och förloraren, skaparen och förgöraren. Alltså läraren och eleven i alla upplevelser och konstalationer som existerar!

Därför inkarnerar sej Jaget ned i de olika kropparna efterhand som den tagit till sej de upplevelser, lärdomar och insikter som för den vidare i utvecklingen.

Sålunda är kroppen till för att användas till just dessa upplevelser som vi via vårat nerv system kan uppleva och känna rent fysiskt. Numera går mycket av min tid åt till att just lära mej alla de aspekter som spelar in, för att jag skall kunna uppleva en viss retning som njutningsfullt eller smärtsamt. För ofta är det så att det är en samverkan mellan minnet och associationer, syn och luktupplevelserna samt den rena fysiska beröringen och orsaken till den specifika beröringen som är avgörande för hur jag upplever den. Genom att träna mej i vad som är det väsentliga i varje situation kan jag lära mej att i mitt sinne framkalla den känsloupplevelse som jag för stunden önskar. Jag kan således välja exakt efter eget gottfinnande hur jag skall uppleva alla beröringar jag utsätter mej för. Så för att sammanfatta detta stycke: Kroppen är INTE till för att tittas på, eller åtminstone väldigt lite. Den är till för att användas för att få kunskap och erfarenhet av alla de olika känslor man kan förnimma i kropp! Inga känslor är för ringa eller för oväsentliga för att man inte skall försöka uppnå dem. Sen måste man också givetvis ställa dem i relation till de psykiska känsloupplevelserna och försöka förstå dess inbördes samanhang. Betänk också att alla känsloförnimmelserna upplevs olika beroende på syftet med densamma, så en och samma känsloretning av en viss del av din kropp kan upplevas på ett otal olika sätt, beroende på orsaken som sagt samt ur vilket perspektiv man använder sej av just för stunden.

För mej är detta ett axiom som jag utan problem kan väva samman med vetenskapen, teologin och filosofin. Och det är just det som måste till för att man skall kunna få alltings vara att hänga samman. Med andra ord kan man säga att jag hävdar att ingen vetenskaps man, hur stor och framstående han än må vara ensam kan lösa den frågan. Inte heller den kunnigaste och frommaste teologen eller den mest beläste och utbildade filosofen. Tillsammans? Absolut!

Tyvärr lider de flesta av alla dessa högt aktade män och kvinnor av ett, å ena sidan synnerligen roande och andra sidan mycket beklämmande beteende. Som små barn i en sandlåda kivas de! Både inom det egna skrået och mellan varandra.

- JAG HAR RÄTT och NI HAR FEL!

- JAG SKA BESTÄMMA, ANNARS SÅ ÄR INTE JAG MED!

- DET SKA VARA EXAKT SÅ SOM JAG HAR BESTÄMT! Osv.

Tänk om de istället kunde ta del av varandras rön och kunskaper? Om dom istället för att slå ned på varandra kunde tänka: Hummm… Undrar om det går att passa ihop det han påstår sej veta med det jag tror mej veta.. För det är så att de alla har delar av svaret! Men för att kunna få fram hela svaret måste de använda sej av varandras rön och kunskaper, först då kan svaret bli helt korrekt!

Det går helt enkelt inte att med bara vetenskapen förklara livets mening eller skapelse processen. Det går heller inte att med bara de olika teologiska teorierna förklara alltet. Man måste försök att se dessa "vetskaper" som olika pusselbitar. Pusselbitar som faktiskt passar ihop om man hittar det "rätta" sättet att lägga dom samman. Rätt sammanlagda bildar dessa bitar en bild, eller kanske snarare ett mönster.  Och just detta "mönster" är vägen till de "insikts nycklar" som öppnar de dörrar som man som människa inte kan se med blotta ögat. De dörrar som Jaget senare skall vandra vidare i sin utveckling till att bli en skapare. Under den senare delen av Jagets utveckling så kommer Jaget att "splittras upp" i tre olika Jag. Det ursprungliga medvetna Jaget samt det övermedvetna Jaget och det undermedvetna Jaget. Dessa "tre" Jag, måste slås samman för att det "färdiga" Jaget skall kunna "födas" till vad Jag kallar Ett fullt utvecklat medvetet Jag. Denna process från början till slut tar oerhörd lång tid. En tid som inte kan räknas i år utan snarare i antal LIV.

Att rent vetenskapligt bevisa detta påstående tordes vara mycket svårt, ja kanske till och med omöjligt i detta läge. Inte heller med bara Teologins hjälp eller för den sakens skull Filosofins lära. Jag tror att endast genom att använda alla dessa tre lärorna så kan man komma någotsånär i närheten av "bevis". Man måste dessutom ta till sej andemeningen och förstå dessa tre stora lärors syften. Och här har vi nog en av orsakerna till att människan har så svårt att lösa denna gåta. För som regel tar man bara till sej EN av dessa läror och låser sej vid den. Men genom att låsa sej så blir man ju rent automatiskt bunden och man kommer inte vidare i sin utveckling. Människans otroliga förmåga att ständigt försöka begränsa sej själva i sin utveckling är helt fantastisk! Hon skapar sej en mängd "oskrivna regler" tabun och fördomar, och oftast är de alla till ingen som helst nytta eller mening.  Jaget kan endast fortlöpa sin färd mot födelse om det är fritt! Det är endast den fria människan och det fria Jaget som kan födas till odödlighet och komma att bli ETT med alltings vara! Tills Jaget har kommit till denna stora insikt och födelse, kommer den att vara bunden till liv i kroppsform. Och få göra om dessa "ekvation" om och om igen tills den uppnått denna insikt.

Att kunna komma dithän kräver bl.a. att vi lär oss att sätta allting i relation till någonting annat. Man måste ta till sej relativitet teorin och förstå dess totala innebörd. När jaget till fullo kan inse den övergripande totala innebörden av att allting står i relation till allting annat som existerar i detta universum, samt hur de står i relation till varandra. Samt att INGA upplevelser är för små och obetydliga eller på något sätt onödiga! Då vet också Jaget VAD det är och HUR det uppkommit samt MENINGEN med sin existens i kropp. Såsom t.ex. den urgamla frågan "Vad är meningen med livet". Denna fråga är faktiskt en omöjlighet föresten att besvara, för att kunna besvara denna fråga måste den omformas till följande: " Vad är meningen med liv" Till att börja med, följdfrågan lyder, "Vad är meningen med liv i kroppsform". Men.. Detta är ju inte viktigt på något sätt!

Med Jagets födelse kommer också vetskapen och med den kommer tryggheten och kärleken, Glädjen och tilliten. Det som Jag innan har upplevt som ohyggliga evighetslånga år av skräck, förtvivlan osv. har nu förminskats till det lilla stick som Jag i människokropp upplever i samband med att jag behöver ta en spruta.. Inte mer än så… Alla dessa upplevelser har varit nödvändiga för att Jag i mitt "seende" skall kunna få färg, kontraster, djup och förståelse, medlidande och empati.. För att kunna bli hel och ett!

Det som i första hand gör, att jag i mitt allra innersta känner att det var den stora sanningen Jag funnit, den sanningen som alla religioner söker, som filosoferna söker och även vetenskapen söker. Är hur hela mitt tänkande och medvetna Jag har utvecklats på ett helt enormt sätt efter min födelse. Jag upplever att jag har funnit en nyckel, eller kanske snarare några få genomgående mönster som går igen i ALLT! Ett mönster som till synes kan se ut på hur många sätt som helst tills man väl har sett den genomgående strukturen. Exakt som om ni har testat att hålla dessa tredimensionella bilder man ibland får i tidningarna som man skall hålla ett par centimeter ifrån näsan för att man sedan skall sakta flytta bilden längre och längre ut.. Tills helt plötsligt den där gråaktiga till synes bara en kladd, visar sej vara en bild på ett skepp eller på någonting annat. När man väl har sett vad bilden föreställer så ser man den hela tiden… Den gråa kladden vägrar infinna sej.. "

Jag läser din text igen. Den är väldigt intressant. Jag har en förmåga att se mönster där andra inte ser det. Mönster intresserar mig mycket. Det är något återkommande i dina texter att du ser mönstet. Kan du beskriva hur det ser ut i grova drag?

En svår fråga du kommer med här omelett.. I och med attt dom genomgående mönstren är så abstrakta så är det åxå svårt att sätt ord för att beskriva dom.. Det är därför man oftast får ta till en mängd liknelser för att försöka förklara dessa abstrakta ting..

Måste nog fundera en stund å kika i mitt material om jag har något som kanske kan besvara din fråga. Ber att få återkomma!!

Väl mött//I.

#14 Jag är intresserad av flera ämnen matematik framförallt geometri, fysik, kemi, anatomi, teosofi, psykologi. Inte helt tappad bakom en vagn. På det har jag en mycket stark rumsuppfattning och ett "bildtänkande" Med det som bakgrund, kanske du kan peka i en riktning.

Trodde inte heller för en sekund att du var tappad bakom en vagn heller! *L*. En av dom bästa hjälpmedel jag själv har haft som hjälp har varit etologin, beteendemönster, ett mönster som är oerhört lätt att applicera över gränserna hos alla levande arter, En Chimpans beteendemönster är nästan identiskt och står för samma saker som människans i samma givna situationer, men det är lättare att lära sej först Chimpansens mer enkla etologi jämfört med människans och sen applisera över det hela till människan. (åtminstone för mej, och det är ju så att alla måste använda sej av sina specieella färdigheter för att finna den väg som är mest naturlig för var och en).

Hittade nedstående anteckningar… vet inte om dom e begripliga, men använder mej av just matematiska termer för att försöka förklara sökvägen…

"Dessa mönster som jag redan sen barnsben har känt existerat även om jag inte varit säker på hur, har jag nu "sett" och nu kan jag således se detta mönster hela tiden i alla situationer.. Dessa mönster är exakt i alla dimensioner, från atomnivå upp till universums nivå.. Och långt bortom den.. Dessa mönster är densamma inom all skapande kraft, alltifrån matlagning till musikens uppbyggnad och målarens palett, livets uppkomst och utveckling I och utom kroppsform. Genom att jag idag har funnit de mönster, och genom otaliga studier sett att det faktiskt är TOTALT genomgripande i alltet, så kan Jag också använda mej av dessa mönster för att kunna "se" in i dimensioner och framtider som jag ännu inte har upplevt. Jag kan också gå bortom det förflutnas rand och ner i partikel storlek som ännu inte kan ses med den elektronik människan av idag har tillgänglig. Det har gett mej kunskapen om hur Jag skall kunna se på allt ur otaliga aspekter och ur vilket perspektiv jag skall se dem på för att kunna förstå det som tidigare verkat så Oförståligt eller meningslöst.

Denna vetskap har också gett mej förmågor på andra sätt som jag inte tidigare behärskade, åtminstone i just DETTA livet. Bara som detta med skrivandet.. Under min studie period hade jag så stora problem med att utrycka mej i skrift att jag ibland fick göra vissa prov muntligt. Idag känner jag det nästan ibland lättare att utrycka mej i skrift form än i tal.. Jag har också fått kunskap i förmågan att kunna skilja mitt Jag från min kropp när jag känner behov för att resa i tid och rum för att söka svar och för att komma i kontakt med det stora minnet som Jag i kroppsform annars inte har möjlighet att länka mej samman med. Dessa förmågor som jag nämnt och andra jag inte tar upp just nu är på inget sätt något "övernaturligt" eller konstigt. Men under de liv vi lever i kropp under den tid vi skapas och för att sedan födas i så måste vi lära oss att räkna fram de svar som ingår i de ekvationer vi just för stunden skall lära oss på "manuellt" sätt. Dessa mönster kan närmast liknas vid de fyra räknemetoderna som man använder sej av inom matematiken.

Man skulle kunna jämföra detta med en grundkurs i matematik. Som vi på en viss nivå i grund skolan skulle läsa in… Till att börja med måste man ju först lära sej de fyra räknemetoderna och hur och när man skall använda sej av dem, samt hur dessa räknemetoder ser ut i skriftform.. Det är viktigt att man lär sej att räkna ut dessa grunder med huvudräkning. I annat fall så skulle vi ju inte kunna räkna ut de mest elementära tal som vi under vår vardag måste kunna räkna ut i huvudet. Vi måste FÖRSTÅ hur de fyra räknemetoderna skall tillämpas och när! Annars vore vi totalt beroende av den artificiella intelligensen via datorer och miniräknare. Även detta var under min studie period svårt för mej.

Så MIN sista lektions ekvation var att hitta just den inlärningsmetod som skulle ge mej den där Ahaa upplevelsen man får, när man nästan slår sej för pannan och säger: "Var det SÅ LÄTT??" För först då har jag till fullo förstått just den grundkunskapen i det ämnet som vi nu liknat vid matematik. Jag har förstått NÄR, HUR och vilken Räknemetod jag just vid den typen av "problemlösning" skall tillämpa mej av. Vilken metod lärde jag mej då detta igenom? Dessa "räknemetoderna" går alltså att direkt översätta till det mönster jag tidigare talade om.

Som jag tidigare nämnt så kände jag redan som barn att det fanns ett mönster som jag skulle finna och förstå, trots att jag inte var direkt medveten om det, det bara fanns där i mitt undermedvetna. Men det låg så nära lösningen att jag hela tiden kände en stark sökande drift…

Men först måste jag hitta just den metoden som Jag i detta liv skulle klarar av..

Så jag sökte.. Jag sökte efter ett svar, ett svar som jag idag vet att Jag redan hade.. Utan att ens veta om det.. Men för att jag skulle få fram detta svar samt att få det bekräftat som "rätt" så var jag ju tvungen att ha referensramar! Jag behövde också en fråga till detta svar. Hur skaffar man sej referensramar till ett svar man inte ens vet att man har och dessutom en fråga till det svaret?

Om vi börjar med referensramarna i det här fallet. Av vilket slags referensram jag skulle ha, till att börja med? För det måste väl ändå röra sej om en viss typ av referensram? Nix! Faktiskt var det inte det. För det jag sökte var ju i första hand de mönster som skulle kunna få mej att se hur allting hängde samman med varandra. Just därför hoppade jag mellan alla dessa olika typer av yrken, intressen och andra upplevelser. Jag sökte dessa ständigt genomgående mönster i mångfalden. På så vis fick jag perspektiv på de olika upplevelserna. Och mönstret är ju genomgripande och totalt.

Jag kunde alltid känna detta mönster, ungefär som när man har ett ord "på tungan" men som bara totalvägrar att ploppa fram. Trots att man vet ordet, så får man inte fram det! Denna upplevelse är som ni säkert alla vet oerhört frustrerande! Man fortsätter att försöka pressa fram detta ord, trots att man vet att enda sättet att få det att komma är att just släppa tanken på det.. För då händer det bara.. Plopp, så kommer det alldeles självmant och utan våld rullande över tungan och man skrattar till och njuter av den befrielse man just fått. Jag har märkt hur de flesta människorna jag möter ofta, antingen ständigt "bara" ser till det lilla, eller "bara" till helheten och det stora, men för att kunna se dessa genomgående mönster så är det viktigt att jobba med sitt flexibla medvetande genom att ständigt gå från det minstaste minsta till det största och tillbaka igen för att sedan försöka ta in helheten och det perspektiv som kommer med detta!

Jag har aldrig kunnat studera genom att läsa mej till saker på samma sätt som många andra. Jag behövde rent praktiskt tillämpa dessa "räknemetoder" jag skulle behöva lära mej att hantera.

Annars kunde jag inte se vilka delar i "ekvationen" som var det relevanta och då missade jag ju svaren ibland..  Jag fick traggla å traggla. Slupmässigt fick jag ibland rätt svar, andra gånger fel och eftersom jag inte såg VAD det var som gjorde att svaret ibland blev fel eller vad det var som gjorde att det blev rätt så kom jag heller inte vidare på rätt sätt. Efterhand som övningarna blev svårare så blev det mer å mer fel i mina uträkningar. Just för att jag inte visste VAD det var jag letade efter, då hjälpe det inte om jag kan metoden heller… Ändå så älskade jag att läsa, jag läste allt, jag hade massor med hobbys. Jag rörde mej runt i livet till synes utan någon plan.. Jag kastade mej in i allt som var nytt med liv och lust, nyfiken på allt.

Nu när jag tittar i backspegeln så ser ja att så fort jag hade kommit till en viss nivå av kunskapen inom vad det än gällde så tröttnade jag och gick vidare till någonting nytt. Jag älskade att ständigt röra på mej träffa nya människor och nya miljöer. Jag upptäckte att det ständigt och jämt "bara hände" dom mest otroligaste grejer. Även mina vänner hade märkt detta och dom älskade att få höra vad som hänt mej. Jag kunde ringa upp en vän och säga.. Vet du vad som hände mej idag?  Svaret blev alltid detsamma, Vad har du nu gjort för nått? Och så skrattade dom, och jag berättade och dom skrattade alltid och frågade hur fan jag bar mej åt för å alltid hamna i det dessa otroliga situationer?  Inte mitt fel brukade jag säga, Jag bara hamnade i soppan. Jag funderade ofta själv över detta men kom inte fram till något svar, ändå så kände jag i hela min kropp att det fanns en orsak! Inte för att det störde mej på något sätt. Jag hade ju oftast helt sanslöst roligt och insåg att det oftast löste sej till det bästa på något vis. Sen skrattade jag åt det och var oftast nöjd med vad det gett mej.

På samma sätt är det om man tittar på min bekantskapskrets! Jag känner människor inom alla yrken och inom alla samhällsklasser från de tyngsta yrkeskriminella, till småbyket till poliser, advokater, nämndemän, artister och "B-skådisar" till "svensson", alkoholister och narkomaner samt till och med en ambassadör och allt däremellan! Just för att på detta värdefulla sätt kunna få så många perspektiv på livet och tillvaron genom att försöka sätta mej in i allt via dessa människors perspektiv och erfarenheter, något som har varit mej till oerhörd stor hjälp!

Jag tänkte oftast att jag måste ha en jäkla tur, för jag kom ibland på vad det varit som gjorde att just det och det hände osv. Ofta var det inget märkvärdigt alls, bara en lite liten detalj som var den utlösande faktorn. Och jag tänkte..  vilken jäkla TUR! Tänk om jag inte hade hoppat på den där bussen som jag gjorde utan att ens veta vart den skulle gå, bara för att jag hade lust och inte hade någonting annat som jag inte kunde vänta med. Det resulterade i sin tur till att jag hamnade som av en slump i en videobutik. Där det fanns ett kanonkul arkadspel som jag aldrig provat förut, så där blev jag kvar en stund.. Och TUR var väl det? För efter en stund kom det in en kille som var helt sanslöst rolig, vi fick direktkontakt och hade skitkul tillsammans. Efter någon timma så frågad han mej om inte jag ville hänga med ner till bingon för att hämta hans lillebror och en polare till honom.

Och jag hade ju ändå inget för mej så jag hängde på, trots att bingo inte var något som jag var vidare intresserad av. Idag, nästan två sekel senare är han och jag och hans lillebror fortfarande goda vänner, och jag skulle kunna skriva en hel bok om allt vi upplevde tillsammans under årens lopp.  Jag skulle kunna fylla sida upp å sida ner med just sådana händelser, alla som tycks verka ha uppkommit av en ren slump eller av TUREN. Ni förstår vilken lyckost man är… Och vilka fantastiska människor jag har haft turen att få möta genom åren. Många av dom har blivit underbara vänner och som på olika sätt har hjälpt mej genom detta livets svåra och tuffa lärdomar. Det tänkte jag också på ibland… Jag hade ju begåvats med flera sådana vänner som man som människa skall vara glad över om man har en sådan vän, Vilken tur jag hade…

Likadant är det när jag ska iväg och hälsa på nånstans, vilken tur att jag känner folk överallt.. för rätt var det är så pajar bilen, men oftast så känner jag någon i krokarna som kan hjälpa mej och om jag inte gör det, så brukade någon som jag känner känna någon som kan hjälper mej, Och OM jag inte känner någon alls i krokarna och ingen annan som jag känner som gör det, så brukar det alltid dyka upp någon som hjälper mej och det brukar visa sej att det var en jäkla tur att jag inte kände någon eller kände någon som kände någon häromkring. För hade jag gjort det så hade jag aldrig träffat just denna helt suveräna människa. Fast idag VET jag, det hade inte alls med tur att göra.

För även om jag inte var medveten om det, så följde jag dessa givna mönster. Inte så helt som det kunde ha varit och trots att jag inte egentligen var medveten om det, så fungerade dessa mönster ändå. Någonstans långt bak i mitt sinne så kände jag redan då tryggheten av dessa mönster. Jag visste att allt skulle ordna sej till det bästa till sist, som i allt annat jag gav mej in i. Men så en dag så förstod jag hela den enkla innebörden, för även om jag inte visste det, så kunde jag dom "fyra räknemetoderna" och hade hela tiden använt mej av dem. Men jag visste inte när jag använde rätt mönster för just den ekvationen. För oavsett om jag kan räknemetoderna som ett rinnande vatten så hjälper det ju inte ett smack om jag inte vet i vilken given ekvation jag skall tillämpa dom i. För jag gjorde ju helt rätt ALLA gångerna, men ibland använde jag mej av fel "räknemetod" till den specifika ekvationen jag stod inför. Jag kunde försöka subtrahera en ekvation som det krävs division för att svaret skall bli rätt ja då kan jag aldrig få det rätta svaret för just den frågan. Men eftersom jag använde mej av alla "räknemetoderna" men slumpvis så fick jag ibland helt rätta svar, ibland raka motsatsen ibland det dubbla och ibland halva svaret, men någonstans så märkte ju jag att det ändå fungerade…även när jag använde fel metod/mönster…för jag såg att jag även använde fel mönster så vart svaret korrekt i relationen till det mönster jag för stunden använde mej av, och till slut så såg jag ju vad som var fel och i vilken situation som var rätt till just det mönstret…

Ska försöka ge ett ex. om jag i en given ekvation där jag EGENTLIGEN skall addera, som i talet  100+100. Det korrekta svaret är ju då 200. Men om jag inte visste vilken metod/mönster som jag skulle använda mej av i den givna ekvationen så prövade jag någon av dom mönster jag kunde ibland subtraktion, 100-100 = svaret blir noll eller division 100 / 100 = svaret blir 1 Eller Multiplikation 100x100= svaret blir 10 000.. Svaren blir ju då olika eftersom jag inte ens visste att jag använde mej av en "räknemetod" men efter X antal tusen ekvationer så såg jag ändå att mina svar på något sätt stod i någon form av proportion till det korrekta svaret som jag senare fått genom att jag fått rätta till och titta på vad som varit fel…..Och ibland blev det ju också rätt…när jag senare i livet tittade bakåt så tittade jag både på det som vart rätt och försökte se om där fanns några gemensamma nämnare för alla dom som blivit så rätt…

Första gångerna så såg jag inte den eller dom gemensamma nämnarna men så en dag så tyckte jag ändå att det fanns någon form av gemensamhet, någonting som var genomgående. Och sen en dag så såg jag exakt vilka gemensamma nämnare som var relevanta just dom ekvationerna där jag använde en av "räknemetoderna". Vi kan säga att jag använt mönstret "addition" ibland och till slut så hade jag använt addition rätt så många gånger att jag kunde se i vilka gemensamma nämnare som var relevanta i just den ekvationen, Då visste jag ju i alla fall i vilken situation jag skulle använda mej av mönstret "addition", sen fick jag fortsätta chansa på dom övriga situationerna (ekvationerna) tills en dag då jag kunde plocka ut ännu en "räknemetod", ett mönster till rätt ekvation, låt oss säga multiplikation visade sej vara rätt just för dom givna ekvationerna. Nu gick det snabbare i varje ekvation  hade jag ju nu bara "två" metoder som jag kunde använda mej av och det var ju 50/50 att det vart rätt…sen en dag i Fredags den 22 Dec. så föll så dom sista bitarna på plats. Som en enda GIGANTISK AHA upplevelse!!! Jag visste helt plötsligt att jag hade de viktigaste "fyra räknemetoderna" och behärskade  tillämpningen av dom samt i vilken given ekvation jag skulle använda mej av dom."

#16 Tack för din förklaring. Jag har läst den flera gånger och känner igen delar av det. Du har helt klart hjälpt mig med bitar i mitt pussel. Sen är det märkligt att när du beskriver ditt liv, så känner jag igen mig där med. Framför allt den här biten med att villja veta, men tröttnar innan studierna är klara. Men också det här med att kasta sig ut och lita på att det löser sig. För det gör det

Glad att kunna vara till hjälp! :)

Inte så märkligt egentligen… är nog mest sökare som hamnar här på PU, å då är vi nog ganska lika lite till mans…

 Väl mött!

Nu har jag funnit lite ro inom mig igen så att jag vara lite mer deltagande.

Jag fachinerades av hela din text då jag kunde känna och ta in det du skriver.
Jag hade nog inte formulerat mig så väl som du gjorde, men betydelsen hade varit densamma.

Den frid som infinner sig och den glädje som fyller kroppen när svaren blir klara är en fantastisk upplevelse.

Du nämnde att du såg dig själv ringa till en vän och säga dom där sakerna..
Jag ställde mig framför en god vän och sa..
fråga mig vad du vill om livet och jag har funnit alla svaren..

Och det var och är min totala övertygelse om att det är så.
Även om de svar jag har funnit är mina, så kan jag inte ge någon annan mina svar. ( har jag kommit till insikt i nu )
Men däremot delar jag mer än gärna med mig av dom till de som är mottagliga och står inför ett behov av förändring i sitt liv.

Jag blev omedelbart utdömd som om jag hade intagit berusningsmedel..

Jag är tacksam för att du delade med dig, och känner din glädje!!

#19 Det är det som är så roligt med att ni är flera här som delar samma upplevelse, men uttrycker det på olika sätt och har olika perspektiv på det. Vad jag ser så är det samma sak som Tunrida, Wassago och awareness förmedlar. Alla på sitt sätt och ni bidrar alla med pusselbitar till oss andra. Viktiga sådana

#19, hade varit kul att få sett reaktionen från din vän!

Att vi förklarar samma sak på olika sätt beror ju just på att vi alla har olika förflutna samt vi lägger in olika betydelser för samma ord och känslor. Är ju därför det är så lätt att missförstå varandra, ord som kärlek, smärta, respekt, vänskap osv har ju olika innebörd för oss alla.

Har sett människor gräla vilt om en åsikt och påstått att den andra har fel trots att båda egentligen var helt överens och hade samma åsikt i grunden.

Just detta med att inte kunna ge svaren för att hjälpa någon annan kan man återigen dra paralellen till matematik lektionen. Läraren hjälper ju inte eleven genom att ge eleven alla svaren i uppgiften, lärarens arbete är ju att lära ut hur eleven skall kunna räkna ut svaren själv! Skriver som inledning i ett kapitel som handlar om skolans inlärningsmetoder följande;

"Idag vet jag att handlingsakten i sej inte var ändamålet utan den lärometoden som passade in för just mej!  För det är ju så att vi människor inte alla kan lära oss saker och ting på samma sätt, det ser man ju framför allt väldigt tydligt under de första nio åren i grundskolan. Vilket jag också själv bittert fick erfara. Det man tyvärr då har gjort är att man har tagit fram en "standard" metod för inlärning av kunskap som man praktiserar. Denna standard metoden fungerar alldeles utmärkt för flertalet av eleverna i grundskolan, men långt ifrån för alla. Dom övriga eleverna då, vad händer med dom? Ja, dom låter man gå på "dispens". Man har nämligen inte råd att praktisera hur många inlärnings metoder som helst. Eftersom det skulle innebära att man var tvungen att ha flera olika lärare som var och en praktiserade olika inlärningsmetoder per ämne, tyvärr så har alla inte fått den förmånen jag fick och som jag tror att många skulle kunna behöva. Att få ta ett sabbatsår och prova på "verkligheten" inom det man gillar att pyssla med på sin fritid.

Vad händer då med dom individer som inte kan ta till sej dessa grundläggande och just därför så viktiga baskunskaper för individens framtida utveckling? Tyvärr, så kommer många av dom att gå igenom livet i tron om att dom på något sätt skulle vara dummare eller mer "ointelligenta" än andra människor. Man har med andra ord skapat den begränsade människan, eller det begränsade Jaget!

Ingenting kunde vara mer felaktigt! Varje enskild individ har en intelligens kvot som vida överträffar den nivå av intelligens som dom ändå har tid och förmågan att utveckla inom ramen för ett normalt människoliv!

Problemet hade inte varit lika stort om varje enskild lärare vid starten av varje lektion hade börjat med följande ord:

"OM de inlärnings metoder som just jag behärskar inte kan ge er de kunskaper som Jag försöker förmedla till er i detta ämne. Så beror detta inte på att du på något sätt är en dålig elev eller ointelligent individ. Det beror heller inte på mina bristande kunskaper i ämnet eller på att jag är en dålig lärare! Det beror bara på en enda sak, Att just de lärometoder som jag behärskar inte fungerar för just er!"

Genom att säga detta, så har man gjort individen medveten om att det inte är ett intelligens relaterat problem om eleven inte kan ta till sej den kunskapen, utan att det bara handlar om "fel" inlärningsmetod för just den individen!

Där vid bibehåller individen sin kunskapstörst och sin vilja till personlig utveckling som den redan vid födseln är begåvad med! Och kommer självmant att söka de inlärningsmetoder som fungerar bäst för honom eller henne. För det ligger i det obegränsade Jagets natur att söka kunskap och personlig utveckling! För därigenom skapar Jaget sej själv och blir med tiden "Ett fullt utvecklat medvetet JAG"."

Därför är just mångfalden så oerhörd viktig för vår inlärning!

Tack för er fina kritik! :)

Väl mött!

#11

Tack för ditt svar. Känner igen.

"Allt och inget har förändrats." Just precis. :-)

Säger bara WOW…Deja Vu…jaaaa….jag oxå…

Vandra i klokskap och enkelhet….