Mycket bra tråd, så som jag har sett och upplevt det så är det lättare att slänga över sina sårade känslor på den andre. Välmåendet skadas och det finns i den stunden ingen acceptans av sig själv för egot har tagit över totalt. Att ta saker personligt och inte skilja på sak och person är ett lidande som innebär känslomässig stress i många situationer. Det är väl därför det finns konflikter överallt och maktkamper mellan alla. Offerkoftan den kliar alltid och är inget att ha.

Är man sökande inåt tar man ansvar för sina reaktioner som man agerar på. Dvs våra tankar/känslor som orsakat detta. Det blir en enorm frihet med allt och alla. Det är inte hur man har det utan hur man tar det.  Vi är inte vår tänkare, vi kanske skall börja känna efter mer med hjärtat. ;-)

Skillnad Icke medveten-Medveten

"Ju bättre du förstår dig själv och dina känslor, desto bättre förmår du älska livet som det är" - Baruch Spinoza

#0

Det här var det bästa jag läst på länge, trodde nästan att människor hade slutat att ta ansvar för sitt eget handlande i ord o handling!!

Mkt härligt att höra vintersaga, mkt, värmde ordentligt i mitt hjärta…

precis som Karl-Erik Edris artikel om ansvar…

När ska vi människor inse att vi alla har ett ansvar av hur ord o handling tas emot, detta eviga att kasta tillbaka på den som reagerar. BÅDA parter måste se på sin del av det.

Gillar i synnerhet denna mening:

Jag skulle ha tittat på mig själv, accepterat att den andre hade sin tolkningsrätt, lärt mig vad jag hade gjort för "fel" för att den andre hade reagerat som den gjorde

men dessa diskussioner har funnits här tidigare o på fler andra ställen många gånger. men aldrig har jag läst av någon då, det du skriver idag vintersaga

ÄNTLIGEN någon som ser och är villig till ansvarstagande!

TACK! Än finns det hopp för mänskligheten…

Mycket vackert och väl talat Vintersaga, du är klok som alltid! Väldigt skönt att läsa att du tycker att man bör ta ansvar för sig själv oxå och inte bara hävda att problemet alltid ligger hos den andra parten… som är ett oerhört märkligt sätt att reagera enligt mig!

Jag tror att skillnaden du efterfrågar ligger i hur vi hanterar ansvaret för våra egna handlingar och reaktioner. Tar vi ansvar inte bara för hur vi själva reagerar på andras handlingar utan även över våra egna handlingar och ord och hur dessa behandlar andras känslor eller inte?

Ibland sitter jag så att säga mitt emellan två personer och hör deras olika versioner och tänker att allt skulle bli så mycket lättare om de pratade lika tydligt och uppriktigt med varandra som de gör om varandra med mig …

För visst är det så, att om jag ska ha tolkningsföreträde till mina egna syften, måste jag ge den andra personen tolkningsföreträde till sina - jag kan inte få bestämma båda! Eller om jag förbehåller mig rätten att påstå att "h*n menar", "h*n säger", "h*n gör" - då måste jag acceptera den andra personens definition av vad JAG menar, säger och gör. Jag är ju faktiskt inte gud (), så jag kan inte få ha tolkningsföreträde för alltihop.

Nu hamnar jag inte allt för ofta i den här situationen.
Men när det har hänt så har jag alltid noterat skillnaderna i vad man säger, och vad man menar, och hur man har upplevt en situation.

Min uppfattning är att i det läget alltid kommunicera mot personen i fråga direkt mot deras känslor.
För att lite öppna dörren till självinsikt..

Skall säga att det inte alltid lyckas, men väldigt ofta så ändrar ett sånt samtal karaktär.

I bland kan det hjälpa att helt enkelt plocka bort detaljerna i ett samtal.
För som vintersaga säger.
Vi fokuserar på att projicera "problemen" över på vår motpart.

Sen får man inte glömma bort att många människor öppnar den här formen av samtal för att söka empati, för att söka stöd i ett redan taget beslut.

#5 Sen får man inte glömma bort att många människor öppnar den här formen av samtal för att söka empati, för att söka stöd i ett redan taget beslut.

Så sant! Detta har jag reagerat på många gånger. Beslutet är redan taget, så inga förklaringar på hur det egentligen var går in. Så fruktansvärt tröttsamt med sådana diskussioner, dom blir ändlösa.

#0_
"Vad är det för skillnad på en människa som aldrig väljer att se sin del i en situation och en som vill lära sig av situationerna som uppstår i livet?"_

Den ena lever mer medvetet än den andra, är mer "vaken" än den andra. Båda gör det enda de kan göra utifrån var de befinner sig i livet och utifrån sin egen syn på tillvaron. Så är det med oss alla. :-)

#5
"Sen får man inte glömma bort att många människor öppnar den här formen av samtal för att söka empati, för att söka stöd i ett redan taget beslut."

Nog är det så. Jag kan givetvis lyssna på den andra och vara närvarande, men jag vill att personen ska vakna upp till verkligheten, inte fortsätta sitt lidande.

"Vad är det för skillnad på en människa som aldrig väljer att se sin del i en situation och en som vill lära sig av situationerna som uppstår i livet?"

Jag ser aldrig min del… jag vill inte se den. Varesig den är bra eller inte… Obetydlig är den roll jag gillar att spela;)

Jag tycker vi har eget ansvar i allt, hur vi ger, tar och handlar i livet. Och sedan är det upp till till oss själva, hur jag tar ansvar för mitt och hur andra tar ansvar för sitt.

Tack alla för era svar - det gav verkligen en härlig respons på det jag skrev!

Som ni har skrivit så har varje människa rätt att vara så som den är - en mänsklig rättighet kan man säga, att ingen ska få bestämma hur jag och alla andra ska hantera livet.

Allt handlar egentligen om utveckling - varje enskild individs utveckling mot större kunnande och vetande. Precis som vi gjorde när vi var barn och ramlade omkull och snabbt reste oss upp igen för att försöka på nytt, kan vi också välja att försöka igen och se om det går bättre denna gång… Det är att våga - det vi kallar för mod!

I mina ögon är den som väljer att inte titta på sig själv, utan bara ger andra skulden för allt som personen upplever, den som också får lida mest. Om jag däremot väljer att se livet som det är och gör det bästa av situationen, har jag också fått kraft och verktyg att styra livet mer i den riktning jag önskar! Det är det jag menar med att ta ansvar för sitt eget liv - som ni också har samma syn på :-)

Vi kan inte välja hur andra ska tänka eller handla - vi kan bara vara där och inspirera… Sen är det upp till personen själv att välja hur den vill ha det i livet - vare sig det är en kliande offerkofta eller en skön silkesdress den vill bära :-)

Tack kära vänner för mycket fin inspiration!

\Rickard