Tiden finns egentligen inte och därför sker allting samtidigt…

#1 Hur tänker du här?

Att tiden är människans påfund, den finns egentligen inte, utan allting händer samtidigt.

Hur menar du själv?

Jag tänker på jobb, relationer eller saker som går i sönder samtidigt. Slår aldrig fel när något händer så kommer fler saker gå i sönder. Även när det händer positiva saker så kommer allt på en och samma gång. Då givetvis i nuet där det inte finns tiden som du säger.

Ville höra hur ni tänkte om just detta.

Som jag ser det, så är det någon mening med allt som sker, även om det så klart kan vara svårt att se just då.

Ja visst är det så, det verkar som när vi är i en svacka så ÄR vi, liksom när vi är på topp så kommer allt det roliga. Får en känsla av att innan vi "övervunnit" mycket inom oss själva så går vi i faser där vi får möta oss själva, vad vi klarar och hur vi klarar "motgångarna". Men när jag tänker vidare, så visar det även hur vi tar framgången: blir vi tacksamma, kan vi ta emot, njuta och även dela med oss av framgångarna!?

#6 Ja det kan ju vara så med alla prövningarna om vi ska kalla det så. Kan vi vara tacksamma eller vill vi bara ha mer och mer och är aldrig nöjda? Är det då det händer, alltså svackorna och var kommer detta ifrån i såfall? Kan det vara hur vi tar det och hur vi tänker?

Tror också på att kunna TA emot är enormt viktigt. Hur kan vi se allt det goda om vi inte kan TA emot?

Om jag får delge min syn på det hela…

För det första så tror jag att om vi börjar värdera händelser runt omkring oss så försätter vi oss i ett "olycks" läge.

Vi blir mer mottagliga, vi börjar göra motstånd till situationer, vi definierar situationer som kräver vår uppmärksamhet till problem, vi gör därmed motstånd med hela vår skapelse.

För börjar våra tankar kontrollera vårt medvetande så upplever jag det som att vi omedvetet dras till katastrofen. Även om vi uttalat inte vill uppleva det så dras vi in i det oavsett.

Jag tror att när man bryter ett mönster så följer andra mönster med… har man hanterat saker på ett sätt och sedan ändrar det så klingar det ut i alla led så att säga. Så egentligen tyder det på sund och hälsosam förändring när saker rasar samman, även om de just då inte alls känns så.

Jag har oxå funderat kring detta. Hela livet är en skola. Om flera svåra saker händer samtidigt, så finns det bara ett sätt att lösa det på. En sak i sänder. Försöker man vara överallt samtidigt, så blir man överstressad och kan inte lösa några problem, man skapar till och med nya. Men om man håller fokus på nuet, så har man bara en uppgift framför sig. Många problem på en gång kanske är ett sätt för livet att visa vägen till nuet.

Jag har lagt märke till att när jag bejakar livets "flöde" (kan inte uttrycka det på ett bättre sätt), hamnar jag i en positiv spiral. Jung pratar om synkronicitet - pusslet som faller på plats. Jag försöker bli bättre på att bejaka det positiva flödet och vända det negativa. Det tar nog ett liv att lära ;) Minst…

Ja och det svåra har lärt mig så mycket om min egen kraft och kapacitet som jag tidigare inte hade en aning om. Och tack vare det tuffa åren har jag ett så mycket bättre självförtoende:Jag vet att jag fixar det här för eller senare och om jag tar en sak i taget och någonstans vilar i ljuset av mitt själsljus och litar mer på livet.

Och som du sa Gitte idag kan jag ta emot mycket mer än förr..

Såklart allt kommer samtidigt;) Du trodde väl inte livet var lätt:D?

Nä Ijin det är det nog ingen här som tror. Vi försöker ju mer lära oss hur vi ska ta livet så det blir lite lättare på färden, och hur vi kan bli mer kloka och kärleksfulla mot oss själva och andra genom dessa lärdomar

#8 Motstånd till hela vår skapelse. Där har du nog en poäng. När man accepterar att allt bara ÄR då finns inga problem och ingen negativ spiral.

Jag fyller på lite mer av min egen syn här.

Livet!
Livet är enkelheten själv, det är bara komplexiteten i vår livssituation som avgör skillnaden, och därmed gör oss unika.

Tolle sa något som jag tyckte var bra, angående detta med att vår livssituation går upp och ner; ibland är vi lyckliga, ibland olyckliga.
Han talade om att om man är fast i ytan av tillvaron, alltså i sin livssituation och vad som händer, så har man förväntningar på tillvaron som ska göra en lycklig.

Men om man däremot är förankrad i Varandet, så känner man visserligen av vågrörelserna på ytan; lycka, olycka, men de är bara mindre rörelser. Man är inte så påverkad av vågrörelserna på ytan för att man är djupare än det.

Han beskrev det hela genom en metafor som jag gillade:

Om man sitter i ett mörkt rum, så gör det stor skillnad om man har ett stearinljus tänt mot om det är släckt.
Men om man drar undan gardinerna så strömmar solljuset in, det fyller hela rummet.

Stearinljuset finns kvar, ibland är det tänt, ibland släckt: lycka, olycka.
Man känner förstås skillnad på om stearinljuset är tänt eller släckt, men eftersom rummet är fyllt av solens strålar, så gör det inte lika mycket.

Bara i frånvaron av solens sken, så har det stor betydelse om stearinljuset är tänt eller släckt.
I såna fall är ens livssituation av oerhörd betydelse för ens inre frid och harmoni.

Livet är gjort så att det inte är lätt, för att överleva måste man kunna det, och då ställer naturen till det för en;)

Tunrida citerar Tolle och jag citerar Rhonda Byrnes bok. Sänder man ut dåliga frekuenser i rymden får man dåliga till baka och det kan bli en lång kedja av dem.Sänder man goda blir det ju de som kommer tillbaka.Det är väl därför man säger: Gör goda gärningar så får du tusenfallt tillbaka.Som jag sagt förut så har nog både Tolle och Rhonda rätt på sitt sätt.Cristine

Kommer det inte alltid att komma en ny "guru" med nya ideer och nya tankeformer? Vilken som är ens egen favorit är ju personligt och varför ska jag slå min bok i huvet på andra för. Detta är totalt obegripligt för mig.

Ett tips kan vara att läsa nån tidlös klassiker. Rhonda Byrns fick en hundra år gammal bok i sin hand som ledtråd, medans Tolle satt på en parkbänk och hade förlorat allt.

Båda metoderna fungerar. Om man har rätt inställning.

#8 Där säger jag detsamma fast jag använder hellre ordet "ger det energi"… Jag lägger inte min energi på det helt enkelt… livet är som livet är, att "negativa" saker händer hör till livet. Lever man så är det så bara…

Så jag håller med dig awareness…

#20

jooo det kommer alltid att komma nya gurus… just nu verka Tolle vara i ropet och för en tid sedan så var det Amman o Bhagwan och deras oneness o deeksha…

Det finns en guru för alla….;)

#22 Jag för min del har min egen Inre Mästare - Själen - som guru, men jag slår den inte i huvet på andra.

Min Själ, jag får inte ut nåt av det.

Var och en följer naturligtvis bäst sin egen inre vägledning.

Väl mött, allihop! Och lycka till på vägen…

Vi kanske ses nångång?

Jag vill absolut inte slå nån i huvudet med nån bok för jag tror livet själv är den bästa boken av alla, men ibland kan jag plocka några fraser från olika böcker som jag tycker passar mej, jag är allätare och läser allt jag får framför mej för jag är väldigt nyfiken. Cristine

#24 Håller med dig, livet är den största läro"boken"…

Jag läser också…. och tuggar och smakar… antingen sväljer jag eller så spottar jag ut…

Så då gör vi på samma sätt Cristine!

Håller med Cristine, fast det vet ni väl redan;) All kunskap om mig själv ska jag få genom mig själv, annars är jag inte värd att ha den kunskapen.

#20

Jag håller med om att alla hittar sina egna vägledare. För min del är det så att de jag ser som andliga lärare eller guider, kan se ut på olika vis.
Eckhart Tolle är bara en av dem, mina katter är två andra. Som exempel. :-)

Huvudsaken är att det de förmedlar är det jag redan bär inom mig, det som ringer sant i mig. Det är Stillheten som jag får kontakt med genom dem, det som gör att vi är Ett.
Så upplever jag det i alla fall.

Så när jag citerar t ex Tolle, så är det för att han på ett (i mina ögon) så bra sätt beskriver det jag inte kan i just den stunden. Inte för att slå någon i huvudet med orden. ;-)

Jag uppfattar inte Tolle som en guru. Han säger exakt samma sak som alla andra upplysta. Jag kan lyssna på vem som helst av dom och höra samma sak. Skillnaden är att han säger det på ett så enkelt sätt att jag behöver inte analysera vad han sa.

#28

Jag tycker du uttrycker det där mycket bra, omelett. :-)

De som är upplysta, har vaknat upp, pratar alla om samma sak, fast på olika vis.
Det handlar ju egentligen inte om att de ska lära ut något, utan om att erbjuda "vägvisare", peka i rätt riktning, kanske man kan säga. :-)

Sen det här med guru eller andlig lärare, det tror jag kan betyda olika för olika personer.
En del kanske tror att en guru/andlig lärare är någon man ser upp till och lyssnar blint på, som man tror har en kunskap som man själv inte har?

Enligt mig är inte Tolle någon guru ur det perspektivet. Jag ser inte upp till honom (eller någon annan), som om det vore något "speciellt" med honom.
Han har helt enkelt en skön förmåga att förmedla det jag vet innerst inne. :-)

Och nästa år kommer det en ny bok med nya infallsvinklar.

Inget är så beständigt som det obeständiga.

#30

Kanske det gör, kanske inte, vad vet vi om det? :-)

Att Livet aldrig är statiskt, var det det du syftade till?

#31 Min erfarenhet säger mig detta. Jag väljer att läsa klassikerna. Steiner, Bailey, Yogananda, Muktananda.

Samma tankar som beskriver det eviga.

Oavsett vad vi väljer att läsa så är det vårt egen upplevelse som är viktigast.
FÖr det är ju den globala medvetenheten som gör skillnad!

För egen del så har jag valt en författare,
Mycket för att jag upplever att alla egentligen säger samma sak, men formulerar sig olika.
Oavsett vilka "vägmärken" vi följer så leder vägen ändå till samma källa.

#32 Det är jättebra att det är så. Det behövs många olika sätt att förmedla kunnskaper. Faktaböcker, konst, litteratur, film, talare. Hade det räckt med bibeln eller koranen eller vad dom andra böckerna heter, så hade vi alla varit upplysta vid det här laget. Allt står där.

#31 Varför citera andra? Du kanske kan säga det bättre själv? 

#34 Tack omelett. Respekt och mångfald är nåt jag gillar.

#33 Tack för att du talar om källan.

Svaret finns i hjärtat. Vi kan leta ihjäl oss i böckerna om vi inte har kontakt med källan i hjärtat.

Se in i hjärtat. Lyssna. Var stilla.

För mig finns det också en poäng i att leva som man lär.

Men jag förväntar mig inte att bli förstådd på den punkten.

#35 Visst finns svaret i oss själva, men under resans gång har vi tappat bort den kontakten. Då behövs vägvisare. Det är väl därför vi alla är här. Hade vi 100% själskontakt, så tror jag faktiskt inte att någon av skulle sitta här bakom skärmen och diskutera.

#36 Visst hade det varit bra att leva som man lär, men vi är mänskliga oxå. Själv försöker jag verkligen ta till mig kunskaperna och sprida något bra omkring mig. Men när jag kom hem idag, så fick jag ett mindre anfall på att dottern kletat ner hela köket. Shit happends. Jag är allt annat än perfekt.

#32
Okej, alla väljer vi väl vad som passar oss där vi befinner oss.
Som jag ser det så är det fler och fler som är i färd med att vakna upp och det kanske är därför som det kommer fram andra, nya vägvisare.
Klassiker eller Eckhart Tolle, det är samma källa som awareness sa och jag tycker det är en glädje i all mångfald vi ser överallt. :-) 

#35
_"Varför citera andra?"

_Varför inte? Allt jag säger är inte heller citat, som du säkert har märkt. ;-)
Men stundtals tycker jag att ett citat eller en metafor eller liknelse, uttrycker det hela väldigt bra. Ser inget konstigt i det.

"Svaret finns i hjärtat. Vi kan leta ihjäl oss i böckerna om vi inte har kontakt med källan i hjärtat."

Mycket vackert och sant.

#36
"För mig finns det också en poäng i att leva som man lär."

Ja, hur menar du nu? Du får gärna utveckla det där lite mer, är det något särskilt du syftar på i ditt uttalande?… (nyfiken)

#37 Jag håller helt med dig. Få mästare sitter online.

Resten kräver ett längre svar som jag ska tugga på lite.

Följ din väg. Lev i din egen sanning. Var i ditt hjärta.

Var stilla och bli ett med Allt-som-är.

Men att Eckhart Tolle har monopol på upplysning, den tanken köper jag inte.

Vad i glödheta tror ni att Buddha gjorde under Bodhiträdet? Kristus på korset?

Jag går till källan för att hämta min kunskap.

Och med källan menar jag Gud/Gudinnan/Allt-som-är.

Stanna upp en sekund och läs igenom!
Ge er ett par sekunder och fokusera om!

*ordlöst stilla sinne*

#41 Det är väl helt ok om du inte gillar Eckhart Tolle, det finns som sagt många vägvisare. Vilket är enligt mitt sätt att se det jättebra, vi är alla olika. Själv har jag inte fattat något av bibeln eller någon annan skrift för den delen. När lyriken kommer in i en text, så är jag helt borttappad.

Men jag ifrågasätter att du går direkt till källan. Vad jag har förstått, så har du genom åren läst en hel del litteratur och går på utbildningar hos Asger. Rätta mig om jag har fel.

#40 Men att Eckhart Tolle har monopol på upplysning, den tanken köper jag inte.

Hur menar du här?

Nu ser jag att i inlägg #44 så utrycker jag mig klumpigt. Jag ifrågasätter inte att du har kontakt med källan. Det har vi alla. Det jag undrar över är om det räcker? Som jag upplever det, så behöver vi påfyllning utifrån för att komma ihåg. Få det vi vet bekräftat en text, ett ordspåk, någons uttalande. Dom här aha upplevelserna.

#46
Bara ett väldigt kort svar i min egen filosofi.

All kraft du behöver kommer från ditt inre,

#44 o #46 Jag värdesätter den tid jag tillbringar i meditation högre än den tid jag läser eller deltar i diskussion. Jag värdesätter den tid jag lägger på ett aktivt lyssnande till källan.

Därmed inte sagt att jag inte tycker om att läsa eller byta tankar med människor.

Om jag går till källan eller inte, är väl min egen privata upplevelse.

#45 Det jag vill ha sagt är att Tolle är bara en i raden av dem som talat om hur vi kan leva livet och förvandla det. Buddha undervisade om det för 2500 år sen ung t ex. För min del lyssnar jag hellre på H H Dalai Lama än på Tolle.

Nästa år kommer en ny trendig bok med nya infallsvinklar.

#40

Jag tror inte att det är någon som har sagt att Eckhart Tolle (eller någon annan för den delen) skulle ha monopol på upplysning?

Buddha och Kristus ser jag som stora vägvisare…Buddha och Kristus är samma för mig, och vi är alla Buddha/Kristus i vår essens, som jag ser det…

Källan: Allt är Ett, inga motsatser finns, ord är endast koncept…

#49 Jag upplever att det finns en klar och tydlig hang-up på Eckhart Tolle och hans böcker.

För min del läser jag andra författare och lyssnar på andra lärare.

#49 Kristus vill inte nå upplysning…?

#50

Okej, ja, du väljer självklart det som passar dig bäst (precis som alla andra gör).
Det är väl kanske därför som det finns så många olika vägvisare och lärare, för att smaken är som baken? Mångfald berikar livet, tycker jag.

Själv lyssnar/läser jag inte bara Tolles ord, utan flera andras också. Just för att jag tycker det är fascinerande att se just det som är gemensamt.
Vare sig det är Buddha eller Tolle eller Lao Tze's Tao Te Ching. :-)

Men att du upplever att det finns en "hang-up" på Tolle är intressant. Själv upplever jag det inte alls så.
Och även om det nu skulle vara så, så ser jag inte det som något fel. Men det är jag det. :-)

#51

Nu tror jag inte riktigt jag förstår vad du menar..? Förklara gärna. :-)

#53 Mumlar lite om att båda är vägvisare. Visst, båda är vägvisare, men inte längs samma väg..

Dom är inte samma. Inte ens inärheten…

#50
Vem ger dig rätten att ställa dig över och värdera "din" väg bättre än någon annans?

Vad är det du vill uppnå med den envisheten och den aviga inställningen till en lärare?

Som alla lärare så skapar dom sin egen terminologi, padagogik,
Svenska skolan förändrar sin pedagogik regelbundet.

Jag hade en mängd lärare under mina år i skolan, några lyckades bättre med min inlärningskunskap än andra.

Men för den skull så äger jag inte rätten att döma ut som som lärare.

Jag har lärare och mentorer i dag i mitt yrkesliv.
I dag är jag vuxen och äger förmånen att göra mina egna val.
På inget sätt fördömmer jag din kunskap, din litterära kompetens.
Den har givit dig den resan du sökt, och du känner glädje över det.
Låt det vara så, acceptera det,

Samtidigt som jag ber dig att acceptera andra människors val av lärare och väg.

#50 Jag läser oxå annat. Väldigt mycket annat till och med. Min favorittext är 2 A4 långt. Där står allt som alla säger, väldigt komprimerat. Jag har hittat det på nätet och vet faktiskt inte vad författaren heter. Fördelen med att citera Tolle är att dom flesta här vet vem han är och att hans budskap är enkelt.

#54

Okej, då tror jag jag fattar vad du menade. Tack. :-)

Och vad då jag menade med att de är "samma", är att de är samma i sin essens, bortom det fysiska.
Inte att Jesus som person och Siddharta Gautama (Buddha) som person var samma människa och vandrade samma väg på jorden. :-)

Men om jag ser bortom vägarna, som ju kan se olika ut, så ser jag att de leder till samma källa. Till upplysning, eller uppvaknande.
Kristus vaknade upp i mannen Jesus, liksom Buddha i mannen Siddharta.
Så Buddha-medvetande eller Kristus-medvetande är samma medvetande, olika ord för det bara, som jag ser det. :-)

Ville bara påpeka en sak och det är att vi verkar alldeles kommit från vad tråden handlar om.

Så vi kanske ska fortsätta med det Gitte frågade om, som trådskapare? :-)

#58 Hon verkar vara lika "urspårad" som alla oss andra

Fast att återgå till vad tråden urprungligen handlade om skadar inte. Frågeställningen är väldigt intressant. Ett svar på den hade gjort mitt liv betydligt enklare.

#55 Jag upplever det nog snarare så att min väg inte respekteras. Min perception, min upplevelse.

Om ni får ut nåt av att läsa Tolle, så gör det!

Jag försökte, men det talade inte till mig. Varför är nog svårt att förstå utan att ha gått i mina skor.

Med dom orden överlämnar jag tråden till GitteL.

Det var det sista från mig på PU.

#59 Ja jag är lika urspårad som alla andra här men detta kanske också hör till tråden. Det blir så som man tänker och värderar sakerna som händer.

#60 Alla upplever allt olika och gör även sina egna tolkningar av allt som skrivs och sägs. Ta väl hand om dig.

#57 Hmm, kanske, bra tankevändning.

Vad är det vi strävar efter?

För mig handlar allt om enkelheten!
Enkelheten i livet,
Enkelheten i alla jag företar mig.

Det finns för mig fyra grundvärden i allt jag gör, allt jag tar mig till.
Glädje
Kreativitet
Kärlek
Frid

Det finns två vägar att finna det, uppleva det,
Det finns ett omedvetet sätt att göra det,
Det finns ett medvetet sätt att göra det.

Att sen vrida och vända på definitionerna saknar egentligen relevans.
Jag får ibland en upplevelse inom mig som säger sluta kommunicera med ord. För ord är inte ett gemensamt språk.

Varför skall jag prata?
Jag blir alltid missförstådd!

Jag kan få ut mer av att sitta i tystnad med en människa och bara känna.
För mig upplever jag den formen av närvaro som mer berikande än att prata.
Mer känslor, mer sanningar utbyts än så fort vi tar till orden.

Sen att det inte är praktiskt genomförbart i ett praktiskt liv,

Vi är alla vackra skapelser,
Vi är alla kraftfulla,
Vi behöver inte skydda, försvara vårt liv,
Det är utom räckhåll för allt utomstående.
Vi är styrkan inom oss.

Det blev nog rätt abstrakt det där,

Men så känner jag!!

#64 Det var vackert formulerat

#64 Kanon inlägg och bra fråga. Vad är det vi strävar efter?

Jag gillar det du skriver här:

Det finns två vägar att finna det, uppleva det, Det finns ett omedvetet sätt att göra det, Det finns ett medvetet sätt att göra det.

Omedvetet för mig är rädsla. medvetet är kärlek.

Om rädsla möter kärlek, kan rädslan då vara kvar??

Hej, ja jag vill påstå att det har med din egen vibration at göra. Är man deppig så drar man åt sig liknande frekvenser, personer osituationer , därav att "allt kommer samtidigt". NÄr man så är i flödet så är det på andra hållet, du har strålat ut en avslappnad positiv frekvens o detta i sig eskalerar i liknande frekvens. You ar creating momentum - positiv or negative….. Detta är även min egen erfarenhet o upplevelse.

#64

Gillar dina ord. ;-)

Jag ser det så här:
Stundtals har jag ingen aning om vad jag ska prata med andra om. För vad finns det att säga?

Att prata med andra om vad som hände igår, hur man har haft det, vad man ska göra i morgon, vilka problem man har och ditten och datten, känns så fruktlöst.
Det är inte intressant längre. Det är inte NU. Det är sånt som tar en bort från NU.
Upplever du det så någon gång? Som jag förstått är det ofta en del i uppvaknande-processen att uppleva detta…

Som detta med att tala i telefon. Vad ska jag säga? Jag pratar på med min familj eller en vän till mig (som alla bor en del mil bort) som vanligt, men står utanför det på något sätt. Jag känner mig som en som spelar teater.
Det känns lite som att jag hittar på, luras. Jag vill egentligen inte prata om ytan av tillvaron längre…och ytan av tillvaron innefattar ju en hel del.. :-)

Du säger:
"Jag kan få ut mer av att sitta i tystnad med en människa och bara känna. För mig upplever jag den formen av närvaro som mer berikande än att prata. Mer känslor, mer sanningar utbyts än så fort vi tar till orden."

Håller med. Lite svårt när man ska prata i telefon bara. :-)
Fast som du säger någonstans, så är det inte så praktiskt genomförbart i ett praktiskt liv alla gånger.
Hur gör man då?
Kanske inte själva orden man yttrar sinsemellan är så viktiga, utan mer den bakomliggande tystnaden, stillheten, närvaron?

#66
"Omedvetet för mig är rädsla. medvetet är kärlek. Om rädsla möter kärlek, kan rädslan då vara kvar??"

Så enkelt, så sant. Tack. :-)

NU skulle det ju kännas oerhört härligt att gå runt och upplev nuet igenom all vaken tid.

Någonstans måste ändå det praktiska livet få plats.
Vilket innebär att man behöver använda sitt intellekt,
Man måste möta andra människor.
Andra människor har upplevelser att dela med isg av.
Från i går, om semsetern som kommer,

Jag kan gå till mitt arbete..
Jag arbetar som försäljningschef för ett stor företag och möter människor i kubik.. dagligen.
Jag har personal och säljare som behöver kommunicera.

När jag befinner mig i samtla med andra människor, svenskar, norrmän, finnar, danskar på telefon.. Då är jag närvarande.
För oftast finns det ett budskap i det en människa berättar.

Oavsett om det är något som hänt, eller något som skall hända, eller om det är en situation som skall hanteras.

I det läget har jag börjat "använda" mitt inellekt på ett sätt som fungerar oerhört bra för mig,

Men fortfarande är jag närvarande.. Jag är i nuet.
Jag tror att jag nämnde det tidigare i nått inlägg.

Låt din närvaro vara den viktigaste komonenten i ett samtal.
Var nyfiken i stället för blassé..

Är det så tror jag att vårt enagemang kan skänka den vi talar med oerhört mycket glädje..

#70

_"Låt din närvaro vara den viktigaste komonenten i ett samtal.
Var nyfiken i stället för blassé..

Är det så tror jag att vårt enagemang kan skänka den vi talar med oerhört mycket glädje.."_

Detta är för mig den ultimata närvaron och ljusarbete, för mig lyfter vi människor genom sådant, ett äkta genuint intresse av människor!

Men visst hör detta fenomen av "teater känsla" också till uppvaknadets början…

Tack awareness och Mariann! :-)

Jag märker att detta med "teaterkänslan" sker som sagt stundtals, i början var det så mest hela tiden, var riktigt förvirrad där ett tag. :-)

"Teaterkänslan" kan försvinna lika plötsligt som den kom och då infinner sig ju den där genuina glädjen och kärleken till alla jag möter. Det där som går bortom orden.

Jag märkte det när jag var ute med hunden nu i eftermiddag och träffade på en annan (för mig okänd) hundägare.
Vi växlade några ord medan hundarna hälsade, om att vädret var vackert och vad hundarna hette osv.

Jag upptäckte att vi kunde ha pratat om fotboll eller nåt annat trist (*s*) och det hade varit lika kärleksfyllt och fullt av glädje. För närvaron fanns där, utrymmet utan att jag behövde "göra" något. Det bara var.

Så ni har rätt awareness och Mariann, i det där med närvaron och intresset.
Men jag märker att det inte går att tänka "nu ska jag vara intresserad", om jag inte är det just då.
Måste först acceptera att jag är där jag är just då, och då öppnar det upp sig.
Då kommer glädjen och kärleken in som inte fanns där för en sekund sedan.

Då kommer ju intresset naturligt, för intresset är en kärlek till den andra människan, bortom orden, eftersom jag ser att vi är samma, vi är ett. :-)

#66 Rädlsa finns alltid där… Kommer alltid att finnas;)

#73
Jag vill inte säga emot dig Ijin!

Men jag är inte övertygad om det!
Rädsla är något vi skapar själva, Det är det vi skapat i tomrumet mellan Nuet och där våra tankar befinner oss,
Det är där vi skapar all oro, oavsett vad du väljer att kalla den för.

Så genom att sträva efter att vara i nuet i så stor utsträckning vi kan så tar vi bort tomrummet till våra tankar,
Och därmed finns inget utrymme i livet för oro.

"Och därmed finns inget utrymme för oro."

#74 Jag håller med dig. När vi låter Själen flöda genom personligheten har vi ingen rädsla.

Men den utvecklingen sker gradvis…

Rädslan finns alltid. Rädslan är egot, utan rädsla bryr man sig inte om sina vänner eller någonting. Rädslan är en känsla som finns i allt, så länge man har någonting att förlora…

Man kan inte ta bort den, men man kan förtränga den eller kontrollera den.

#76

Vad finns det att förlora?
Känslor är skapelser av våra tankar!
Tankar skapas ur vårt intellekt!
Intellektet och Egot är en saknar delaktighet och närvaro i nuet!

För att förlora något måste vi ha gjort anspråk i form av ägande, Och när vi gör ägande anspråk på något anser vi att det är något som är del i vårt liv, och identifierar vi oss med något utanför vårt verkliga liv så har vi förlorat kontakten med varandet.

Hej och välkommna tillbaka..

#77 Förlora har ingenting med ägande att göra, om man inte är ytterst primitiv. Jag är inget utan mina vänner, och därför är jag rädd om dom, RÄDD.

Vet du ens vad du själv pratar om? Dina vänner är inte ett piss i nuet, inget gäller alls i nuet. Nuet är inte värt ett piss.

En människa är aldrig mer än vad man gör, tycker, tänker och agerar.

Sist jag kollade ägde inte jag mina vänner, men jag kan förlora dom endå. Att förlora saker har inget värde alls, det är fan inte ens att förlora.

Jag bryr mig föga om enligt dig, jag inte lever i nuet, jag lever på alla plan samtidigt, för en av dom är inte tillräckligt för mig.

#78
Det respekterar jag!
Jag var inte heller ut för att ge dig en annan inställning till något,

Tänker på ordspråket: "One persons trash is another persons treasure."