Intressant :) och en skön tanke att leka med. Spontant tror jag att många saker skulle bli lättare. Det finns ju faktiskt naturfolk kvar som inte har speglar (blanka föremål- vet ej). Dom smyckar sig och gör sig "attraktiva" för motsatt kön trots detta och verkar rätt "jordade" och i kontakt med sin kropp. Spädbarn identifierar sig med ansiktet framför sig, gör härmande ljud och rörelser. Andra människors kroppsspråk och miner blir väl vår spegel om inga reflekterande föremål fanns.

Mindre navelskåderi och större inlevelseförmåga är min slutsats att resultatet skulle blivit. :)

Vilken tanke! Ingen aning om det svaret faktiskt, men jag väntar med spänning.

Ja, visst är det en spännande och väckande fundering? :-)
Jag ser det som så att vi baserar vår självbild mycket på vårt utseende, men även på andras syn på oss, eller vad vi tror är andras syn på oss i många fall…

I alla fall, om jag inte ser mig själv i spegeln och inte tänker på hur jag ser ut, inte funderar på något alls om mig själv, så "glömmer jag bort" mig själv.

Vad innebär det? Vad eller vem är det jag "glömmer bort"? Vad finns där istället i den stunden?

Finns det svar på dessa frågor? Tja, inte i mina tankar om det i alla fall. För det här är inget jag kan tänka mig fram till, utan det är mer en djup, intuitiv upplevelse. :-)

#3 När jag är ensam hemma har jag nog den kännslan. Jag är något innre, det yttre försvinner.

Men samtidigt är vårt utseende så viktigt, för hur vi blir bemötta av andra mäniskor. Ibland går jag runt som en sopa och blir bemött därefter. När jag hade problem med bilen, klädde jag upp mig och tog på högklackat och ett hjälplöst uttryck i ansiktet, fladdrade lite med ögonfransarna. Han fixade bilen gratis

#4

"När jag är ensam hemma har jag nog den kännslan. Jag är något innre, det yttre försvinner."

Vackert. För mig så är upplevelsen gränslös. Det är ett bra ord; gränslös. Jag har inga gränser, varken yttre eller inre. Jag bara är. :-)

Och ja, visst är vi lärda att utseendet är viktigt. Men det är ju det som är grejen; vi lär oss att det är så det är. Men är det verkligen så, egentligen? Vem säger att det är viktigt? Jag själv i såna fall.

När du går omkring som en sopa och blir bemött därefter, kanske är det för att du då känner dig som en sopa?
Och när du fladdrar med ögonfransarna så har du en annan syn på dig själv?
Så din syn på dig själv plus förväntningar på situationen, speglar sig i hur andra bemöter dig?

Mina funderingar eftersom jag är vaksam på allt sånt i mig själv nämligen.. :-)

Kul förresten med den lättlurade bilmekanikern och din hjälplösa stackars väna varelse med fladdrande fransar. Hahaha, kan se det framför mig! :-D

Jag behövde låta det här sjunka in!
Fortfarande osäker på om jag förstår.. :)

Är det inte en av våra ramar som håller oss tillbaka i omedvetenhet som ständigt tar sig rätten att just göra en värdering av precis allt som passerar våra sinnen?

Om det gäller vårt eget utseende, eller om det gäller den kraftiga kvinnana, eller mannen som fångar vår uppmärksamhet på gatan?

Jag kan känna själv att jag har ett motstånd til att  ibland just acceptera alltsom händer runtomkring mig.
Nu känner jag mig lyckligt lottad eftersom jag ser mitt tankemönster innan det griper tag i mig.

#5 Jo du har rätt det hör ihop. Sjävkännslan är bättre om man känner sig fin.

Utseedet har egentligen bara betydelse vid ytliga kontakter, som bilmekaniker Dom vackraste människorna jag känner är inte bildsköna i den bemärkelsen. Det handlar om utstrålning.

#6 Det ligger något i det du säger. Om jag reagerar på någon annans utseende. Handlar det om dom eller om mig? Själv kan jag nog känna skräck om jag ser en väldigt fet eller ovårdad människa. Det är nog min egna rädsla över kroppens förfall. Jag har en faschination för freakshows. Det hör nog ihop med att jag får känna mig lite bättre. Jag värderar i ett egensyfte.

#0 Tror inte vi är den vi tror vi ser i spegeln. Beror på hur vi ser det. Allt ligger i betraktarens ögon, hur vi tänker och värderar.

När jag var ung, sa alla till mig du är så snygg, jag trodde ej på det och kunde ej ta det till mig. Anorexia fallen ser ju en helt annan bild än andra gör. Så det handlar nog mer om känslan inom oss.

#7 Om självkänslan är bra så är vi nöjda oavsett hur vi ser ut och det blir en helt annan utstrålning som du säger.

Men om jag inte har min spegel kan jag ju inte se hur vacker jag är hahaha. Kunde ej låta bli.

Som ni säger så..jag ser det också som att vår bild av oss själva inte skapas genom vad vi faktiskt ser i spegeln, utan genom våra tankar om bilden i spegeln.

Fast om vi inte hade en spegel, så kanske vi ändå skulle skapa oss en imaginär mental bild av oss själva? Och vad skulle den bilden baseras på då? Andras reaktioner kanske?

Hursomhelst så är bilden bara en bild. Med eller utan spegel. En självbild.

Så då kommer vi tillbaka till detta med våra tankar om saker, som skapar vår uppfattning av tillvaron, oss själva och andra. När vi inte tänker på hur vi ser ut, med eller utan spegel, så bara är vi.

Vi är alltid vackra, oavsett om vi är fysiskt attraktiva eller ej.
Vi är alltid det gudomliga i sitt unika uttryck.
Vi är inte heller begränsade till det vi ser som det fysiska, utan är gränslösa, formlösa. :-)

#8 Men det där hör väl på något sätt ihop. Flickor som fått höra att dom är vackra, fastnar i sitt utseende och får anorexia eller gör massor av skönhetsoperationer. Detaljstuderar sig på något vis och kan aldrig duga utseendemässigt.

#9 Som du säger det är bara en bild. Med eller utan spegel. En självbild. Självklart när man ser på en anorektiker, men inte lika lätt att identifiera hos sig själv. Verkligheten är en illussion igen!

#10 Förstår ej vad du menar med det hör ihop och att de fastnar i sitt utseende.

#11 Jo så som du säger menar jag. Dom fastnar i sitt utseende

Inte pga att de fått höra de är vackra. Så upplever jag inte alls det. Det är mer värdet av dom som har anorexia de straffar sig själva för deras värde och självbild är så lågt. Det kunde också börjat skära sig, ta droger eller annat som dövar den inre smärtan. Det är ju ett sätt att bli bra på så är det ngt som de gör bra. En sorts kontroll övning.

Självkänslan är enormt låg och därför plastikoperationer just för att de duger aldrig. Den yttre bilden är helt skev.

#13 Jag uppfattar att vi menar samma. Jag kan inte sätta ord på det bara. Jag trasslar bara till det.

#14 Känner exakt samma som du. Vi får släppa det.