Jag håller med dig. Visst är det närvaro som saknas eller en sann bild av sitt jag. Det är det jag kallar Själen.

Så många ord har jag inte på det, bara min erfarenhet av djup psykisk smärta.

Den erfarenheten födde i sin tur min medkänsla.

Inget ont som inte har nåt gott med sig.

För mig är det också så att många av de psykologiska skevheterna vi har, kommer från tidigare liv och dessa svagheter ska vi ha tills de gjort sin verkan…

SAMTIDIGT, visar just denna explosion av det, att samhället måste ändra sin syn…. så det har återigen en positiv och en negativ verkan.

Som jag ser det då, så blir det att alla människors gamla skit som sitter i kropparna sedan många liv tilbaka ska nu, i just denna tid av förvandling, komma upp och rensas bort, det kan gå fort om du har börjat för ett par liv sedan… är det nu man förstan börjar får man räkna med några livs kämpande…

Syftet, som jag tror, är att det både hjälper den enskilde personligheten att utvecklas (hjärtchakrat) och att samhället i stort utvecklas på grund av att det är så många som nu gör detta samtidigt och då reses kraven på ett människovänligare samhälle!

så tror och hoppas jag det är….

Vill bara säga detta - det jag gick igenom är en skatt för mig idag.

Jag djupnade och fick kontakt med nåt äkta, Själen, inuti.

Detta är jag djupt tacksam över.

#0 Bra inlägg och jag tror det kommer ändras långsamt men säkert.

Någon behöver börja med det och jag pratar med alla som jag möter om just detta när jag känner att det är ok att prata om det. Till läkarna menar jag här.

Många går med dessa antidepressiva i över 35 år och jag undrar ibland hur dessa läkare tänker eller så tänker de inte alls utan det går på rutin.

Jag tror helt och hållet på placeboeffekten och som du säger awareness, närvarandet.

Jag arbetar med människor som har mycket psykosomatiska problem och jag märker en stor skillnad när jag är närvarande med dom. De blommar upp, känner sig sedda och framför allt accepterad för den de är. Behövs ej mer egentligen än lyssnandet och närvaron.

"Någon behöver börja med det och jag pratar med alla som jag möter om just detta när jag känner att det är ok att prata om det. Till läkarna menar jag här."

Hur upplever du att dom tar emot det?
Jag har talat med läkare, psykologer och terapeuter om det här, och det jag upplever då är att man hänvisar till alla möjliga behandlignsmetoder.
Många av dom pekar i rätt riktning.
Men det "fattas" det där lilla extra som verkligen gör den där lilla skillnaden för deras patienter.

Dom använder sig av uttryck, som "vara i nuet"
Men min upplevelse blir att när jag sen frågar vilka "verktyg" dom lämnar för att hjälpa patienter att befinna sig i nuet, så pekar man på en promenad, eller aktiviteter.

Något som för mig inte blir annat än en omedveten flykt från sig själv, och ger inget långsiktigt resultat..

JAg kanske sitter i en naiv förespegling att det skulle gå att genomföra på ett annorlunda sätt för att ge behandling för mer än symtomerna..

Jag vet av egen erfarenhet att mycket hjälpte mig när jag fick ett mer andligt perspektiv på mitt "lidande". Det gav mig viktiga nycklar och en större förståelse av mitt och andras liv. Hela livet fick en annan innebörd för mig.

Men min erfarehet är att ingenting behöver uteluta varandra. Att ha andligt perspektiv, jobba med felaktiga tankemönster, äta ren mat och bearbeta känslor att tillåta sorg såsom hat får erkännas och tillåtas, för att kunna förstå såren på ett djupare plan. Att inse vi själva har makt genom vårt sätt att tänka kan ändra helt våra attityder och känslostämningar som vi ibland befinner oss i utan att vara medvetna om det.

#5 Meditation på recept? Vet inte, tror mer att man själv måste hitta sin väg till själskontakt, till kontakt med helheten.

Ett förstående ord kan hjälpa, en bok, en kurs. Vad som helst som lyfter blicken. Svaret ligger bortom oss själva.

Stanna i inre stillhet. Bara vara.

Det här verkar komma som behandlingsmetod. En av mina vänner som gått i väggen, har fått en kurs i mindfullness som behandling. Lite komiskt, men hon blev mer stressad på att ha tider att passa och meditationsband att lyssna på, men lite vaknade hon i alla fall.

Att vara här och nu, med allt vad det innebär, är att vara andligt medveten. Det finns mycket annat trams som är en ren flykt ifrån både verkligheten och ett andligt uppvaknande.

Meditationens syfte är från början att stilla tankar och känslor för att kunna vara i nuet och med tanke på att det endast är i nuet som det är möjligt att genomföra förändringar som på lite sikt kan utvecklas till ett fysiskt och psykiskt helande, är syftet gott.

Nu är det inte helt lätt att på egen hand genomföra en meditation utan att sinnet börjar spela upp än det ena och än det andra så det gäller att vara målmedveten och veta vad man vill uppnå med meditationen. Vissa typer av meditation har syftet att sinnet ska spela upp olika scener i det inre t ex meditaioner för att få kontakt med sin guide och liknande.

#5
En promenad eller en aktivitet kan för stunden bryta ett negativ känslo-och tankemönster vilket ger möjlighet att ta kontroll och styra upp okontrollerade, virriga tankar och känslor (och även en del negativa fysiska reaktioner).

Skillnaden mellan verklighetsflykt och verklighetsförankring ligger i graden av medvetenhet.

#5 Hur upplever du att dom tar emot det?

Känns som det är väldigt öppet ändå men upplever det som att vetenskapen väger högre fortfarande. Upplever det som att något är på väg eftersom det är illa tvunget nu när så många unga också mår dåligt psykiskt.

De pratar om kurser i mindfulness och att tillåta tankar och känslor komma fram utan att fly ifrån "jobbiga" känslor.

Jag provade en tyst avslappning med seniorerna och det var några som klarade 5 minuter. Många klarar ej av att släppa på kontrollen och är på G hela tiden.