Det finns en insikt i att förstå att när jag möter någon som ser på mig och jag redan har bestämt att jag vet vad den personen tänker om mig, så är det mina egna tankar jag hör.
Jag har i verkligheten inte en aning om vad den andra tänker och det finns ingen anledning att jag ska bry mig om det heller.

Jag ska bara bry mig om mina egna tankar, som är spegelbilden. Bry mig om dem på så sätt att när jag kan se dem och ser att det bara är tankar och inte alls sanningen, så känns allt lättare.

Allt börjar verkligen med en själv, inifrån! Och när man vänt sig inåt så vänds allt utåt igen och man ser sig själv överallt, fast på ett helt annat sätt. :-)

Jag är tveksam till den här. Att jag reagerar negativt på beteenden/egenskaper som jag känner igen hos mig själv, verkar vara sant. En plågsam läxa. Men att jag ser positiva saker hos andra som jag känner igen hos mig själv, verkar inte stämma. Jag uppskattar och beundrar lugna människor. Nej det är definitivt ingen spegling av mig själv. Jag skulle önska att det var så, men tyvärr saknar jag den sidan.

Varför skulle det vara fel att vilja få berkäftelse av andra människor? Det är väl en vilja om att bli sedd och accepterad för sina handlaring och den egna individen.
Och givetvis relaterar man andra människors beteende till oss själva och våra erfaranheter. Det är mänskligt, en försvarsmekanism och ett sätt att bringa ordning i vardagen. Detta medför ju dock att man gärna för över sina egna tankar på andra personen och tilldelar dem egenskaper som de inte har. Psykologiskt ;)

Jag behöver inte direkt bekräftelse… Har lite granda med att jag inte heller ger efter för grupptryck eller liknande. Visst, kul att dom gillar det med egentligen spelar det igen roll, kommer ju köra samma väg ändå?

#1 Instämmer att det börjar alltid med oss själva. Vi kan aldrig ändra andra det börjar alltid med oss och absolut inifrån. Jag kan aldrig veta vad och hur andra tänker förrän jag hört vad de själva säger och även då kan det bli fel tolkningar ;-)

#2 Hur kan vi se det negativa i andra och inte se det positiva i andra som vi själva har?? Vet du med säkerhet att du inte är lugn i sinnet ibland?? ;-)

#3 Inget fel att söka bekräftelser från andra, det är bara om det blir ett jagande efter att bli sedd av andra i oändlighet. Då behöver vi se över vårt eget mönster och fylla tomrummet själv. Om vi vet att vi är ok så blir inte behovet av yttre bekräftelser ett behov.

#4 Köra sitt eget race och våga vara sig själv märker vår omgivning rätt snabbt. Härligt med äkthet.

Ibland kan vi inte se allt i oss själva men det ser vi oftast i våra nära relationer eller i andra. Därför anser jag att det är viktigt med alla relationer. Vi är mer lika i det inre än vi tror, det är bara det yttre som skiljer sig.

#5 När jag ser något negativt hos andra, som jag irriterar mig på, så funderar jag om jag har det själv. Det har visat sig att jag har det. Det sista jag har gjort mig av med är kontrollbehov. Nu när jag slutat att kontrollera, så blir jag inte heller irriterad på någon annans kontrollbehov. Jag kan avfärda det, se att personen i själva verket lider. Ett jättebra sätt att jobba med sig själv, att se sig sjäv i andra.

När det kommer till att vara lugn, så kan jag det ibland. Det är nog som du säger. Jag uppskattar verkligen mig själv när jag klarar av det. Det är därför jag ser detta som en positiv egenskap hos andra.

#6 Då kan man ju lugnt påstå att du har en medveten mognad och ser dig själv.

Det vi ser hos andra är alltid något hos oss som vi skall bemästra och acceptera. Ser vi inte det i oss så är det en sida som vi inte har accepterat än. Därför älskar jag alla relationer där jag reagerar med min Painbody hahaha

#7 Painbody Det är ett kul begrepp. Jag behöver ingen annan som aktiverar min painbody nu, det klarar jag så bra själv. Dessa j-a hormoner

#8 VA!!! Är du i övergångsåldern eller vad menar du?

Nu kan man ju se saker hos andra som man kan reta upp sig på, men att man kommit så pass långt i sin egen utveckling att man själv har införskaffat en spärr mot såna beteenden - också. Jag reagerar t ex på självupptagna människor, såna som tar plats av andra, men jag skulle aldrig komma på tanken att bete mig så själv. Snarare så skäms jag å den personens vägnar lite grann. Visst, det kan vara en egenskap som jag bär inom mig, men som jag har lärt mig att bemästra - och det skulle kunna vara förklaringen till att jag känner mig generad.

#10

Nu blir jag nyfiken. Hur menar du att du kan bemästra en egenskap som du inte ens vill kännas vid att du har?

#9 Puberteten Nej det är bara dom där dagarna i månaden, när jag blir svart innan för pannbenet. Fast med kunnskaperna om att jag har en painbody, så kan jag faktiskt idetifiera mina negativa tankar snabbare och säga till mig själv. Nu lägger du av! Det är din painbody som vill bråka.

Idag fick jag en ganska intressant lektion av en upplevelse direkt på morgonen.

Jag kom till jobbet och stämplade in. Precis då kommer en man från en annan del av företaget (ingen jag känner) och säger att jag ser härjad ut… Jag frågar vad han sa (för jag känner mig inte särskilt härjad trots mina 48 år) och får då höra samma sak igen.

Sen tillägger han att det kanske beror på all träningen! "Vilken träning" frågar jag då (efter som jag inte håller på och tränar som "normalt folk" gör :-)

"Ja, det där du gör… qigong eller vad det heter". "Det är inte träning i den bemärkelsen" fortsätter jag. "Äh, du vet sån där fjollgympa!".

Här blir jag alldeles stum och mållös! Så jag bara går därifrån och undrar vad jag gjort för att provocera fram en sådan kommentar från en helt främmande person…

Det var lärorikt att se hur jag tacklade ett sånt "påhopp" som jag upplevde att det var - nyttig träning på att hantera folks negativa kommentarer på ett positivt sätt. Samtidigt undrar jag över vad jag speglade hos honom… :-)

#11 Vad tycker du själv om självupptagenhet? Tycker du att det är en egenskap som är värd att odla? Man iakttar beteenden hos andra, och det gör man genom hela livet, och antingen ser man någonting positivt i dem eller så förkastar man dem. Förkastar man den så lär man ju inte själv vilja visa upp samma egenskap, eller hur..? Allt är individuellt, och det som fungerar för en person kan ju vara svårare för en annan..

Genom att iaktta andra så lär man känna sig själv, och antingen använder man sig av den insikten, eller så kan man fortsätta sökandet på annat håll - om man nu tycker sig ha fog för det.

#14

Vilket eller vilka likhetstecken drar du mellan arbete med självkännedom och självupptagenhet?

Innan jag svarar på den frågan så tycker jag att du kan svara på min fråga som jag ställer i #14.

En liten reflektion kan jag ändå kosta på mig: Sidan är döpt till "Personlig utveckling".  I en personlig utveckling så förväntas man utvecklas, eller hur? Det är liksom det som är tanken.. Att bli varse om sina tillgångar/brister och sedan inte använda sig av den kunskapen i sin personliga utveckling är ju rent förkastligt..! Hur man sedan går tillväga, eller vilka medel man använder sig utav i sin personliga utveckling är väldigt individuellt. Det finns inte bara en sanning, det finns lika många som det finns individer som vill utvecklas, och det tycker jag att man bör respektera. Vi är inte stereotyper som har formats efter samma mall, vi är lika många personligheter som vi är individer - vilket man då också måste ta hänsyn till.

#16

Nja, Inga-Lena. Ska det vara på det viset så tycker jag att du kan börja med att svara på den fråga jag ställde i #11. ;)

Dina svar visar att du missuppfattat min avsikt med frågorna och ger mig också intrycket att du har uppfattat dem som ett påhopp på din person.

För mig är det så självklart att det inte finns ett rätt och ett fel sätt att resonera, uppfatta eller uppleva, så jag glömmer lätt bort att andra inte ser det likadant.  

Alla frågor jag ställer till andra människor gör jag ur ett genuint intresse för just den människan (just då), för att jag tycker att det är intressant att höra hur andra resonerar.

Jag är uppriktigt ledsen för om jag försatte dig i en situation där du kände att du var tvungen att försvara dig.

#13 Det där var ett riktigt personangrepp. Bra gjort av dig, som inte reagerade med ett motagrepp. Starkt gjort i en sådan situation. Där hade du medveten närvaro.

Det är väl så att när sådana här situationer uppstår, så finns det en fråga dold bakom orden: Vill du ha mitt dåliga mående? Nej tack! är ett bra svar.

#18 - Hi hi - där fick du till en bra beskrivning på vad det egentligen handlade om i en kort och koncis mening: "Vill du ha mitt dåliga mående?" "Nej tack!"

Dagen efter hade jag qigongen och som vanligt satte jag upp vägvisarna till lokalen med ordet qigong på. Hade väntat mig att jag skulle möta honom igen och få mer kommentarer… men han dök tyvärr inte upp…

#13 Du speglade nog modet att göra som du vill, han saknar nog det…;)

Iallafall. Spegelbilder… Lustigt, undrar om det verkligen stämmer på mig, jag menar, visst, jag reagerar när någon förolämpar mig och liknande, och jag älskar att argumentera.(Lite kanske för att jag nästan aldrig förlorar)

Så vem eller vad är jag?

Ja vilken bra tolkning omelett! Det gäller bara att ha det i huvudet när det händer, så att man inte går i försvar.

Ijin du kanske söker "Självet"? Då måste vi ibland gå in i olika roller, för att hitta det.

#21 Medveten närvaro fungerar jättebra. Ibland klarar jag detta själv, då kan jag se att den som attackerar mig vill lämna av sitt dåliga mående hos mig. Men ibland åker jag dit själv. Urk va dumt att säga: Ja tack! När någon vill lämna över sitt dåliga mående

#22 - Ja det är ju korkat egentligen… att säga "Ja tack" åt att ta emot någon annans dåliga mående :-)

Jag tränar just nu på medveten närvaro - har köpt en bok om det och jag försöker vara närvarande när jag läser den *skratt*. Jag gjorde ett experiment när jag låg i badet och läste boken - jag tog en bit mörk, fin choklad och lät den smälta på tungan. Samtidigt som jag läste boken om medveten närvaro… Hur smakade chokladen då jämfört med… tror ni?

#23 Berätta! Lyckades exprimentet?

#23 Då smakade du på chokladen med alla dina sinnen. Hade du inte stannat upp så hade du nog ätit hela chokladen utan att ens njuta och verkligen smakat på den. haha.

Visst är det skillnad när vi stannar upp och Ser/smakar/känner på just det vi håller på med.

Medveten närvarande med allt är min målsättning just nu. Känns kärlek.

#17 Ingen fara Perla, jag uppfattade det inte som påhopp. Kanske som ett sätt att generalisera, nåt som är vanskligt att göra när det gäller det mänskliga beteendet. ;)

Okay, jag svarar på fråga #11, på samma sätt som tidigare då:

Genom att iaktta andra så lär man känna sig själv, och antingen använder man sig av den insikten, eller så kan man fortsätta sökandet på annat håll - om man nu tycker sig ha fog för det.

På din fråga #15 svarar jag: jag ser inga likhetstecken mellan självkännedom och självupptagenhet. Självkännedom handlar om vad slags relation du har till dig själv, medan självupptagenhet handlar om den relation du väljer att ha till andra människor.

#24, #25 - Jämfört med när jag åt chokladen och läste boken samtidigt var det en större smaksensation när jag helt koncentrerade mig på chokladen! Så visst "lyckades" experimentet - det var lätt att se att medveten närvaro gav större utrymme för alla typer av sensationer :-)

Egentligen är det rätt logiskt - fokuserar jag på en sak blott kan jag ge 100% åt alla upplevelserna kring det jag fokuserar på, medan det bara blir en del om jag samtidigt studerar något annat…

#27 Va! Det berättar du nu. Jag som slängde i mig ostkaka med grädde och sylt framför datorn. Helt utan upplevelse. Jag får nog ta en bit till

#28 - Fördel med att vara man - jag koncentrerar mig helst på en sak i taget…

Självklart ska man njuta med alla sinnena - det säger de särskilt när man är på chokladprovning t.ex. Där handlar det inte bara om att prova olika sorters choklad - utan det är en mängd andra saker som också skall mätas… knäckljudet t.ex. när man bryter chokladbiten från kakan… eller ytfinishen, så att den inte är "gråaktig"… och en mängd andra saker!

Det är en konst att äta choklad :-)

#29 Där ser man. Jag trodde redan jag var proffs på att äta choklad. Jag har visst mycket kvar att lära

När vi har sex är vi också totalt närvarande i nuet eller är det någon som gör annat samtidigt???

Hahaha

Tänkte precis som du Gitte när jag läste ovanstående, hahahaa! Ja vill man ha det gött så får man ju känna efter och inte tänka på något annat…eller hur!

Hahaha, ja visst är det så att vi är där till 100% då om vi nu inte ligger och planerar samtidigt för morgondagen vs. Kunde inte låta bli att ta upp detta exemplet för det är så givet att vi är medvetet närvarande då. Att tänka bara på det som händer just i stunden.

#31

Det finns många som gör något annat samtidigt som de har sex.

Det är en hel del kvinnor och män, som hänger sig åt olika sexfantasier under själva sexakten. Fantasier om vad de har varit med om och fantasier om vad de skulle vilja vara med om. Fantasier kan iofs förhöja upplevelsen men det är inte att vara närvarande i nuet. ;)

#34 True.

Orka egentligen spendera tid i nuet, vad ger det..?

#34 Finns säkert de som gör så och även koncentrerar sig på själva Målet. då blir det inte heller medveten närvaro i nuet.

Sex ja! Det är närvaro

Nej precis för då missar vi ju målet också, om vi inte har det skönt på vägen dit

#38

Vad är målet med att ha sex? ;)

Perla, för mig är det att förena kropp och själ med en annan. Att ge sig hän och njuta av sig själv och den andre. Att ge och ta emot helt utan rädslor.

#40 - Roligt att höra! Det där är lite mer andligt skulle jag vilja säga, inte bara fysiskt!

Ja jag måste ha besjälad sex, annars fungerar det inte för mig alls, då får det hellre va!