Jag vill så gärna fatta, men det gör jag inte Av någon anledning, så tappar jag koncentrationen på just detta klippet.

Här förstår jag inte heller , det är ej sammanhängande men det är mer stillheten och lugnet som jag kände här.

Han har så många andra klipp på youtube Omelett, leta där.

Jag tror jag har tittat på alla hans klipp på youtube, alla är jättebra och jag hänger med ganska bra. Men varför fattar jag inte detta? Eftersom Tunrida tycker att det är underbart, så VILL jag fatta. Det ligger ett viktigt budskap här.

Det är helt okej, var inte ledsen för det. Det är inte meningen att du ska fatta, för du försöker förstå med hjälp av intellektet.
Det går inte. Intellektet, egot, tankarna i huvudet kan aldrig förstå detta. Så det är ingen fara. :-)

Bara i Stillheten och Tystnaden, när du riktar uppmärksamheten bort från tankarna, kan du känna det, uppleva det. Då kan du nå förståelse.

#3

Bara för att jag säger att det är ett underbart klipp, så betyder det ingenting om du inte upplever det. Lita på dig själv, inte på mig. :-)

Budskapet finns överallt, inte bara i just detta klippet, så försök inte förstå, släpp det istället.

Hahaha, jag VILL. Lät väldigt gulligt Omelett, tålamod är en dygd. ;-)

Jag har tittat på klippet flera gånger. Varje gång vänds min blick bort från skärmen och min uppmärksamhet är någon annan stans. Så försöker jag koncentrera mig, så blir det samma sak igen. Klippet är bara 4 minuter långt! Det kanske är så jag ska låta det vara? Om jag låter det vara kanske jag hittar stillheten?

#7

Ja, låt det vara då. Det är ändå inte klippen som gör det, de kan peka i rätt riktning och vara väldigt bra som vägledning, men fastna inte i dem. Det gjorde jag tillfälligt, jag fastnade i det intellektuella för jag ville ju förstå! :-)

Stillheten inom dig är viktigare, för det är där du hittar det du är, som är här och nu.  

Rikta uppmärksamheten mot andningen istället så du landar i kroppen igen och kommer bort från tankarna om att vilja förstå. :-)

#6 Så rätt du har jag tränas ständigt i tålamod. Allt ska gå fort fort. Det verkar som jag har en inbygd turbo. Det är bra ibland, men för det mesta är den till besvär. Hur kopplar jag ur den?

#8 Det kanske bara är en läxa för mig i tålamod. Han pratar så låååååångsaaamt. Det kanske inte är vad han säger som är problemet, utan hur han säger det som får mig att tappa fattningen.

Äck! jag tänker inte lyssna på någon som ser ut som en fanatiker!!

#10 Inte dömma! Det är inte hans utseende som är det viktiga. Det är vad han förmedlar.

#9

"Det kanske bara är en läxa för mig i tålamod. Han pratar så låååååångsaaamt. Det kanske inte är vad han säger som är problemet, utan hur han säger det som får mig att tappa fattningen."

Hahaha, ja, han pratar lååångsamt. :-)
Men jag anar att det finns en anledning till hans sätt att prata så, nämligen den att det är i mellanrummen, i tystnaden som vi hittar oss själva.

Men egot gillar inte långsamt, egot gillar inte tystnad och stillhet, egot vill att det ska hända saker hela tiden..
Fast det är ju inte heller egot som känner sanningen och kommer aldrig göra det. :-)

Men om du nu känner så, så är det ju som sagt ingen fara. Strunta i att lyssna på honom då, det finns så många som talar om samma sak och du kanske just nu behöver höra det från någon annan? Eller inte från någon alls.

Jag har själv inte bara lyssnat på Eckhart Tolle, utan många olika källor, eftersom jag ser att de alla pratar om samma sak men på olika sätt.
Jag leds i mitt inre till den källa som jag behöver just nu. Ibland är det Tolle, ibland är det Adyashanti eller Burt Harding, eller någon annan…finns ju fler som är väldigt vakna. :-)

#9

Apropå att förlora fattningen och tålamodet osv, så minns jag just en rolig händelse alldeles i början, när jag lyssnade väldigt mycket på Adyashanti och det var en mycket jobbig period där allt vändes upp och ner, som det kan göra när man inser att man inte är den man trodde sig vara. :-)

Jag var så ARG på Adyashanti!! :-D
Jäkla Adyashanti sa jag, komma här och ställa till det för mig! Hahaha, idag kan jag förstås skratta åt det för jag ser ju att det var egot som inte ville ge upp sin position. :-D

#11 Jo, Men vad än budskapet är så kommer jag inte lyssna på han.. han är den typen av person som blir makt galen!

#13 o 14 Det var en intressant vinkling att det är mitt ego som inte vill ha stillhet och tystnad. Jag trodde att jag har DAMP  Tack Tunrida, med den infallsvinkeln, kan jag se på mig själv på ett annat sätt.

#14

Hahaha, du är så rolig Ijin. Jag kan se löpsedlarna:
"Eckhart Tolle har blivit maktgalen! Egot kom tillbaka!"

Hahaha, kul! :-)

Nä men skämt å sido, lyssna inte på honom då. Så enkelt är det. :-)

#15

Nej, jag tror inte du har damp, omelett. :-) Ja, när man kan börja se vad som är egot och vad det gör, så ser man också klarare.

Jag har väl aldrig kollat på någonting så här tråkigt och osammanhängande.

#18

Helt okej Ayena, move along. Du är inte redo för detta då. :-)

Tunrida - du är väldigt nedlåtande i dina kommentarer!

Vad säger att jag inte är redo? Redo för vad? För ditt sätt att tänka, eller rättare sagt för dina profeters sätt att tänka? Vad säger att du har rätt och jag har fel?

Jag förstår mycket mer än vad du har den minsta aning om Tunrida! Jag bara håller inte på att svamla om en massa ord och uttryck.

Tunrida, alla människor är knappast likadana. Se det som ett spel; Man väljer olika klasser att spela.

Alltså denna person kan aldrig säga någonting vettigt till mig. Det är omöjligt, han är helt enkelt inte avsedd för min typ av människa..

#20

Återigen, tråkigt att du upplever mina kommentarer som nedlåtande, Ayena. Du är väldigt upprörd märker jag.

Men problemet med att sitta så här och skriva på nätet är ju, som du vet, att man lätt missuppfattar den andras intention. Man läser ofta in egna saker som inte är menade att finnas där från den som skrivit det.

Hade du och jag suttit mitt emot varandra och pratat, så hade det förmodligen varit en helt annan sak. Du hade sett mina ögon och mitt kroppsspråk och förstått att jag inte alls är ute efter att vara nedlåtande. 

Det finns inga rätt eller fel, jag säger absolut inte att jag har rätt eller sitter med några svar som alla ska köpa. Tvärtom så är det ju upp till var och en att själv känna vad som är rätt för just dem, just nu.
Alla måste förstås uppleva och upptäcka vilka de är på sitt sätt. Och det är klart att du har en massa upplevelser och kunskap som jag inte har en aning om.

#21

Nej, alla är inte likadana på ytan, det är sant och det är ju en del av charmen. :-) Och ändå är vi mer lika än vi kanske tror…

# 22 - Du bör kanske lära dig att alla människor inte tänker som du och att man bör respektera andra människors sätt att tänka. Alla är vi unika och har olika utgångspunkter att se vår tillvaro på. Vem är du som ska sätta pekpinnar på vad som är rätt och vad som är fel. Och framför allt - vem är du som påstår att vissa av oss inte är redo?

Vi är många sökare här inne på sajten och skulle vi fråga om den "rätta" vägen så skulle vi säkert få lika många svar som det finns medlemmar. Var och en finner sin väg till svar och sanningar. Ingen väg är bättre eller sämre än någon annan - huvudsaken är ATT man börjar söka, ATT man börjar ifrågasätta, ATT man börjar tänka. Var man sedan landar i sitt sökande beror på det som attraherar en för just den känslostämning och utifrån de behov man befinner sig i för ögonblicket.

#24

Okej, Ayena. :-)

#23 jag har te.x. inte ens inärheten på samma grund som du har, och ytan är inte likadan heller… Sanningen är i beskådarens ögon, right?

#26

Ja, vi ser ju uppenbarligen olika ut och upplever tillvaron olika, utifrån våra olika synsätt och tankar om saker och situationer.
Går man sen bortom det där, som är ytan, så finns det något mer. Det är ju där vi är lika. :-)

#27 Är du också en krigsgalen tok som slåss för att det är roligt;)?

#28

Det där får du gärna förtydliga, för jag förstår inte vad du menar?

#29 Eh.. Jag innerst inne är en person som faktiskt tycker om att slåss, riskera livhanken och leva rövare med mina egna regler:p Så nej, alla ser inte likadana ut lååångt långt inne.. snarare som man är som mest olika där, och på utsidan speglar sig den grupp man valt att följa eller skapa.

Jag tror jag förstår. Sitter periodvis ofta i tystnaden och kan då få klarhet i saker jag funderat tidigare på. Det kommer som "tankepaket".Likaså när jag pratar, att jag inte alltid säger så mycket som jag tidigare gjorde, utan låter pausen få tala, att den säger mer än mina ord.

#31 Tystnad är bäst. jag ska ut och gå mitt i natten idag.. bara för det är tyst då… Så skönt:p

Hej Ijin, har du varit bortrest på lovet? Ja visst är det skönt, brukar också gå ut på kvällarna och vara i tystnaden och lugnet som är då..

Jag är glad att du finns för mig Tunrida Med din hjälp reder jag ut en massa begrepp. Det här med egot märker jag att jag inte riktigt har fått kläm på. Det finns överallt och ställer till en massa problem. Jag som blev trött på min krävande familj och sa: Nu ska jag odla mitt ego! Jo, det hade ju varit snyggt

En tråd om egot och dess skepnader kanske du kunde skapa?

#33 Nä, inte bortrest:p bara inte så skrivsugen:p

#34 Skapa tråden;) men egot är inte någon skepnad, egot är DU:p

#35 Jo jag vet att egot är en del av mig. Men jag har inte koll på mig själv och allt märkligt som mitt ego kan ställa till. I de senaste trådarna så kommer det fram att det är egot som skapar problemet.

Ha ha du är så rolig, omelett! Och jag håller med dig, det är mycket som måste "benas" ut ibland

#37 Ett halv liv har jag gått runt och varit helt förblindad av en massa skit. Nu vill jag ha en upplyst och fantastisk andra halva. Bråttom har jag oxå, men det är väl det där egot som har greppet om mig igen

#30

Intressant. Jag tror jag förstår vad du menar, fast jag ser det på ett annat sätt. :-)

#31

Gahella, det låter alldeles underbart! :-)
Jag kommer att tänka på vad Lakha Lama (en tibetansk buddhist-lama) sa senast jag var på satsang med honom; att vi människor pratar alldeles för mycket. :-)

Någon annan (tror det var Burt Harding) sa att när han började vakna upp, så upptäckte han att människor pratar mycket men säger inget eller väldigt lite. :-)

Så, tystnad och färre ord är inte alltid helt fel. Och det är i tystnaden som vi hittar det som är sant för oss, så jag förstår precis vad du menar med att få klarhet genom tystnaden. :-)

#34

Tack snälla rara omelett för de orden! Kram till dig! :-) 

En tråd om egot? Det kan bli vilda diskussioner i en sån.. ;-)
Nä, men skämt å sido, om du vill så kan jag väl det, inga problem.

Haha, har själv fått jobba mycket med mitt eget "pladder". Men samtidigt har det varit ord som befriat mig, att analysera och förstå det kaos och trassel som varit inom mig, har/är fortfarande viktigt för mig….tillsammans med tystnaden. Förut var jag nog lite rädd för den, då den talade så mycket!

#42

Ja, det kan jag också skriva under på, "pladdret" alltså. Jag tror de flesta känner igen sig där. :-)
Ja, vad är det med tystnaden egentligen, som skrämmer många? Det finns de som inte kan ha det tyst omkring sig när de är ensamma, utan alltid måste ha radion eller tv:n på, jag var själv sån när jag var yngre.

I tystnaden möter man sig själv och det kan vara jobbigt, finns mycket man inte vill se. Då är det lättare att hålla sig upptagen med annat…

#39 Du får gärna förklara;)

#44

Javisst. :-)

Det du pratar om är för mig fortfarande det som finns på ytan, fast vi kanske inte ska fastna för mycket i själva orden…

Vi är olika som sagt, i det yttre, det vi visar utåt. Det är ju både utseende förstås, men även självbilden som vi har av oss själva. Den ser ju alltid olika ut, så därför ser vi ut som totalt olika individer, separerade från varandra.
Så att säga "jag är si och så som person, det är sån jag är", är ytan och är en skapad självbild.

Men för mig är inte självbilden det vi egentligen är, det är inte vår sanna identitet. Det är en skapad bild, som vi hela tiden måste hålla på att försvara och upprätthålla, annars faller den. Sitter man i tystnad och för ett ögonblick är fullständigt närvarande här och nu, så finns inga tankar om någon självbild, så hur verklig är den? ;-)

Jag ser djupare och finner att när allt faller bort, som självbild osv, så finns vår sanna existens kvar. Där är vi alla ett, där är vi lika. :-)

#45 Jasså. Så djupt ner. Men där finns ingenting med tankar, alltså är det ett värdelöst ställe?

#46

Haha, ja Ijin, för egot är det ett värdelöst ställe. ;-)
Nej, men det är egentligen inget ställe, utan det är Medvetandet. Det går ju inte att lokalisera någonstans.

Ur Medvetandet föds tankar, känslor, allt vi ser omkring oss, våra kroppar, jorden, planeterna och övriga universum.
All form alltså och allt återgår tillbaka i det.

Vi skulle inte vara vid liv utan det, som fysiska varelser alltså. Det är det som är livet som strömmar genom oss, som gör att vi andas, hjärtat slår, vi rör oss, älskar, gråter…allt!

Så det är tomt men inte livlöst. Snarare vibrerande av liv.
Detta kan man upptäcka själv, det är inte någon annanstans, det är här och nu. Hela tiden, har aldrig varit någon annanstans. :-)

#47 Går man för långt bak är man encelliga organismer.. Man kan ju säga att överlevnad är egot egentligen.

#48

Jo, det kan väl hända, men bortom det då? Vad kommer de encelliga organismerna ifrån? Vad är de gjorda av?
Inom strängteorin talar man till och med om detta, med att allt är energi och att energi aldrig kan förstöras, bara omvandlas.

Ja, jag tror att egot har med överlevnad att göra som du säger. Men det som började med att vara ren fysisk överlevnad där vi använde tanken för att överleva i naturen, har ju eskalerat och blivit dysfunktionellt egentligen.
Vi började mer och mer att identifiera oss med egot/tanken, vilket skapade bilden av att vara separat från andra, från naturen och därför ser det ut som det gör i världen idag.  

(En reflektion bara, ingen bedömning om att detta skulle vara något som är "fel"… :-)

#49 Energi kan inte förstöras, nej, men omvandlas… Lite komplicerat att förklara, men det har nog inte så mycket med detta att göra egentligen. Egot skapades för den tid då man faktiskt behövde slåss för sin egen överlevnad. Men många andra djurarter använder sig inte ofta av egot mer… Apor är ett exempel. Egot är start mekanismen för existensen. Den bara är.

#50 Intressanta tankar där Ijin. Tack. :-)

#0 - Två saker fick klippet mig att tänka på - TAO och en rörelse som lär finnas som heter "I am"

Om jag börjar med rörelsen "I am" så associerar jag det med begränsning så fort jag lägger till ett adjektiv - dvs. när jag säger att jag är musiker så begränsar jag mig själv till det. Jag kan självklart tillägga att jag är astrolog, mediumelev, healer, kreativ artist… etc. Bara för att jag inte ska vara så lite…

Om jag däremot säger "Jag är…" har jag inte satt någon begränsning på mig. Då kan jag vara den där enheten med all existens som kanske är det högst vi kan komma till…

TAO Te Ching är en österländsk filosofi, nedtecknad av Lao Tzu, som talar om TAO (översätts ofta till vägen). Men när man sätter en benämning på det som finns i tao te ching begränsar man det. Ta detta som exempel:

"The tao that can be told is not the eternal tao. The name that can be named is not the eternal name."

Här förstår jag att det är det som inte går att benämna som är äkta/sanningen, det som är evigt. Läs vidare:

"The unnameable is the eternally real. Naming is the origin of all particular things."

Enkelt uttryckt ser jag detta som att när jag sätter ett ord på något så skapar jag det - det får en födelse (och följaktligen en död). Det är när jag inte sätter ett namn på något som det får behålla sin verkliga existens, det eviga sanna. Då varken föds eller dör det - det bara ÄR…

Någon som förstod?

I am rörelsen

Den är teosofiskt grundad och greven som nämns är Mästare på 7 strålen.

#52 Eckhart Tolle tar upp det här begreppet på ett förståeligt sätt om du tittar på A new earth. Därmed har jag inte sagt att jag klarar det själv, men han får mig att förstå.

#52

Intressant att du tänkte på Tao och uttrycket I am, som egentligen är samma sak i mina ögon.
Tao bara är och i vår essens är vi alla Tao, därför bara är vi och när man ser ännu djupare eller närmare, så finns det inte ens några "du och jag", några "vi", eftersom allt är Ett, Tao..

Låter det invecklat? Ja, för detta går ju inte heller att fatta mentalt.. *s*

Du satte huvudet på spiken med att vi sätter en benämning efter "Jag är"…
Allt det där med att vilja vara så mycket, ha så många benämningar efter "Jag är", är egots sätt att greppa något att identifiera sig med. Ju mer, desto bättre, tror vi.
För vi tror ju att det som kommer efter "Jag är", är det vi är! :-D

Jag såg för inte så länge sedan på en underbar film med Jack Nicholson och Adam Sandler; Anger Management, och något som fångade min uppmärksamhet var en scen där Adam Sandler sitter på sitt första anger management möte och får frågan av Nicholson om han kan berätta vem han är.

Han svarar med vad han heter, men Nicholson avbryter; nej, det där är ditt namn, vem är du?  

Sandler säger att han jobbar som…
Inte heller rätt svar.

Han fortsätter då med att beskriva sina fritidsintressen, vilket också är fel enligt Nicholson.

Inte heller hans personlighetsdrag, som trevlig, humoristisk, snäll, generös, känslig (kommer inte ihåg exakt vad det var), är inte heller den han är…

Man märker att Adam Sandler blir mer och mer arg, för han kan ju inte svara på denna fråga!
Och det är så underbart tycker jag, för den scenen beskriver precis hur identifierade vi är med det som kommer efter "Jag är"! :-D

"Det är när jag inte sätter ett namn på något som det får behålla sin verkliga existens, det eviga sanna. Då varken föds eller dör det - det bara ÄR…"

Ja!! En ros är ingen ros, det är inte ens en blomma. Det där är bara benämningar vi satt på den. Så fort vi sätter ett namn på något, hamnar en slöja mellan oss och det vi benämnt och vi kan inte se dess sanna essens.

Så är det ju med allt annat också, tänk på hur mycket koncept, föreställningar, tankar och benämningar som hindrar oss från att verkligen se varandra!!

#55

"tänk på hur mycket koncept, föreställningar, tankar och benämningar som hindrar oss från att verkligen se varandra"

..och från att se oss själva och verkligheten som den är.

#56

Ja, våra "tankar om" hindrar oss från att se ALLT som det egentligen är, precis. :-)

Underbar förklaring!!

Få människor har förmågan att tala förbi tanken/intellektets analystiska behov..

För mig träffar hans ord, och pedagogik rakt in i mitt inre själv.

Som jag ser det så kommer hans ord verkligen direkt från Stillheten och jag känner också att orden går direkt in, jag känner igen mig själv i dem.
Han lär ha sagt att han inte har en aning om vad han ska prata om, innan han ens öppnar munnen på dessa satsangs. Utan några förberedelser kommer orden direkt från Källan.

#59

Eckhart är den som gav mig dom avgörande "vägvisarna" för att komma till dom insikterna som jag i dag upplever att jag har fått.
Jag känner en sån oerhörd stillhet i hans förklrnigar, hans förmåga att beskriva.
Det tog mig en god stund innan det sjönk igenom, men när det väl gjorde det "trillade det ner" poletter under flera veckor efteråt.. Det blev ett "rus" av närvaro.

#60

Låter underbart! :-)

Jag läste igenom den här tråden igen. Svaren här innehåller en hel del substans. Ibland vill jag tro att jag hamna i varandet på sekunden och stanna där resten av mitt liv. Det är en process och ska förmodligen vara det oxå. Ett steg i taget, som Tunrida och awareness har gjort.

Sen reagerar jag på det här med "babblet" jag kan babbla. Det är lite av min roll att hålla omgivningen på gott humör genom att bjuda på mig själv och mina misstag och dråpligheter. Om jag slutar med det, vem blir jag då?

#62

Ditt verkliga "själv" är det spontana ordet som kommer ur mig, Men att peka med hela handen upplever jag som en felaktighet på en sån fråga.

Här kan jag dela med mig av det som skett och fortfarande sker i min livssituation.
Jag kan känna igenom mig till viss del i definitionen "partymaker".
Nu vill jag inte skapa tolkningar åt det ego relaterade hållet, men i det stora hela upplever jag mer av allt jag var innan.
Skillnaden nu är att jag gör det med kärlek.

Jag umgås med människor i kärlek, utan att värdera,
Jag fattar beslut på jobbet, i kärlek, ( Den väcker nog en del konstiga definitioner i en tanke)
Jag ger min son en närvaro som jag aldrig tidigare kännt att jag kunnat göra.
Jag skulle kunna ta aspekter ur min livssituation och skriva hur länge som helst.

Men summan blir att jag är mer, och fylld av kärlek.

#63 Men det var ett bra svar. Om jag skulle bli förvandlad till en ny Eckhart Tolle, så skulle det inte vara jag. Jag tror att jag har mer närvaro nu och är rent generellt mer glad. Mer galenskaper på något sätt, för jag irriterar mig inte längre på omgivningen. Det är som det är.