Fråga Sanna Nielsen *skratt*!

Skämtade bara :-)

Som sökare har jag genom hela mitt vuxna liv sökt efter något - förmodligen efter mitt sanna jag… I astrologin sökte jag definitivt efter vem jag är! I medialiteten sökte jag efter en roll att spela tror jag (som är en av mina "sanna" roller). I healingen sökte jag efter att känna sann kärlek till både mig själv och mina medmänniskor. I musiken sökte jag efter min egen, sanna musikstil - som bara var jag!

Jag skulle kunna gå på så där med allt som jag företagit mig i livet - men har valt att sluta söka efter sanningen!

Sanningen tror jag är vad jag gör den till - jag har inte patent på sanningen, utan den är min egen sanning… som gäller för mig.

Jag är övertygad om att när jag gör saker som är sanna för mig så känner jag inget motstånd, allt bara flyter på som det ska. När jag känner motstånd eller irritation är det inte det sanna för mig som jag håller på med (vare sig i tanke eller handling)!

För mig är livet en lång resa - en resa av upptäckter och olika "sanningar". Dagens sanning är kanske inte morgondagens osv. Att hitta "sanningen" innebär för mig att livet har tagit slut - eller i varje fall att det inte finns något mer att leva för…

Lite tankar så här en lördagsafton :-)

För mig är livet en lång resa - en resa av upptäckter och olika "sanningar". Dagens sanning är kanske inte morgondagens osv.

Exakt så, skulle jag villja formulera mig oxå. Det finns så otroligt mycket att lära och jag formas hela tiden om efter vad jag lär mig.

Jag tror iallafall att det är viktigt att känna efter och ta tid med sig själv =)

"Mitt sanna jag" är mitt sammansatta jag dvs, både mina goda och mindre goda sidor. När jag är i kontakt med "mitt sanna jag" så har jag möjlighet att leva mitt eget liv och åstadkomma de förändringar som behövs för att jag ska kunna leva ett rikt liv efter mina egna förutsättningar och möjligheter. 

Är jag inte i kontakt med mitt sanna jag så kommer jag bara att kunna sträva efter att leva mitt liv efter det som jag tror är bra utifrån vad andra har sagt hur livet ska vara och levas.

Nyckelordet för att hitta sitt eget "sanna jag" är acceptans.

Jag kan visa mitt sanna jag, det står på två ställen…

Min upplevelse och upptäckt av att hitta "mitt sanna jag" var inte alls det jag trodde innan. Innan trodde jag att det var "mitt" jag. Att vi alla bar omkring på våra egna sanna jag.

Sen kom den spirande insikten; det finns inte en massa olika "jag" som går omkring på denna jord. Inte på det sätt som många tycks tro i alla fall. :-)
Det finns Ett Jag. Detta enda Jag visar sig som en massa olika unika och vackra människor, djur, växter, planeter, stjärnor, galaxer, universum…

Det finns alltså som jag upplever det, inget personligt, för det finns ingen person.
Person, identitet, att se sig som separat från andra människor, är en konstruktion. Det är bara en mask vi bär (från grekiskans persona = mask).

Allt är detta Jag, Medvetande, som upplever sig själv genom allt som existerar.
Men inget är personligt. Så jag kan aldrig komma och säga att "jag vet hur det är", om jag med det menar jag, alias "Tunrida".

För jag äger inte detta, ingen äger Medvetandet. Det är inte personligt. Ursäkta upprepningarna. ;-)

#6 När jag läser ditt inlägg, så tänker jag på Eckhart Tolles ord:

"Life is the dancer and you are the dance"

Vilka kloka tankar ni har, och den som du omelett citerade är ju så underbar! Älskar såna liknelser.

#7

Just det ja! Jag älskar det citatet, för det är mitt i prick. :-)