Ökar eller minskar medkänslan i vårt samhälle? Vad tror du? Min egen farhåga och bedömning är att den minskar bland annat på grund av de höga nivåer av stress som många människor lever med. När vi är stressade är vi inte särskilt empatiska, eller hur?

I veckan kom en studie från USA och Richard Davidsons forskargrupp vid universitetet i Madison, Wisconsin. Davidson har samarbetat med Dalai Lama sedan år 2000 och nu publicerades forskning som visar vad som sker i hjärnan vid meditation för medkänsla.

Dels undersöktes munkar med stor meditationserfarenhet (minst 10 000 timmar!) och dels nybörjare som fick en snabbkurs i denna särskilda meditationsform.

Försökspersonerna utsattes sedan för behagliga ljud(baby som jollrar och skrattar) respektive ljud som väcker obehag (kvinna som kved av smärta). Det område i hjärnan som upptäcker och registrerar känslor och översätter dem till kroppsliga svar (t.ex. högre puls och blodtryck) ökade sin aktivitet och mest för munkarna.

Ett område som registrerar andra människors känslomässiga tillstånd aktiverades också. Detta område var betydligt aktivare hos munkarna jämfört med nybörjarna - också när de inte mediterade. Det förefaller alltså som om meditation för medkänsla (med allt levande) ökar vår empatiska förmåga permanent med träning. Men vi vet idag inte säkert om det är så.

Det behövs fler studier så att forskarna kan följa hur förmågan till medkänsla och dess avtryck i hjärnan kan utvecklas över tid. För det kan ju teoretiskt vara på det sättet att munkarna från början har en betydligt större förmåga till medkänsla än en normalpopulation även om man i denna studie kunde se att de munkar som hade störst meditationserfarenhet också hade den kraftigaste aktiviteten i hjärnan i områden som har med medkänsla att göra.

Skriven av Ola Shenström för Mindfulness.

Denna studie fanns också i illustrerad vetenskap år 2004.