Verkligen. Uppvakanandet kan ske varsomhelst, hos vemsomhelst.

Precis. Det finns en man som heter John Sherman som vaknade upp när han satt i fängelse. Han hade genomfört en hel del brott som flera bankrån, var total ateist och inte alls intresserad av något s k "andligt".

Men så förändrades allt då han träffade en kvinna vid namn Gangaji, som kom på besök till fängelset. Allt stannade när hon tog hans hand.
Nu håller han satsangs och verkar vara väldigt vaken (det finns klipp med honom också på youtube). 

Så man vet aldrig vad som kommer hända, eller med vem. Även den mest hårdhjärtade buffliga, känslokalla typ kan plötsligt vakna upp till sitt sanna jag. :-)

#2 Det här säger mig något om förlåtelse. Allt blir förlåtet av universums krafter/gud. Något att tänka på för oss alla som har något oförlåtet.

#3

Ja och en ännu djupare aspekt av förlåtelsen är just det att det inte finns något att förlåta, alltså; ingen person som förlåter någon annan person.
Den som vaknar upp och inser sitt sanna jag, ser att det han/hon gjorde eller andra gjorde, endast var agerande utifrån omedvetenhet i sökandet efter kärlek och bekräftelse, alltså; sig Själv.

Ja precis, uppvaknandets tid är verkligen här för alla!

Mandela sa att han var jättetacksam för att ha suttit 42år i fängelse(!), för där fick han möta allt sitt eget hat och egen oförsonlighet. Mycket som han sa på klippet, man kan även se det som man sitter i ett kloster.

En annan man jag aldrig glömmer, satt i en helt svart, fuktig isoleringscell sedan flera år. Där i detta svarta, hade han sett Ljuset, nu sa han att om Gud ville kunde han sitta där hur länge som helst, genom att han hade allt han behövde i kärlek!

#5

Det är nog ett tecken på uppvaknande när man kan säga att "jag skulle inte önska detta på min värsta fiende, men jag skulle inte vilja haft det på något annat sätt". Då kan man vara tacksam för sina upplevelser, för man ser att Livet inte vill en något ont.

Då inser man nämligen att allt det hemska och jobbiga som man upplevt, var där för att man skulle börja se djupare. Det var maskerade möjligheter till att se att bortom de jobbiga känslorna finns friden och kärleken, hela tiden närvarande. :-)

Ja, jag har sjäv fått jobba mycket med det: att bakom ALLT finns Gud, och upplysningen om oss själva.

#7

Ja, bakom allt, i allt, mellan allt, bortom, under och ovan allt finns Gud. För Gud är. (om man nu vill använda ordet Gud..finns ju så många ord som alla pekar i samma riktning..)
Själv gillar jag att använda vägvisare som Stillheten, eller Varandet.. :-)

Ja det är bara beteckningar av något större, kvittar lika vad vi kallar det, tycker jag också.

#9

Ja, för vi kan ändå aldrig förstå det..även om vi gärna vill.. :-)

Min mormor sa alltid att det finns en mening med allt som sker. Visst är det så, ur lidandet föds något bra. Med facit i hand så är jag glad att jag plågats. Det har gett mig mening och ett rikare liv.

Jag håller med dig omelett, mitt liv har på många sätt gjort mig mycket rik också.

Jag håller med dig omelett, mitt liv har på många sätt gjort mig mycket rik också.

Jag kan inte säga att jag håller med om att det som sker har en mening… isåfall är det mer som ett pack med olika vägar man kan ta när problem kommer, men meningen man vill att det ska ha väljer man ju själv? Vissa människor vänder sig ju innåt när skit händer…

#14 Men det är og en del av meningen att man ska vända sig innåt. Sen när man är klar med det, så tittat man ut igen.

Ja det är uppåner och utåin allt som oftast när vi påbörjat den resan!

#15 Eh.. Dom kan inte titta ut själva. Det är det som är problemet. Dom måste alltså ha någon som drar ut dom, och inte ens säkert att det går.