Ying & yang
Jag har några tankar kring Ying & Yang, mer och mer börjar jag relatera till begreppet utan att jag egentligen kan något om det.
Förestälningen är väl att antingen är jag Ying eller Yang, men det verkar som jag är båda, alltid. Jag uppfattar mig själv som en god människa som vill väl. Häromdagen var mitt budskap och mitt uppsåt gott. Men jag uppfattades som djävulen själv
Några såg det goda, andra såg det onda. Jag blev båda sidorna av Ying och Yang.
En läkare är oxå ett bra exempel på detta. För att göra gott, måste han göra fruktansvärt ont många gånger. För att vara en god förälder, måste man sätta gränser (uch vad hemsk man är då). Blir man för god, så slutar det med att barnet inte lär sig gränser, då har man gjort ont. En hjälpare kan inte hjälpa alla. Den blir god för den som får hjälpen och ond för den som blir utan (en svikare)
Är allt alltid en helhet? Lever det goda ALLTID parallellt med det onda? Är jag både god och ond? (även om jag skullle vilja vara vit som snö) I stort och smått. Är det så cirkeln blir sluten? Att jag blir hel genom att acceptera båda sidorna hos mig.
Vad tänker ni om detta?
Vilken bra tråd, ska fundera lite mer så återkommer jag senare.

Yin och Yang är symbolen för den balans som behövs för att det ska vara harmoni.

Allt ingår i samma helhet och detta går att omsätta på allt i livet. Både globalt och indivduellt. I det goda finns det onda, i det onda finns det goda. I okunskap finns fröet till kunskap och i kunskapen finns en kärna av okunskap kvar.
För att det ska råda harmoni behövs balans. Slår det över åt något håll rubbas balansen.
Ex.
Om du i grund och botten uppfattar dig själv som ond/negativ så kanske du kompenserar detta genom att bli överdrivet god, glad och positiv av rädsla för att det onda ska ta över.
För att bli hel måste man acceptera alla delar av sig själv. Det som man inte accepterar/erkänner, finns ju inte och kan då heller aldrig helas.
#2 Aha det känns ju bra. Det förklarar en del om varför jag vill så väl att jag nästan slår knut på mig själv och ändå slutar det i skit och pannkaka. Är det inte någon annan som blir drabbad, så slår det mot mig själv.
Nu under förmiddagen fick jag ett nytt exempel på att det är så. En god vän till mig vill att jag ska gå på bio med henne. Hon är nyseparerad och vill ha mitt stöd och sällskap. Själv behöver jag ut och vädra mig också. Men nu kommer jag bli den onda modern, svikaren. Eftersom jag måste lämna min dotter ensam hemma dom timmarna. Mamma vad ska jag göra då? Jag vill inte vara ensam? Va du är taskig, du tänker bara på dig själv
Hon är 13, så det klarar hon alleles utmärkt
För hoppningsvis så kommer jag tillbaka nöjd och glad. Glada mammor är bra att ha.
Vilka bra svar och det där känner jag mig också träffad av. Att göra andra glada och nöjda först. Har förstått nu, att jag är minst lika viktig. För när jag är nöjd och glad är ju familjen det också.
Har tänkt mycket på det här genom åren, och tror att det ofta handlar om roller vi får som barn. Och det är just de rollerna som kan vara så svåra att befria sig ifrån, då det känns som rollerna ÄR JAG. Har förstått att jag har/är en jagsvag person, som tänker först på andra och i termer som VI. Och då är det oftast jag som dragit det kortaste strået. För ibland måste man säga nej till andra för att säga ja till sig själv. Och i början på den upptäckten, kände jag mig "elak", och jag förstår först nu hur "elak" jag varit mot mig själv.
Så den sista tiden, har jag övat och övat på att tänka: JAG, vad vill JAG, vad känner JAG och för mig har det ändrar perspektiv totalt! Så nu befinner jag mig i en mycket större balans än nånsin i mitt liv. Och det finns alltid något nytt att lära på den vägen; hur man skapar harmoni med sig själv tillsammans med andra här i världen.

#2 Jo precis det jag hade tänkt skriva, det handlar om balansen mellan Yin och Yang för att det skall bli harmoni, därmed inte sagt att det är lätt alla ggr.. det skall "gudarna" veta..:)
#0 Tänkte på det du skrev i början, Ja man går ut med goda avsikter, men sen så kan det uppfattas som tvärtemot av andra. Det svider ju eftersom det inte var det som var meningen.
Men hur andra uppfattar det är ju deras "problem". Det ligger ju hos mottagaren, som lägger in sina egna värderingar i det som man säger. Därmed inte sagt att alla kan tycka likadant, men att anse att man är ond för det…
#4 Ja herregud så korkat man agerar ibland. Offrar sig för andra. Blir trött sliten och sur i tron att man gör något bra. Detta är en gammal urkass norm som vi fått från sammhället. Dags att göra revolt. Fram för gränsättande och glada mammor som har vett på att ta hand om sig själva (och pappor oxå för den delen)
Balans, balans Ying & yang

#4 Håller med där, känner igen mig så väl :) Det är nästan mer egoistiskt att inte tänka på sig själv. För mår jag inte bra, då mår inte heller mina barn mfl. bra. Så näe, nu får vi börja tänka mer på oss själva.
Jag har varit enormt duktig på att sätta alla andra före mig själv, satt mig själv längst ner på listan. Först nu på senare tid så har det gått upp för mig hur lite jag "unnat" mig själv nåt, vad det än kan vara. "Bara alla andra har det bra och är fyllda så"…
Så nu har jag tagit tag i mig själv och ger en massa, till mig själv, också..:)
#5 Hur buskapet tolkas jag märkt den hårda vägen. Till och med Jesus blev ju hängd för sitt budskap.
Balansen är ursvår. Man känner sig ibland som enelefant på en spindeltråd. Det bottnar förmodligen i vår rädsla för konflikter, men hur vi än gör så kommer dom att uppstå på ett eller annat sätt. Det gäller förmodligen att ta dom medan dom är små.
#7 Någon stans är det väl det bästa vi kan ge våra barn att visa vägen till hur man lever ett lyckligt liv. Barn gör inte som man säger dom gör som man gör.
Heja oss, säger jag då! Och det har varit det största såret att läka för mig: Hur ILLA jag behandlat mig själv, hur jag tillåtit andra att bara ta och ta. Och jag finns där så självklart så ingen har ibland inte ens en gång tackat och uppskattat vad jag gett. DET har gjort SÅ ont!
Vi hade en tråd tidigare om sidor vi inte gillade, där jag röstade på girighet. Ja, det är ju inte så konstigt, nu när jag ser hur jag själv tillåtit mig att bli helt plundrat på allt, för att jag inte kunnat sätta gränser grundad på självkärlek och självrespekt!
#0 Jätte bra tråd Omelett, jag är med dig i ditt resonemang om hur vi uppfattas av andra och hur vi själva uppfattar oss.
#3 Jag förstår dig, det är en vana av hur andra vill ha dig och sett dig innan. Först har de nappen i munnen och allt är frid och fröjd, sedan tar du ut nappen och det blir ett jävla liv.
Känner igen det, men det är ju att vara en god förebild för våra barn att visa att vi behöver känna efter vad vi vill och inte vill. Skuldkänslorna är bara en osann tanke som vi fått när vi var små. Gör inte så och nej och akta dig m.m. Har haft denna i många år men har lagt tillbaka skuldkänslan till den som gav mig den i tanken.
Har genomgått processen men det är underbart att inte behöva bli medberoende. Ett falskt ja till andra är ett Nej till oss själva. Vad väljer vi då istället?? 
#4 Ja så härligt att läsa, det finns alltid något nytt att lära sig. Det börjar ju alltid med oss själva.
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se

#5 Ja eller en elefant i en porslinsbutik :) Ja konflikter kommer alltid att finnas där, jag har aldrig varit "rädd" för att gå in i dom förr, tvärtom! Men nu ger jag mig sällan in i dom, speciellt dom som jag känner inte leder nånstans, så jag antar att jag börjar få lite balans där :)
Igår förrgår hade jag en sån situation, men jag avvaktade lite, att inte agera med en gång utan låta känslan lägga sig lite först, få lite perspektiv på det, men sjutton vad det var svårt! Men nöjd och stolt var jag dagen efter :)
#9 hahaha, ja heja oss! Vem ska heja på oss om inte vi själva. Ja tyvärr så har man ju tillåtit det, förändringen kommer väl när man säger ifrån, att jag tillåter inte detta längre.

#10 Den var bra Gitte, " Ett falskt nej till andra är ett NEJ till oss själva" Ska jag tejpa fast i pannan :)
#10 Det blev en intressant och rolig frågeställning, efter att ha vaknat härom morgonen uppfyld av en tanke om Ying & Yang. Det blev till och med så att vi kom tillbaka till denna tråden i andra trådar. Vem kunde ana det?
Hej hopp allihopa, och tack för en intressant debatt. Den lever säkert ett tag till. Nu ska jag iväg och balansera Ying & Yang
#5 Den är bra som du skrev, det ligger alltid hos mottagaren hur de uppfattar oss och att det är deras "problem".
#0 Vill de lägga över sina egna sårade känslor på dig så är det dom som ej tar ansvar för sina egna tankar, känslor, reaktioner och hur de agerar. Handlar mer om dom än dig.
#13 Ja fortsättning följer.
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se
jag säger så här.. Utan det onda finns inte det goda, men båda är bara ett sätt att hantera makt.
#5, #10 Visst är det så att uppfattningen ligger i betraktarens ögon. Det gäller att komma ihåg att det gäller hos mig oxå
I Dalai Lamas bok Lycka, framhåller han hela tiden att man ska försöka hålla sig neutral, inte se saker negativt, men inte heller se saker som bara positivt. Även här verkar Ying & yang-principen gälla. Neutralt=balans
Nu såg jag att jag hängde Jesus
Han blev ju korsfäst. Kommer man från en ateistisk familj, så gör man.
#15 Hur menar du, hantera makt?
#16 Det finns inte gott eller ont. Bara mål egentligen, och vad man är beredd att göra för att nå det… Makt är det enda element som gäller, ont och gott är bara sidor av vad man gör med makten.
#17 Ja så kanske det är. Det sägs att vi alldrig gör något utan att själva vinna något på det. Allt vi gör har ett mål i form av makt, på ett eller annat sätt
Intressant frågeställning omelett! :-)
"Är allt alltid en helhet? Lever det goda ALLTID parallellt med det onda? Är jag både god och ond? (även om jag skullle vilja vara vit som snö) I stort och smått. Är det så cirkeln blir sluten? Att jag blir hel genom att acceptera båda sidorna hos mig."
Så här ser jag det:
Världen som vi uppfattar den är beroende av Yin och Yang, som tillsammans bildar balansen i helheten. Vi kan inte se svart om inte vitt finns o s v. Precis som vi inte kan se förändring utan att vara det som aldrig förändras. :-)
Jag ser det inte som att det finns "gott och ont". Allt bara är. Att tala om gott och ont innebär för mig att man bara vill ha det ena, för det är bättre än det andra? Hur kan man välja bort en del av Livet, av Existensen? Det är som att säga att Livet inte är heligt och att man vill ändra på det.
Yin är för mig den mörka avtagande kraften, svalheten, den inåtvända kraften som behövs för att livet ska kunna födas på nytt. Yin är natten, höst och vinter, fysisk död. Yang är dagen, vår och sommar, växande, utåtriktad, framåtsträvande, fysisk födelse.
Finns det något gott och ont i detta? Vi behöver både natten och dagen, vi behöver både vila och aktivitet. Fysisk död måste finnas för att ge plats för nytt liv. Det är naturens sätt att vara. Liksom människan med alla sina tillkortakommanden är precis som hon är, inget annat, för hon kan inte vara på något annat sätt.
Det finns inget "gott och ont" i människan. Att se och tillåta alla sidor och älska alla sidor är att se helheten som man redan är, på ett djupare plan. :-)
#19 Ja det är nog så som du säger. Allt bara ÄR, det ena kan inte existera utan det andra. Vårt intellekt krånglar till det enkla igen. I slutändan handlar det om acceptans, som i allt annat. Samtidigt som jag lär mig något av varje situation som jag i mina tankar vänder till något negativt. Förrändringsproccessen går framåt (förhoppningsvis) Om inte så får jag läxan igen och igen till jag har lärt mig den.
Jag tänker som så att det ena är alltid parallellt med det andra, motsatserna balanserar varandra, men vad som är ont respektive gott ligger i betraktarens öga.
#21 Jag behöver lära mig att det får stanna hos betraktaren
#22: Även du är en betraktare.
#23
Klar att jag är
Och på så sätt får jag "makt" över mig själv, och de liv jag vill leva. Att förstå att Allt handlar om oss själva!
#25 Ja verkligen allt oxå! Hur jag än vänder och vrider på det så handlar det om mig och min tanke och mina känslor.
#26: … och mina handlingar och deras konsekvenser.
#19 Nä, Jag säger inte att gott är bättre än ont. Det är bara den vägen jag hamnat på..
#28
Fast, jag vände mig inte specifikt till dig, Ijin, utan till Omelett och hennes frågeställning. ;-)
Men förklara gärna hur du menar?
#29 Gott och ont, båda är lika starka…