Hur har ni det med vänner? Har ni rensat i er vänkrets efter ni har utvecklats eller har ni följts åt i er utveckling??

Jag kan skriva här att livet är fantastiskt egentligen. Jag har bott utomlands i 11 år och alla mina vänner blev kvar i Sverige. Det har alltid funnits många vänner i mina yngre år.

Jag kom hem år 2000 och där fanns samma vänner kvar som då. Vissa har jag behållt och vissa har kommit och gått. Finns 2 st vänner där jag känner att vi följs åt i vår utveckling och jag väljer de där jag känner positiva energier. Ett givande och tagande.

En del vänner har jag kvar men många har rensatsbort av olika anledningar

Jag både gamla och nya vänner. Några sorteras bort eftersom vår gemensamma plattform förändras. Det är något som jag känner att det löser sig av sig själv. Sedan kommer det ett inföde av nya. En del verkar toppen från början och visar sig sedan inte motsvara vad jag tänkt mig. Då får det bara rinna ut i sanden. Andra verkar tråkiga från början, men jag har kommit på att om man ger dom en chans, så finns det oanade resurser hos den kategorin.

Vart jag hittar vänner kanske oxå är bra att lägga till. Svaret är överallt. De senaste fyra gick till så här. En träffade jag på en dejtingsida på nätet (jag tjötar lite skit med tjejerna med) den andra var en granne som hon umgicks sporadiskt med, men den grannen och jag fann varandra direkt. Den tredje är granne till mig, lite tjöt på utsidan. Fika några gånger. Nu delar vi djupa tankar och går på nattklubb och dansar ibland. Den fjärde är en gammal arbetskamrat till mig. Vi har aldrig umgåtts tidigare hon hamnade i separation kännde sig ensam och ringde mig. Alla träffade på ett år.

Jag tappar vänner, och fort går det. Dom kan inte hanter att jag utvecklas så fort som jag gör.. Men jag klandrar dom inte^^

#4 om man förrändras kan man inte förvänta sig att omgivningen ska göra det samma. Sådant där reder sig själv.

Attraktionslagen: Du drar till dig människor som står på din egna kunnskapsnivå och som har din förståelse för livet och dina egenskaper.

Där fick jag till det

#5 Du fick till det där ja. Allt efter vi lär oss se oss själva med kärlek så ser vi andra också med kärlek. Bara vi haft en underbar dag är ju alla underbara, är det tvärtom så är alla både si och så och det är alla andras fel.

Hur kan det bli så egentligen?? Roligt att höra era svar.

#5 nej, det stämmer inte riktigt.. Om jag te.x. skulle möta mig själv skulle kärnvapen krig bryta ut..

Det ligger i den svenska kulturen att allt ska vara så perfekt och därmed svårt. Om jag våldgästar någon(vilket jag gör) så struntar jag i deras damråttor och smutsiga strumpor på badrumsgolvet. Om den personen, måste fortsätta med middagen eller tvätten eller disken, så gör vi det tillsammans. Har personen väldigt stressigt, så får jag ta det och komma en annan dag. Jag är ute efter det mänskliga mötet. Det gäller att göra det lätt för sig. Ska man bara träffas under middagsbjudningar, så tenderar det att ställa för stora krav på perfektion, så det blir inte av.

Skulle ni vilja ha oväntat besök? Gör ni oväntade besök?

Vad kul att höra särskilt om din bakgrund Gitte, vilket land var det?

Jag är en dubbelnatur så till vida att den ena är en eremit. Måste bara få vara ensam med mina tankar. Älskar att rå mig själv å pyssla lite hemma, och sådant som ger mig ro. Att få bestämma över min egen tid och mitt eget varande är såååå skönt! Är inne i en sån perod nu när jag möter mig själv i väldigt mycket. Och där är ni jätteviktiga speglar och möten för mig. Ni ger mig jättemycket som jag behöver nu.

Sedan är det som om jag bara måste ut i livet igen och träffa folk. Och det kan vara genom promenader eller att gå ut å äta, bio eller vad som helst.

Mina vänner har också växlat mycket genom åren. Men jag har 4 st. killar å tjejer som är ovärdeliga vänner. Vi träffas inte så ofta, men finns alltid där för varandra, vad det än gäller. Sedan har jag också kompisar som är så goa och roliga på sitt sätt, men det är ju på lite andra grunder. Det är nog viktigt att ha lite olika former av varande till sig själv och med andra.

#9 Jag bodde i Holland, det var enormt givande.

Känner igen mig i dig, det är viktigt att rå om sig själv också och om vi inte kan vara ensamma med oss själva vem kan vi då trivas med egentligen ;-) Det låter väldigt sunt det du beskriver.

Ja, Holland är så trevligt. Har varit i på några ställen där, och blev väldigt förtjust i Amsterdam. Det vilar en sån tolerans där till varandras olikheter. Kanalerna som flyter genom staden, de smala fina husen som folk har smyckat så fint i sina fönster. Båtar å pråmarna folk lever på, och alla som går och cyklar överallt! Min dotter å son var nyss där och blev lika förtjusta som jag över "Folklivet" där. Så i maj åker min dotter tillbaka, då hon fick en så fin kontakt där med flera musiker.