#0 Det var fint gjort att erbjuda flickan detta. Det bästa är att vara sig själv precis som man är för barn känner av oss vuxna.

Att prata med henne istället för till, låter som att du löst allt redan ;-)

att visa i praktiken, är det bästa sättet att lära in saker, att vara naturlig, dvs. sig själv, när man umgås med barn är det bästa sättet, eftersom dom har känselspröt om du förställer dig och gör om dig.

Om du inte har vana av att umgås med barn, så var den du är, du kanske kan lära dig någonting av hennes sätt.

Det heter ju att man blir som man umgås, så du kanske kan snappa upp litet av ditt barnasinne, efter ett tag när ni börjar känna er avslappnade i varandras närvaro. du vet väl att inom dig finns det lilla barnet kvar, slumrandes, det behövs inte mycket för att det skall vakna upp, snöbollskrig, en dag i simbassängen, en utflykt till ett tivoli med sol glass och skratt.

Att du tom. har liknande erfarenheter somhenne när det gäller mobbning, är ett stort plus, du vet precis vad det handlar  om, och därför vet du också precis vad hon behöver för att stärka sin självkänsla. Tiden kommer att ge er många svar och möjligheter till läkning. Ett gemensamt intresse ansvar med dagliga rutiner, ibland miljöombyte eller nya vänskapskontakter, kanske i samband med rid-intresset, kommer att förändra hennes liv.

Men var lyhörd, om hennes huvud-intresse inte skulle visa sig vara just hästar, så låt henne få prova på det som hon drömmer om och brinner för, så att det inte är era intressen som styr henne istället. Hon kanske inte är så van att vara i centrum, för oss som har varit mobbade, så kan det vara skrämmande, då är man inte heller van att säga vad man önskar och vad man inte vill, så fråga henne! öva henne i att uttrycka sig själv, då kommer hon att växa. Lycka till

Jag tror inte att du behöver oroa dig alls! Alla barn och ungdomar tycker om människor som är ärliga och raka. Däremot kan du kanske förvänta dig att det tar ett tag för tösen att våga blotta sig om hon blivit ljugen för osv förr så dröjer det nog innan hon litar på dig.

Om du visar henne den respekt du visar hästarna (och människor om jag uppfattat dig rätt) kommer du och hästarna att få respekt tillbaka! Åtminstone i sinom tid.

Lycka till hörru!!

Jag tycker du har helt rätt inställning, var mot henne som du är mot alla andra. Många gånger tycker jag att barn och ungdomar blir bemötta som mindre värda bara för att dom är just barn/ungdomar och sån verkar du absolut inte vara. Heders åt dig, jättesnällt av dig att göra det här för henne!

Instämmer. Behandla henne som vuxen. Föräldrar skall vara föräldrar, vara lite oroliga och så. Men barn särskilt i hennes ålder behöver andra vuxna som ser dom som den individ de är och med de möjligheter som varje barn har. Bara att du erbjudit henne att få vara med dig är ju positivt för henne.

Var stolt över att du får en chans att vara ett stöd för en ung individ i utveckling. Du måste förstås börja pratandet, men sen blir det vardagliga handlingar med hästen och då ger det hela sig själv.

Berätta gärna om hur det går.

Nickar instämmande med tidigare inlägg. Behandla henné som en jämlike, det gillar alla ungdomar. Just det du själv skriver, att tala med henne istället för till henne, en väldigt viktig ingrediens, tror jag. Beundrar dig för din medkänsla!

Förstora inte upp det haha! det är en vanlig person du ska prata med inget ufo. hon behöver förmodligen bara någon att se upp till & någon som verkligen LYSSNAR på henne hur knepig hon är kan tyckas vara i början! (är hon osäker så kan du nog uppfatta henne som knepig) men det går isf över & bakom denna fasad kommer du säkert få en vän för livet.

är det spänt så försök att göra nåt så ni båda skrattar för då släpper spänningen!

kram till såna som dig, ni är värdefulla!

Det finns inget speciellt språk som man ska prata med barn på. Du behöver inte känna att du ska kunna lösa hennes problem med skolan och ev föräldrarna. Det räcker långt att du finns och har erbjudit dig att hjälpa till med hästen.

Det låter inte som om du har något som helst problem med vad du bör göra. Jag tycker att du är inne på helt rätt spår. Barn är ofta enklare än vuxna att umgås med.

Vänliga hälsningar

Niklas

I går blev det av! Jag vet inte om det var hon eller jag som var nervösast, men ett varmt och nyfiket gotlandsruss kan bryta de flesta isar! Det blev en del prat, mest om hästen, och när det var dags för mig att åka så frågade hon om det kunde tänkas att vi kunde göra det igen. Så det ska vi göra, om två veckor, när hon är hos pappan och styvmamman och russet igen.

Tack för alla tips!

Underbart att det finns sådana som du som ställer upp när någon har det jobbigt. Att bara finnas där betyder så mycket!

Håller med Bigblomman! Vilket tur hon har tösen som "fått" en vuxen som är beredd att släppa in henne! Super Gronstedt!

Härligt Gronstedt! :)

Det är ju faktiskt inte som om inte det gav mig en del också . Tala om att jag drabbats av personlig utveckling! För ett år sedan hade jag hellre sjunkit genom jorden än torts göra något sådant här.

Jaaa, jag tycker att det är supermodigt!!

Tjaha, så sket det sig! Det ska fan krypa ut på grenar på det här viset! Häromdagen när vi var i ridhuset, hästen, ungen och jag, så kom styvmamman dit. Det första hon gjorde var att tvinga ungen att sitta av och själv sitta upp för att övertala hästen att sluta "tyka sig" (hennes ord för att hästen inte går med nosen tillräckligt sänkt, verkar det).

Hästen körde ju upp nosen och backade för att komma undan tyngden, förstås. Jag är världens mes när det gäller, men lyckades i alla fall få fram att det var bäst hon satt av, hon kunde aldrig få hästen att gå fram. Sedan lät hon mig hålla på med ungen och hästen en stund ensam. Men nu har det kommit fram att jag ska sluta träna ungen för att den inte ska lära sig "fel". Jag har bett henne ge mig ungens telefonnummer, eller ungen mitt, så jag kan förklara själv varför vi ska sluta, men det tycker styvmamman inte behövs. Blä, blä och blä!

Vilken otacksam styvmamma. Du skulle försöka hjälpa dottern att må bättre. Spelar det roll om hon lär sig *fel* huvudsaken att hon har lite kul så länge.

synd att barnet ska bli besviken det verkar som ni har haft det bra

Nog tycker jag det verkar som litegrann svartsjuka med i spelet från styvmamman …

Ja verkligen..jag skulle bara bli glad om nån hjälpte mig med mina barn om de behövde. Kan aldrig få för många vuxna som bryr sig om dom

Men vad hemskt! Vad spelar det för roll om hästens nos är lite sänkt om barnets självkänsla höjs!!!? GRrrrrrRrrR! Och inte får du förklara för henne själv heller vilket gör att hon kanske känner sig sviken av dig fast det inte alls är du som valt detta. Världen kan vara så grym mot en del barn.

Ja, jag håller med LeTigre fullt ut, och jag tror också det var svartsjuka helt enkelt. Och strunta i vad styvmamman säger, för det här handlar om dig och barnet, kanske du kan fixa hennes nr. någon annanstans?