Världen behöver inte vara riktig, men jag bryr mig inte direkt, för även om det är bara en jäävligt stor illusion så är det ju en värld i den? Alltså lever vi i en värld, även om den är skapad som en illusion. Det är min värld^^

Osho Zen skriver om projektioner:

Alla kan fastna i filmer som vi själva skapar, som vi projicerar ut på situationer eller männsikor som finns runt omkring oss. Det inträffar när vi inte är klara över våra egna förväntningar, önskningar och fördömanden. I stället för att ta ansvar för dem, äga dem, försöker vi lägga över dem på andra. En projektion kan vara djävulsk eller gudomlig, oroande eller behaglig, men det är en projektion i alla fall - ett moln som hindrar oss att se verkligheten som den är.

Därför är det bra med personlig utveckling! Man lär känna sig själv, så småningom också sina skuggsidor som man inte riktigt vill erkänna, och till slut också bearbeta dessa.

Aah ett helt underbart inslag. Det tål att titta på många gånger. Jag har makten. Jag är inget offer för omständigheterna

En litet tillägg till texten i #0..

Det är våra egna negativa reaktioner som visar oss vad vi går igång på och (i bästa fall) kan visa oss vår skuggsida.

Egot är inte specifikt kopplat till vår skuggsida utan används även vid andra tillfällen än då vi triggas till en reaktion av lagrade händelser i det undermedvetna.

Ja, illussion, scenbyten eller vad man ska kalla det för. Mitt liv har defenetivt ändrat scen! Från ett så j-a jobbigt slitigt liv, är mitt liv idag, många gånger en stilla oas för eftertanke och Guddomliga gåvor. För det handlar så mycket att "se rätt", ; Är det som händer något av en gåva från livet, som Gud vill ge oss som vi kan växa med och omvandla till "guld", eller är det "en ny j-a pärs nu igen"!?

#5 Så sant. Jag har kommit dit att när det händer något, så frågar jag. Vad är det jag ska lära mig? Det vanligaste svaret är TÅLAMOD. Då ler jag för mig själv och tänker ok låt det ta den tid det tar.

Jag vet inte vad jag ska lära mig i livet, jag börjar närma mig perfektion på det mentala stadiet och när jag når det kommer pansar väggen i mig falla och jag börja ändra allt i min omgivning..

#2 Ja BM det är riktigt nyttiga saker och ett härligt äventyr att upptäcka något hela tiden. Nuet är det viktigaste vi har.

#5 Jag förstår dig för jag har upplevt samma, allt var skit och alla var det fel på. Jag tog inte ansvar för mina egna tankar och känslor och jag trodde dessutom på mina osanna tankar. Vi föds som små kärlekfulla individer och blir programmerade av vår omgivning, personliga och kulturella sedan så växer vi upp till ett falskt jag. I nuet finns det inget falskt jag, inget förflutet och ingen framtid. Vi bara är och kan acceptera allt och alla även om de säger ord som vi anser inte är välkomna så kan vi välja vad vi vill tro på. Ett äventyr utan mål.

Detta sätt tar tid att förstå eftersom vi är så vana vid att identifiera oss med intellektet. Vårt falska jag och denna livslögn som vi lever i när vi tror att vi är våra tankar. ;-)

Hängde ni med?? Så svårt att förklara sin egen upplevelse.

#5 Klokt att tänka så.

#7 Vi alla lär oss något varje dag ;-)

#8

Du har svarat på mitt inlägg #4 men jag förstår inte kopplingen du gjorde.

Jag kan dock känna igen det som du beskriver men tyvärr är det bara ännu en illusion, en omskrivning av verkligheten för att få den vackrare än den är.

För att kunna leva i verkligheten måste man också kunna se den exakt så som den är. Utan att lägga till eller dra ifrån något.

Ja Perla absolut, tror inte heller på någon förskönande bild av skeendet, men jag kan se det i från ljusets och kärlekens perspektiv, eller dess motsats.

Barn har varit mina absoluta läromästare, hur gör de? För det första är de alltid nyfikna på och har stor vilja att lära sig, och de ger sig inte. Hur många gånger har inte vi trillat, när vi lärde oss att stå å gå? Deras fokus är här å nu,ett totalt fokus på det. När de är lessna gråter de ut, och låter sig tröstas. Är de arga så säger de varför, rätt uppåner, utan baktankar eller spel, de endast uttrycker sig själva. Och deras glädje, tilliten till andra och sig själv är så stor. Och vad de kan leka och skoja om allt, fantasin har inga som helst gränser!

Vet inte om ni sett youtube-snutten med barnet som skrattar "ihjäl" sig lika gott varje gång pappa sa "Biiiiing". Att något så enkelt kan väcka en så stor djup glädje !

Allt detta kan vi omvandla på ett sätt som passar oss själva, där vi nu står och går. För något som barn inte gör, så är det att älta, de går alltid vidare, och ger så mycket kärlek och acceptans på vägen. Både till sig själv och andra på ett mycket självklart sätt.

#10

Det du skriver om att du kan se det ifrån…osv, beror ju på att du har fått lära dig att bedöma det du ser ur de här perspektiven vilket inte är detsamma som att de har med verkligheten att göra.

Just att nästan kunna skratta ihjäl mig åt "ingenting" ser jag själv som en av mina största tillgångar. (Andra människor kan bli fruktansvärt irriterade på mig eftersom de inte kan uppfatta det roliga på det sättet jag gör.) Men. Det är inte alltid som ett skratt kommer ur glädje. Det kan också ligga en djup sorg och vanmakt bakom ett skratt. Det kan man t ex se om man kittlar ett barn. Först tjuter det av skratt (som kommer ur det obehag som det innebär att bli kittlad) och slutar man inte i tid så övergår skrattet till gråt.

#9 Haha, nu har jag klantat mig. Jag skrev #4 men det var menat till #5. Inte så märkligt att du inte fick en koppling,

Det jag skrev var inte menat att göra om verklighten, även här blir det fel tolkning av det jag menade. Just att verkligheten är som  den är och när vi har så kallat "no-mind" så är vi inte identifierade med itellektet. Det är en process.

Tyvärr är det ingen mening att förklara det blir alltid missförstånd.

#10 Ja jag har sett den. Helt underbar.

Barn är underbara individer och det jag beskrev är en förklaring på hur vi blir programmerade. Håller med att barn har vi mycket att lära av. Den ovillkorliga kärleken och det du beskriver, de går vidare.

Vill bara säga Gitte, att det kändes som du svarade mig, och jag menade verkligen inte att du ville försköna på något sätt! Utan det var min egen tanke på vad Perla sa.

För ibland har jag nog haft lite rosa glasögon på mig, och ibland sett det totalt nattsvart. Vi försöker nog alla att sträva efter en form som passar oss själva. Något som tar oss fram på ett lite skönare och behagligare resa, än alla de ytterligheter som jag själv, oftast omedvetet valt att leva i tidigare …

Ibland kan jag tydligt se att verligheten inte existerar annat än i mitt innre. Jag är glad och tillfreds, ser bra saker i allt, till och med dom dåliga, kan jag se som en livets läxa. Men så plödsligt som en blixt från klar himmel får jag PMS och allt blir nattsvart. Jag VET att jag bor bra, har vänner, ett bra jobb, solen skiner. Kort sagt jag har vad jag behöver. MEN varför är jag inte lycklig? Allt känns tomt , tråkigt och meningslöst

#13 Ursäkta mig Gahella men det är jag som är otydlig nu. Ta mig med en nypa salt, jag glömde skriva att det var till Perla mitt inlägg och jag har mixat ihop dina ord med hennes inlägg. Jag ändrade ordet nu så att det inte blir en till som blir yr. Skrattar, så jag får nog ta en paus…

Ja du kände rätt.

#14 Jag har samma som du i 2 dagar, men jag har accepterat att det är så och då blir allt mycket lättare. Säger jag att jag mår skit och jag mår så dåligt så talar jag om för mig själv att så här skall du må Gitte. Men är det en sanning eller är det för att vi är så vana vid att må dåligt de dagarna och gjort det till en sanning? Jag vet ej jag försöker bara ifrågasätta mig själv.

Åhhh Omelett, jag vet! Det flyter så fint och tuffar på så bra ibland, för att plöstligt sitta där i det gråa igen. Men jag är glad att jag lärt mig gråta, för den är en befriare. Stor varm kram från mig!

#16 Två dagar Du är en lyckligt lottad kvinna du. Jag håller på i en vecka.

#17 Ja visst är det hemskt. Först har man makten över sitt liv. Så som genom ett trollslag, så är man en spillra av sitt forna jag. Man gråter, fryser, fräser åt omgivningen, tycker alla är dumma och äter choklad. Min dotter sa: "Nej mamma, hela världen är inte emot dig. Du har bara PMS" Hon går i livets hårda skola den flickan

Oj jag glömde slutklämmen. Om två personer, som jag och dottern i exemlet ovan, kan se samma värld och samma människor, på helt olika sätt. Då säger det något om att verkligheten är en illusion. Min inre värld, kletas av på omgivningen.

Åh jag vill bara känna mig lycklig och se världen genom ett par rosa glasögon.

Spelar ingen roll vilken värld man lever i, bara vad man gör av tiden i världen?

Se världen som ett TV spel. Även om det inte är det spelet man normalt sätt spelar är det ett spel, och man gör allt för att vinna?