Finns några tillfällen.. Men det mesta handlar om när jag kämpar för andra, för att bevisa att man verkligen är någonting:p

Innan jag tog mitt beslut att utbilda mig så snurrade mitt ekorrhjul. Jag ville ngt och visste ungefär vad men känslan att ta ett beslut och slänga mig ut tog tid. Tvivel och en känsla av otrygghet dök upp i mina tankar och jag blev handlingsförlamad istället för kreativ.

Jag försökte hitta den röda tråden som följt mig hela livet i vad jag skall arbeta med. Mitt arbete som pedagog inom barnomsorgen gav mig inget mer och till sist tog jag ett beslut. I samma veva som jag avslutade min utbildning fick jag ett telefonsamtal som ledde till att arbeta med seniorer som har traumatiska upplevelser.

"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid."

#2 Jag tappade min röda tråd i livet därför jag varigt deppad..:p Nu måste jag komma på rätt köl, men jag är på andra sidan kartan!

#3 Låter härligt att du är på G Ijin. Allt tar sin lilla tid så tålamod är en gåva ;-)

Att vara ute med hunden verkligen! :)

#2 "Alla vägar leder till högre kunskap" :)

#3 Låter positivt Ijin. Jag känner igen mig i det du skriver om att tappa den röda tråden i livet, känner också att jag är på väg att "komma på rätt köl igen".

"Jag kan aldrig gå fel - Jag kan endast gå smärtsamma omvägar"

Hästarna, definitivt. Jag återföll i ridning för 1,5 år sedan, nu rider jag på ridskola, tränar 2 ponnyer och ska börja köra. Att släpa mig till ridskolan den där gången var det bästa jag gjort på bra länge.

Jag känner mej piggare och få mer energi då jag pysslar med djur och då jag hjälper andra

Jag har svårt att peka ut något speciellt. Jag tycker att allt jag gör känns meningsfullt.  :) Det som inte känns meningsfullt låter jag bli.

Just nu känns allt bra men det går i vågor men försöker alltid att göra saker jag tycker om just nu går jag danskurs i latin lär mig cha cha cha rumba samba etc. Har även börjat gå på gympa en kväll i veckan. Är mycket ute i naturen.

Samma här dolla: naturen betyder oerhört mycket för mig, ger en mening. Men sedan har jag min hundar förstås, hästarna, jag designar hemsidor som avkoppling och kreativt tänkande, mitt arbete och yoga. Dessutom går jag en kurs just nu på Övernaturligt som utvecklar mig väldigt mycket!

Någon klok människa (minns inte vem) sa att "det är inte vad du gör utan hur."

Min tolkning av det är allt kan vara och är meningsfullt så länge det kommer från hjärtat när man gör det. Det är inte bara vissa saker och vissa situationer eller platser som är meningsfulla i livet, allt är.
Att bädda sängen kan vara meningsfullt, att borsta tänderna eller dammsuga likaså. :-)

Helt enkelt därför att allt i livet är heligt, för att allt är Livet självt. Tänk bara på vad fantastiskt det är att du finns!
Den fantastiska vibrerande levande kroppen som har förmåga att göra saker som borsta tänderna eller bädda eller bara sitta framför datorn och läsa dessa ord!

Vad är det som gör det möjligt, vad är det som upplever allt?…

När man ser djupare så inser man att allt är heligt i Livet. Att allt ÄR. :-)

Tidigare så trodde jag att jag behövde vissa saker eller situationer för att må bra och känna mig i kontakt med mig själv, med Alltet. Jag gick ut i skogen och kände mig ett med Alltet. Jag satt vid mitt altare (jag kallade mig då för häxa) och tände ljus och mediterade och kände att det var ett speciellt heligt ögonblick.

Men gick jag på stan eller satt på toan eller bäddade sängen, så var jag plötsligt utanför det "andliga", det som för mig då var "meningsfullt". Trodde jag i alla fall.

Jag insåg inte då vad jag gör nu, nämligen att jag inte behöver göra något speciellt för att känna mig i kontakt med Alltet, med mitt sanna jag. Jag är ju det hela tiden ändå, oavsett vad jag gör. Jag kan aldrig någonsin komma bort från mitt sanna jag! Det är det som är så fantastiskt när man verkligen ser det!

Det är alltså inte vad jag gör eller var jag gör det, det är min totala närvaro i det jag gör som betyder något. Genom det hedrar jag Livet. I varje stund hedrar jag Existensen, för Existensen är ju NU. :-)

#12 Intressant att läsa och du har rätt i detta vilket tar sin lilla tid att förstå. Vi tänker ju 65 000 tankar om dagen och kan vi få tanken att stanna så ÄR vi bara som du skriver. Vi ska uppleva det istället för att förstå det. Kan du ge tips hur du gjorde?

Detta är det ultimata och en process. Mycket bra skrivet.  

Tack.

#12 Instämmer. :)

Jag känner att livet i sig är meningsfullt när jag har den där närvaron i mig själv. Då strålar jag glädje och hopp till min omgivning. Är jag närvarande i mig själv spelar det faktiskt inte så stor roll vad jag gör för då orkar jag leta efter det roliga i min närhet. Som Mary Poppins sjunger: Lite socker i botten så går medicinen ner…

#13

Försöker igen, mitt förra inlägg försvann, det blev error. Och nu ser jag plötsligt att du frågar mig om tips, det såg jag inte innan. :-)

Ja det är en himla massa tankar som far genom huvudet dagligen och det mesta lär ju vara upprepningar.

Men att stanna tanken tror jag inte är "målet", för ju mer vi försöker kämpa emot eller tvinga något, som tankarna, ju mer ihärdiga blir de. :-)
Nej, det är nog bättre att börja se dem för vad de faktiskt är i stället, eller kanske, vad de inte är.
För när vi kan se dem för det de (inte) är, så ser vi också att de inte har någon egentlig substans. De är inte jag, de är inte verkligheten. Det är bara tankar som far omkring, inget fel i det, men det är bara det de är.

Då märker man också att de kan vara där, det kan jag inte styra över och behöver inte heller, för vem bryr sig? Det är ändå bara tankar. Det är inte mer än det. :-)

Tips om hur jag gjorde?

Ja, för mig var det så att jag började plötsligt få spontana upplevelser, glimtar av Verkligheten och mitt sanna Jag.
Jag insåg plötsligt att saker och ting inte riktigt var som jag hade trott. :-)

Efter dessa upplevelser kände jag att jag drogs mot vissa personer, som blev till mycket stor hjälp för mig i processen, och som fortfarande är det. För jag är på intet sätt "upplyst". :-)

För mig handlar det det inte om att nå ett särskilt tillstånd, det finns inget mål med detta. Att ha ett mål med detta är bara något som förhindrar det hela att ske. Det gäller att kunna tillåta det som är.

Det som är det enda viktiga för mig är helt enkelt att se vad som är Sant. Sanningen är mycket enklare än man kan tro. Så enkel att vi aldrig kan förstå den med vårt intellekt, för intellektet gillar att lösa problem och krångla till det.
Som du säger, Gitte, så måste det upplevas för att man ska veta att det är sant, det kan aldrig "förstås". :-)

Men grejen är ju den att detta inte är något som är få förunnat. Det är inte något jag har upplevt och vet som inte alla vet, innerst inne. Det är ingen mystisk, ouppnåelig kunskap jag sitter på här. Alla har upplevt detta, även om de inte varit medvetna om vad det var de upplevde. Alla är ju detta! :-)

Jag lyssnade mycket (med öppet hjärta, inte intellektet!) på satsangs med Eckhart Tolle och Adyashanti och köpte även Tolles underbara bok "The Power of Now". Kände igen mig i allt.

Jag har också haft stor hjälp och vägledning av en man vid namn Burt Harding, som svarat på frågor och väglett mig. Det finns klipp med honom på YouTube, liksom med Eckhart Tolle och Adyashanti, m fl.

Jag började med att observera tankarna, som Eckhart Tolle föreslår. Jag kunde se tankarna som något jag bara observerade, utan att döma eller bedöma dem. Bara låta dem vara som de var. Helt okej. Jag satt också ofta stilla och bara fokuserade på att låta allt vara som det var. Se, lyssna på saker och ljud som kom och gick, utan att bedöma vad det var för något eller reagera på dem.
Att tillåta är nyckeln.

Jag fokuserade på Stillheten i allt, bakom allt, bortom allt. Den levande Stillheten som är det vi är, den finns i oss också.
Att gå ut i naturen och bara sitta med ett träd och känna stillheten i trädet gör att man känner stillheten i sig.
Detta kan man göra med allt man är fullständigt närvarande med, men det kan vara lättare ute i naturen, eller bara med en växt eller blomma hemma. Medveten närvaro.

Det vi riktar vår uppmärksamhet mot växer. Ju mer vi riktar medvetandet mot att vara närvarande i det vi gör, i det vi ÄR, ju mer växer Medvetandet i detta. Ju mindre utrymme får då tankarna i detta Medvetande.

Man märker att det faktiskt finns ett enormt tomrum mellan tankar och under och bortom tankar. Det är det tomrummet som är Medvetandet. Man kan rikta uppmärksamheten till tystnaden mellan ord, mellan meningar, mellan ljud som föds och dör och föds igen, mellanrummen finns i allt. I våra andetag; vi andas in, ett kort mellanrum, vi andas ut, ett kort mellanrum osv.

De mellanrummen är Medvetandet, Stillheten, Tystnaden som allt föds ur och återgår in i. Eckhart Tolle pratar också om den inre kroppen (the inner body) som är därigenom vi förnimmer Varandet, Being.
Att känna kroppen inifrån är därför också bra att fokusera på. Känna hur kroppen fullkomligen vibrerar av liv, inifrån. Det är energikroppen, rent liv.

När man befinner sig alldeles uppe i tankarna och inte vet hur man ska komma ner på jorden igen, så kan man börja med att lyssna på och känna sina andetag och vara fullständigt närvarande med dem. Då kommer man ganska snabbt in i kroppen igen och in i den inre kroppen, in i Varandet.

Detta är saker man kan pröva, men alla är olika och hittar sitt eget sätt. :-)
Det viktiga att komma ihåg, som man ofta glömmer, är att man inte ska "försöka" så hårt. Man ska snarare bara tillåta allt att vara som det är för ju mer vi kämpar och tänker att vi har ett mål med detta, ju mer motarbetar vi oss.

Vårt sanna Varande har inget mål i sig. Det bara ÄR. :-)

#14

Underbart! :-)

Härligt att läsa ditt friska inlägg och tack för att du tog dig tiden att förklara. Detta hjälper många på vägen och även mig att se för jag glömmer.

Jag tror absolut på detta och jag har fått med mig mycket av Byron Katie som ställer fyra frågor om sanningen samt Eckhart som skriver väldigt tydligt där jag också kände igen mig en hel del.

Detta har tagit tid för mig att förstå och än idag får jag stanna upp och bara låta mina tankar komma och sedan släppa när jag reagerar på något. All min livslögn försvann och det kändes som en tomhet i början och nu märker jag att fler och fler väljer denna väg.

#12 och #15

Så är det. Verkligheten är i nuet.

#17

Jag tror vi hela tiden hjälper varandra, vi blir ständigt påminda om vad som är sant och inte, på olika sätt. Eller snarare; vi påminner oss själva. :-)
Jag märker också att jag "glömmer" stundtals och då kan det vara en så enkel sak som att klappa katten som gör att jag "vaknar" igen. :-)

Vill bara dela med mig av en så tydlig händelse från i morse, då jag stod i duschen och det for en massa olika tankar omkring. Jag blev först irriterad på att jag inte kunde undgå att dras med i dem och försökte fökusera på annat, som känslan av vattnet mot kroppen.

Det funkade inte. Så då gav jag helt enkelt upp. Jag "sa" inom mig "okej, varsågod och tänk på detta, det är tillåtet!" Och vad hände? Det blev tomt på tankar! :-)

Ju mer vi kämpar emot, ju värre blir det. :-) 

#18

Precis. :-)

Tunrida, så fantastiskt bra skrivet! Jag sög i mig vartenda ord :)

Alltså, är det inte så att alla kan observera sina egna tankar? eller? Alltså från ett perspektiv som inte har någon sida, utan är neutral? trodde alla hade det inbyggt i sig:/ fast skulle iof förklara en del..

#20 Tack. :-)

#21
Du har alldeles rätt i att alla kan observera "sina" tankar, för alla är det som observerar, Vittnet, Medvetandet. Även om man inte är medveten om detta.
Men, är man inte medveten om vad man faktiskt är (det Rena Medvetandet, Vittnet), så identifierar man sig med tankarna och då kan man inte observera dem. Då är man ju tankarna, tror man.

Det är när man börjar se ens sanna jag som detta Medvetande, Vittnet som är totalt neutralt och rent och som är ovillkorlig Kärlek och Acceptans, som man kan observera tankarna och se dem för vad de är.

Du skrev:
"Alltså från ett perspektiv som inte har någon sida, utan är neutral? trodde alla hade det inbyggt i sig"

Medvetandet eller Vittnet som observerar är inte ett annat "perspektiv", det är allt. Även om du, som sagt, inte är medveten om det och du tror att du är tankarna/egot, och därför ser världen från en viss föreställning om den, så är det hela tiden Medvetandet som upplever allt det, som är allt. Och det är ditt sanna jag. Det har alltid varit så och kommer alltid vara så. :-)

Medvetandet, Vittnet, är inget man har "inbyggt i sig", det är det man är. :-)

#22 Jag kan redan gör det, det är ingen konst, det har jag kunnat sen jag tänkte min första riktiga "Nu tänker jag" tanke. Jag är istortsätt den neutrala delen, alltså den som inte har några åsiker. Jag VET vart mitt ego finns, Jag vet istortsätt allt om mitt eget psyke just nu. Det kan jag tacka många timmars tänkade och analyserande åt. Jag har ovillkorlig acceptans, det har jag haft länge, och samma sak med kärlek. Även om varken av dom egentligen finns.

#23

Det låter ju bra allt det du säger. Men att "ha" ovillkorlig acceptans och kärlek är inte detsamma som att vara det. För när man säger sig "ha" det så är man fortfarande identifierad med egot.

För det är egot som säger dessa saker, inte ditt sanna jag, jag vet för det är en fälla jag ramlat i många gånger och gör det fortfarande. Det som är sant äger ingenting, det bara är…
Egot tror sig och vill äga det som inte tillhör någon, för egot vill inte dö, så det måste vara separerat från "andra" genom att stärka sig självt.
Men Medvetandet är inte "ditt", inte "någons", det är allt.

Samma sak med när du säger att du i stort sett är den "neutrala delen" och du vet vart "ditt" ego finns så är det egot som säger detta, för egot delar upp i delar och motsatser, det är så egot funkar. Medan Medvetandet är helhet.
Du identifierar Medvetandet som en del av dig och egot som ditt. Det är bara egot som gör det.

Medvetandet är inte en del, det är allt. :-)

Vill bara tillägga att det inte var kritik mot dig det jag nyss skrev, Ijin, bara en reflektion. :-)

Det är nog så viktigt att kunna se allt detta klart, och att det inte finns något som är fel eller rätt. Det handlar ju också om acceptans och att tillåta allt att vara som det är, för det är det ju ändå. :-)

#24 + 25: Men det finns inget språk för detta allt att samtidigt uttrycka sig som helheten och delarna, så det blir lite luddigt när man ska skriva om det …

#24 Om du lyckas att dela upp din själ, att faktiskt dela på den, så att du inte har egenskapen Ego, så har du gjort någonting som jag aldrig skulle göra. Själen är EN. Den har allt. Det ända man kan göra är att ändra på den själv. Och det har jag gjort, för jag Är accepterande, vilkorslöst Och kärleksmessigt. Även om ingen av dom "känslorna" egentligen finns.

Prova och se om du kan se hur världen egentligen är.

#26 Du har alldeles rätt, det går egentligen inte att beskriva detta. För orden bara krånglar till det i onödan så det är ett ständigt misslyckande har jag upptäckt, men det är okej. :-)

Men saken är den att man inte ska fastna i själva orden utan se bortom dem, mot vad de pekar.
Och det kan man ju inte göra med intellektet, genom att försöka "förstå" på ett mentalt plan.

Det krävs i stället ett öppet hjärta och en villighet att förstå den djupare innebörden, som alltså inte är en mental förståelse utan något helt annat. Om någon förstår vad jag menade med det. :-D

#27

Du skrev:

"Om du lyckas att dela upp din själ, att faktiskt dela på den, så att du inte har egenskapen Ego, så har du gjort någonting som jag aldrig skulle göra. Själen är EN. Den har allt. Det ända man kan göra är att ändra på den själv."

Du motsäger dig själv lite här ser jag. Du säger att du aldrig skulle aldrig dela upp själen för den är som du säger hel. För den har allt. Men i nästa andetag säger du att det enda man kan göra är att ändra på den själv. Varför ändra på något som är helt, som har allt?

Jag har aldrig sagt att "egot ska bort" eller att jag vill dela upp något? Allt är ett, men jag pratar om identifikation med egot som är en missuppfattning av tillvaron. Men, det är inget "fel" med det, så inget "ska bort", det gäller bara att börja se klart.
Egot är i mina ögon inte en egenskap som du säger, utan något helt annat och väldigt enkelt egentligen. Och jag citerar Adyashanti här, för han säger det så bra:

"The ego is nothing more than the next thought believed. That's all it is. It has no more substance than that." 

Jag har flera gånger pratat om att acceptera och tillåta det som är. Så varför skulle jag vilja ha bort något? Det handlar om att se det som det verkligen är, men det är allt. Det är egentligen enkelt, men tankarna/egot krånglar till det. :-)

Sen vill jag säga till sist att precis som Gronstedt sa här ovan, så går egentligen inte detta att riktigt beskriva rättvist. Vi kan ju ha olika syn på vad ego är t ex. Du pratar om själ och det är ju också ett ord som just du relaterar till på ditt sätt. Men själ kan ju betyda olika för olika människor.

Jag hoppades bara att du skulle "förstå" vad jag syftade till på ett djupare plan, att det skulle slå an en ton av igenkännande i dig, men även där har jag tydligen misslyckats. :-)

#24 Det du skriver här, att medvetandet är inte en del, det är allt… Igår när jag mediterade så fick jag en upplevelse som jag inte kunde sätta ord på, där fanns inga tankar, jag bara var, flöt med..

Jag skrev ner denna upplevelsen efteråt och skrev bla. så här; -..denna "känslan" kändes "allt".

Vet nu inte om jag är på villovägar med det du menade nu..

#30

Hurra Faith!! :-D Nej, du är inte alls på villovägar!! Så underbart att höra om din insikt!!

Det är ju det jag försöker få fram här, precis det du upplevt!! Jag kan bara säga grattis och så underbart att du fick uppleva det du gjorde!! :-D

#29 Tror att jag skrivigt så att du har missförstått vad jag har menat egentligen, det händer rätt ofta här, och speciellt då man kommunicerar med nya människor^^ Själen är någonting man kan ändra på, stärka sidor och böja runt, men precis som materia, kan man aldrig radera det, men man kan ändra på det och göra vissa delar starkare medans man gör andra svagare.

 Tack! Ja det var en AHA och WOW upplevelse kan jag lova!! Kände igen mig i det du skrev. :)

Har aldrig känt mig så fylld och med ett så rogivande lugn både då och efteråt.

När jag får arbeta med mitt Mediumskap så känner jag en sån enorm glädje och kärlek som är svår att beskriva  Men jag känner mig påfylld till bredden ja så kan man säga

#34: På liknande sätt känner jag när jag umgås med hästarna - fylld och fönyad, liksom. Även när det är tråkigt och inte funkar (fast inte lika mycket då, förstås).

#32

Ja, vi pratar nog förbi varandra verkar det som. Men det är okej. :-)

#34 och #35

Låter underbart! :-)

#36 Hihi, ja det händer ju:p

För mig är ett meningsfullt liv att arbeta mon en enhet med min mann. Att skapa et positivt liv för oss, och et positivt framtidig liv för kommande barn. För mig är det meningsfyllt att inte va en av dom som behandlar djur dårligt, utan mina lever rena rama lyxlivet, att mina vänner mår så bra som jag på alla sätt kan hjälpa dom att må bra. För mig är ett meningsfullt liv et liv i ständig utvekling, vilka punkter som är viktiga för mig har ändrat sig från jag va 14 tex, och kommer ändra sig igjen, och det är viktig att jag lyssnar på mitt innre och efterkommer ändringarna så att jag lever ett för mig meningsfyllt liv. Om detta innebär ett inte så meninsfyllt jobb, så är det det priset jag gjärna betalar för det liv vi vill ha i framtiden, hellre det enn bo på gatan och tvihålla på drömmen om et meningsfyllt arbete med. det kommer med tiden. Allt till sin tid.

jag kommer aldrig känna likadan, och mina behov kanske ändrar sig under bara den kommande veckan. Jag kan inte ha ett meningsfullt liv vid att ignorera mitt alt, mitt innre, och vid att undertrycka det kommer jag bara bli halv. Min intuition leder mig, jag har mina hjälpare som alla pekar ut aspekter jag skulle överse själv.

#39 Ett meningsfullt jobb tror jag att vi på många sätt skapar själva. Jag tror att man kan sitta med ett välbetalt jobb och längta 'bort' också. Som alltid gäller att rätta mun efter matsäcken. Och jag nöjer mig med ett lagon inkomstbringande jobb så att jag kan ha en meningsfull fritid/privatliv. Tänk att ha en enorm lön med tillhörande ansvar och ingen tid till vänskap. *ryser*

Jag har fått några ordentliga smällar i livet. Dom hjälper en väldigt mycket på traven till att se vad som är meningsfullt. Efter att ha legat 2 månader på sjukhus, visste jag att dom enklaste saker, som att diska inte var självklart. När jag kom hem och hasade mig ur sängen, så var jag glad att jag KUNDE  diska. Då förstod jag vad alternativet var. Tyvärr har kännslan bleknat, men det har gett mig en annan medvetenhet om vad som är viktigt, att inget är självklart. Jag glömmer fortfarande av vad som är viktigt emellenåt, men det går lättare att komma tillbaka efter varje gång.

Olika människor hanterar olika problem olika.. jag tror själv att jag inte alls skulle bli påverkad av en fysisk skada… Medans om någon blir skadad eller dör som jag känner tar jag det otroligt hårt..:/ Jag tror inte att det är någonting i denna värld som kan få mig att släppa mitt världs pespektiv eller att stöka till min mentala ordning.. Men dyrt pris har man betalat för det:/