Som jag ser det så är mitt undermedvetna någonting som jag trängt undan, och som jag först måste komma till insikt om vad det är innan jag kan göra det medvetet.

(Lät rörigt det här:)

#1 Låter jobbigt.. Mitt är lite udda därimot.. vet inte om jag ska beskriva det eller inte^^ beror på om ni vill det..:p

Jag säger som Faith - mitt undermedvetna ligger under ytan av min medvetenhet och därför inte något som jag direkt har grepp om. Jag är övertygad om att våra drömmar kommer från vårt undermedvetna - och det säger sig självt då att det undermedvetna hos mig är en smula kaotiskt :-)

Mitt undermedvetna är det som jag har ägnat halva livet åt att försöka lyfta upp till ytan - åtminstone en del av det. :) Jag vill gärna uppträda ärligt mot mig själv, och andra, inte komma med undanflykter, bortförklaringar, skylla på andra för dom misstag jag själv är ansvarig för. Därför fiskar jag hela tiden efter nya skatter där nere på mitt undermedvetnas botten. "Varför gör jag så här..?" t ex kan jag fråga mig själv, eller varför skyller jag på det ena eller det andra, när jag vet att det är jag själv som har strulat till det..? O s v..

#2 Självklart Ijin, beskriv du :)

#2 Ja det vill jag. Det är intressant att höra hur du tänker ;-)

Vet inte hur mitt undermedvetna ser ut/är men jag vill ofta forska i det, genom att t.ex. försöka förstå (medvetandegöra) varför jag reagerar si och så, när jag inte vet varför jag reagerar så…lite obegripligt kanske. Men ibland så poppar det faktiskt upp saker som ligger där gömda i det omedvetna. Mediterar ofta och meditationen hjälper mig bl.a. att känna mig själv mer, där kan jag gå in i känslan och "se på den" kanske om den är jobbig också lösas upp i harmoniskt ljus och låta den gå.

#3 Är också övertygad om att våra drömmar kommer från vårt undermedvetna, där finns mkt att lära om sig själv, gäller bara att försöka tyda dem också :) Skriver för det mesta ner mina drömmar, men vissa av dom är så klara så att dom är fastetsade.

#4 Jo håller med där, och försöker hitta svaren från mitt inre på varför jag reagerar som jag gör på vissa situationer

#7 Det finns en tråd just om vårt undermedvetna och vårt ego. Alla reaktioner är ngt som vi skall lyssna på så att de blir medvetetgörande. Själen vill oss väl och egot jobbar så att vi mår dåligt.

Tror också på meditation och tystnad för att kunna lyssna inåt.

#7 Ja jag håller med dig om att meditationen är ett av sätten att komma i kontakt med det undermedvetna, med sig själv. Dom allra första gångerna som jag mediterade så kände jag en sån sorg, jag bara grät. Jag "såg" hur det vällde ut en ström av svart "lava" (det var exakt så jag såg det). Det var mycket undertryckta känslor som kom upp där

#9 Ja just det, skuggornas tråd ja

Mitt undermedvetna, anser jag, är det som styr större delen av mig och mitt liv. De högre hjärnfunktionerna, intellektet, är ju så att säga ryttaren, medan det undermedvetna är hästen som lever sitt liv även utan ryttare, äter, sover, leker, kliar sig, blir glad eller rädd … Ryttaren ser till hästen, sköter om den och känner den ganska bra - men inte helt. Hästen är sin egen hela varelse. Hästen klarar sig utan ryttaren, men inte tvärt om. Hästen behöver varken sadel eller träns, men ryttaren måste ha dem för att kunna styra hästen. Hästen kan agera själv, söka och finna, men ryttaren sitter där h*n sitter utan häst.

Jag har en känsla av att "jag" är mer hästen än ryttaren, men jag är lite skum i det avseendet.

*många hästapållar i mina liknelser *

#11 Instämmer.

Dessutom tror jag, efter att ha läst lite av Jungs teorier, att det är i det undermedvetna som vi lägger allt som händer oss under dagens alla ögonblick som 'vi ska tänka på senare'. En 'dump' där vi lägger ALLA intryck som ett jätte kartotek/bibliotek. Därför blir drömmarna så fulla av information både från flera gångna dagars intryck och den nyss levda. För att hämta information därifrån krävs att vi ligger i drömtillstånd eller meditativt tillstånd. För att bringa ordning/sortera/städa i det undermedvetna behöver vi utföra monotona sysslor typ trädgårdsskötsel, strykning, simmning, joggning, meditationsavslappning, spela tetris :) så att det undermedvetna kan arbeta i lugn och ro.

Jag har någonting lite mer baklänges, som hör ihop med att jag kan komma ihåg så mycket.. men nu är det frukost! Eh.. Skriver senare:D

Ok, here i go:

Mitt undermedvetna är en ytterst effektiv karaktär, som stödjer mig endast om den måste, eller om jag ger den en bra anledning. Mitt undermedvetna bestämmer vad jag ska komma ihåg till stor det, och vad jag ska knyta ihop, Den är ytterst effektiv i andra aspekt med, den kan ta över och styra kroppen själv om jag befinner mig i livs hotande fara, eller om jag tappar kontrollen. Därför det händer att jag har minnes glapp när jag slåss ibland. Mitt minne är nog det bästa, jag kan komma ihåg saker från tidig barndom, detaljer, känslor och exakt var det är någonstanns. Jag kommer nästan ihåg allt jag någonsin lärt mig, och enda anledningen till att jag inte är galen är just det att mitt undermedvetna fungerar som en spärr, och inte låter mig se allt jag lärt mig utom då jag verkligen behöver det. Mitt undermedvetna är alltså en rätt stark karaktär, men som inte riktigt har en sida, den bara finns, den hjälper mig när behöver det och inte annars.

#14 Wow, vilken beskrivning du gjorde Ijin. Är ju ej van att se dig med så mycket text ;-) Härligt att se.

I våra drömmar kommer mycket saker fram som vi kan lyssna på om vi vill bli mer medvatna om det som ligger dolt för oss.

Fördelen är att komma ihåg dom också.

#15 tror att jag skulle vara galen om jag inte hade "spärren" för minnena.. så mycket info..

#14 och 16: Den där spärren för dina minnen, yttrar den sig som att det liksom "gör ont" att minnas - att någonting i dig gör motstånd mot att minnas utom när du måste?

Att det undermedvetna styr i krissituationer tycker jag bra är bra. Ifall man vågar lita på det. så kan det köra bra mycket bättre än intellektet . Man kan till och med välja att låta det styra ibland, eftersom det har en kroppskontroll som intellektet inte har. I alla fall för mig.

hur tar man reda på sitt undermedvetna  hur vet man att det är det undermedvetna ?

fär om mna tar uppp det undermedvetna så blir ju det som är det medvetna… aha det undermedvetna är det det som man inte vil veta   eller … det måste ju finnas possetiva saker i det undermedvetna åxå som man inte vill plocka framm då åxå

#18: Jag tror inte det undermedvetna är det man inte vill veta, det är snarare det Perla kallade "Skuggan". Det undermedvetna är alla de "automatiska" funktionerna, till skillnad från intellektet.

Bara så att det inte blir något missförstånd här. "Skuggan" är inte mitt personliga påfund utan en vedertagen benämning på ett fenomen i det mänskliga psyket. :)

#18

Jag kastar in en artikel om "Det omedvetna". :)

#19 tur att jag vill veta allt=)

Hej Ijin! Vill du svara på #17? Jag är nyfiken därför att jag själv har minnesstörningar.

#23 OJ! Ber tusen gånger om ursäkt!!:P Ja, det blir som att överbelasta minnet om jag försöker göra det, händer samma sak om jag håller för många tankar i skallen för länge.. Det kan leda till migrän ibland;/

Jag litar på mitt undermedvetna till 100% i överlevnads situationer.. den tar hand om allting då, och den gör det med stil:p Och jag har trotts allt rätt bra koll på min kropp, men jag är ju inte en del av den på samma sätt som det undermedvetna..

amen då kan man ju alldrig få framm det som är i det omedvetna eller ?

#25 jodå, genom slump:P

#24: Tack för att du tar dig tid att svara på mina nyfikenheter!

Det låter inte som om du fungerar likadant som jag. För mig var det länge så, att jag rent faktiskt inte kunde minnas så att säga medvetet, därför att det att utföra handingen att minnas var plågsam. Det fanns vissa saker jag inte kunde tillåta mig att minnas, nämligen. Däremot har jag alltid haft utmärkt "sakminne", eller vad man ska säga, har inte behövt någon adressbok, till exempel. Det är en annan sak jag förlorade när jag förlorade mitt hat. För det kan väl aldrig vara åldern ?

Snygg beskrivning, fresten, att du inte är en del av kroppen på samma sätt som det undermedvetna. Jag lyckades låta mitt undermedvetna köra på programridningen idag, det gick skitbra och jag är skitmallig (skrävla skrävla ).

#25: Omedvetna och undermedvetna är väl inte samma sak?

#27 Jag har många plågsama minnen, men tror nog att mitt undermedvetna förstår att jag inte har något val annat än att ta hand om dom.. men jag har inte bra sak minne, jag har bra bildminne:D Ridning:D? nu får du berätta mer:D

#28: För mig var det så, att mitt undermedvetna nog tyckte att jag borde ta itu med de jobbiga minnena, men jag kunde/ville/vågade inte sätta av den tid som behövdes, därför att jag krävde av mig själv att prestera 150 % - och om jag mindes skulle jag ju bryta ihop. Jag bröt också ihop senare, och då gjorde jag inte många knop i ett par år.

Angående ridning: Min ridgrupp skulle rida program, alltså att man utför ett antal övningar efter varandra, medan en domare tittar på och sätter poäng. Jag lyckades lägga bort alla "ytliga" tankar och all nervositet och låta kroppen samarbeta med hästen på ett sätt som aldrig hade fungerat om jag "tänkt" på vartenda grepp. Det var första gången på länge jag avsiktligt lämnat över till det lägre medvetandet, och det var rätt skönt att se att det går fortfarande.

#29 Skönt att höra att det fortfarande fungerar att lämna över till det lägre medvetandet=)

Nu sitter jag och tänker på ifall jag är en väldigt kall människa, som alla kallar mig, medans jag ser mig själv som effektiv, och ser alltid den lösning som folk inte vill ta, och därför inte ser den, men måste?

#30: En del är dömda att hålla huvudet kallt och hantera verkligheten, medan andra får svimma graciöst eller skrika hysteriskt eller bara på ett kärnfullt sätt bita samman tänderna och ställa sig med bästa profilen mot kameran.

En del är dömda att alltid vara den starka, den förnuftiga, den som klarar det. Men ve den starka om h*n skulle behöva hjälp någon gång, då finns det inte en käft som vill återgälda tjänsten!

#31 Sant. Men jag behöver aldrig hjälp, och är för stolt för att ta emot^^ För det mesta iallafall..

#32 Vill bara tillägga något som sagts av någon annan; man får inte vara så stolt att man inte unnar andra människor glädjen av att få ge hjälp.

#33 Det var faktiskt ett perspektiv som jag inte tänkt på förut.. Det stämmer ju^^

#29 - Du blev i ett med hästen med andra ord :-)

Inom dressyr på högre nivå brukar man säga att det inte går att få hästen att göra en bra ritt om inte hästen tycker det är roligt - vilket är när både häst och ryttare fungerar som ett team, samspelta!

Därför skulle jag säga att du hittade det där magiska läget när du var i ett med hästen - vilket är en fantastisk upplevelse som jag själv bara haft några gånger under de 12 år jag red.

#35 Nja, inte direkt det han menade, men nästan. Hans undermedvetna tog över och skötte ridningen åt han…

#36 - Nja, det tror jag inte på! Visst har hans undermedvetna betydelse - men utan hästens villighet funkar det i varje fall inte. Därför är det i mina ögon mer rätt att säga att ekipaget var i balans - dvs. ryttare och häst var i ett med varandra!

#37 Alltså. Det finns ingenting på denna jord som styr kroppen bättre än Undermedvetandet… Och om man styr kroppen bra, så blir hästen garanterat glad, och undermedvetandet känner ingen osäkerhet, alltså blir hästen nöjd och glad.. Det hänger ihop:p Men det hra lite av vad du säger med i sig.

#38 - Jo, när själarna möts! Det undermedvetna är bara en liten, liten del av en hel varelse… det må påverka oss olika mycket (en del ganska mycket), men är fortfarande bara en liten del av hela människan (och djuret givetvis)!

Jag skulle vilja säga att det är själarnas möte när häst och ryttare smälter samman till ett och blir ett ekipage - inte två undermedvetna som försöker förstå vad den andre försöker åstadkomma.

Inte köper jag heller att hästen blir glad av att ryttarens kropp styr bra! Det är ungefär som om jag trycker på "rätt knappar" på dig så blir du glad över att få vara min vän - vilket du nog inte köper hur duktig jag än är på att låta mitt undermedvetna förstå hur du fungerar :-)

Som sagt - det finns något mer i universum som styr som vi inte har grepp om och inte kan kontrollera… när förutsättningarna är de bästa kan mirakler ske… utan ansträngning :-)

Det sägs att den vänstra, logiska hjärnhalvan tar emot ca sju intryck/sekund (ljud, ljus, doft, etc) medan den högra, kreativa hjärnhalvan tar emot upp till tio tusen intryck/sekund. De allra flesta av de intrycken lagras i det undermedvetna. En del av dessa använder vi oss av dagligen men de allra flesta ligger i minnet och påverkar oss omedvetet i olika situationer som vi möter under dagen på ett sätt som inte behöver ha ett skvatt
att göra med det som sker.

Det kan vara så att vi sitter och pratar med någon på ett café, i bakgrunden registrerar det undermedvetna ett ljud som påminner om en händelse som ger oss obehagskänslor. Vi får känslan av obehag men vårt medvetna jag kan inte koppla ihop känslan med den lagrade händelsen i det undermedvetna utan gör kopplingen till den situation som vi befinner oss i just nu. Vi styrs alltså omedvetet av det undermedvetna.

Genom att öka medvetenheten om vilka obehagskänslor som är kopplade till händelser som finns lagrade i det undermedvetna ökar möjligheten att se verkligheten som den är.

Ja det sista kom jag att tänka direkt på hur alla våra konflikter uppstår. Vi har kärlekskrig med vår partner, vänner, familj och andra istället för att söka det hos oss själva. Detta är svårt men så utvecklande om vi börjar ta ansvar för våra känslor istället för att ge skulden till andra.

Hur tänker ni här??

#39 Om du är osäker bli hästen osäker, Om du är säker på att du kommer vinna så blir hästen det med. Så fungerar dom flesta djur.

Men jag förstår vad du menar, och det är möjligt att dom smälter ihop, men det var inte hans "normala" tankegång som gjorde det, utan hans undermedvetna.

Jag tror också på Själarnas möte, när något (ursprungligt ) högre inom oss möter andra, vare sig det är en häst eller människa. Där vi talar utan ord eller handling, något högre som är så samstämmigt, där två själar är ett.

Och det du säger Perla är så intressant och SÅ stort, det väcker mycket tankar och känslor inom mig, bara genom att läsa detta. 

Ja Gitte, det är mycket utvecklande. Till syvende å sist, handlar ju allt om mig själv och hur jag förhåller mig till mig själv och omvärlden.

#42 - Varken du eller jag vet vad som var Grönstedts framgång, men vi har våra aningar… :-)

#40 - Precis så känner jag det också Perla! Jag minns en gång när vi satt i en grupp och mediterade. Så ramlade en skylt ner från väggen en bit bort och många blev överraskade, öppnade ögonen och hade svårare att komma tillbaka efter det. Själv registrerade jag ljudet, fann att det var skylten som måste ha ramlat ner, öppnade inte ögonen och fortsatte meditera (framgångsrikt) som om någon hade hostat bara… för jag visste vad det var medvetet! Det handlar alltså om medvetenhet om vi ska bli "störda" eller inte…

#43 - Hur många av oss har inte träffat någon eller några som vi verkligen har känt att vi kan stå nära, utan att prata och förklara allt…?! När själar möts på ett samstämmigt plan uppstår ordlös kommunikation - telepati kanske man kan uttrycka det som :-)

#41 - Håller helt med dig där Gitte!

Genom att ta ansvar för mina egna känslor, och slutar skylla på alla andra så fort jag möts av motstånd av något slag, har jag tagit verktyget för att lösa problemen i mina egna händer. Annars måste jag hela tiden jaga "de andra" för att se till att de löser mina problem - hur jobbigt är inte det *skratt*?!

Om jag har svårt att säga nej till en vän så är det ju inte vännens fel att han utnyttjar min snällhet. Det kan vara ett problem som han måste lära sig att hantera, för sin egen skull. Men jag måste lära mig säga nej för min egen skull. Hur löjligt skulle det inte vara att gång på gång säga till min vän att inte utnyttja min snällhet - och höra vännen säga "bara den här gången…" hela tiden!

#44 Nja, Han beskrev just det för att vi talade om när det Undermedvetna tar över… Många kan inte ens låta det undermedvetna ta över en handling.

#43 Ja Gahella det är väldigt utvecklande och då blir livet enormt lätt när vi blir medvetna om detta samt en stor kärlek till oss själva och andra. Spegel spegel på väggen där…;-)

#45 Bingo Rickard, det är då livet blir ett helvete, dessutom om jag ska få andra att förändra sig är detsamma som att lära en katt skälla. ;-)

Det är då mycket lättare att förändra oss själva och ta eget ansvar för tankar och känslor.

Detta har själv tagit tid att förstå så jag vet hur svårt det kan vara. Därför kan detta bli ett evigt tjatande om att speglar möter vi varje dag. Medvetenheten är viktig här

#44

Nej, vi menar inte samma sak. Det du beskriver är en yttre störning som registreras på en medveten nivå (som du valde att inte reagera på) och som du erfarenhetsmässigt visste inte var något att bry sig om. Det jag beskrev i #40 är de registreringar som vi är totalt omedvetna om just för att de slinker förbi det medvetna jaget (kunskap, erfarenheter). När den här skylten ramlade ner under er meditation fanns det inget i ditt undermedvetna som triggades igång av just det ljudet.

#48 - Aha, tack Perla - du har helt rätt! Men där öppnade du just nu några dörrar som var stängda för mig!

Det intressanta är att jag långt upp i vuxen ålder (över 40) har varit störd av alla ljud som låter "högt" - t.ex. skramlande porslin som faller och går sönder, metallbunkar man tappar… högljudda människor… Men jag reagerade inte för detta i ett tillstånd när jag egentligen skärpte mina sinnen! Atmosfären vi hade skapat tog bort alla dessa "rädslor" (som jag tror var från mitt undermedvetna, från tidiga barndomsupplevelser)! Jag kände mig trygg :-)

Har jag rätt i att man kan bearbeta rädslor ur det undermedvetna genom att skapa en trygg atmosfär och plocka fram det som skrämmer utan att det påverkar mig då?

#49

Känslor som kommer upp i medvetandet från det undermedvetna lär vi oss att hantera på olika sätt (vi skapar ett försvar* för att slippa känna och konfrontera orsaken t ex genom att skärpa sinnet) men orsaken till känslan (den bortträngda, obearbetade händelsen) finns kvar och kommer att påverka oss i situationer då vi inte är vaksamma.

*Hur det här försvaret är utformat är helt individuellt.

Ijin och Vintersaga, jag tror att hästen och mitt undermedvetna samarbetade utan att mitt högre medvetande behövde lägga sig i, så att säga. Hästar är inte speciellt intellektuella, så därför kan mitt undermedvetna förstående för hästen bli mycket mer direkt än om jag skulle "tänka" mig fram. På samma sätt handlar ridning otroligt mycket om att reagera på väldigt små fysiska rörelser för att hitta den perfekta (nåja) balansen - det sköts bättre av det lägre medvetandet än av det analyserande.

Är det själarna som möts när man står och gosar med hästen och den somnar med nosen på ens axel? Eller är det två djur som myser tillsammans utan att tänka? Jag tror på det sista. Det är i alla fall samma gemenskap båda upplever när ridningen går bra.

Vintersaga, handlar det om något annat än att trycka på rätt knappar? Om knapparna är rätt så vet ju mottagaren inte att man tryckt på dem. Om mina händer är mjuka och varma och ger det rätta stödet, så skiter hästen i om jag älskar den, om du förstår .

Ijin, jag tror grejen var att vi (i alla fall inte jag) satsade på att vinna, utan hela tiden bara på att ta nästa steg med god balans.

#51 Och så kommer du och säger någonting vist:D Tack=) det behövdes=)

#52: Du tar då till … *rodnar blygsamt*