Alltså. Jag har en "plast" morsa som tror att ens bordsskick avgör hur bra man är som person, vilket leder mig till att jag inte ser mycket på varken Etik eller Moral. Jag är helt enkelt den jag är, och folk får respektera det, för jag respekterar dom? Lite "Behandla andra som du själv vill bli behandlad".. Sen tar man ju seden ditt man kommer?

I grund och botten är Moral och god sed någonting man kan säga att det är "Heder och respekt". Mer än så är det inte, och jag kommer nog hålla på dom två punkterna.. För både heder och respekt ligger mig nära^^

God sed varierar ju väldigt mellan olika grupper, så då måste ju också uppfattningarna om moralen variera.

För mig är moral att ha stake och ryggrad och att inte breda ut sig på andras bekostnad. Denna uppfattning har jag grundlagd från mitt föräldrahem och den har befästs av vad jag funderat ut själv.

En som är etisk vet vad som är rätt och fel, medan den som har bra moral avstår från att göra det som är etiskt fel.

Jag skulle vilja säga att moral är både något personligt och något samhälleligt/gruppbetonat. I sämhället framhävs en viss moral som sträckt ut sig till att innefatta lagar och regler som dikterar hur vi ska bete oss gentemot andra. Vi ska t.ex. inte stjäla och mörda, men det allra viktigaste tycker jag är den presonliga moralen. Det man själv tagit ställning till och känner är rätt. Utifrån min moral är det helt förkastligt att medverka till att döda och misshandla andra varalser såsom görs inom djurindustrin och där är såväl konsumenter som ägare och arbetare skyldiga. Utifrån andras moral är detta helt ok. Vi har alla olika moral och ibland blir vi oense när det vi anser är fel är någon annans rätt.

Ibland tycker jag att man ignorerar den personliga moralen lite för mycket och låtsas som om det finns en samhällelig moral som är den enda rätta och att människor som följer denna är moraliska människor medan de som inte följer den är omoraliska. Jag skulle nog säga att de enda omoraliska människorna är de som inte följer sin egen moral. Om någon känner att det är moraliskt rätt och riktigt att ha ihjäl andra då är ju personen inte omoralisk om den gör detta, men väl kanske om den t.ex. inte reser sig för äldre på bussen om detta är något som ingår i personens etiska normer.

#4: Instämmer! Mycket väl uttryckt.

# 4

Menar du då också att våra lagar (som ju följer de moraliska och etiska normer som gäller för vårt land) är förskastliga och att man istället ska utgå ifrån varje individs personliga moral när man dömer någon?

#6 Nej, jag tycker att det är bra att man ställer upp gemensamma regler för ett samhälle där majoritetens syn på vad som är viktigt att skydda får lov att råda. Det skulle ju vara stört omöjligt att administrera ett samhälle där lagarna är olika beroende på människors personliga moral.

Jag måste varit otydlig i mitt inlägg. Jag gör ju skillnad på samhällelig moral och personlig moral :)

I min fråga utgick jag ifrån det du skrev i andra stycket på inlägget.

Jag avskyr lagar och likande.. så jag följer dom helt enkelt inte:p Moralen är viktig, men moral är ju respekt för andra och för sig själv, och det är någonting svergie börjar få ont om:/

#4: För att så kallad civilisation ska kunna fungera måste man ha ett konsensussystem för vilka lagar som ska tillämpas. Om man bryter mot sin egen moral är man omoralisk, om man bryter mot samhällets potential är man kriminell.

#10 Exakt. (med reservation för att jag är lite osäker på vad du menar med "potential")

#8 Men nu förstår du vad jag menar?

#12

Ja.

#11: Potential? Skrev jag det? Dyslexin har slagit till igen …  undrar vad jag menade? Borde ju stått "samhällets normer" eller så .

svårt för mig att avgjöra god eller dårlig moral versus god eller dårlig person.. jag anser en person med hög moral sträbar efter att hela tiden förbättra sig som människa, bli en god människa, en person med hög moral sträbar efter rättvisa, sanning . Jag anser jag har en bra moral. jag kan inte säga jag känner igjen mig nåar folk säger jag är ödmjuk, för jag tycker inte själv jag är det. Eller kanske jag är det när det är på sin plats? Jag vet faktisk inte.

Jag anser folk får acceptera mig för den jag är, men jag anser även att det ger mig ingen rätt att bete mig kaxigt eller elakt mot folk, jag får inte klampa på andra bara för att jag har en rätt att va som jag är. Jag anser folk får acceptera att jag har fel, så som jag får acceptera samma för andra, men det ger mig ingen rätt att strunta i att forsöka vända mina fel till goda saker, det tycker jag är min plikt mot mig själv som människa att forsöka hela tiden bli bättre, f¨ro den ända som tjänar på det är mig själv.

Om detta gjör mig till en bra person med hög moral är jag glad för det. Men moral är mycket i ögonen på den som betraktar begreppen. ¨detta är mycket svårt för mig att lägga ord på, jag har många känslor som är svåra att få fram i ord.

#15

Jag håller med dig i det du skriver. Om man alltid gör sitt bästa har man gjort så gott man kan och då kan det sägas att man har en god moral vilket område det än gäller.

#16 jo det är lite så jag kjänner jag med. Men samtidig.. om man ser i vissa kulturer är det alment accepterat och uppmanad att hålla kvinnor och barn i tukt. âr då personen som fölger detta en dårlig person för att h*n håller den moral som h*ns samhelle anser är en bra moral? Det är sådana saker som gjör det så svårt för mig att ge nåt facitsvar.. :)

vad god moral är… jag tror det är upp till var och en att komma fram till det. finns inte ett sant svar.

har speciellt svårt att ta ställning i frågan då man blir väldigt förvirrad när man läst delkursen moralfilosofins historia. när man läser om filosof efter filosof så låter deras teorier så bra och kloka, även om de själva drar tokiga slutsatser av dem, att jag inte vet var jag har mej själv längre…

men jag är rätt säker på att jag tycker att det inte finns någon absolut sanning när det gäller moral. men vad jag tycker om vad som är rätt och fel rent moraliskt, det vet jag inte, utom i specifika situationer.

men den uppfattningen som jag har i grunden om moral kommer nog i mycket från den ganska kristna kulturen vi har här… även om mina föräldrar är långt ifrån kristna så är vårt samhälles moral fortfarande präglat av kristendomen. och eftersom jag är uppväxt här har jag mycket av den, oavsett om jag vill eller inte.