Tror inte på någonting just nu, knappt ens mig själv..

Gitte menar du som någon typ av religion eller?

Det kan vara en religion eller annat.

Jag kan nog inte placeras i något "fack" då det gäller min tro, men då folk frågar och jag inte orkar berätta/diskutera så brukar jag säga att jag är pagan och att det är ett samlingsnamn för många naturreligioner.
Jag tror på väldigt mkt, det mesta skulle jag nog kunna påstå. Jag tror på andar, naturväsen och en hel del annat som är "övernaturligt". Jag tror på gott och ont och alla varianter där emellan. Jag tror inte att någon föds ond eller god utan det är omständigheterna runt om som avgör hur man väljer att vara som människa. Jag tror på själavandring, själen skapas med ett syfte och då det syftet är uppnått så når själen sitt "mål", vet dock inte vad det målet består av. Jag tror på ödet och på slumpen, jag tror att vissa saker är förutbestämda men att det som är där emellan styrs av våra egna val. Jag tror på någon sorts högre makt (en eller flera vet jag inte).
Som sagt så tror jag på en hel del =) Bara att fråga om du undrar något =)

Jag tror på mig själv, och jag är nästan övertygad om att den tron får jag genom att hämta kraften utifrån. Lite flummigt, men jag tror på en välvillig kraft som hjälper mig att välja och växa här i livet. Det kräver att jag lyssnar inåt men ändå har ögonen öppna.

Jag tror tyvärr inte på någonting som inte kan bevisa att det finns..

#6 - men då behöver man ju inte tro! Då vet man ju att det finns!

En tro är att inte veta - när ens vetande inte räcker till utan man måste låta tron ta överhanden.

#7 varför tror du jag jobbar på att veta allt:D

#8 - För att du, liksom jag, tycker att livet är intressant att upplevas - att det vore rena döden om man visste allt som gick att veta… vad fanns det då kvar att kämpa för?

#9 Jo, kan hålla med om att världen skulle bli lite tråkig efter några år om man visste allt, men faaaan så roligt jag skulle ha med den kunskapen..=)

#9 Precis Vintersaga! Visste man så behöver man ju inte någon tro! Ganska tråkigt, eller hur? Då har man inget att kämpa framåt för, man sitter där likgiltig och självgod och vet allt redan, Bläääh!  Blasè!

#11 tycks bara vara jag som gillar det..:p

Detta är jätte svårt, men något som jag "tuggade" på omkring tro

Tron går alltid före och kunskap/ vetande efter…

Tron är den öppenhet och villighet till acceptans, som möjliggör att det kan uppstå ny kunskap och insikt…

jag sökte på acceptans och fann detta  på susning.nu      

Acceptans är synonymt med godtagande, godkännande acceptera den föreliggande verkligheten, endast därigenom har vi utsikt att behärska den.

Har ingen direkt tro, men har ordnat ett tankesystem av symboler ikring mig, för att på så sätt sätta namn på filosofiska agenser som annars skulle ta hela dagen att beskriva.

#9: Om man visste allt som fanns att veta, skulle man roga sig med att sätta samman sina kunskaper i tidigare icke skådade kombinationer. Det vore väl inte tråkigt alls?

Jag tror på det "goda" Har en tillit till att det till sist blir till det bästa även om jag inte förstår det just då. Jag tror också på själavandring m.m. och att det vi sår får vi skörda.

#13 jag är väldigt accepterande, men min natur säger att jag ska hitta vetenskapen bakom saker..

Sökare som jag är, känns det i alla fall viktigt att tro. Det känns tryggt för mig. Tro=trygghet. Ja *funderar* så är det nog.. Som jag skrev i en annan tråd - det kanske är därför jag tror på det mesta!

#14 - Att kunna allt i mitt perspektiv innebär att ha provat alla tänkbara kombinationer. Men då är man nog Gud om man kan allt och inte har något mer att lära sig… och det kan vi nog inte ens greppa hur det är att vara :-)

Jag har en liten tro, men jag vet inte riktigt om det är gudar eller någonting.. dom har iaf inte skapat världen..

#18

Så sägs det att också Gud (iaf Gud för vårt solsytem) också utvecklas och går vidare till nya uppgifter i universum….

Varför skulle vi vilja behärska världen?

#21 För att det är makt..?=)

Jag är nöjd så länge jag har makt över mig själv, det kan vara svårt nog .

Nä, gudarna har inte skapat människorna, det är människorna som skapat gudarna.

jag är mormon..

#23, om du nu påstår det Gronstedt, säg mig vem som skapade oss? och va vi gör här? som jag sa i min " gammla" tråd : Livet har en mening..

Vad kom först hönan eller ägget? Vad är GUD? Finns det en GUD?

Detta börjar bli väldigt intressant ;-)

#24: Jag håller mig till evolutionsläran, LillMalin, och jag tror inte att vi gör annat här än att existera.

Det jag skrev i #23 är förstås bara min egen övertygelse, se det inte som att jag påstår att det ÄR så.

#25: Det finns inte en GUD, det finns ett oändligt antal gudar.
*fortfarande MIN övertygelse, alltså*

#24 vad innebär det att vara mormon?

svår fråga Anne! ;) vet inte hur jag ska förklara egentligen… det är en kyrka, inte som typ svenska kyrkan, betel, pingstkyrkan, eller va som helst, men det är lite svårt att förklara.

åå det väcker barndomsminnen

mormon

mina idoler på min tonårstid var Osmonds och de var mormoner, det var nära jag blev det….

På sitt vis finns det många "GUDAR", men det finns bara en "GUD" för vårt solsystem = SOLLOGOS

#29: Säger du, ja!

Va kul Mariann! =P

#29 OT familjen Osmonds var mormoner!!!! Visste inte det, men jag var SÅ kär i Donny och detta har antagligen satt sig i mitt innersta och när vår son föddes blev det hans namn. Ett unikt namn ;-)

En riktigt snygging, är bara tvungen att bli lite överspontan.

I Love Donny

kunde tom härma hans autograf…..

I know gronstedt… I know….

Detta var en intressant tråd

Jag är inte religiöst troende då jag ej delar den syn på Gud och gudsuppfattning som de flesta religioner har. 

Jag har kanske ingen tro i egentlig mening, inte någon traditionell i alla fall utan möjligtvis nått "sammansatt" som känns giltigt för mig.

Min tro är ecklektisk där delar från olika förklaringsmodeller ingår. Jag tror på en helhet som är större än summan av de enskilda delarna.. där just de olika delarna tillsammans bildar ett större "allt" en helhet som blir just min "sanning". (Kan tex liknas vid en blomma som nedplockad till sina enskilda delar inte är just mer än de olika delarna medan de tillsammans i  helheten bildar en blomma..) Har alltså en holistisk grundsynsyn.

Min sanning/tro kan dock förändras över tid och/eller beroende av nya händelser och erfarenheter, som kanske leder till att jag omvärderar tidigare ställningstaganden. Delarna byts ibland ut och/eller nya läggs till i mitt "allt"…

Tror mest på evolutionsteorin och att gud/gudar inte skapade världen, utan att vi människor skapat dem åt oss i en pågående process, dvs att vi skapar dem efter behov…

Kanske finns det en specifik tro/förklaringsmodell även för mig fast jag ännu ej funnit den. Jag är en sökare öppen för nya infallsvinklar så jag är ej kategoriskt emot dem…

Däremot köper jag inte hela paketet hos någon enskild ännu.

Naturen är min helgedom där jag inhämtar min kraft.

#34 Citronmeliss: Du skrev:

Min sanning/tro kan dock förändras över tid och/eller beroende av nya händelser och erfarenheter, som kanske leder till att jag omvärderar tidigare ställningstaganden. Delarna byts ibland ut och/eller nya läggs till i mitt "allt"… 

Det är kanske med tron som med allt annat nu för tiden. Den anpassar sig efter tidens gång. Allting ändras om och tar nya skepnader och vägar. Förr kunde man gå in på posten och då visste man att man var på just posten. Tittade man på en Saab  eller en Volvo så visste man att man tittade på en Saab eller en Volvo. Idag görs allt om "till det bättre" heter det, men alla gränser suddas ut och det mesta blir diffust. Kanske det blir så för att vi ständigt matas med nya intryck från världens alla håll. Gräset ser alltid grönare ut på andra sidan.

Kanske tron också fått sig en släng av sleven. Varför går till ex så många människor ur svenska kyrkan nu för tiden? Idag är det vanligare att man väljer att inte tillhöra svenska kyrkan för att slippa betala pengar till den. Besökarna i kyrkan på helgerna är ganska få. Utom vid större helger typ jul och vid mer traditionsbundna händelser, jag tänker då på dop och vigslar och begravningar. Kyrkan är ju än så länge öppen för icke medlemmar också, men det kanske blir ändringar på det också framledes.

Ja, Bitte! Jag växte ju upp i storstaden under det radikala 60-70 talet, i rådande altruism då det i det närmaste var omodernt att vara religiös eller att ha en gudstro, (om den inte var alternativ)

Julen nära på avskaffades av många och själv är jag av eget val, ej konfirmerad. Borgeligt gift, med odöpta barn..

Jag var omgiven av uttalade ateister, min far och farfar var icke troende och gick redan tidigt ur svenska kyrkan.

Så någon tro genom modersmjölken har det inte blivit för min del. Däremot har religion alltid facinerat mig. Läste med spänning kristendomen i skolan. En av mina barndomsvänners pappa var präst och vi träffades dagligen under flera år. Det var spännande att vara hos dem och jämföra deras liv med min familjs. Flera av mina vänner i vuxen ålder har teologiexamen, en av dem är prästvigd i svenska kyrkan.Två av de präster jag känner har dock konverterat till Katolism

Vid två tillfällen har jag på olika utbildningar haft lärare som varit fd präster i svenska kyrkan och de har varit en stor inspirationskälla i mycket trots att de ej undervisat i sitt huvudämne utan i Svenska, båda två konstigt nog. Många och långa mycket inspirerande filosofiska samtal har de varit upphov till som jag tagit till mitt hjärta då det känns befriande att få en annan och i bland helt ny vinkling på saker och ting!

En av mina mest minnesvärda midsommaraftnar firade jag djupt inne i de Dalsländska skogarna tillsammans med en brokig skara människor som representerade olika övertygelser, bl.a  ateism, teologer, en katolsk präst , två yrkespolitiker och en person som stod i begrepp att doktorera i socialantropologi, plus tillhörande familjer.

Oj, vilka spännande diskussioner med ibland mycket tvära kast vi hade hela dagen och hela natten lång. Det är vid sådana tillfällen, då man sitter där och samtalar som man verkligen inser (läs jag) hur lika men också hur fundamentalt olika vi är och ser på vår tro…

Helt klart lever vi i ett helt annat samhälle idag, än tidigare. Vi blir överösta med information och intryck från hela världen och konstigt vore det väl om inte det förändrade våra vanor då vi plötsligt ser att det inte finns bara en sanning utan flera och att de kan variera beroende på många orsaker.

En gång trodde vi ju verkligen på att jorden var rund för vi visste inga alternativ. Det var en tro som var sanning på den tiden. Nu vet vi olika alternativa lösningar och sanningar om det mesta. Nya tider har nya sanningar och ny tro, kanske är det både på gott och ont, men jag ser det som ett led i vår evolution.

Jag tror som du att Svenska kyrkan förmodligen kommer att stå inför ett vägskäl med förändringar. Detta för att anpassas till de som väljer att finnas kvar inom den. Det blir inte självklart att den blir öppen för alla på samma sätt som tidigare, både av "ekonomiska" och "ideologiska" orsaker, men det är ju bara vad jag personligen tror!

Nej, jag är inte en troende, jag är en vetande, genom att jag dog och blev återupplivad, efter en drunknings-olycka som 8-åring.

Då var jag på besök i "skolan" på den andra sidan.

Jag var i sådan chock över ondskan och människors omognad, under många år.
Detta ledde bla. till att jag nog hade passat in bättre i Indien bland dom här människorna som sopar undan allt småkryp innan dom vågar förflytta sig, för att inte i onödan råka döda någonting i detta jordelivet.

Det som andra kallar för gud, kallar jag för skaparkraften, man kan se det som en stor eld, och vi alla har en liten gnista av den elden, det är det som en del väljer att kalla för själen.

Det finns flera paralella världar, enligt mig.

All materia har ande, även sten, träd, vatten, luft osv.

Detta är ju redan bevisat, genom mikroskop osv.

Men att det finns fler andeväsen, förutom demoner och änglar, det pratas det inte så ofta om.

#37 Waaaaat, drunknade du också nästan när du var liten!?

vaddå, du med menar du, är det DÄRFÖR som vi är nästan-syskon då?

nej, men det är rätt roligt… Slumpen jobbar för fullt..

jag tror inte på slumpen, bara, jag tror på ödet också, och på den fria viljan, till att avstå och ta konsekvenserna för det som man väljer istället.

Men roligt är det, när två skilda personer har liknande upplevelser och liv, utan att ha en aning om att den andra personen ens existerar, låtsas-syskon, eller någonting sådant där.

Jag står för det "övernaturliga, det okända" som många kallar det för. Att det finns liv efter liv. Detta är bara ett av många liv.

Tror inte på en GUD som sådan, utan på ett högre jag som finns inom oss alla, var och en. Jag tror att alla har en medial förmåga men att bara ett fåtal har tillräckligt med tålamod, insikt eller drivkraft att utveckla den.

Jag tror inte på slumpen eller tillfälligheter.

Jag har fått uppleva en del inom det mediala som gör att jag "bara vet att det finns". Jag tycker inte riktigt om ordet "övernaturligt", som jag tyder det till; över det naturliga, för mig är detta så naturligt det bara kan :)

Jag tycker att det är viktigt med personlig utveckling i samband med medial utveckling, att dom två går hand i hand.

#42

Där håller jag med dig i allt (nästan) fullt ut, det enda jag ändå tror på är Gud fast vad du menar "som sådan" vet jag ju inte, men Gud för mig är ju Universums Hjärta, den kärlekskraft som genomsyrar universum, och den källa som "är vår Gud" för vårt solsystem är Sollogos, som jag babblat om förut. Vår fysiska sol är dennes väsen hjärta i fysiska manifestation!

Iaf för mig….

därav alla gamla tiders soldyrkan o solgudar, t.ex. Akhnatons solens by, i Egypten…

#43   Om jag skall förklara hur jag menar med GUD "som sådan", så tror inte jag att det finns en "person där uppe som styr allt", utan "detta" finns inom oss, en ljuskraft, ett högre jag.

Det är också inom oss själva alla svaren finns, men ibland behöver vi vägledning i livet som jag då tror att vi får av våra Guider, vägledare osv.

Sollogos har jag aldrig hört talas om Marianne, det var något nytt :)