Humör.. faktiskt..:p

Vad menar du med "humör"? Personlig egenskap?

Jag väljer att se saker från den ljusa sidan, trots allt jobbigt och hemskt som jag har varit med om under mina 26år i livet så väljer jag att se det positiva med dessa händelser för jag har ju trots allt lärt mig något av det och kan då använda mig av mina lärdomar för att gå vidare i mitt liv och kanske även hjälpa andra som är i liknande situationer som jag har varit =)

#3 så upplever jag mitt liv oxå :9 Men jag har haft personer runt om mig som är glada o lyckliga och positiva, och det smittar nog! :)

Och visst kan det vara ett val.. Även om det är träning ibland att se saker posistivt så kan man lyckas :)

#4 de flest jag haft omkring mej har varit ganska pesimistiska och alltid irriterat sig på att jag är så positiv till det mesta i livet, det kan verkligen reta gallfeber på folk.
Visst ofta så kan det behövas en hel del träning/övning för att kunna se det positiva i saker och ting.

Skulle nog gärna vilja ställa motfrågan, varför se saker ur en negativ/pesimistisk synvinkel?

Jag föredrar att se saker ur så många synvinklar jag kan. Varför begränsa sig till ena sidan?

Jag är i grunden en postiv människa.

Mariann

Jag är oxå en i grunden positiv person MEN jag är även realist och går inte runt med ett leende bara för leendets skull. Jag instämmer med Gronstedt, alla känslor är viktiga och bör bejakas!

Jag tycker att #6 har en bra tanke där.. Och jag tror inte att man som människa kan begränsa sig. För om man inte är negativ någon gång är det väl svårt att uppfatta sig själv och uppfattas som positiv?

Men som #7 skrev att man i grunden har en positiv syn kan ju inte göra ont:)

#8 Jag tror inte att bara för att man är positiv så går man och ler hela dagarna, det handlar kanske mer hur man möter vardagen och eventuella problem? Eller?

:) jag uttalade mig bara om mig själv och inte om andra.

Men min erfarenhet är att det finns människor som alltid ler och som ser sig själva som väldigt duktiga på att vända alla situationer till något positivt. Jag har upplevt flera av dessa som personer som inte riktigt lever i samma verklighet som min, där man liksom avfärdar problem eller att man blir illa behandlad med att det bara är negativa tankesätt. Jag är därför lite smått "allergisk" mot en evigt positiv syn på livet med ett mått av förnekelse av problem istället för att verkligen hantera dem. Men det är min upplevelse och min erfarenhet och jag talar enbart utifrån mig själv och drar inte alla över samma "kam".

#10 Det du skriver får mig att fundera om de människorna egentligen är positiva eller om de bara har en mask för att ingen ska kunna tränga in i deras sorg eller vad det kan vara…

Tjaa, det kanske man kan fundera på… enligt dem själva är de oerhört positiva och om man bara nämner något som är jobbigt i livet så är man såååå negativ :)

Det där med att vara positiv innebär ju en ganska genomtänkt livsstrategi anser jag. Det uttalas ofta som något lite världfrälsande och något som kan ge alla människor i världen precis det de vill ha… Det du tänker får du. Det du tänker sker. Dina tankar styr ditt liv osv osv. Jag tror alldeles säkert att det finns sanning i detta men det är inte alls så enkelt som att börjar du bara tänka positivt i alla situationer du befinner dig i så blir du lycklig och alla dina problem försvinner. Man måste vara noggrann när man uttalar sig om människors lycka tycker jag.

jag lever i nuet och tillåter de känslor som uppstår få lov till att finnas där. Ändå måste jag säga att jag ofta väljer själv att se positivt på hinder i vardagen, jag försöker att koncentrera mig på möjligheterna istället. Hade jag inte gjort det, så hade jag inte levt till vuxen ålder.

Mitt svar på frågan "varför positiv?" blir så här: Man lider mindre om man har ett positivt och optimistiskt synsätt.

I "Optimisthandboken" beskrivs forskning som gjorts på optimister respektive pessimister och det som händer i deras liv. Båda grupperna har ungefär lika mycket medgång som motgång, men generellt kan sägas att optimister lider mindre.

"Det är inte hur man har det, utan hur man tar det." sa Uneståhl på 80-talet.

Eller vad tycker du själv? Ett grundläggande val?

Varför Positiv? För att det ger så himla mycket att välja glädje. Jag har alltid varit glad men haft mycket negativa tankar många år efter saker och ting som hänt.

Efter en lång resa så var jag tvungen att ta ett beslut att bestämma mig vem jag vill vara. Ekorrhjulet snurrade men hamstern var död, inget mål och ingen positiv framtids syn. Livet bestämde över mig istället för tvärtom.

Idag har jag förmånen att välja glädje och mina tankar när jag hamnar i en svacka. Det är som någon skrev om en gata, först att hamna i gropen hela tiden istället för att lära sig att gå runt om den för att inte hamna i gropen. En process till att bli medveten och alla runt omkring oss känner ju av vår energi. De vet om vi bär på neg energier el positiva det känns. Särskilt våra barn och djur.

Därför väljer jag positivitet och massor av glädje och nyfikenhet på livets resa idag och lever ofta i nuet.

#16 Men någon gång måste du väl känna dig "neggo"? Eller? Jag menar varje människan har sina upp och ner?….

Jag har nog varit ganska så neutral - smält samman medmin omgivning i uppväxtåren. Men någon gång i mogen ålder (runt 30) slutade jag vara neutral och började välja glädje, dvs. positivitet :-)

Om du frågar någon på mitt jobb så säger i stort sett alla att jag är en ovanligt glad person! Men jag är inte alltid glad och jag är negativ ibland, men det är på tankenivån.

Om jag är negativ när jag kommer till jobbet så ändras det väldigt fort när jag möter de första arbetskamraterna jag känner. På något sätt glömmer jag bort eländet jag bara en stund tidigare frossade i :-) Och det här är inte en förställning, för jag känner verkligen glädje över att träffa alla människor jag känner på jobbet.

För mig handlar det också om att bearbeta sorg och tråkigheter - för när jag möter andra med ett leende och ett vänligt "hej" så blir de flesta likadana tillbaka, vilket gör att jag blir gladare :-)

Sen har jag läst en massa böcker om personlig utveckling och i de allra flesta sägs det att vi skapar vår egen verklighet genom att välja de tankar vi har. Därför har jag gjort det till min målsättning att vara mot människor som jag känner att jag vill få tillbaka det - och det är med glädje och positivitet!

Så leendet på bilden är inte ett fejkat leende - det är så jag brukar vara när jag är riktigt glad och det är jag ganska ofta :-)

#16 HAHA, det hade nog varit väldigt märkligt om jag inte var negativ, det är ju ett evigt upp och ner som jag skrev när jag är i svackor. Då menar jag att jag stannar upp och reflekterar för jag mår ju inte bra att vara nere och det är trots allt jag som kan ändra även om det kan ta 1-2 dagar. Speciellt 1 gång i månaden ;-) fast jag får ofta höra att jag är så äkta och sprider positiva energier och får lika mycket glädje tillbaks. Jag tror det hjälper att ha självironi och massor av humor i vardagen.

#18 Härligt inlägg, blev glad.

#18

Det är härligt att läsa att du blir glad över att träffa dina arbetskamrater och jag kan känna igen mig själv i det du beskriver. Jag blir glad bara av att möta andra människor. :)

"Glad" och "positiv" är väl inte samma sak? Jag är för det mesta glad och tillfreds i mig själv men ser inte världen som rosenröd och välvillig för det.

#21

Helt riktigt. Att vara glad är ett tillstånd och att vara positiv kan antingen vara en grundläggande inställning eller ett förhållningssätt där man själv väljer att se positivt på livet och/eller det som inträffar.

Väljer man ett positivt förhållningssätt blir det lättare att uppleva det som man blir glad av.

Jag instämmer med Gronstedt, dessutom tror jag inte att alla har samma syn på vad positiv resp. negativ är. Jag är som sagt i grunden positiv och är dessutom en väldigt glad människa MEN jag är en oerhörd realist och jordnära vilket innebär att jag sällan svävar iväg på en massa drömmoln! För detta har jag ofta fått höra av sådana som kallar sig själva för positiva, som ser allt positivt, att jag är en pessimist. Det är inte alls sant men i och med att jag är jordnära och på en gång kan se orimligheter i saker så krossar jag antagligen deras fantasier, givetvis inte med flit, och ses då som en pessimist.

#2 Jag menar.. en måndag morgon man vaknar sent och är stressad på är det svårt att tänka "Vilken bra morgon" utan det blir någonting i stil med: "Vilken jävla ***** '**** ***** **** Morgon" istället…

*skratt* måndagsmorgnar är väl inte alltid de bästa… Men det är en start på en ny och outforskad vecka….

#25 Outforskad? skojar du? mer framforskad finns fan inte… händer ingenting i dagens samhälle.. och jag som gillar att riskera livhanken…:<

Tack, men då föredrar jag en gammal varm, intrynad, väl utforskad säng …

#27 inte jag, tyvärr… jag har en omättlig nyfikenhet som kräver att man gör dumma och/eller farliga saker.

#28 Men då är den ju outforskad för då har väl lite fritid? Och den blir ju vad du gör den till och eftersom du verkar vara nyfiken så är det bara din fantasi (och ek och lagar… *skratt*) som stoppar dig!!??

Jooo … men frampå fömiddagen .

Ja, vad det gäller måndagsmorgnar så känner jag mig mer som katten gustav  "Jag hatar måndagar" men ibland, när solskiner och humöret är på topp då känns det bra!

#29 är tyvärr väldigt noga med att inte blanda ihop verklighet med dröm/fantasi, då min fantasi är sjuuuukt stark:p

#32 ok, då är det bara du som själv sätter gränserna för dig! :)

#33 ska jag ta ett exempel.. när jag läser, så läser jag inte texten, jag ÄR i en annan värld, jag finns inte kvar alls i den normala världen, jag kommer inte ihåg att jag har läst, bara att jag varigt där… :P

Att vara positiv för mig innebär att kunna se möjligheterna i svårigheterna, men det är inte alltid jag orkar leva upp till det. ;) Medges ärligt, men jag försöker ändå. Även om det jävlas så försöker jag att se utmaningen i det. "Det här skall banne mig inte få knäcka mig. Jag är herre över situationen och jag skall vara den som styr hur utgången blir." Jag är otroligt tjurskallig och ger mig inte, och om jag skulle behöva erkänna mig slagen någon gång, så antar jag antagligen utmaningen vid ett annat, senare tillfälle.

#35 jag kämpar på in i det sista, men sedan så erkänner jag stolt vem som är vinnaren:p

Jag vet inte om jag tänker helt bakvänt men ibland så tror jag att när det går tvärtemot så är det meningen att man ska stanna upp och lyssna. Alltså det där med att vända allting till något positivt och se utmaningar i allt är nog bra, men jag tror oxå att motigheterna handlar om att vi ska bromsa. Att det där positiva som vi vänder det till kanske är fel väg fastän vi själva är så övertygade om att vi ska vända det som hänt och använda det istället. Ibland tror jag att vi behöver stanna upp och tänka varför funkar det inte? Har jag för bråttom? Lyssnar jag inte eller missar jag andra möjligheter för att jag inte tillåter mig att vara i det som känns tungt och svårt…? Det kanske var väldigt luddigt men det är min väg i alla fall.

#37 jo, ju snabbare man utvecklas, desto mer problem får du, som någon sorts spärr och test för att se vilka som klara det.. jag utvecklas väldigt fort, och om jag itne hade problem skulle jag utvecklas sjukt fort, tror nog inte min hjärna skulle orka med det då…

Men då är ju dina problem din räddare ju :) Det är väl ett klokt sätt att se dem på?.

#39 nej, inte om dom inte intresserar mig…:p och få mig intresserad är rätt svårt…:p

#37 - "Jag vet inte om jag tänker helt bakvänt men ibland så tror jag att när det går tvärtemot så är det meningen att man ska stanna upp och lyssna."

Kay Pollak sa i ett radioprogram jag har spelat in "När det är lätt är det rätt!" Han menade också på att när det går trögt är det något som inte står rätt till.

Jag är benägen att hålla med dig och honom i det resonemanget - för när jag har skapat musik som har gått lätt har jag blivit väldigt nöjd med resultatet. När musiken har varit svår att "föda fram" har det antingen inte blivit någon hit eller också har det krävts mycket arbete för att det till slut skulle bli bra!

#37 Men ditt svar Hoppfull, tyder ju på att du går tillväga på samma sätt som jag gör. Du tar dig en funderare på vad som blivit fel, eller vad som får dig att tänka negativt o s v, men sedan försöker du igen, eller hur? Jag menar inte att vi skall springa genom tillvaron med ögonbindel, utan precis som jag skrev; se möjligheterna i svårigheterna - men kanske ur en annan synvinkel bara. Sedan är det järnet på nytt!

Hehehe… jag vet inte om jag är så bra på att gå tillväga så som jag tror att man ska  Jag är en typsikt envis människa som bestämmer mig för att lösa ett problem kosta vad det kosta vill… istället för att kanske stanna upp och fundera kring varför det är så svårlöst och försöka tänka i andra banor och att det kanske inte är helt rätt för mig.

Men det här är ett av problemen med sådant tycker jag. För en del kan råda en genom att säga att om det oerhört motigt så kanske det är dags att släppa taget och gå en annan väg medan någon annan kan säga att det bara är en sorts test på hur gärna man egentligen vill något och hur mycket man är beredd att offra för att komma dit. Detta gör ju att oavsett vilket så handlar det mesta om att vi skriver om vår verklighet så att den passar vår person, vår ork och uthållighet och våra önskemål.

sorry det blev fell ställe :))