Mitt tips: Du tar till dig att du mår dåligt, det har ju hänt dig något ledsamt och det är ditt eget fel, eftersom du kom för sent. Naturligtvis blir du både ledsen och arg och skamsen, det är ingen idé att försöka förtränga dessa helt rimliga känslor. Så ta dem till dig och lev genom dem, så kan du sedan gå vidare och leta dig tillbaka till en positiv synvinkel.

Tack Gronstedt, hade inte kunnat ta till mig ett "ryck upp dig". Hade jag varit själv så hade jag nog dragit täcket över huvudet och gråtit en skvätt, men jag håller skenet uppe för barnens skull.

Jag tror oxå att man måste leva ut känslan innan man kan släppa den. Barnen märker säkert att du är ledsen ändå, så egentligen är det dumt att föröska hålla skenet uppe. Det man gör då är att man lär barnen att vissa känslor är inte okej, de ska man låtsas att man inte känner. Så släpp ut gråten, barn blir inte rädda för gråt om man förklarar varför man gråter.

Sköt om dig!!

Tack Hoppfull - jag gråter så tårarna sprutar..

Men känslan av skam och besvikelse går nog inte över förrän jag får resultatet av den här chansen. Och pratat med de inblandade så jag kan scanna av att allt är OK.. B la med den person som tyckte jag skulle vara lämplig för jobbet och som rekommenderade mig. Har ju satt den personen i dålig dager också!

Stackars dig, BigMama, jag vet hur det är . Men du har ju redan börjat tänka framåt hur du ska reda upp det som hänt. Var rädd om dig!

*tänker på dig*

Nej det låter inte som det blev så lyckat för dig. Men de flesta människor är just människor och kan förstå att livet strular ibland. Bara man är ärlig och visa en genuin vilja att reda ut det man trasslat till! Ingen är ju felfri och alla gör saker man skäms över efteråt, försök att inte straffa dig själv så hårt utan red ut strulet, lämna dig bakom dig och försök gå vidare.

Hoppas att det löser sig för dig!

precis så som alla före mig skriver tycker jag me,

Ingen är felfri, berätta för ungarna att det blev dumt, de lär sig av sådant att kan mamma erkänna misstag kan de också!! Vilket ju är jätte bra!

Att förklara för alla inblandade är det man kan göra, mer går ju inte…

kram å tänker på dej också

Mariann

Vilken tur att NI fanns här inne när jag behövde en vän! Känns gott med ert stöd, ska ni veta!

Längtar till morgondagen då detta förhoppningsvis är ur världen… Men blir dessvärre hemma med barnen, då äldsta har feber. Det får bli via telefon!

#0 Så tråkigt för dig och jag vill säga detta till dig. Vi gör fel saker ibland men vi ÄR aldrig fel.

#8 Vi kan vända på det också, hade inte du med ditt mod lagt in en tråd om detta så hade du inte fått detta stöd.

KRAAAAAAAM

#9 Åh, Gitte! Skönt att du påminner mig om skillnaden Göra/Vara. För mig är det ofta ett likamed-tecken. Jag tar nederlag MYCKET HÅRT, känner mig så värdelös. men som du sa, jag gjorde fel men är inte värdelös…

BM

#10 Precis och det är bra med påminnelser ibland. Förstår din känsla i det hela.

Berätta gärna vad som händer och kommer att hända. Är det meningen att du skall ha jobbet så kommer du få det.

Lycka till.

… Det telefonsamtal jag väntar på har inte kommit.. således ingen ny tid för ny  intervju…

Mår bättre till "sinnet" idag, är ej lika paralyserad som igår. Har fått lite gjort här hemma och varit mer närvarande. Dock gnager det i bakhuvudet. Gruvar mig för att träffa personen som rekommenderade mig  jobbet - samtidigt som jag vill att det ska vara ur världen!!

Tack för omtanken och påminnelsen! //BM

Var det ett godtagbart skäl till att du kom försent eller är det pinsamt "på riktigt" (om du förstår vad jag menar)?

Oavsett vilket så är det ju som det är nu och det blir inte bättre av att du straffar dig själv utan ta det istället som en erfarenhet som hindrar dig från att upprepa samma sak igen! :)

#13 Egentligen inte. Men omständigheterna var lite struliga runt i kring! Min äldsta fick feber, och… Ja. Men jag hade kunnat styra upp saker och ting i tid! Normalt kommer jag i tid. Men när det gäller nya kontakter är det ju det första intrycket som blir den bild man får av personen. Och jag kom för sent. I blew it.

Hur illa det gick får jag se imorgon. Vill så gärna vara omtyckt!

Varför vänta på samtal? Jag tror att det ser betydligt bättre ut om du själv tar initiativet och ringer upp den du skulle ha träffat och förklarar situationen. Det tror jag skulle ses som både ärligt och rakryggat. I och med att det var du som strulade kan det kännas naturligt att du ska ta initiativ till att reda ut det hela. Det värsta som kan hända är ju att du inte får jobbet och det kan ju redan vara så om det vill sig illa… alltså kan du inte försämra situationen genom att själv ta tag i den!

Vad tror du om det?

Jag bad om ursäkt igår. Det var OK, sa hon, men eftersom det fanns andra tider att passa, så skulle hon höra av sig idag i stället och avtala ny tid. Bollen ligger hos henne.

jag får skylla mig själv. Men jag blev som sagt rekommenderad och det värsta är att jag missbrukat min chans som jag fått som en "gåva" från min handledare…

Ok då förstår jag. Jag skulle nog ändå chansa och ringa själv och fråga. Många arbetsgivare ser det som att man visar att man verkligen vill och är intresserad. Men det får du ju känna efter vad som känns rätt för dig!

Lycka till i vilket fall!!!

TACK!